tag:blogger.com,1999:blog-221798302024-03-18T20:04:46.549-07:00prästflickealsterMaria Bergiushttp://www.blogger.com/profile/13449133674266106424noreply@blogger.comBlogger149125tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-52930644107912024232019-01-23T01:48:00.003-08:002019-01-23T01:48:49.436-08:00om kvinnor, och speciellt om henne (predikan radiogudstjänst, 2019-01-20, tema ”En riktig människa”)<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">(Text: Joh 4:5-26)</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag vill prata om kvinnor,<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">och jag vill prata om den här kvinnan.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag börjar med henne.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Hon har inget namn. En och annan legend har gett henne namn,
men i Bibeln är hon namnlös. Hon som så många andra.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Hon har inget utseende. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Hon har ingen ålder.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Allt hon har är en etnicitet, och en relationshistoria.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och sitt mod.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Många predikningar har hållits om<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>henne. Hon eggar vår fantasi.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kanske är det alla luckorna i hennes liv som gör att det är
så.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kanske skulle hon inte vara lika spännande för oss om det
framkom att hon hade blivit änka fem gånger, eller att hennes män skilt sig
från henne, eller att hon kom till brunnen där mitt på dagen inte för att folk
annars skulle skvallra om henne, som många predikanter har hävdat, utan för att<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ungarna hade vält vattenkrukan.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Är det medvetet som beskrivningen av henne är så bristfällig,
<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">eller är vår evangelist bara helt enkelt inte särskilt
intresserad?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Är det medvetet som hennes historia blivit tolkad som att hon
levt ett syndigt liv,<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">eller är det bara så att det varit lättast eller roligast att
tänka så?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ja, låt oss prata om kvinnor.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Hur kommer det sig att Maria från Magdala fortfarande ofta
beskrivs som en synderska, och att det inte är någon som frågar vart partnern
till den äktenskapsbryterska som Jesus räddar från stening tagit vägen? <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ingen av oss är utan synd. Inte en enda. Men nog är det
skillnad på synd och synd.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och det är liksom lättare att predika om förlåtelse, när den
som syndat gjort det på ett lite kittlande sätt. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är där vi snubblar. Detta handlar inte alls om synd och
förlåtelse. Det är möjligt, inte alls otroligt, att kvinnan som möter Jesus vid
brunnen är ett offer mer än en omoralisk synderska.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Hon har blivit lämnad, utsatt, och har svårt att lita på
folk.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och så kommer hon dit, trots allt, efter att till slut
lyckats ta sig samman till att gå och hämta vatten, och där finns en som ser<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ser<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ser henne rakt i ögonen utan att döma.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">En som inte vill henne någonting annat än att prata.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">En som faktiskt lyssnar.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">En som vill ge henne liv.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och hon pratar.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Någon sade att det är det längsta teologiska samtalet i
evangelierna.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det har Jesus med en namnlös, ansiktslös kvinna. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">De pratar om teologi. Samtalet går på djupet. Det handlar om
längtan, om hopp. Hon frågar och han svarar. Hon vet mycket, och är törstig
efter mer.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Han ser henne och han hör henne.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och inte ett ord av fördömelse över hennes livssituation
yttrar han.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Så varför, när Jesus inte dömer henne, eller <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">någon<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">annan<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">kvinna<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">han möter<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">är kyrkans värld, och hela vår värld fylld av förminskande
och förlöjligande och marginaliserande av kvinnor?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Varför, när den här kvinnan förkunnade för hela sin stad och
fick folk att komma till Jesus?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Varför, när Maria från Magdala var den första som berättade
om uppståndelsen?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Varför, när Jesus mamma Maria ropade ut sin förväntan på det
Gudsrike som hennes son skulle komma med?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Varför får så många av Bibelns kvinnor, och ända sedan dess,
till nu, inga namn, inga ansikten, ingen tillit? Varför är kvinnornas
vittnesbörd så lite värt att lärjungarna måste kolla om Maria från Magdala har
rätt? Varför finner många kvinnor än idag att de inte blir trodda eller
lyssnade på?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Varför, när Jesus själv visar på en annan väg?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi har delat samma drömmar, burit samma längtan. Vi har ju
vandrat samma vägar.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Nog förtjänar kvinnan vid Sykars brunn att få vara mer än en
namnlös bifigur. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För visst är det fantastiskt att hon,<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">just hon,<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">får höra att Jesus är Messias före någon annan.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Nog är det fantastiskt att den första som får höra Jesus säga
det,<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">är en utländsk kvinna med fel religion och relation.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Nog är det fantastiskt<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">att hon, som lika gärna kunde varit jag eller kanske du,<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">är först.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Han kom inte främst till de förmögna och mäktiga.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Inte till de rättroende och noggranna.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Han kom inte till dem som kunde allt.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Han kom inte till de som regerade,<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">eller de som revolterade.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Inte till någon med svärd i hand.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Han kom till kvinnorna,<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">till de sjuka, och till barnen.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Till de fattiga och utstötta.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Plötsligt en dag bara stod han där, när hon kom till brunnen.
Och han såg henne. I det mötet förändrades allt. Hon var den första kvinnan han
talade med på sina vandringar, och kanske var det hon som banade väg för alla
de andra med sina raka frågor och sin ärlighet. Hon, en riktig människa, som
mötte Jesus en vanlig dag. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag undrar om han tänkte på henne sedan ibland. Jag undrar om
jag faktiskt till en del har henne att tacka för att jag står här idag.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Glöm inte kvinnorna. Eller barnen, de sjuka, de utstötta. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Glöm inte den utan titel och position.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Glöm inte att evangeliet färdas längs deras vägar. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Glöm inte att budskapet om Jesus talas av deras röster, lika
mycket som, och kanske mer än, av någon annans. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Glöm inte kvinnan vid Sykars brunn, vår syster och
föregångare. En riktig människa. Som jag, och som du.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<br />Maria Bergiushttp://www.blogger.com/profile/13449133674266106424noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-18201719610242258442018-11-23T14:32:00.000-08:002018-11-24T02:56:25.825-08:00Det måste vara såhär Gud känner för mig - en text om föräldraskap<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><i>Följande text publicerades i Skanör-Falsterbos församlingsblad "Kyrkoåret" nu i november 2018. Detta skedde efter att min man blivit avskedad därifrån, och mitt under konflikt. Det känns förstås väldigt obehagligt och fel att bidra till det församlingsbladet nu, och om jag kunnat skulle jag begära att den skulle tas bort. Nu går det inte, men jag publicerar min text här också. Detta är mina ord, de tillhör inte Skanör-Falsterbo församling. Jag skrev texten för bladet som en tjänst för min man, nu tar jag tillbaka den. Är inte han önskad är inte heller jag det, och varken mina ord eller min röst eller min närvaro godkänner det som gjorts mot min man och andra där.<br /><br />I vilket fall som helst, här är min jultext om föräldraskap. Guds, mitt eget, och Marias och Josefs. Må julens frid och glädje fylla din december.</i><br /><br /><br /><br />Jag var på väg från tunnelbanestationen hem till min lägenhet i Hässelby strand i Stockholm när det hände. Jag tittade ner på den sovande babyn i vagnen jag körde, och hjärtat liksom bara sprängdes av kärlek. Och i nästa sekund slog det mig: ”Det måste vara såhär Gud känner för mig.”<br />Sedan den dagen har jag aldrig kunnat tänka på Gud på samma sätt som innan. Jag har aldrig riktigt kunnat strunta i Gud, inte kunnat intala mig själv att Gud är långt borta eller inte bryr sig. Om vi nu tar Guds föräldraskap, och vårt barnaskap, på allvar, så är ju kärleken verkligen på allvar den med. <br /><br />Den dagen, den stunden, fick mig att börja tänka allt mer på Gud som förälder, och vad det innebär. Och, i förlängningen, på Jesus och hans jordiska föräldrar. Kanske inte så mycket på vilka de var, utan hur de var. Hur var kvinnan som skulle föda och uppfostra Guds egen son, världens frälsare? Lukasevangeliet ger en ledtråd i det vi kallar Marias lovsång (Luk 1:46-55), där en stolt och orädd ung kvinna träder fram. Hon har åsikter om världen och är fast förvissad om att Gud ska ställa allt tillrätta, och att hon själv spelar en stor roll i detta:<br /><br /><i>”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och</i></span><div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><i>hans barn, till evig tid.”</i><br /><br />Inte konstigt att hennes son långt senare ska välta pengaväxlarnas och försäljarnas bord i templet! Patos för rättvisa och en viss rebellådra verkar han ha ärvt från sin mor. <br />Envishet och en, för mödrar, rätt typisk förmåga att genera sitt barn, verkar Maria också ha haft. Ett exempel på detta är när hon insisterar, mot Jesus vilja, på att han ska göra någonting åt vinbristen på bröllopet i Kana (Joh 2:1-11). <br /><br />Om hans far, eller rättare sagt styvfar, Josef vet vi inte mycket, annat än att han var snickare och avlägsen släkting till Maria. Hur han var som person är svårt att veta, men det finns antydningar lite här och där. Han verkar varit omsorgsfull och snäll, vilket märks i det att han ville skilja sig från Maria i tysthet (Matt 1:19) istället för att skämma ut henne och göra en stor affär av hennes utomäktenskapliga graviditet. När han sedan istället stannade vid Marias sida verkar han ha uppfostrat Jesus som sin. I Skivarps kyrka finns en fantastisk väggmålning som visar hur Josef lagar gröt eller välling till den nyförlösta Maria. Vilken fantastisk man och pappa!<br /><br />Så där står de, Jesus jordiska föräldrar. En viljestark och välformulerad kvinna och hennes man, som fanns i bakgrunden som ett stöd. Under hela sitt liv umgicks Jesus med kvinnor på ett sätt som få, om ens någon, andra gjorde i hans tid, och en kvinna blev den som fick det första budskapet om uppståndelsen, och det första uppdraget att förkunna om den. Det kan vi nog tacka Maria för, och Gud, som var klok nog att välja exakt rätt mamma till sin son. </span></div>
Maria Bergiushttp://www.blogger.com/profile/13449133674266106424noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-55294877338243622532018-08-23T01:07:00.001-07:002018-08-23T01:11:55.720-07:0012 efter trefaldighet: Öppen<main class="article-content grid-main" style="box-sizing: inherit; font-family: "Foundry Sterling W01", arial, sans-serif; font-size: 20px; margin-left: auto; margin-right: auto; max-width: 700px;"></main><br />
<div style="box-sizing: inherit; line-height: 1.45em; margin-bottom: 2rem; padding: 0px;">
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Effata. Öppna dig, är ordet från Jesus. Öppna dig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Tänk att frihet och öppenhet hänger så nära ihop. Det
finns ingen frihet där sinnen, dörrar, gränser är stängda. Det finns ingen
frihet där vi håller så hårt i det som är vårt att vi inte längre kan ta emot
från andra. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Visst finns det en lärdom där? Om jag stänger min dörr,
låser och reglar, så att ingen kan komma in, kan inte heller jag komma ut. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Mannen Jesus möter är döv, och kan knappt heller tala.
