Sunday, August 08, 2010

10 e 3 2010 Nådens gåvor

Som vanligt är det Petrus som ställer frågan som alla funderar över. Det är som om han inte har några spärrar, den mannen, och han vågar släppa ut allt det någon annan skulle tveka om. Känslorna utanpå. Den här gången, alldeles strax efter att Jesus har kallat honom både klippa och satan, frågar Petrus om förlåtelsen. Han har ju förstått att det är viktigt. Bäst att kolla, för att vara på den säkra sidan. Bäst att dra till med ett stort tal. Rent juridiskt räcker det med tre gångers förlåtelse, enligt lagen, men Petrus anar att Jesus inte riktigt tycker att det räcker. Alltså – sju gånger?
Sju. Det heliga talet som betyder helhet. Det visste Petrus med all säkerhet, så hans fråga kanske snarare ska översättas med ”hela tiden”. Ska min broder kunna göra fel mot mig och bli förlåten hela tiden?
Han var nog lite nöjd där, Petrus. Han hade fattat. Jesus ställer alltid orimliga krav, så varför inte den här gången? Döm om hans förvåning när Jesus rättar honom. Inte hela tiden, utan i all oändlighet. Alltid.

Personligen finner jag att det kan vara svårt att nå upp ens till det rabbinska kravet om tre förlåtelser. Det finns något så tillfredsställande i att vara arg på någon. Man kan ägna tid åt att fundera över sätt att hämnas, eller i alla fall hur man ska få den där personen att förstå hur mycket hon eller han har skadat mig. Det går riktig att frossa i att spela upp det sårande tillfället i huvudet, att berätta det för nära och kära som medlidsamt håller med om att den där människan, hon eller han är allt en riktig tölp. Åh, det är så tacksamt att vara offret, den som blivit felaktigt behandlad, den som får all sympati.
Och märk väl, den som blivit felaktigt behandlad förtjänar all sympati. Hon eller han förtjänar upprättelse och medlidande, absolut. Men ilskan och bitterheten får inte bli hennes eller hans rustning. De får inte bli drivkraften och motivationen, för det är ett säkert sätt att göra allt fel.

Medicinska undersökningar har visat att bitterhet och ilska påverkar oss fysiskt. De som håller fast vid sin ilska ökar risken för hjärtattack och höjer sitt blodtryck. För att inte tala om hur de stänger sina öron för Jesus.

Förlåt i all oändlighet.

Jag undrar om han förstod vad det skulle göra med oss? Hur många hundratals år har kyrkan krävt att de misshandlade och utnyttjade människorna ska förlåta? Hur många sekler har kyrkan, som den som misshandlat och utnyttjat, avkrävt förlåtelse? Kanske visste han, men det fanns inget annat att göra ändå, för förlåtelse är i kärnan av Gudsriket.
För förlåtelse handlar inte om att glömma.
Det handlar inte om att ursäkta.
Det handlar inte om rättvisa, eller ens om försoning.
Förlåtelsen handlar om din andliga hälsa.

Precis som ilskan sätter sig i kroppen, gör förlåtelsen det också. Den hjälper dig att sova bättre och få bättre självkänsla. Och ditt blodtryck sjunker. Mäktiga ting sker med den som förlåter. Det är ett aktivt val, en frigörelse från det förflutnas bojor. Det är en rebellhandling, en vägran att låta någon annan fånga mig i ilska och bitterhet. Förlåtelsen ger frihet. Och det är väl det som Jesus vet när han vänder sig till Petrus och talar om för honom att han ska förlåta i all oändlighet.

Förlåt en gång, och du är fri från den ilskan och bitterheten.
Förlåt tre, och du mår bättre.
Gör förlåtelsen till grundvalen i ditt liv, och du är fri. Fri att älska, fri att tro. Fri att ta din plats i världen, fri att segra istället för att vara ett offer. Fri att söka rättvisa där rättvisa krävs, och försoning där den behövs. Fri att se att också du har behov av att få förlåtelse, och fri att ta emot den.

Nådens gåvor...nog måste förlåtelsen vara den största?