Det sägs att vägen till helvetet är
stenlagd med goda avsikter.
Många är de människor som i sin iver
att ”bara berätta sanningen” har förstört livet för andra.
Som utan att tänka efter har kastat ur sig sin version av sanningen,
sin uppfattning, vad de har hört, och därmed skadat någon annan
persons rykte eller relation eller någonting annat.
I Tyskland på 30-talet gick människor
till valurnorna med de bästa avsikter. De utövade sin demokratiska
rättighet, och röstade fram nationalsocialisterna med känt
resultat. De ville med all sannolikhet bara ha ett land som var
starkare, tryggare, mer framgångsrikt. Ett land de kunde vara stolta
över. Resultatet har fått miljoner av tyskar, två generationer,
att istället skämmas över sin nationalitet.
I den kristna missionen diskuterades i
något århundrade eller så huruvida afrikaner var människor, och
när man till slut kommit fram till att de var det, diskuterades
huruvida de skulle döpas eller inte. Vad afrikanerna själva tyckte
om saken var det ingen som frågade om. Argumenten mot dopet var att
de då kanske skulle kunna anse sig själva vara kristna bröder och
systrar, och därmed inte skulle inordna sig lika lätt. Argumentet
för att de skulle döpas var att de då kunde drivas till att arbeta
hårdare, eftersom de ändå skulle få sin belöning i himlen.
Människorna med den goda avsikten, dopet, vann oftast och slavarna
tvångsdöptes för sin egen skull. Och tvingades sedan arbeta till
döds.
Alla som följer nyheterna från
Sverige vet att fyra feminister blev överfallna av nazister i Malmö
förra lördagen. De knivhöggs, två av dem så allvarligt att de
svävade mellan liv och död. Igår vaknade den mest allvarligt
drabbade ur koman, till ett land som i en vecka försökt få klarhet
i vad som egentligen hände. Media och polis har envisats med att
beskriva vad som hände som en sammandrabbning mellan höger- och
vänsterextremister, precis som de gjorde vid nazistattacken i
Kärrtorp i december. Men när förvirringen lagt sig visar det sig
att det var ett överfall, överlagt och planerat, och nu söks
nazisterna för mordförsök.
Förvirringen, försöken till
opartiskhet från media och andra, tystandet av protester mot
högerextremism i skolor och på fotbollsläktare tyder allihop, i
mina ögon, på samma typ av goda avsikter som de tyska röstande bar
på, som de döpande missionärerna bar på, som skvallrande
medmänniskor ägnar sig åt. En blindhet för lidandet rakt framför
oss, en ovilja att ta ansvar för nutid och framtid, och en
skrämmande flathet inför ondskan.
Samma typ av goda avsikter ger Simon
den spetälskes gäster uttryck för när kvinnan med balsamet häller
det över Jesus hår. Så får man inte göra! Behärska dig! Tänk
på att vara korrekt, opartisk, göra rätt... En självrättfärdig
så kallad godhet som mer syftar till att personen som talar ska
känna sig god och fin än att världen ska bli bättre. Den där
typen av människa som när man pratar om människor som har det
svårt i Sverige eller Belgien säger ”Men tänk på människorna i
Afrika då!”
Men vi är kallade till att se Jesus i
människan som står rakt framför oss.
När våra handlingar berövar en annan
människa dess värde och möjligheter, då gör vi det mot Gud
själv.
När vi agerar för att döva vårt
eget dåliga samvete på någon annans bekostnad, då är det Gud som
betalar kostnaden tillsammans med den andre.
När vi tystar dem som vill tala för
människovärde och alla människors möjligheter, då sätter vi
munkavle på Jesus själv.
Vårt uppdrag är inte att få de som
är fariseer och romerska soldater i den här världen att känna sig
mindre skurkaktiga eller skyldiga. Vårt uppdrag är att vittna om
Guds kärlek. Den kan svida och kännas kravfylld och tung, men den
är också befrielse för de förtryckta, de tystade, de hatade, de
ensamma, de kämpande och de längtande. Den är styrka och kraft
till de som nästan ger upp, den ger hopp och framtidstro till dem
som nästan inte orkar mer.
Genom Jesus är vi alla krönta och
smörjda till messianska kungar, frihetskämpar i en värld förslavad
av handlingsförlamning. Genom hans smörjning i Betania har vi alla
del i hans martyrdöd. Och genom hans seger över döden är vi alla
lovade evigt liv.
Så, vänner, vi har ingenting att
förlora. Vi är rättvisans röst och frihetens händer. Den
kämpande tron kämpar för dig och mig. När vi använder all vår
kraft och kunskap för att hjälpa människan just framför oss gör
vi Guds arbete. När vi vägrar att vara tysta inför intolerans och
rasism, talar vi med profeternas röst.
Alla de där goda avsikterna... Låt
mossan och ogräset växa upp runtomkring dem där på vägen neråt.
Lämna vägen tom. Vandra istället på de krokiga stigarna med dem
som behöver dig. Här och nu, utan ett öga på belöning och gott
rykte. Och med doften av nardusbalsam runt omkring dig. Här och nu.
No comments:
Post a Comment