Hans funktionshinder är sådant att han inte kan delta i gudstjänsterna, har
svårt att kommunicera med andra människor i ett samhälle utan teckenspråk eller
punktskrift. Men han har människor som bryr sig om honom ändå, och som vill
hans frihet, och de gör vad de kan för att honom. De tar honom till Jesus.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vår frihet förutsätter öppenhet, och för att försvara den
behöver vi andra människor. Andra människor som förstår våra behov, och som
anstränger sig för vår skull. Andra människor som tar plats i våra hjärtan, i
våra öppna rum. Andra människor som inte får plats om vi stänger om oss.<o:p></o:p></span></div>
</div>
<div style="box-sizing: inherit; line-height: 1.45em; margin-bottom: 2rem; margin-top: -1rem; padding: 0px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Öppna dig.</span></div>
<div style="box-sizing: inherit; line-height: 1.45em; margin-bottom: 2rem; margin-top: -1rem; padding: 0px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Hur ser mitt liv ut, egentligen? Är jag öppen?</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Är jag öppen för Guds handlande i mitt liv? Är jag öppen
för andra människor, så att Jesus kärlek kan få fritt spelrum genom mig? Är jag
öppen för att lära om, för att lära nytt? Eller är jag så fast i mina gamla
föreställningar och övertygelser att ingenting någonsin tränger igenom?</span><o:p></o:p></div>
</div>
<div style="box-sizing: inherit; line-height: 1.45em; margin-bottom: 2rem; margin-top: -1rem; padding: 0px;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag skärskådar mitt liv, och finner att det nog är lite b</span><span style="font-family: arial, helvetica, sans-serif;">åde och. Som så ofta. Det är lättare att älska dem som jag tycker om, de som tycker som jag. Det är lättare att släppa in den som inte utmanar mitt sätt att leva eller min bekvämlighet. Det är lättare att vara tolerant mot den som är tolerant, öppen mot den som är öppen. Men Jesus kallar oss att gå utöver det vi själva är bekväma med, utöver det vi själva uppfattar som rimligt eller rätt. Han spottar, kommer för nära, är obekvämt fysisk och påtaglig, liksom för att understryka att det ibland krävs mer än vad vi själva vill ge, för att befria en annan människa.</span></span></div>
<div style="box-sizing: inherit; line-height: 1.45em; margin-bottom: 2rem; margin-top: -1rem; padding: 0px;">
<span style="background-color: white; font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det är en av de saker som skiljer kristen kärlek från vanlig välgörenhet: offret. Att ge mer än vad som är bekvämt. Att inse att en annan människas frihet och välmåga är intimt sammankopplat med min, och om inte jag är beredd att ge, att öppna mig, kommer inte min nästa heller få den omsorg och den frihet som hon behöver. Det är Jesusvägen, offervägen. Att ge mer än jag egentligen orkar, för i slutändan få mer än jag egentligen förtjänar.</span></div>
<div style="box-sizing: inherit; line-height: 1.45em; margin-bottom: 2rem; margin-top: -1rem; padding: 0px;">
<span style="background-color: white; font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Öppna dig.</span></div>
<div style="box-sizing: inherit; line-height: 1.45em; margin-bottom: 2rem; margin-top: -1rem; padding: 0px;">
<span style="background-color: white; font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Jag ber: Gud, jag ber om styrka och mod att öppna mig. Ta all min rädsla och min liknöjdhet. Forma mig till din avbild, forma mig till att leva öppen och fri för dig. Ge mig ett hjärta som är villigt att offra sig, öppna sig. För andra människor, för dig. Amen.</span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-50101693694240950042018-06-04T04:18:00.002-07:002018-06-04T04:19:52.211-07:00Predikan radiogudstjänst 3/6 2018 (1 söndagen efter trefaldighet)<br />
<div class="MsoNoSpacing">
<i><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Text: Johannesevangeliet 3:1-8</span></i></div>
<br />
<div class="NoSpacing">
<i><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;"><o:p></o:p></span></i></div>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det är lättare<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">att lämna dig<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">än att låta dig<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">ändra mig<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det är lättare att bara ge
upp.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det är lättare att fråga,
och fråga om igen, för att hålla dig på avstånd, Gud, för att ge mig
andningsrum. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det är lättare att låta
bli att känna än att gråta, det är lättare att välja mig än att välja dig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Och ändå så går det liksom
inte att låta bli.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Som Nikodemos smyger jag
mig nära i skydd av mörkret, och ställer mina frågor, så listigt utformade för
att du inte egentligen ska kunna svara till min belåtenhet. Och jag hittar hål
i allt jag läser och allt jag hör, logiska luckor som borde göra min tro, min
vacklande fladdrande flämtande låga till tro alldeles omöjlig, och ändå.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Ändå smyger jag mig
närmare. Andlöst. Hudlöst. Vinden blåser vart den vill, och den klär av alla
mina rustningar och försvar. För sanningen är ju att jag längtar efter dig,
Gud.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det är lättare att lämna
dig än att låta dig ändra mig, och ändå kan jag inte ta mig bort från dig. När
mörkret faller vänder jag mig till dig, och jag längtar efter din röst, efter
din närhet. Och ibland, Gud, gör du mig så besviken, men jag har en gnagande
misstanke om att det är mina förväntningar det är fel på, mina frågor, mina
distanserade utläggningar. Och om jag verkligen lägger bort allt det där,
tänker jag, hoppas jag, då kommer du finnas där alldeles intill mig, och …<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Och jag är rädd för att
förändras, Gud.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Jag har byggt mitt liv
runt förväntningar och försanthållanden. Jag har gjort vad jag har ombetts att
göra. Pusselbit lades till pusselbit, och bilden som framträdde var fin och
bra, men kanske en aning<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">tvådimensionell.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">För djupdimensionen syns
inte där. Längtan och rädslan, hoppet och allt det andra, det syns inte där.
Du, Gud, syns inte där. Kanske går det att ana dig i solfjädrarna runt ögonen,
i silverslingorna i håret, i sträckmärkena på magen, i virvlarna på
fingertopparna. Kanske går det ana dig i skrattet i ögonen hos den älskade,
eller bekymmersrynkan på hens panna. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Du kräver så mycket, och
ändå ger du mer. Och jag vet inte, Gud, om det är kraven eller gåvorna som får
mig att försöka hålla distansen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det är lättare att lämna
dig, men jag måste låta dig ändra mig. Älska mig hel.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">All gråten som ligger i
mig som oceanernas djuphavsgravar. All den heta ilskan, het som lava. Alla
sprickorna från livets hammarslag, alla bucklor från drabbningar och bataljer.
Lapptäcket som är min hud, med märken och ärr och en uppsjö av födelsemärken,
och trasiga nagelband. Min kropp, varje människas kropp, är en uppslagsbok över
hennes triumfer och nederlag, och i den tecknas hennes historia i stora och små
ord. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Jag lämnar över pennan till
dig, Gud.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Skriv med ditt osynliga
bläck. Skriv med dopvattnet, och berätta för mig hur jag är önskad och älskad.
Hjälp mig välja dig, välja det nya livet, välja vind och vatten och ande hos
dig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Jag längtar efter dig.
Efter småleendet jag anar i dina svar på mina fumliga Nikodemos-frågor. Jag är
trött på att streta emot, trött på att bygga försvar. Trots allt är det hos dig
jag hör hemma. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Vinden blåser vart den
vill, och jag vet inte varifrån den kommer, eller vart den far. Den svalkar
mig, den knuffar mig, den river i håret, den stjäl mina ord. Den rör mig, den
för mig. Den för mig till andra som också längtar, andra som också har slutat
kämpa emot, andra som också förändras. Och där, i gemenskapen med de andra
vinddrivna trashankarna, finner jag mitt hem, och får äntligen ana en glimt av
ditt rike.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det var så länge lättare
att lämna dig<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">än att låta dig ändra mig<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">men inte längre, inte nu.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det finns plats för mig i
ditt rike. Det finns plats för en sån som jag. Det finns plats för andra också,
andra med fumliga frågor, andra som söker efter svar. Det finns plats för
vinddrivna tokar, för räddhågsna cyniker med sin rustning av distans. Det finns
plats för drömmare och tvivlare, för skrattare och gråtare, och däremellan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det finns plats, och jag
finner att kostnaden var lättare att betala än jag trodde först. Att öppna mig
för hoppet, öppna mig för längtan, för närhet, för tröst. Att låta mig döpas i
ett sommarregn av kärlek och tro, att födas på nytt av andens vind. Jag tror
den doftar syrén.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Det var lättare att fly,
att lämna dig,<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">men när jag vände var det
till livet självt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Nattens frågor tystnade
till slut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Vinden blåser hit och dit,
och den blåste mig ända hit.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Hit till dig, Gud, och här
blir jag kvar.<o:p></o:p></span></div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-4245053281293667342018-05-17T03:14:00.000-07:002018-05-17T03:14:54.624-07:00Predikan SKRs och SMRs årsmöte 16/5 2018<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><i>Text: Sakarja 14:6-9</i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag längtar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen ska det inte finnas
kyla eller frost.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen ska det inte längre
finnas skillnader oss emellan. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen, systrar och
bröder, den dagen ska Herren vara konung över hela jorden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen är evig dag.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen utplånas alla
gränser. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag tror ni är som jag.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag tror ni också längtar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För vi alla här, alla vi med
titlar och positioner och uppdrag, är människor med en längtan till Gud. En
längtan till en relation som sköljer bort all osäkerhet och all positionering. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">En längtan efter en helhet,
en vila, en närhet som är alla frågors svar. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och den dagen ska allt det
där bli verklighet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen, då ska Gud vara
allt i alla.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen ska freden forsa
fram, det friska vattnet strömma från det himmelska Jerusalem, och ingen ska
längre vara törstig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ingen ska längre dö av
bomber, eller kulor, eller sjukdom eller svält.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ingen ska längre vara offer
för någon annans maktsträvanden, någon annans begär, någon annans blindhet. Då
är vi inte längre judar eller greker, mina vänner. Då är vi systrar och bröder.
<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen är vi alla Guds
barn.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen, och redan nu. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Trots alla skillnader, och
utöver alla likheter. Gud är mitt ibland oss. Ingen av oss är endast katolik
eller pingstvän eller lutheran, för främst och först är vi Guds barn, systrar
och bröder till Jesus Kristus. Redan nu. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och Anden rör sig i detta
rum, i vårt land, i vår värld. Redan nu, med ett löfte om den dagen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och jag längtar. Hela vår
värld längtar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För vi behöver hjälp. När ska
hjälpen komma?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br clear="all" style="page-break-before: always;" />
</span><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vid gränsen till Gaza ligger
tårgasröken så tät att vi har svårt att se allt som sker. Barn dör, skott
avlossas, en brinnande tygdrake seglar ner över en kibbutz. Vi försöker avgöra
vad som är vad, vem som är vem, hitta fel och utnämna syndabockar, men röken
ligger för tät, sanningarna är för många. Herre, kom snart. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Någonstans i Sverige stoppar
en tonåring sin davidsstjärna innanför kragen en sen kväll, på busshållplatsen.
Det är för riskabelt att låta den synas, det finns ingen som kan hjälpa om fel
personer ser den. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Herre, kom snart.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I Indonesien gråter en kvinna
över sin döde man, dödad i kyrkan av en bomb som bars av en kvinna med barn.
Hon gjorde det i Guds namn. Och visst var Gud där, men i tårarna, i smärtan.
Bland dem som lider, bland dem som är rädda. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Herre, kom snart.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Någonstans i Sverige darrar
en nybliven artonåring, för snart kommer polisen. Planet till Afghanistan väntar.
Trots att han pratar svenska, har bra betyg, och allt han vet av familj här,
ska han utvisas till en land han aldrig bott i.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Herre, kom snart.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">De är Guds barn. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">De är våra människor. De är
vi, och vi är de. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och i hela vår värld sprider
rädslan sitt gift. Rädslan för att bli som de, för att låta deras nöd komma
nära, för vad det kräver av oss. Giftet sipprar in i våra hem, våra skolor,
våra kyrkor och våra politiska sammanhang. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det genomsyrar ledarsidor,
Facebook-kommentarer och debatter. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det styr den politiska
diskursen och den mediala logiken. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och det giftet bygger murar
och betonar skillnader, trots att enhet och framtidstro är vår väg ur kyla och
mörker. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För Guds väg är ljus och
värme. Guds väg är gemenskap och förlåtelse. Och Guds dag, den dagen, då ska
allt det som vi längtar till bli till jublande, sprudlande vår. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen är vår dröm och vår
längtan, men den är också vår gåva till hela denna såriga värld. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi har ett hopp. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi har en dröm, en längtan. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi har en tro på att Gud är
här nu, och att Gud en dag ska ställa allt till rätta. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi längtar, och vi kämpar och
arbetar för att den dagen en dag ska bli verklighet. Det är det vi gör, här och
nu.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den dagen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag längtar till den dagen då
rädslan är borta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag längtar till den dagen då
Gud är kung över hela jorden, och all orättvisa, allt våld, all sorg, allt
förtryck är borta. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kom, herre Jesus Kristus, kom
snart.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-40472014762272359142018-02-07T05:26:00.000-08:002018-02-07T05:27:07.971-08:00radiogudstjänst 4/2 2018 Kyndelsmässodagen<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vet du vad ditt namn
betyder? Vet du var det kommer ifrån, och varför du fick det? Såhär gick det
till när jag fick mitt:</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Min mamma tänkte sig att jag skulle heta Amanda. Så fint, så
vacker betydelse. Hon som bör älskas. Jag var ett efterlängtat barn, mammas
första. Att jag borde älskas var självklart. Men namnet, det stötte på patrull.
Så säger i alla fall familjelegenden. Ja, i min familj har vi sådana,
berättelser som berättas om och om igen. Det är få berättelser som blir sämre
av att berättas många gånger, de flesta vinner på det, faktiskt. I alla fall
sägs det att mammas planer på att ge mig det vackra namnet Amanda fick stora
delar av släkten att hota med att inte komma på dopet, eftersom ett nyfött barn
verkligen inte skulle utsättas för ett sådant namn. ”Vadå”, tänker nu
nittiotalisten som råkat ratta in P1s radiogudstjänst, ”halva min
bekantskapskrets heter ju Amanda, inte är det något fel på det?” Och
nittiotalisten har rätt. Men på sjuttiotalet, när jag föddes, var en amanda ett
städredskap som en använde för att borsta smulorna från den vackert
brungrönrandiga duken på furubordet, och inget barn förtjänar att bli liknat
vid ett städredskap.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Så mamma tänkte om. Efter ett par olika förslag som föll av
olika anledningar, fastnade hon, och uppenbarligen släkten, för Maria.
