Sunday, May 22, 2011

Sermon 5th Sunday in Easter

John 14:1-14
“Do not let your hearts be troubled. Believe in God, believe also in me. 2In my Father’s house there are many dwelling places. If it were not so, would I have told you that I go to prepare a place for you? 3And if I go and prepare a place for you, I will come again and will take you to myself, so that where I am, there you may be also.
4And you know the way to the place where I am going.” 5Thomas said to him, “Lord, we do not know where you are going. How can we know the way?” 6Jesus said to him, “I am the way, and the truth, and the life. No one comes to the Father except through me. 7If you know me, you will know my Father also. From now on you do know him and have seen him.” 8Philip said to him, “Lord, show us the Father, and we will be satisfied.” 9Jesus said to him, “Have I been with you all this time, Philip, and you still do not know me? Whoever has seen me has seen the Father. How can you say, ‘Show us the Father’? 10Do you not believe that I am in the Father and the Father is in me? The words that I say to you I do not speak on my own; but the Father who dwells in me does his works. 11Believe me that I am in the Father and the Father is in me; but if you do not, then believe me because of the works themselves.
12Very truly, I tell you, the one who believes in me will also do the works that I do and, in fact, will do greater works than these, because I am going to the Father. 13I will do whatever you ask in my name, so that the Father may be glorified in the Son. 14If in my name you ask me for anything, I will do it.

Friends, I am truly sorry to see you here. Let me explain.

I am guessing you have heard about a certain American pastor that predicted the Rapture to happen yesterday, starting at 6pm, New Zeeland time.
Now, what it this Rapture thing anyway? This is what Wikipedia says about it:
In Christian eschatology, the Rapture is a reference to the being caught up referred to in the Biblical passage 1 Thess 4, when in the End Times the Christians of the world will be gathered together in the air to meet Jesus Christ.
... and the dead in Christ shall rise first: Then we which are alive and remain shall be caught up together with them in the clouds, to meet the Lord in the air: and so shall we ever be with the Lord.

Now, pastor Harold Camping has received a lot of attention for his predictions. 3 million faithful Christians are supposed to be brought up to Jesus at the first coming, the day of Judgement. Yesterday, according to Camping. The second one, the end of the world, will be in five months. The time until then will be a torment, a time of chaos and horror. Starting today, apparently.

Hence my sadness in seeing you here today. You, like me, have not made the cut. We are all doomed, according to Harold Camping. I do not know if pastor Camping himself made it. This is not his first prediction, and there are many like him. Somewhere, sometime, someone is always predicting the end of the world. Sometimes it's one of those famous sign-carrying lunatics known from American movies. Sometimes it's an Internet savvy pastor. Sometimes it's worried environmentalists. Sometimes amateur astronomers. The end is near.
Our text today seems to agree. Jesus says goodbye to his friends, and tells them that he will return and bring them with him, when the time is right. If pastor Camping is right, that is what happened yesterday. We were left behind, and also according to Camping, it is now too late for our redemption. We missed the boat. No Heaven, no salvation.
This is where this whole sensational story becomes personal to me, and I get angry.

Who is he, to put restrictions on God's grace?
Who is he, to claim to know God's plans?

Oh, the end is near. Of course it is. We do not know what tomorrow brings, we do not even know what happens after this service is over. The end of each one of us, of me, of you, and by all means, the end of the world could happen anytime. And there is not a single thing we can do about it.
Jesus knows this. Jesus knows how frightening the unknown future is, and therefore his words resound through centuries: Do not let your hearts be troubled. Believe in God, believe also in me. Don't be afraid. Don't be frightened.

Pastor Camping and the likes of him might not scare you. Maybe you're not even afraid of an ecological collapse or terrorists. But somewhere there is something that makes you afraid, and Jesus tells you: Do not let your heart be troubled. He knows, and he cares. Are these the end of your days, he will listen to your final breath. Are your nights haunted by images too scary to remember, he will share them with you. Are you sometimes paralyzed with fear for your loved ones, rest assured Jesus is too.
And that is how you know that pastor Camping and the others are not Jesus' messengers. He would not send anyone to scare you to obedience or rightousness. Jesus loves people to grace, to mercy, to life. There is no set number, there are many many rooms. Do not let your hearts be troubled.

Sunday, May 15, 2011

predikan 4 söndagen i påsktiden

Vad innebär Jesu kärlek?

Det måste vara den grundläggande frågan i den här texten, eftersom vi ska älska som han gjorde, och gör. Bakom alla upprepanden om förhärligande, ett kyrkligt och bibliskt storord som är svårförklarat idag, döljer sig en till synes enklare sanning. Kärleken tog honom hit. Jag säger till synes, för enkelheten bedrar.

Vi lever i ett bombardemang av ordet kärlek. Bönder söker den på tv, artister sjunger om den konstant, mer eller mindre väl. Igår kväll pumpades kärleksbudskap ut i hela Europa genom Eurovisionsschlagerfestivalen, och det finns inte en damtidning som inte berättar om kärlek på ett eller annat sätt. Böcker skrivs om kärleken, hjärtan tatueras på unga älskandes armar, och bröllopsindustrin gnuggar händerna nu när säsongen närmar sig. Vi lever i ett ständigt rosaskimmer, och då blir det märkligt med Jesus uppmaning att vi ska älska varandra, för det är ju det vi gör. Eller?