Sjuttiotalets och världens vanligaste namn, Jesus mammas namn, men ett som
känns som jag, trots att det betyder ”den bedrövade”, och trots att samma namn
ironiskt nog sedermera skulle ges åt en städmopp som såldes i varenda mataffär.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Om det var så att det hos min mamma fanns någon slags vag,
undermedveten förhoppning om att hennes äldsta dotter skulle vara en ordentlig,
skötsam och framförallt renlig och städintresserad person, skulle den
förhoppningen krossas rätt snart.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men ändå. Namn betyder något.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Enligt en del källor brukade kinesiska föräldrar förr i
tiden ge sitt nyfödda, eller ännu inte födda, barn ett fult och förolämpande
namn, så att inte andarna skulle ta barnet. Den rosenkindade babyn kunde kallas
”hundansikte” eller ”exkrement”, för att ett barn som fått ett dylikt namn
måste ju ratas av andarna. Tack och lov behövde inte barnet släpa på detta namn
i resten av sitt liv, utan fick ett nytt i vuxen ålder. </span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Flera afroamerikanska bekanta jag har, har namn i still med
Innocence och Miracle, som uttrycker föräldrarnas tacksamhet eller
förhoppningar. Och många av våra små har också namn som eventuellt uttrycker
föräldrarnas önskan och hopp, som Victor – segrare, eller Ebba – stark själ. </span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Namn har betydelse.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Inte minst för att dessa namn kommer användas till och om
barnet, varje dag, hela tiden. Namnet, liksom hur vi talar om och med våra
barn, präglar dem.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">En judisk pojke får sitt namn när han är åtta dagar gammal.
Den här judiske pojken fick namnet Jesus, Yeheshua. Det namnet betyder ”Gud
räddar”. Nu var inte namn av den här sorten särskilt ovanliga. Bibelns hjältar
heter saker som Jonatan – Guds gåva, eller Daniel – Guds domare. Men just den
här pojken var speciell. Så speciell att världen aldrig skulle bli densamma
igen.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Hans mamma visste det. Hans styvfar visste det. Snart visste
många om det. </span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vad gör det med en liten pojke om han ständigt får höra att
han är världens hopp? Hur ska ett barn leva med vetskapen om att han är
Jerusalems befrielse, frälsningen för alla folk? Berättade Maria och Josef för
Jesus om vad som sagts om honom, eller höll de det för sig själva? Bibeltexten
ger oss ingen riktig ledning. Nästa kapitel berättar om när Jesus är tolv år
gammal.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">De allra flesta föräldrar har förhoppningar och
förväntningar på sina barn. Vi ser dem växa, ser olika talanger och drag,
uppmuntrar visst och försöker uppfostra bort annat. Vi pratar med dem, påverkar
dem, försöker göra vårt bästa för att hjälpa dem välja väg i livet. Och ibland,
rätt ofta kanske, försöker vi styra dem till att välja den väg vi själva vet,
eller tror i alla fall, är bäst. Och vi gör det av välvilja, för det allra
mesta, men kanske är det ibland så att det är våra drömmar vi jagar, våra
förhoppningar vi försöker infria, våra idéer om vad som är gott och sant och
bra? Ända från våra förtjusta utrop om hur starkt den nyfödde pojken sparkar -
”En fotbollsspelare, minsann!”, till hur toppstudenten förutsätts bli läkare på
grund av betygen. Och den besvärliga balansgången mellan beröm och påverkan
blir någon slags pendelrörelse. Än slank hen hit, och än slank hen dit, och än
slank hen ner i diket!</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och Jesus då. Gud räddar. Hur mycket berättade hans mamma
för honom? Gick han omkring under hela sin barndom i Nasaret och var medveten
om att han var Guds son, Messias, den som skulle vara frälsningen för alla
folk? Eller var han, just då, inte mer speciell i sina egna ögon än
lekkamraterna? Vi kommer aldrig att veta. Men att tänka sig barnet Jesus som
bekymmersfritt lekandes i vattenpölar och lera, visst går det att göra, och
visst hoppas jag att det var så.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men jag undrar över hur hans mamma hade det. Jag undrar om
hon såg på sin son och undrade vad det skulle bli av honom. Jag undrar om hon
var rädd. </span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och jag undrar vad Josef tänkte om sin styvson, barnet han
fostrade som sitt. Jag undrar om han lärde honom allt han kunde, och om han
ibland sökte efter likheter dem emellan.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag undrar om de ibland, viskande om kvällen, pratade om
alla profetior de hört, om Symeon och Hanna och änglar och herdar. Om ljus och
svärd och tecken och stjärnor.</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag undrar om de ibland, trots allt och kanske i hemlighet
till och med inför sig själva, önskade att Jesus inte skulle vara något
speciellt. Bara en vanlig pojke, bara en som skulle lära sig snickra, växa upp
och gifta sig med en trevlig flicka, få barn och barnbarn, och dö gammal och
nöjd.</span><span style="margin: 0px;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> </span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men vi väljer, till slut, trots allt, inte våra barns väg.
Inte helt och hållet. Vi kanske lyckas prägla dem till att älska fotboll eller
studera varje dag. Men till slut måste de finna sin egen väg. En del av dem
vägrar gifta sig och skaffa barn, som Jesus. En del vägrar ta det jobb vi
tycker är bäst för dem, som Jesus. En del hamnar i trassel med myndigheterna,
hänger med fel sällskap, råkar illa ut. Som Jesus. </span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och mitt i det, mitt i alla våra framtidsbekymmer och mörka
orosmoln, visar han på en väg fram, genom att dela våra liv, i vattenpölar och
lera. Alla vi amandor, vi som borde älskas. Alla vi hundansikten, vi bedrövade,
vi mirakel och segrare. Namnet Jesus visar vägen – Gud räddar. Ljuset i vårt
mörker, den som levde vårt liv och dog vår död. Namnet har betydelse. </span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span><br />
<div style="margin: 0px 0px 11px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Så vandra i ljus, min vän.
Ljuset skiner över dig. Det ömtåliga februariljuset omfamnar dig, med alla dina
brister och talanger och tillkortakommanden och triumfer. Allra längst in bär
du också namnet Amanda, för du bör älskas. Och älskad är du. </span></div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-74567551235440221172017-05-28T07:33:00.001-07:002017-05-28T07:33:23.536-07:00Predikan radiogudstjänst 2017-05-28 Söndagen före pingst<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
(detta är en skiss, som glömdes hemma. Den predikan som blev var återskapad, och förbättrad, från detta. Men temat är detsamma, de centrala bilderna likaså)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i><br /></i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Apg 1:12-14</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Lärjungarna återvände till Jerusalem
från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en
sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det
rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och
Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios
son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under
ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och
hans bröder.</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det blåser. Det blåser hårt. Vinden
slänger sig runt hörnen som vore den en unge som snurrar runt en
lyktstolpe, en skatare som tricksar med sin bräda. Än hit, än dit.
Den viner fram längs de trånga gränderna i Jerusalem. Den dansar över torgen. Den kvider
när den pressar sig igenom springor, den smäller i fönsterluckor
och dörrar. Det blåser. Som vore det Malmö.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det blåser hårt. Och människorna
duckar under blåsten, kryper ihop. De vänder ansiktena mot marken,
låter bli att gå ut. Det blåser hårt. Och vinden pressar
människorna ifrån varandra. De böjer sig, de ser inte främlingen
eller grannen. De söker skydd hemma, de stänger sina dörrar och
fönster. Det blåser hårt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och människorna ser på varandra,
bakom sina stängda dörrar, och frågar sig ”Vart tog den stilla
varma brisen vägen? Vart tog den friska fläkten vägen?” Och
stormen river i skyltar och träd, på havet jagar vågorna varandra
i en rasande dans. Högre, högre!
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det blåser hårt längs Malmös gator.
Där, bland nyfunkishusen i Dockan, Rådmansvångens
sekelskiftescharm, radhusen i Lindeborg, och loftgångarna i Lorensborg. Det blåser hårt i kommunhus och
regionhögkvarter, på förvaret och i gångtunnlarna där de som
inget har drömmer om någonting alls. Och bakom stängda dörrar
hukar människorna och frågar sig vart den stilla varma brisen tagit
vägen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är vi, tillsammans med Petrus och Johannes. Det är
Maria och Jakob. Det är Zeinab och Musa, John och Brigitte. Det
blåser kallt, rädslans kalla storm, och vi svarar med att stänga
våra dörrar, sluta till våra fönster. Vi sänker blicker, kryper
ihop, skyndar vidare.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och ve den som vågar fråga om det ändå
inte trots allt är bättre om vi rider ut den här stormen
tillsammans, den får höra att hen är naiv. Den som vågar påpeka att
det blåser kallt för att vi sänkte temperaturen själva, den som
antyder att de höga dyra husen gör vinden värre, den som vågar
föreslå att de som fastnat därute i kylan kanske också förtjänar
en plats i lä, hen kallas dum. Eller landsförrädare. Eller
politisk. Eller något ännu värre, viskat i luren när telefonen
ringer mitt i natten.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och ändå är det säkert så, att
fick Jesus välja skulle han kliva ut från övervåningen där
Petrus och Johannes och Maria höll till, ut på gatorna där det
blåser så hårt. Där ute, i gångtunneln. Han delar gummibåten
med dem som inte har något annat val än att ge sig ut på det
stormande havet. Han dog en landsförrädares död.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Han skulle inte kunnat svara
tillfredsställande på de frågor som ställs till en nyanländ
konvertit idag. Han skulle inte kunnat svara tillfredsställande
angående hans relationsstatus, eller hotbilden i hemlandet, eller
varför han saknar ett realistiskt födelsedatum. Han som sökte
sanningen, han som var sanningen, skydde de enkla svaren. Och han dog
på grund av det. Precis som människor idag dör på grund av att
deras svar så sällan är enkla, på grund av att ingen enda av oss
är siffror på ett papper, eller passar på ett formulär där
svarsalternativen är ja eller nej. Det blåser så hårt att det är
märkligt att pappren inte fladdrar bort, men de där pappren, de som
bestämmer vårt liv och vår död, de är tyngre än någonting
annat, och det suger orken ur oss, det dödar allt vårt mod.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det blåser hårt. Så hårt. Ögonen
tåras, vi tappar fotfästet. Motvinden svider. Och ändå finns det
de som skulle förneka att det blåser alls. Allt medan de
installerar säkerhetsdörrar och hemlarm.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men det finns hopp, och det hoppet är
du och jag. Det går att trotsa en storm om vi inte släpper taget.
Om vi tar emot den hjälp som erbjuds, om vi ger den vidare. Han
lovade att hjälpen skulle komma. Han lovade, och det är ett löfte
värt att bygga en hel värld på.
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och hjälparen, den som kommer, den ska
ge ork att leva och mod att dö. Ork att leva i stormen, ork att räta
på ryggen och se, ork att öppna dörren. Och modet att ta Jesus i
handen och kliva ut. </div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-69429912845975193622017-04-09T10:35:00.003-07:002017-04-09T10:35:57.320-07:00Predikan S:t Andreas palmsöndagen 2017<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver inte mindre religion och
tro, vi behöver mer.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver mer hopp. Mer nästankärlek.
Mer gästfrihet, mer osjälviskhet, mer öppenhet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver mer Gud.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver närhet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver tröst.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver längtan och glädje.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver Gud.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och den här dagen, den är ett
gudomligt utropstecken, en konsekvens av ett beslut fattat för länge
sen. Detta är dagen då Gud kom oss till mötes på en gata full med
folk. En gata som var platsen för jublet och hoppet, livsnerven i
den stora staden, och en gata som snart skulle vara full av sörjande
människor, av smärta och död.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den gatan i Jerusalem finns i mina
tankar nu, när en annan gata är i fokus.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver inte mindre tro och
religion, vi behöver mer.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Berättelsen om när Jesus rider in i
Jerusalem återkommer två gånger under året. Dels idag på
palmsöndagen, och på första söndagen i advent. När vi väntar på
att Jesus ska födas, och på att Jesus ska dö. Det är ingen slump.
Två saker våra liv kan vi här vara säkra på: att vi fötts, och
att vi dör. Däremellan har vi mycket gemensamt, men också mycket
som skiljer. Men vi har alla blivit födda en gång, och vi kommer
alla att dö. Och det har vi gemensamt med Jesus Kristus.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hans födelse och död är de
tydligaste bevisen på hans människoblivande. Han valde att bli som
oss. Han valde att dela vår existens villkor. Han gick, med orden
som finns på snart varje reklamtavla här i stan, till att bli någon
istället för något. Han blev en person, en man kunde se i ögonen.
Och varje gång vi försökte upphöja honom så att han blev en
symbol istället, valde han mänsklighet. En åsna istället för en
häst. En promenad i öknen istället för folkmassor. Rättfärdig
ilska istället för diplomati, brutna ax istället för att strikt
hålla sabbatsreglerna, inklusion av de som var oönskade istället
för att se till det som var passande. Han bad en kvinna förkunna
hans uppståndelse, han bad ett barn dela brödet med de 5000. Han
valde oss.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För att vi behöver honom. Vi behöver
Gud. Här.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver Gud bland
kondoleansbuketter och tårar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver Gud på akutmottagningar
och i ambulanser.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver Gud på förvaret där de
väntar som ska avvisas till än värre fasor än Stockholms.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver Gud i de överdådigt
möblerade rum där världens öden avgörs.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver Gud, här.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver Gud hos oss. Nära som
bänkgrannen, nära som vännen som håller om oss. Vi behöver Guds
varma blick, Guds strykning över håret, Guds trygga händer. Här
och nu.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och det har vi alltid gjort.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi behöver inte mindre religion eller
tro, vi behöver mer.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mer gästfrihet, mer ömsinthet, mer
öppenhet.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Fler böner, fler koppar kaffe, fler
leenden.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Berättelsen om intåget i Jerusalem
kan kännas avlägsen. Men den dagen red han inte bara in i en stad,
han tog sig in i mänsklighetens centrum.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jerusalem är en stad i dåvarande
Judéen. Men det är också symbolen för världen som den borde
vara. Den är symbolen för fred och för hopp. Jerusalem är
symbolen för alla människors hjärtan. Den är försäkran om att
allt en gång ska bli bra. Den är den naturliga platsen för han som
ska göra de sista först, han som ser den minsta, han som föredrar
syndare framför rättfärdiga.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jesus tog sig in i allt det som det
innebär att vara människa. Han visste redan innan, definitivt, men
den dagen vävdes Gudsriket samman med den mänskliga existensen, och
intåget blev ett intåg in i varje hjärta som vill öppna sig. Det
skedde då, och det sker varje gång en människa vänder sig till
Gud.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Öppna ditt hjärtas port, låt Jesus
rida in.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Där, på smärtornas gata, delar han
ditt liv. Din födelse, din död.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tillsammans med honom, tillsammans med
alla andra som längtar och hoppas, ber vi om fred och hopp.
Tillsammans med honom, tillsammans med alla andra som längtar och
hoppas, vägrar vi ge upp inför våld och mörker.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi tror på mer kärlek.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi tror på mer tro.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mer framtidstro och tillförsikt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi tror på Jesus.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För att även om han föddes som vi,
och dog som vi, så vet vi att döden inte kunde hålla honom, och
den kommer inte att hålla oss. Gud ger inte upp om oss. Vi ger inte
upp om Gud, och idag sjunger vi vårt trotsiga Hosianna. </div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-36915620632262500822017-02-27T02:18:00.000-08:002017-02-27T02:18:28.809-08:00radiogudstjänst 20170212<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><i>Salomos
vishet 11:22-26</i></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><i>Som
vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av
morgonens dagg, där den faller ner på jorden. Men du är barmhärtig
mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med
människornas synder, för att de skall omvända sig. Du älskar allt
som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle
aldrig ha gett gestalt åt något du hatade. Hur skulle något ha
kunnat bestå mot din vilja? Hur hade det kunnat bevaras om det inte
hade kallats till liv av dig? Du skonar allt därför att det är
ditt, du härskare som älskar allt levande.</i></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hör
du, du lyssnare? Hör du att du är älskad?</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hör
du, du tvivlare? Hör du att du har kallats till liv?</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hör
du, du livspusslare, du frågeställare, du längtande, undrande,
förtvivlande och ständigt hoppfulla du? Hör du att du hör till?</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hör
du att Gud inte hatar något hen har skapat?</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hör
du att Gud har gett gestalt åt dig?</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hör
du?</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vet
du vad jag hör? </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag
hör förändringens vind. Jag hör skapelsens bultande hjärtslag,
jag hör susandet av blodet i våra öron. Livet bubblar upp, och
livet forsar fram. För Gud ville det så. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Gud
ville det så, och Gud ville dig så.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Gud
ville dig, du rättvisekämpe, du receptimprovisatör, du
barnuppfostrare, du bakfulla söndagsslumrare. Gud ville dig, du
farmor, du extrapappa, du dotter. Gud ville dig. Hör, du som har
öron att höra med.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Gud
avskyr ingenting av det hen har skapat.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Inte
ditt röda hår, inte dina inåtvända tår. Inte dina stora ord,
inte din märkliga musiksmak. Gud avskyr inte den du älskar eller
ens din kärlek till hen. Gud avskyr inte din piercade näsa eller
dina progressiva glasögon. Gud avskyr inte din hud eller dina ögon
eller din brytning eller din familj. Gud avskyr inte din haltning
eller din käpp. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hör
du? Du är älskad. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
demonstrant, du kverulant, du kyrkkaffekokande tant.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
anarkist, du idealist, du som alltid kommer sist.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
jobbiga typ, du småbarnskryp, du med bråkig polyp.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
som längtar efter hus, du som kommer på bus, du förlorad i rus.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
som har hopp, du som har löpt ditt lopp, du med svabb och mopp.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
längtande knäppgök, du som luktar cigarettrök,</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">du
som saknar så du blöder, du med systrar och bröder.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
jazzmusikant, du som är parant, du som samlar pant.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
artist, du som mist, du som älskar naturens minsta kvist.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
lilla unge och du den tunge,</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">du
som är gammal och trött, och du som just fött,</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">du
med ångest och sår, du utan hår, du med ridbyxlår.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
som inte kan läsa, du med uppåtnäsa, </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">du
som alltid är glad, du som vill vända blad.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
som borde plugga, du som inte kan tugga,</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Du
rom eller afghan, du som gillar vara på LAN.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Gud
älskar dig.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Och
kanske tycker du att det är en tuff kärlek Gud visar. Kanske tycker
du att den gott kunde vara lite tydligare. Och kanske har du rätt. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Kanske
krävs det för mycket fantasi, mitt i söndagsförmiddagens äggröra
och handbollsträning och diskberg, att tänka sig att Gud älskar
allt det där. Men kanske är det för att du, liksom jag, har så
svårt att ta till dig att du är älskad bortom allt förnuft.
Bortom egenskaper och attribut. Ända sedan innan det visade sig vem
du är, och under hela det liv då du funderat dig fram till någon
slags svar på vem du är, älskade Gud dig. För Gud har skapat dig,
och Gud älskar allt hen skapat. Allt. Allt. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #262626;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hör,
du lyssnare. Hör att du är älskad.</span></span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-42315613355320519192016-03-20T06:52:00.000-07:002016-03-20T06:52:10.370-07:00Predikan palmsöndagen 2016<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det finns några gånger under livet då man vet att nu
förändras allt. Här, nästa steg jag tar, det förändrar allt i mitt liv. Jag
förändras, hur människor ser på mig förändras. Jag tror att flera av er,
framförallt ni som är vuxna, har varit med om det. Ofta förstår man
förändringen när man tittar bakåt, ser ögonblicket då det hände, men ibland vet
man om att den sker just precis när den sker.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Som lärjungarna som gick med Jesus när han red in genom den där porten.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det närmaste jag kommer är när jag, för 16,5 år sedan, gick
in genom kyrkporten till Klosterkyrkan i Lund för att gifta mig. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är länge sen, men jag minns det som om det var igår. Min
pojkvän och jag hade pratat om det ett tag. Och sedan fick jag veta att det
gällde att vara gift eller singel när man skulle prästvigas. Ja, det var så då
och där, inte längre. Så vi som hade pratat om att gifta oss fick helt
plötsligt en deadline, och planeringen drog igång. Och sedan, den sjunde
augusti 1999, stod vi där utanför porten. Svettiga händer klamrade sig fast vid
varandra. Vi var fnissiga och jättenervösa och glada, och sen slogs portarna
upp och vår vän Martin spelade Idenstams Birkalåten på orgeln och vi gick in. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi trodde att vi visste precis hur det skulle bli.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men det blev inte så.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kanske har ni också sådana erfarenheter? </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Lärjungarna trodde de visste hur det skulle bli.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men det blev inte så.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vårt liv ihop var behagligt och bra. Goda vänner, bra jobb,
finaste lilla ungen. Roliga resor, gemensamma intressen. Men ibland räcker det
inte. Kanske hade skuggorna funnits där redan den där augustidagen, jag vet
inte. Men åren gick, och det som hade varit så lovande, så löftesfyllt, blev
långsamt mindre och mindre fyllt av liv. Vi tyckte fortfarande om varandra. Men
vi stelnade. Framtiden vittrade ihop. Vi hade mindre och mindre att säga
varandra. Vi sörjde, var och en för sig själv. Vi försökte, vi satsade och
pratade, men till slut kunde vi inte ens själva se om det hade gått att rädda
kärleken, eller om den hade varit dömd från början.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kanske har någon av er också den erfarenheten?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Lärjungarna, de fick vara med om när glädjen byttes i
besvikelse. De fick också se kärleken dö.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag undrar om de, liksom vi, såg tillbaka på dagarna och
åren och undrade om någonting hade kunnat göras annorlunda. Jag undrar om de,
liksom vi, letade efter den där förändringspunkten då ett annat val hade kunnat
göras. Jag undrar om de, liksom vi, inte riktigt hittade den. Kanske var Jesus
dömd från början.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det sägs att någonting måste dö för att något annat ska
kunna leva. Det kallas vetekornets lag. Vetekornet begravs i jorden, men ur det
spirar fröet till ett nytt liv. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Mitt liv dog förra året. Det hade nog varit döende i många
år, men förra året dog det till slut. Förra året bestämde vi oss för att
begrava äktenskapet, för att något nytt ska få leva. Resan som inleddes i
kyrkporten i Klosterkyrkan tog slut, till slut. Vad vi grät.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För Jesus tog resan som fört honom genom Jerusalems
stadsport slut på en kulle strax utanför stan, och hans lärjungar var
övertygade om att detta var slutet. Jesus, kärleken själv, dog, och med honom
alla drömmar och allt hopp. Vad de grät.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men döden kan inte döda kärleken. Och döden kan inte döda
livet.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ur askan av mitt liv började kärleken blomma igen.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och Jesus, han förblev inte död.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">De där viktiga ögonblicken... de stora stunderna. Många av
oss har haft dem. Stunderna då man gråter av lycka eller av sorg. Stunderna då
man inser att allt är på väg att förändras. Stunderna då det kan gå åt vilket
håll som helst. Stunderna då döden verkar ta över.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi har haft dem, och vi kommer att ha fler. Och där, i resan
från hopp genom förtvivlan och död, till nytt liv igen, reser Gud med oss. Den
resan är också Guds egen resa. Jesus egen resa.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För inte ens döden kan döda kärleken.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-46983845009750154982016-03-06T08:25:00.000-08:002016-03-20T06:52:38.898-07:00Predikan midfastosöndagen 20160306<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "arial" , sans-serif;">Det
här är jag.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Det
här är min kropp. Mina händer, mina ögon och mun. Mitt hår, min
mage, mina ben. Det här är jag. Och inne i mig pumpar hjärtat
blodet genom mina ådror, syresätter mina organ. Där för nerverna
sinnesintrycken till min hjärna. Där smälter mina organ min mat. </span></span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Och
inne i mig samsas drömmar om framtiden med minnen från det
förflutna i oupphörlig dans. Där bär jag de jag älskar i en
speciell liten kammare i hjärtat. Där finns min oro och min glädje.
Inne i mig. </span></span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Jag
vet inte hur gammal jag var när jag förstod att det var något fel
på mig. Kanske var jag sju, åtta? Kanske var det när jag blev
petad menande i sidan och fick höra att det nog fick bli lite mindre
godis framöver. Kanske var det lite senare, när jag inte blev vald
förrän sist till fotbollslagen i mellanstadiet. Kanske var det när
mina mått skulle tas, och det sades att jag hade blivit lite väl
stadig. Eller när skolsköterskan mätte och vägde mig, och med den
tidens sätt att räkna dömde ut mitt tolvåriga jags 60 kilo till
160 centimeter som tio kilo för mycket.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Det
sätter sig. Här (huvudet), och här (hjärtat).</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Precis
som väldigt många andra vet jag mycket om mat och näring. Jag kan
skilja på snabba och långsamma kolhydrater. Jag vet vilka grönsaker
och vilka bär som innehåller massor av järn. Jag vet vilka fetter
som är mättade, och vilka som är omättade, och vilka fiskar som
har mycket omega3.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Jag
har anslutit mig till dieter som dragit ner på kolhydrater, och till
sådana som räknar kalorier. Jag har levt på bara soppor, och jag
har motionerat varje dag. Och jag har uteslutit bröd så till den
milda grad att det gett mig huvudbry inför nattvarden. Jag har gått
ner 25 kilo på tre månader. Och upp igen på tre år. Min kropp har
tagit stryk. Den här kroppen, det tempel som Gud byggt åt mig, den
föraktar jag och gör mitt bästa för att ändra på, för att
djupast inne i mig är jag övertygad om att det är något fel på
mig. Jag ser inte ut som jag ska. Det är något fel på mig.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Och
jag vet att jag inte är ensam.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Vi
lever i en ätstörd kultur. Vår mat och våra kroppar är aldrig
bara mat och kroppar. De är projekt. I bristen på tillit till våra
samhällen och Gud och framtiden, bristen på möjlighet att behärska
det som inte kan behärskas, tuktar vi det vi kan – våra kroppar.