Kanske menar han något annat.

Det vilar inget rosa skimmer över den här kvällen när Jesus äter sin sista middag med sina lärjungar. Evangelisten berättar till och med om hur det är natt. Och mörkret hänger tungt inne i rummet när Jesus avslöjar att en av lärjungarna ska förråda honom. Efter att Judas har gått, talar Jesus om kärleken. Älska varandra, så som jag har älskat er. Och mörkret tätnar när ingen av lärjungarna tycks fästa sig vid orden, utan istället vill veta vart han ska. Och Petrus, den tvärsäkre, får veta att han ska förneka sin älskade Mästare.

Nej, den är långt ifrån rosaskimrande, den här kvällen. Långt från champagne och praliner och storslagna kärleksballader. En helt annan melodi spelas ut i Jerusalem, ett helt annat drama, och ändå är kärleken i centrum.

Så vad innebär Jesu kärlek?

Tidigare i Johannes evangelium har kärleken behandlats på ett sätt som ofta beskrivs som lilla bibeln: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, så att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. För vad är det som kärleken gör? Kärleken ger liv. Och hur gör kärleken detta? Genom att dela.

Genom att dela våra liv, genom att dela med sig av sig själv, genom att dela vår död, visade Jesus sin kärlek till oss. Inte för att det krävdes av honom från en blodtörstig offergud, utan för att det var den yttersta konsekvensen av kärlekens delande. Jesus valde att låta sin egen kärlek till oss driva honom till döden.
Utan att förebrå honom som förrådde honom, utan att förbanna sina plågoandar, utan att fördöma sina domare.
Han delar allas vårt smärta och allas vår död. Han delar utanförskapet, utsattheten, sårbarheten, sorgen, smärtan. För att hans kärlek driver honom till att dela hela vårt mänskliga liv. För honom är ingenting främmande, och han ser och älskar även den mest föraktade i vårt samhälle. För Jesus finns inga gränser. Och följaktligen kan inte ens dödens gräns hålla honom tillbaka.
Kärleken drar honom, driver honom, till liv igen. Han har sett all sorgen och smärtan, han har delat den, och nu vill han gå med oss, genom döden, till livet. Jesu kärlek är drivkraften som drar honom genom döden till livet, eftersom kärlekens ärende, och Jesu ärende, är liv.

För oss innebär detta att om vi ska älska varandra som Jesus älskar oss, så ska vi älska varandra genom död, elände och misär, till liv. Vi ska vilja varandras liv. Vi ska dela varandras bördor, för endast genom att dela smärtan kan vi visa på kärleken som leder till livet.

En lärjunge jublar inte över någon annans död eller smärta, eftersom vårt ärende är livet. Oavsett om den andra är en terroristledare eller mobbare. Hans eller hennes liv var önskat av Gud, och hans eller hennes död är sörjd av Gud.
En lärjunge är inte en moralpredikant som förmanar och fördömer, nej, en lärjunge delar misslyckandets smärta. I våra församlingar ska finnas plats för den som inte kan orden, eller inte orkar stå upp, eller inte klär sig snyggt nog. Vi är en gemenskap av människor med brister, sorger och glädjeämnen, allihop, och vi ska dela dem med varandra.
En lärjunge vandrar bredvid, istället för att stänga grindar i andra människors ansikten. Vårt uppdrag är inte att sätta gränser för andra, oavsett om det är på grund av andra människors ursprung, ekonomiska status, sexualitet, historia, hårfärg, sångröst, eller vad det än må vara. För ett vandringsfolk fungerar inte stängsel och grindar.
En lärjunge är käppen och staven som tröstar i dödsskuggans dal, inte en som vägrar gå trappan ner. Vi ser inte med distans på andra människors sorg och förtvivlan. Kan vi inte göra något annat, så kan vi be. Be så att knäna värker, och därmed vandra osedda bredvid i den mörkaste dalen.

Jesus kom inte för att göra elaka människor snälla, utan för att göra döda levande. Det är hur kärleken fungerar.

Och där finns också kopplingen till bröllopstårtorna och de romantiska komedierna. Budskapet vi översköljs med är att människor som älskar ska dela sina liv med varandra, och genom detta få ett bättre liv. Allt det andra; det rosaskimrande fluffiga gulliga, är bara dekoration på en sanning som inte borde behöva dekoreras. Att dela ger liv. Det är bekant. Jesus delar vårt smärta och vår död. Det ger oss liv.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Gud Fadern är förhärligad i Jesus, och Jesus i honom. De två är ett. Så älskade Jesus världen, att han gav den sig själv, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Och vidare: Så ska vi älska världen, att vi ger den oss själva, så att vi inte ska gå under utan ha evigt liv. Så ska alla förstå. Så ska alla få liv, och liv i överflöd.