Vi likställer en vältränad kropp med ett rent leverne, kallar det
”syndigt” att äta en bakelse. Vi skyr dels det ena, dels det
andra. Och mitt i allt det talar Jesus om att han är livets bröd.
Bröd! Fullt med gluten och snabba kolhydrater. Det värsta man kan
äta enligt flertalet moderna dieter. </span></span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Vår
brist på tillit, och vårt behov av att behärska våra omvärld och
oss själva, är ingen ny företeelse. Folket jagade Jesus runt
Galileiska sjön för att få grepp om honom. När kom du hit? Vad
kan du ge oss? Vilken diet, Jesus, ger oss evigt liv, hälsa, vita
tänder, rikedom? </span></span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Men
det finns ingen diet. Det finns bara Jesus. Det finns inget snabbt
och enkelt sätt att nå lycka och kontroll. Han erbjuder oss sig
själv. Hans kropp, hans mat. Det är som att alla våra osäkerheter
tas hand om av honom, och blir till bandet mellan honom och oss. Se,
kropp blir bröd. Blod blir vin. Det du och jag darrar inför, är
också det som blir heligt.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Jag
önskar att jag kunde stå här och säga ”Det där vad jag då,
men nu är jag lycklig och nöjd”, men det skulle helt enkelt inte
vara sant. Min starka, välfungerande kropp som har burit ett barn,
som har tagit mig på långa vandringar, som har blivit klappad och
smekt, är fortfarande svår för mig att acceptera. Jag önskar att
jag kunde äta en skiva bröd, känna smaken med mina smaklökar,
tugga den med mina tänder, och inte någonsin tänka på hur mycket
snabba kolhydrater den består av, och vad jag måste avstå ifrån
för att kunna äta den. Jag önskar att jag skulle kunna se på mina
ben och känna tacksamhet över att de bär mig så bra, och inte
tänka på omkretsen på mina vader. Men så är det inte. Mat är
aldrig bara mat, och kroppar aldrig bara kroppar. Och längst inne,
hur jag än jobbar med det, finns det en åttaåring som inser att
det är någonting fel på henne.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Men
det är inte allt jag är. Och jag vet ju att jag inte är själv i
detta. Jag tror att det är väldigt få i det här rummet, och i
vårt land och vår kultur, som är oberörda av kroppshatet som
präglar oss. Trots att vi talar om tacksamhet för vårt uppehälle,
och hur vi är skapade, är vi skadade av den kultur som fräter in
självhat och osäkerhet. </span></span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Men
det håller oss inte ifrån Gud. För det är inte allt vi är, allt
vi har.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Vi
tror inte för att Gud gav oss våra kroppar och vår mat. Vi tror
för att Gud gav oss Jesus, livets bröd. Vi tror för att kärleken
sträckte sig efter oss. Vi tror för att vi är älskade.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: small;">Min
kropp är älskad av Gud. Din med. Berörd, omfamnad. Det må vara
något fel på mig, men jag är älskad. Inte alla fel blir någonsin
åtgärdade, men jag är älskad. Hela jag.</span></span></span></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-69229625271042599542016-02-07T04:18:00.003-08:002016-03-20T06:52:54.230-07:00Predikan Fastlagssöndagen 2016<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Jag har alltid trott på Gud.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Faktiskt. Alltid. Jag kan inte minnas en tid när jag inte
har trott. Gud har alltid funnits där. Jag har vilat i det, vetat att Gud
väntar i bakgrunden. Inte brytt mig om att höra av mig så mycket, känt att Gud
ju älskar mig i vilket fall som helst. Det har varit en skön känsla, men
ingenting som krävt någonting av mig, direkt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Jag har läst alla berättelserna. Jag har predikat om Guds
kärlek, och om hur människor bör vara som konsekvens av den. Jag har varit en
bra präst, en trygg präst.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Tills den dagen jag insåg att jag inte vågade vända mig om,
för vad händer om Gud faktiskt har tröttnat och gett sig av?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Vad händer när en vän slutar höra av sig?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Vad händer när den man älskar slutar prata med en?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Åh, mina vänner, det var en hemsk känsla. Ingen annan att
skylla på, bara jag som hade misskött min relation med Gud så till den milda
grad att jag helt plötsligt inte vågade lita på att Gud var kvar. Jag menar,
jag hade ju inte varit kvar. Hade en av mina vänner uppfört sig så mot mig hade
jag blivit ledsen, och sörjt förlusten av en vän. Hade den jag älskar gjort så
mot mig hade vi grälat, och hade det inte blivit bättre hade förhållandet varit
över.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Ingen annan att skylla på. Det var jag, bara jag, som hade
kört vårt förhållande i botten, mitt och Guds. Jag tog Gud för given, slutade
lyssna, slutade höra av mig. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Ni vet hur det är när man är rädd för någonting. Eller i
alla fall är det så här jag fungerar: jag låter bli att undersöka. Jag låter
bli att fråga. Jag låter bli att bli säker, för kanske är det så att jag har
all anledning att vara rädd. Kanske är det så att det värsta har hänt. Och så
länge jag verkligen inte vet, då finns det hopp. Så jag bet ihop. Jag spände
nacken och knöt händerna, och kämpade på. Jag ändrade ingenting i hur jag
förhöll mig till Gud, utan livet fick gå vidare. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Men sanningen är ju att jag är här med ett uppdrag. Jag är
ju här för att prata om Gud, om allt Gud har gjort, om Jesus och hans liv, om
kyrkan och den heliga Anden och allt som händer när hon sveper igenom världen.
Jag är ju här för att berätta om allt det. Allt det som för oss hit idag, och
ändå, ändå, KÄNDES det inte.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Dumma, dumma jag. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag låta bli att tro på
allt det jag själv sade? Hur kunde jag låta bli att lita på Gud, på Jesus, på
alla predikanter och sångare, på alla psalmförfattare och skribenter? Hur kunde
jag sluta lita på Gud?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Kanske för att jag inte heller litade på mig själv. Och
ändå.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Gud satte mig här för att vara Guds röst, för att vara Guds
arbetare här. Och jag … riskerade ingenting. Inga vetekorn växte ur min offrade
kropp. Jag klev inte inför tronen som Ester, med mitt liv i mina händer, för
att rädda andra. Och vet ni, bit för bit sög det livet ur mig.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Till slut var jag helt förkrossad, till slut fanns det
ingenting mer att hoppas på. Till slut hade jag ingenting mer att förlora. Mitt
kristna liv låg i spillror, askan var strödd runt omkring mig. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Men vår Gud är en god Gud. Mina predikade ord om kärlek,
sprungna ur en trosvisshet jag hade glömt, blev till sanning. Och jag stod mitt
i en kyrka bland tusen sjungande kvinnor, och fick höra orden om förlåtelse,
och det slog mig mitt i mellangärdet. Jag kunde knappt andas. Guds kärlek,
förstår ni, den är verklig. Gud hade aldrig lämnat mig. Och det var som att jag
stod längst ner på bakgården till Guds stora hus, med ansiktet mot muren, och
kände hur ljuset och värmen spred sig över min rygg, och när jag vände mig om
såg jag att dörren stod öppen.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">För mig. Öppen. Förstår ni? Det var jag som hade lämnat. Och
ändå var dörren öppen för mig. Och jag grät. Jag grät i en dag. Snörvlade,
kramade vänner och en och annan nästan främling. Jag förlorade mitt liv, och
jag vann det.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">För skillnaden mellan Gud och den här världens kungar och
presidenter och ledare är att Gud vill liv för alla. Liv. Att kliva inför Guds
tron betyder att riskera livet som det är just nu. Att nalkas nådens Gud
betyder att riskera alla de omsorgsfullt uppbyggda illusioner vi bär om oss
själva och andra. Att riskera tryggheten och säkerheten i vår image, men vinna
så mycket mer. Att öppna kommunikationen med Gud betyder att ensamheten inte
har någon makt längre, att döden och smärtan och ångesten är delad av en som
aldrig lämnar. Vi är aldrig ensamma.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Kanske var det för stunden i kyrkan som jag blev präst, på
sätt och vis på samma sätt som Ester kanske blev drottning för hennes stund
inför tronen. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;">Och det finns ett kanske också för dig. Där, i Guds kanske,
finns liv och framtid och mening. Jag kan inte lova ett lätt liv, inte ett utan
frågor, men ett sant liv. Med Gud. På kärlekens väg.</span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-34170928862645090282015-09-06T03:52:00.001-07:002015-09-06T03:52:24.843-07:0014 e trefaldighet, S:t Pauli<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Han föddes under ockupation. Det fanns inga sjukhus där han
föddes, hans mamma var tvungen att gå långt för att hitta någonstans som kändes
säkert nog för att föda barnet. Hans pappa ville ge honom allt, skydda honom,
hjälpa honom. Men när de mäktiga slåss kommer de små i kläm. När ondskan sitter
vid makten är barnen måltavlor. Och den lilla familjen var tvungen att fly för
sina liv. Genom öknar, över berg. Beroende av främlingars vänlighet, och säkert
lurade om och om igen av dem som vill tjäna pengar på desperationen hos dem som
flyr. Säkert undrade de många gånger om det trots allt hade gått att stanna
hemma, men rädslan drev dem vidare, och vidare. Tills de nådde tryggheten i ett
land långt borta.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">En annan pojke föddes som invandrare. En gång hade de varit
välkomna, men vinden hade vänt. Deras grannar började se snett på dem, det
viskades om hur många barn som föddes bland dem. Det talades om hur de var en
börda för samhället, hur deras religion var skrämmande, hur kostnaden för dem
var för stor, hur vanligt folk snart skulle vara i minoritet. Och landets
regering lyssnade, och gjorde villkoren svårare för dem. Ingen skulle få tro
att det var ett lyxliv man fick om man ville flytta dit, tänkte de. De krävde
mer och mer. Männen fick inte längre ha vilka arbeten som helst, utan tvingades
till de tyngsta kroppsarbetena. Men det vanliga folket var inte nöjda.
Regeringen var inte nöjd. Våldet bröt ut. Barn dödades, i säkerhetens och
välfärdens namn. Men en mamma smög till vattnet och lade sin baby i den enda
farkost hon kunde hitta, en korg, och puttade ut den. Hellre vattnet än döden
på stranden. Och han räddades ur vattnet.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">En annan liten pojke föddes i bergen, mitt under brinnande
krig. Hans folk var förföljda i alla länder de bodde, hans hemstad förstördes
av kriget, barn och vuxna dödades och torterades. Hans pappa blev fångad, men
överlevde. Och den lilla familjen flydde för sina liv. Mot havet, mot livet,
mot friheten. Främlingarna de mötte hjälpte dem, lurade dem, förtalade dem,
gömde dem. Och till slut nådde de fram, och fick möjligheten att komma med en
båt mot räddningen. Båten kanske inte såg säker ut, men hellre vattnet än döden
på stranden.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men den lille pojken blev inte räddad. Och bilden av hans
lilla kropp på stranden kommer för alltid sitta fastklistrad på våra näthinnor
som en påminnelse om hur nära ondskan kommer, och om hur obarmhärtig vår värld
är, och om hur vi i våra länder vägrade ge de syriska flyktingarna ett säkert
sätt att nå räddning.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Tre utsatta små barn. De första två små pojkarna växte upp
och blev människor, ledare, som gav människor hoppet tillbaka. Den förste är
Jesus, den andre Mose. Men båda var de i början av sina liv flyktingar, utsatta
för världens och de mäktigas ondska. Och hade det inte varit för vänliga
människors hjälp, för en möjlighet att fly, hade vår historia sett mycket
annorlunda ut.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vad den tredje pojken, treårige Alan, kunde blivit vet vi
inte, och kommer aldrig få veta. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jesus, Guds son, var en flykting.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Mose, han som slöt förbundet mellan Gud och människa genom
tio Guds bud, gömdes undan förföljelse och död.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">De jagades för att de ansågs vara hot mot makten. De
förföljdes för att makten tänkte på procent och kvoter och hur främmande de
var.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Samma tankar dödade Alan.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Samma tankar yttras i vår riksdag, på bloggar och
insändarsidor.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men det räcker nu.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Europa har vaknat, och hjälpinsatserna bara ökar. Pressen på
våra regeringar ökar. Vi vill inte att fler barn ska dö. Vi vill inte vara dem
som hindrar dem från liv och trygghet. Det är nog. Vi har pratat för länge om
kostnader och integrationsproblem, det är dags att prata om solidaritet och
medmänsklighet. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Människor är inte siffror. Liv kan inte mätas i kronor eller
euros. Värdighet och hopp och godhet är inte värden som får väljas bort till
förmån för självgott stirrande i historieböcker.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi är mer än så. Vi kan mer än så. Vi kan göra mer än så.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För att de behöver det, för att vi behöver det. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För att Gud, som alltid är på de utsattas sida, behöver oss
som sina händer och ögon och ord. Vi som är med Gud, måste vara med de utsatta.
Vi, som kyrka, som församling, som medmänniskor, måste stå emot ondskan som
vill förminska och döda, här och där borta. Med vårt arbete och våra ord och
våra resurser måste vi kämpa mot allt det som gör skillnad mellan människor.
För om det är någonting vi kan vara säkra på, så är det att Gud är mitt bland
de gråtande barnen på Medelhavets läckande båtar. Gud delar smärtan, men ger
också oss styrka att kämpa för förändring. För barnens skull. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jesus, Guds son, bad så här: <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem
som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är
mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen,
men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i
ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-77321046324239852302015-07-19T01:23:00.000-07:002015-07-19T01:23:12.842-07:00Kristi förklarings dag 2015 S:t Pauli<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Emellanåt händer det stora
och fantastiska händelser som blir helt överskuggade av bagateller. Minns ni
Mandelas begravning, med den galne låtsastolken? Eller bilder där någon i
bakgrunden gör något som helt tar uppmärksamheten från det tilltänkta motivet?<o:p></o:p></span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Samma sak händer på
förklaringsberget.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Där står Jesus och pratar med
Mose och Elia. De stora profeterna: han vars återkomst många judar väntade på,
och han som gav dem lagen. Och Jesus. Den vanlige snickaren från Galiléen. Det
är enormt, monumentalt. Det största man kan tänka sig, ett bevis på hur
speciell Jesus var, och sedan hörs rösten som bekräftar det. Jesus är Guds son,
den älskade utvalde.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och ändå är det Petrus som
sticker ut. Clownen Petrus. Det går nästan att höra Jesus himla med ögonen.
Kanske. Om han varit som jag är.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I min familj har vi en vana
att prata om människor vi möter eller känner och försöka avgöra om de skulle
vara hund eller katt, och vilken sorts hund eller katt. För det mesta brukar
det gå ganska lätt, vi är överens om hur vi uppfattar den personen, och så går
vi vidare till annat. När vi pratade om Petrus där uppe på förklaringsberget
enades vi i att han nog är en golden retriever. Någon här som har en speciell
förtjusning i golden retrievers? Jag kanske kommer att hårddra lite, vara en
smula orättvis. Men det är någonting i Petrus stora entusiasm som leder till
tanken på en glad och lite...okomplicerad hund. Ni vet, en sådan som är snäll
och glad och kanske inte så värst smart.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men lojal, nästan jämt.
Människans, och Människosonens, bäste vän. Alltid där, alltid beredd att vandra
vid hans sida. Till och med namnet stämmer – Petrus skulle ju bli
människofiskare, en som hämtar, en retriever.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och har man väl börjat
fundera över vilken sorts hund eller katt de olika personerna är, är det svårt
att sluta. Är Jesus i så fall en vallhund? En smart hund som ser till varenda
fårs bästa, en som skulle ignorera varenda regel om ett får var i fara? Och är
Paulus kanske en katt?<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Se där något ni kan fundera
på när ni går hem idag. Det förutsätter förstås att man gillar hundar.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jesus befinner sig uppe på
berget, tillsammans med sin flock byrackor. Där är golden retrievern Petrus,
där är den knappt vuxne irländske settern Johannes, och Jakob som jag inte har
en aning om vad för sort han kan vara. Och de blir rädda, fullständigt
förskräckta, när de hör Guds röst. Som hundar som inte riktigt är säkra på att
deras husse tycker om dem. Kryper på marken, gömmer sina ansikten bakom
darrande tassar, tills de får höra att det inte finns någon anledning att vara
rädda.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det finns ingen anledning att
vara rädda. Ingen anledning alls. Vår Gud, vår husse, är nämligen hos oss. Det
finns mycket vi inte förstår, men där på berget, och i allt Jesus gjorde,
visade han hur Gud älskar sin oregerliga flock människor. Oavsett om vi är
ettriga chihuahuor, strävsamma taxar eller ilsnabba greyhounds. Oavsett våra
egenskaper, oavsett vår stamtavla, eller avsaknad av en sådan.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För Jesus tog med Petrus,
Jakob och Johannes upp på berget. Det var inte för att bevisa hur cool han var
som fick prata med Elia och Mose, utan för att visa hur värdiga de var. Hur de
vanliga fiskarna från landet kunde nalkas de största ur historien utan rädsla.
Och att det där berget inte var en plats där de skulle stanna, utan deras
plats, liksom Jesus plats, var bland alla de andra vanliga människorna.
Historien handlade om de stora, framtiden tillhör de vanliga. Gud har valt
sida, och inga titlar eller tjusiga stamtavlor kommer att göra någon mer helig
än någon annan. Någonsin igen.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Så kanske himlade Jesus med
ögonen åt sin golden retrievers entusiasm. Men troligtvis log han. Och lät bli
att ens kommentera. För det är inte på berget lärjungar ska vara. Inte i
sällskap med historiens stora, inte avskilda från världen. De hyddor som är
byggda för att avskärma världen ska rivas, och allt som skiljer oss från Guds
kärlek ska försvinna. Ner för bergsidan ska de rusa, ut bland människorna ska
de springa. Som ivriga hundvalpar. Ibland snubblar de, oftare på sig själva än
på något annat, men springa ska de, spridas ska budskapet. <o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">När Petrus själv sen skriver
om sin upplevelse är det med stor återhållsamhet. Han missar helt att berätta
om Elia och Mose, och framförallt låter han bli att nämna sitt eget förslag.
Och det är inte särskilt konstigt. Jag tror inte det är för att han skäms över
sin valpiga entusiasm. Nej, han vet att framtiden redan är där. Han har sett
tron tändas hos människor av alla nationaliteter, han har sett murarna rivas
ner. Och till slut är det enda som är viktigt kvar att berätta detta: Jesus är
Guds älskade son. Och vi behöver inte vara rädda längre.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><o:p><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> </span></o:p></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><o:p><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> </span></o:p></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><o:p><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> </span></o:p></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span><o:p><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> </span></o:p></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">
</span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-26025132728754332692015-05-31T14:04:00.007-07:002015-05-31T14:04:46.274-07:00Predikan Heliga trefaldighet S:t Pauli 31 maj 2015<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag har spenderat den senaste veckan
med att försöka förklara treenigheten för min man,
religionsläraren. Jag har spenderat den senaste veckan med att
<i>misslyckats</i> med att förklara treenigheten.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det här är en av de söndagar som jag
och mina kollegor fruktar mest. Den är tacksam, för det finns
alltid bra psalmer och körerna har vacker musik att sjunga, men
sedan är det där med predikan... Själva poängen med predikan är
ju att göra bibeltexterna begripliga och tillämpbara för dagens
människor, och så står vi där, den samlade kristenhetens
predikanter, och stammar och tvekar. För vi tycker inte att det är
lättare att förstå än vad ni tycker.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi är alla barn av upplysningen. Vi är
alla fostrade i ett samhälle som värderar intellektuell kunskap
över allt annat. Vi får lära oss värdet av studier i
vetenskapliga ämnen, vi värderar det som är bevisbart mer än det
som inte är det. Går det inte att kvantifierbara, det vill säga
måttbestämma, är det inte värt någonting. Vi lägger större
vikt vid sådant som är baserat på fakta än sådant som bedöms
vara baserat på känslor. Huvudets kunskap leder oss. Hjärtats
kunskap är i bästa fall bonus.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men...</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">”Jag prisar dig, fader, himmelens och
jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka
och uppenbarat det för dem som är som barn.”</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vår tro är en huvudets och hjärtats
tro. Vi slängde ut hustomtar och åderlåtning med upplysningen, och
tänkte att vi skulle resonera oss fram till en ljusare framtid. Och
på många sätt var uppgörelsen med vidskepelse och gamla dåliga
sedvänjor bra, men vi slängde ut barnet med badvattnet. Vi glömde
att våra hjärtan, våra känslor, är lika mycket en del av oss som
våra hjärnor är. Vi glömde att det finns klokskap och kunskap som
inte är bevisbar. Vi glömde skönhet och mysterium, dofter och
smaker. När öronens och ögonens kunskap är den enda som gälls,
vad händer när håret ställer sig på ända, när det smakar fel,
när längtan efter beröring blir för stark?</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi har separerat våra kunskaper. Vi
har upphöjt den ena, och förlöjligar den andra. Det är ”bara”
intuition, det är fantasier, det är känslor, det är föraningar.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men tänk om det är den enda kunskap
vi kan förstå Gud med?</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är den kunskapen som blir mindre
ju mer vuxna vi blir. Ju mer vi fyller våra hjärnor med tabeller
och sanningar, desto mindre plats verkar det finnas för Andens
bubblande glädje, för tryggheten i Förälderns kärlek, för modet
från Sonen som utmanar. Det blir mindre plats för mysterium och
mirakel, och för längtan och passion och trots.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kanske är det att smita undan det
svåra, men jag vill hävda att treenigheten är omöjlig att
förklara med huvudets kunskap. Och hjärtat ägnar sig inte åt
förklaringar. Hjärtat känner, bultar. Hjärtat vet om det är
Sonen eller Anden eller Fadern som talar. Vårt innersta barn behöver
inga etiketter eller utläggningar, utan gläds bara åt närheten.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Teorin om treenigheten har förklarats
många gånger, men aldrig på ett riktigt bra sätt. Antingen hamnar
man i modalismens dike, där de tre personerna egentligen inte är
åtskilda, eller i en annan urgammal hädelse, arianismen, där Jesus
och Anden är underställda Fadern. Och det finns knappt något sätt
som vi med språkets och intellektets begränsningar kan förstå hur
det hänger ihop. Och jag skulle vilja hävda att det inte ens är
särskilt viktigt.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi talar om Fadern, Sonen och den
Heliga Ande. Och vi talar om att Gud alltid är större. Våra namn
kunde lika gärna vara andra namn. En del väljer att säga Skapare,
Befriare och Livgiverska, och de är lika rätt, och lika begränsade.
Vi famlar efter minsta halmstrå av intellektuell förståelse, medan
känslan redan vet allt det går att veta om Gud. Allt är uppenbarat
för de som är som barn. Världens mirakel, solstrålens dans på
maskrosbollen, fjärilen som flyger i sin balett mellan blommorna,
skuggorna på ett golv. Musiken, och konsten. Drömmar och skratt.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ingen kan fånga känslan av ett skratt
i ord.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ingen kan fullt ut beskriva
förälskelsen genom text och matematiska formler.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och ingen kan fånga Guds mysterium
genom teologiska utredningar.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag höll den här predikan för min
man. Han rynkade pannan, såg oimponerad ut, men jämförde sedan
försöken med att förklara Gud med att försöka förstå
oändligheten. Det kanske går på ett plan, men inte på ett annat.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är djupt otillfredsställande. Och
det är det enda jag kan ge er här idag. Vill du förstå
treenigheten, lyssna på ditt hjärta. Guds innersta väsen är
relationen. I mötet med Gud möter du de tre. Skratta, sjung, be,
gråt, håll om. Dela ditt liv med andra, i all dess trasighet och
skönhet. Där finns ledtrådarna. Där finns närvaron. Där finns
Gud.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-5875255556307524452015-04-25T14:42:00.000-07:002015-04-25T14:42:08.500-07:00Predikan 4 i påsktiden 2015 S:t Pauli<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det kommer att bli lite jobbigt nu, vänner. Vår värld låter oss inte blunda. Det är dags att ta kollektivt, och personligt, ansvar.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men först – låt mig ta med er på en resa med några nedslag i historien.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">1650 grundades den svenska kolonin Cabo Corso i nuvarande Ghana. Syftet: att få en del av den lukrativa slavhandel som började ta fart. Slavarna inköptes med hjälp av svenskt järn. Kolonin erövrades av danskarna så småningom, men svenska staten släppte inte tanken på att få en bit av slaveriinkomsterna, och 1784 köpte Gustav III, den upplyste kungen, ön Saint-Barthélemy i Västindien. Öns naturliga hamn gjorde den till en bra handelsplats, och slavskepp undantogs från den ganska ordentliga tull som annars lades på skepp som inte var svenska. Slaveriet fortsatte på Saint-Barthélemy till 1847. </span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Mindre än hundra år senare, 1939, hålls ett upprört möte i Lund. Medicinalstyrelsen har föreslagit att tio läkare av judisk börd ska ges uppehållstillstånd i Sverige. Invandringspolitiken var mycket restriktiv, och såväl fackliga organisationer som studentorganisationer motsatte sig förslaget, framförallt med argument som rörde risken att främmande element skulle blandas med den ”svenska rasen”. Året innan hade den svenska regeringen, tillsammans med den schweiziska, insisterat på att Tyskland skulle stämpla bokstaven J i judiska medborgares pass, så att de kunde avvisas vid gränsen. Och ett av argumenten då var att vi inte hade råd att hjälpa.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Inte ens ett hjältedåd som de vita bussarna och räddningen av nordiska judar från koncentrationslägren förblir osolkat. Bussarna användes också till att transportera andra fångar till sin död.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det här är fasansfulla saker, och ingenting som någon av oss här idag är skyldiga till. Slaveriet var inte vårt fel, inte heller förintelsen. Vi förfasas och skäms över historiens felsteg och kallsinnighet. Det var inte vi, men ändå ingår vi i samma strukturer som lät det hända. Och det händer igen.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I år beräknar UNHCR att över 1800 personer har dött när de försökt ta sig över Medelhavet till Europa. Under fem månader. Det är 12 personer om dagen. 90 personer om veckan. De dör för att de inte kan överleva hemma, och för att det inte finns något annat sätt att ta sig till Europa. </span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I Libyen, ett av de främsta avreseländerna, avrättar ISIS kristna flyktingar som inte hunnit till båtarna. Men vi, här hemma i Sverige, säger att vi inte har råd att hjälpa, inte har plats, inte kan. Inte muslimer, inte kristna, inte romer, inte homosexuella, inte någon som vill komma hit. Vi stänger våra gränser, och ser sedan med förfäran på Syrien och Irak och Libyen. Det är inte vårt problem.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men det är vårt problem. För det här är människor som lider. Inte sedan andra världskriget har flyktingströmmarna i världen varit så här stora, och inte sedan andra världskriget har världssamfundet och Europa betett sig lika skamligt. Våra barnbarn kommer att skämmas för oss, om vi inte handlar nu.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">”Men det är ju inte jag som bestämmer!” tänker säkert någon nu. Och det kanske inte är du eller jag som är EUs flyktingkommissionär, eller arbetsmarknadsminister här i Sverige. Men det är vi som röstar. Det är vi som protesterar mot flyktingboenden på våra gator, som muttrar över flickor i slöja, som skriver protestlistor mot halalslakt, som noterar lite i förbifarten att familjen Wallenberg är judar, som om det nu skulle betyda någonting som helst.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är vi som tycker att andra ska lösa våra problem. Det är vi som gör dem till problem. </span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">En annan människas olikhet kan aldrig vara en anledning till att behandla den personen illa. En människas tro eller hudfärg eller sexuella läggning eller kön är aldrig, aldrig någonsin, en rättfärdig anledning till att låta denne lida eller dö. Det kanske inte är vi som plågar, vi kanske förfasas och förfäras, men hur ingriper vi?</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är inte jag som bestämmer. Det är inte du. Det är vi tillsammans. Vi kan skapa ett drägligt liv för de människor som tvingats söka skydd här. Vi kan se till att de får komma hit, att de känner sig hemma, att de läker sina sår, att de och vi tillsammans kan läka den här världen. Och vi kan rösta på partier som skyddar människans värde, vi kan skänka pengar till organisationer som hjälper dem i nöd, vi kan le mot dem som nödgats bo på våra gator istället för i våldets Rumänien. </span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Låt inte historien döma oss så som den dömer lundastudenterna 1939 eller slavhandlarna. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Och med varandra menar jag även de andra, och med älska menar jag omsorg i ord och handling. För om Jesus är någonstans i vår värld just nu, så är han i en överfull båt utanför Sicilien, eller under rasmassorna i ett hyreshus i Nepal, eller bland ruinerna i syriska Damaskus. Han knäfaller på Libyens stränder medan en ISIS-soldat höjer sitt svärd, han jagas av en främlingsfientlig mobb i Sydafrika, han blir spottad på där han tigger utanför en butik i en svensk stad. </span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är meningen att vi kristna ska vara kärlekens händer och ögon. Det är kärleken som ska vara vår molnpelare, vår eldpelare. Det är dags att det där med att vara kristen handlar om kärlek, i ord och handling, och ingenting annat.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<br />
<br />
<br />
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px 0px 0cm; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-63078662156883729652015-04-06T02:51:00.000-07:002015-04-06T02:51:36.790-07:00Easter sermon, Holy Communion S:t Pauli 2015<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">There is power in a name.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">The story, in John, reads almost like a
Shakespearean comedy, except that it's so tragic. They walk, they
run. They don't dare to look, they look. They leave, they stay. There
are people there who weren't there before. There's even a servant, a
gardener, who is not what he seems.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">As Paul would say later: I believe,
help my unbelief.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">My husband asked me yesterday what the
point of all that running was, and I had to read the text again.
There is indeed a lot of back and forth going on, and a lot of names.
And yet, the protagonist is simply named with a phrase: "The one the
Lord loved". A hash tag if you like. And yes, I would claim John is
the protagonist in this text. Here, as during the crucifiction scene,
he is special, singled out. Because this is his story, his gospel.
This is his narrative crescendo, his moment of transformation. Look
at John, the most beloved of disciples.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">But it is another that shines.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Maybe I am reading John the wrong way.
Maybe he isn't interested in presenting his closeness with the Lord,
maybe he doesn't brag just a little. Maybe he is merely setting the
stage for the real star of the story. Because that's what happens.
The supporting actors leave the stage, and there is only one person
left. Weeping, desolate. Without any hope at all.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Maybe John needed to tell the world he
was the most beloved of disciples, because deep down he knew there
was another who was closer to Jesus' heart? Someone who couldn't
count, someone who shouldn't be there? A woman, a nobody, an outcast.
A person without voice, without power. Sure, they could take her
money, and use her house. She was handy when clothes needed mending
or food had to be cooked. But she was not, ever, in their eyes, a
disciple.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">No, not a disciple. Just a friend.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">The disciples ran away. They hid. The
disciples lied and betrayed, denied and were ashamed.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">But the women stayed. The women saw him
die, and the women went to see him dead.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Now, Jesus is not one to judge people
for their shortcomings. He chose the weak, the greedy, the vain and
the needy. He chose the disciples for their weaknesses, because
through the cracks the light shows through. They, in just being
themselves, let the truth and love shine all the more. But when it
came to sheer trustworthiness, it had to be the women. The faithful
ones. And most of all, Mary from Magdala.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">It is said that women are stronger than
men. Not in muscle force, but hardier, more enduring. More female
children survive, and women grow older than men. There is something
stubborn about the female body, a refusal to give up. That is why
women give birth, and women, often, nurse. Our bodies are made for
never giving up.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">So Mary doesn't. Or a least her body
refuses to give up. She follows through, from the feast to death,
from death to the grave. And it is only when all hope seems lost,
when there isn't even a body to care for, that her body collapses.
She hits rock bottom. She has nothing more to give. The strange
gardener asks her why she cries. And the simple truth of nothingness
comes out. There is nothing more she can do. She is helpless,
hopeless. All alone.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">But there is power in a name.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">There is life in a name.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">She might not have been dead. But she
was without life. Until he saw her, called her.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">And she might have not been dead, but
she was without meaning, without purpose. Until he sent her.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">And this is the moment when the
Shakespearean comedy falls apart. Wild, beautiful, unbelievable
reality tears the stage curtains away. The theater we thought was
life breaks down, and the sky outside is bluer and wider than we ever
imagined. He lives. And he calls her. And us.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">You, who have waited for so long, I am
here now.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">You, who have cried for so long, I hear
your pain.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">You, who have not dared to believe, I
know you.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">You, who had no name or place, I call
your name.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">He lives. We live.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">The one the Lord loved most lives.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">The woman who refused to let go lives.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">We who have waited for so long live.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">No matter what happens. No matter the
hurdles and mistakes. No matter all the horrors evil send us, all the
crimes and violence we cause each other. No matter all the despair,
the hunger, the pain.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Life wins. In the end, life wins.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Do not stay by the grave, do not hold
the risen Lord so tightly that nobody else might reach him. Run.
Shout. Proclaim.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">We are called by name. In the name of
the risen Lord. And there is power, glorious power, in a name.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-19990841163729416352015-04-06T02:48:00.000-07:002015-04-06T02:48:19.999-07:00Predikan S:t Pauli 3 i fastan 2015-03-08<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag har många vänner och släktingar
som har ett förflutet, eller till och med en nutid, som beroende av
droger av olika slag, främst alkohol, men även annat.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Deras berättelser är ofta isande
fasansfulla, och om man lyssnar ordentligt, isande välbekanta. Det
finns många olika teorier om varför en del blir beroende och andra
inte, och varför en del kan ta <span style="background-color: white;">sig ur </span>beroendet medan andra är
kvar, men en sak som de flesta av dem som klarat sig vittnar om är
den stora tomheten. Längtan efter ruset, efter att inte behöva bry
sig, efter att inte känna, efter att kunna släppa allt vad ansvar
heter. Och det verkar inte som att den längtan släpper på många
år. Oavsett hur bra livet har ordnat sig finns ändå dragningen
till bekymmerslösheten där, och tomheten där tankarna på drogen
tidigare uppfyllde varje vaken timme.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">De vänner jag har som gått igenom
tolvstegsprogram berättar om hur en av grundbultarna för hela
programmet är att ersätta drogen med ett annat beroende, eller i
alla fall fylla tomheten efter den med något annat. Med Gud, eller,
som de formulerar det, ”det vi kallar Gud”.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det tomma huset drar nämligen värre
demoner till sig. Den som varit borta från drogen länge faller
hårdare, tar oftare en överdos. Och det vackert städade huset som
är människans kropp och sinne, tas över av kaos och förstörelse.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är kanske allra tydligast med de
som lider av drogberoendet och dess följder, men nog gäller det oss
alla. Ingenting kan bjuda in kaos och förstörelse lika lätt som en
känsla av tomhet och brist på mening. Det driver människor till
våldsbejakande rörelser eller till att skada sig själva, det gör
människor oengagerade i andra människor och samhället runt omkring
oss, det får människor att ignorera sina relationer och sin hälsa.
Om allt är tomhet, vad är det då för mening med att ens leva?
Därför är beroendets mönster välbekanta för oss alla. Vi har
det säkert i oss. Viljan att höra till, till att få och ge tillit,
till att betyda något. Och rädslan för att bli sårade,
ignorerade, utstötta. Vi är beroende av tillhörigheten, och får
vi den inte av dem vi älskar, eller dem vi arbetar med, går i
skolan med, bor med, då söker vi tillhörigheten någon annanstans.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För en del går det bra. De finner en
andra familj, eller en grupp vänner. De finner en församling eller
förening där de kan vara sig själva, blir sedda och bekräftade.
För andra går det inte lika bra. De finner fel sällskap, finner
kaoset, finner våldet.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kanske var det den erfarenheten som
fick några att hävda att Jesus drev ut demoner med demonernas
hjälp. De visste att tomheten lätt ersattes med kaos och våld,
hade sett arméer marschera över sitt land, hade sett våldsdåd
begås, och hört om grannpojkar som smugit iväg under natten för
att sluta sig till motståndsrörelser och sekter. De visste att där
det uppstår ett vakuum i terrorbalansen, kommer det vakuumet snart
att fyllas. Och snabbast att agera verkar alltid ondskan att vara.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Eller så var de som talade
missunnsamma, såg sin egen chans till påverkan försvinna, och
valde att kasta skugga över Jesus, så att de själva skulle kunna
agera sedan. Kanske var det de som var de demoniska. Ja, vi gör det
också ibland. Tillskriver människor dolda motiv och missunnar dem
framgång och lycka, oavsett om det är en fd finansminister och hans
nya kärlek eller om det är en hel yrkeskår som söker bättre
villkor. Nyheterna är fyllda av insinuanta artiklar som anklagar än
den ene, än den andre, och smutsar ner succéerna. Vi hävdar inte
att det är demonernas furste som ligger bakom, men samma mönster
syns. Det måste vara något lurt här.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vad fyller du ditt liv med, och hur
bemöter du andra och deras val?
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ondskan i dagens text är så banal och
så vardaglig, trots allt tal om demoner. Det är inga stora
övergrepp som talas om, inga fasansfulla katastrofer. Det är
härskande genom söndring, skitsnack och missunnsamhet, förminskande
och skrämseltaktiker. Klassiska härskartekniker, för den som läst
sin populärvetenskap. Och ändå är de så förgörande i längden.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För den som får sin värdighet
avklädd sig, den som bli förminskad och osynliggjord, den personen
söker sin mening på annat sätt. Den personen dövar den isande
smärtan och tomheten inombords på annat sätt. Den personen söker
sig till det onda, antingen vänt inåt eller utåt.
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Idag är det Internationella
Kvinnodagen. Det kan tyckas inte ha någonting som helst med dagens
texter att göra, det nämns inte en enda kvinna i texterna, men det
är allra högsta grad relevant. Trots att vi har kommit långt på
vägen mot lika villkor är vi ännu inte där. Kvinnor och män har
inte samma villkor i vårt samhälle. Den som inte får plats, den
som inte upplever sig ha någon chans, den blir grogrund för
tomheten och likgiltigheten, och därmed våldet och drogerna. Det
drabbar både män och kvinnor, men på olika sätt. Ojämlikheten är
demonisk, får män och kvinnor att vända sig mot varandra, istället
för att bekämpa det onda som håller oss fångna tillsammans.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det nämns inga kvinnor i texten, men i
versen precis efter evangeliet ropar en kvinna till Jesus: ”Saligt
det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har
diat.” Jesus svarar att saliga, det är de som hör Guds ord och
tar vara på det. Vi är inte saliga på grund av var vi kommer
ifrån, vilket kön vi har eller vem vi hör ihop med. Vi är saliga
på grund av hur vi tar emot Guds ord, och vilken påverkan det får
i våra liv. När det får fylla vår tomhet, när kärlek och närhet
och mening och tro får fylla våra liv, då har Guds rike nått oss.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-81126429898082081922015-03-03T12:47:00.001-08:002015-03-03T12:47:34.031-08:00Predikan Bryssel 2015-03-01<p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Jag läste om en rabbin som stod vid porten till det som en gång var förintelselägret </span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Auschwitz-Birkenau</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">. Hon stod där, framför ingången till en plats som blivit symbolen för antisemitism, och tänkte ”Så tvärsäkra som</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15"> människorna som byggde den här platsen var, vill jag aldrig vara.”</span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> </span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">På något märkligt sätt verkar tro ha blivit synonymt med tvärsäkerhet istället för den osäkerhet som är inneboende i ordet. Kyrkliga företrädare säger sig med säkerhet veta än det ena, än</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15"> det andra. Och andra religiösa företrädare hävdar med lika stor säkerhet en motsatt ståndpunkt. Ibland leder den religiösa tvärsäkerheten den troende i döden, men oftare skadar den andra människor. </span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Det blir allra tydligast i religiöst motiverade terrordå</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">d, som allra oftast drabbar människor av den egna religionen, men som uttryckt en annan åsikt inom denna, eller som vägrar acceptera tvärsäkerheten.</span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Vi är många som bär på ärren av andras tvärsäkerhet, i såväl religiösa sammanhang, som i andra. Ingen ä</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">r så hänsynslös som den som vet sig ha rätt, ingen så fullständigt omöjlig att ha en jämlik relation med. Osäkerheten, tron om man så vill, är på det sättet diktaturens motsats och demokratins förutsättning. Den öppnar för kompromiss och dialog. Det handla</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">r inte om att inte ta ställning eller att inte ha en övertygelse, utan om ödmjukheten i mötet med den andra, erkännandet av att det finns andra verkligheter och sanningar än min. Och, kanske allra viktigast, förmågan att </span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">ändra sig.</span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> </span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">I dagens evangelium upp</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">för sig Jesus rätt mycket som en skitstövel, om vi ska vara helt ärliga. Det är svårt att känna någon som helst sympati med en person som bara ignorerar den hjälpsökande kvinnan, och det är nog få av oss som tänker oss Jesus på det här sättet. Vi glömmer a</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">tt Jesus var ett barn av sin tid, född och uppvuxen i en kultur som gjorde stor skillnad på folk och folk, och på religion och religion. Att prata med en </span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">kananeeisk</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15"> kvinna anstod inte en judisk man, framförallt inte en som på något sätt skulle framstå som </span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">en förebild och lärare. Det vore, i åskådarnas ögon, att sänka sig till hennes nivå. Så han ignorerar henne. Lärjungarna tycker mest att hon är jobbig. Ungefär som en blomsterförsäljare på en uteservering, eller en tiggare på väg ner i metron, med det unda</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">ntaget att hon inte ger sig. Hon vet att han kan hjälpa hennes dotter, och hon är beredd att göra vad som helst. </span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> </span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Förutom ärren från de tvärsäkra bär vi alla på kärleksärr. Det kan vara rent fysiska sådana, som ärret jag bär på min mage efter att min dott</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">er föddes, eller känslomässiga ärr som inte syns men ändå finns där och skaver. Som en kollega till mig sade: Varje kärlek, en smärta. Varje möte, ett avsked. Varje födelse, en död. Varje relation bär i sig fröet till den mest jublande glädje, och till den</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15"> djupaste smärta. </span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> </span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15"></span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Den kananeiska kvinnans hjärta blöder. Det blöder för dottern som har ont, men på grund av den tvärsäkra vägran hon möter hos den som kan hjälpa. Han vill inte ens prata med henne, men till slut går det inte att låta bli. Vad som fick h</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">onom att ändra sig vet vi inte, men till slut säger han åt kvinnan att hon och hennes folk inte är bättre än hundar, och att de inte förtjänar den nåd och glädje han har kommit för att skänka det judiska folket. Han är absolut säker på sin sak, på ett såda</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">nt där sätt som egentligen bara gudar och gudasöner kan vara. Och ändå når hon honom till slut.</span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> </span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Det finns vissa saker som kännetecknar stora ledare. Det handlar om att ta ansvar, även för </span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">sådant</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15"> följeslagare gör. Det handlar om att ställa sig i skottglugg</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">en för de andras skull. Och det handlar om förmågan att ändra sig. Det finns många andra saker som är viktiga, men dessa tre gör stor skillnad. Jesus vet redan att han ska dö för de andras skull, att han kommer att bli syndabock och få ta konsekvenserna fö</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">r en felande mänsklighet som inte ens vill lyssna. Men fram till det här ögonblicket var han övertygad om att denna mänsklighet bestod av det judiska folket endast. Men kvinnans villighet att erkänna sin egen brist, sin egen obetydlighet, slog an något i h</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">onom. Hennes tilltro till honom rörde honom. Detta var inte en människa ovärdig att rädda, inte en som var likgiltig inför Gud. </span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Det är svårt att se sitt eget privilegium. Min status känns naturlig för mig vad gäller de fördelar jag får från att vara född </span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">i ett visst land, av vissa föräldrar, i en viss tid. Det är när mitt privilegium hotas som jag reagerar med att vilja </span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">begränsa tillgång för andra. Och det är när jag ser orättvisa begås, eller utsätts för den själv, som jag märker att andras privilegier ka</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">nske utestänger mig.</span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Jesus hade alla fördelar. Han var man, av en respektabel judisk släkt, hade tillgång till tempel och synagoga. Kvinnan han mötte hade inget av detta, och hennes envisa rop efter erkännande fick till en början samma effekt som varje ifr</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">ågasättande av privilegium får. Hon ignorerades, de ville tysta henne, han talade till henne som vore hon mindre värd. Och ända, till slut, rasade gränserna dem emellan. </span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> </span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Där på vägen blev kristendomen en religion för de förtryckta och de jagade. Där blev</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">Jesus en gud för de som inte är värda någonting i andras ögon. Där dömde han sig själv till ett liv av </span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">med-lidande</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">, och där kallar han oss till att kämpa för dem som inga röster har. Där tvingar han oss att erkänna vår okunskap och våra förutfattade menin</span></span><span class="s4"><span class="bumpedFont15">gar. För om han kunde ha fel, då har vi det också. Och om han kunde ändra sig, då måste vi. Vi måste vara en kyrka som ständigt vågar förändras, en som ständigt vågar ifrågasätta våra egna och andras mönster. Då vandrar vi i Jesu fotspår. </span></span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><br></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-50644950363504652502015-01-24T16:19:00.001-08:002015-01-24T16:19:13.462-08:00Sermon Sunday January 25 2015<div style="margin-bottom: 0cm;">
(texts: 1 Kings 8:41-43, Romans 1:16-17, Matthew 8:5-13) </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
The kingdom of God has no borders, and
no native inhabitants. We are all immigrants there, but at the same
time, we are also all citizens of that Kingdom.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Now, a text like the end of the gospel
for today has often been used to demean the Jewish people. Christian
theologians of all times have taken great pleasure in explaining how
God has cast the Jewish people aside, and chosen the Christians
instead. Drawn to its conclusion, a statement like that could lead,
and has led, to horrors like the Holocaust.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
On Tuesday we observe the international
day of remembrance of the victims of the Holocaust. Jews, Roma,
people with physical and mental disabilities, Communists, nuns,
Social Democrats, resistance fighters... Many died in the camps of
the Axis powers. But Roma and Jews were especially targeted simply
for being born into an ethnicity that the Nazis and Fascists
considered unclean and undesireable. And it is a source of shame and
great regret for us as Christians that there were people of the
church cheering the murders on, often with Biblical quotes like the
one in our gospel today.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
There is nothing Christian in killing
people. Ever.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
There is nothing Christian in declaring
the exclusion of certain people.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
In the Kingdom of God we are all
immigrants, and all worthy of citizenship.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
If we instead shift focus to the first
part of the gospel, a different story emerges. A Roman officer,
someone who is well and truly a stranger and a heathen in the land of
Jesus, comes to him and asks for help for his servant boy.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Not only does one of the occupying
forces ask for help from one of the occupied, he does it for his
servant's sake. The powerful man asks the one without power for help,
for the sake of the powerless. The world turns upside down.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jesus does not ask for any declaration
of faith. He does not ask for a church membership, nor for tithing or
volunteering. He does not demand baptism. He simply offers to come
with the officer to cure his servant.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Because the foundation of the Kingdom
of God is not our pious statements. It is not our membership rolls or
even the kind acts we do to and for each other.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
The Kingdom rests on grace willingly
and lovingly offered by God. To everybody, Jew and gentile, Roman or
Roma, Swedish or Danish or Indian or Greek.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
This means that when Christians are
using the Bible to exclude others, they are acting in opposition to
Jesus himself. If a Roman officer from a culture scorned and feared
by righteous Jews of Jesus' time can be used as an example of faith
simply on the grounds of his asking for help, then there is nothing
stopping anyone of us, or anyone else, from being an example. If this
Roman's way of life, background, intentions or family did not matter
to Jesus, why should anyone's matter to us?
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
God builds no borders or fences. The
Kingdom of God is wide open for anyone who wants to enter in. And for
anyone who would like to leave and then come back. There are no visa
requirements, no limits to how many are allowed to enter. Everyone
that wants to get to be a citizen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Now, does that mean Jesus was happy
with the occupation of his homeland? Assuredly not. Just as he is not
happy with the state of the world today. But just as true love isn't
earned, but leads to the lovers wanting to be worthy of that love, so
God's love for this world and us who live here is completely
unrequited, but should light in our hearts a desire to be better, to
be worthy of all this love, this life, this grace. Through us this
world can be better.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
The Kingdom of God has no borders. It
reaches around the world, encompasses it, lives in the hearts of all
who believe. It touches all, serves all, loves all. It bothers not
with your past. It asks not for eloquent words or declarations of
faith. It only asks ”Do you want me to come with you?”
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-31835817884177184122015-01-11T12:27:00.002-08:002015-01-11T12:27:14.573-08:00Predikan 1 efter 13 S:t Pauli<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett av de största ögonblicken i mitt
prästliv inträffade för några år sedan, när en liten flicka som
jag tänker kalla Lillasyster här, döptes en höstsöndag i S:t
Andreas kyrka här i stan.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Lillasysters föräldrar och jag hade
haft en hel del kontakt. Jag har döpt Storasyster, vigde
föräldrarna, och hade pratat mycket med dem under babycaféerna.
Och Storasyster hade tillbringat mycket tid den sommaren i lekkyrkan
som finns i Andreasgårdens trädgård, där hon hade lekt dop.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När familjen kom till kyrkan den här
söndagen bar Storasyster med sig sin docka, iklädd en dopklänning.
”Åh”, sade jag till henne, ”ska du döpa dockan idag?” Hon
sade ja, och då kom vi överens om att hon kunde döpa sin docka
efter att Lillasyster blivit döpt av mig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Under hela dopgudstjänsten stod
Storasyster lite framför sina föräldrar och iakttog mig noga. Det
var som om hon kontrollerade att jag gjorde rätt. Ibland nickade hon
när någonting var bekant från lekkyrkan. Mot slutet vände jag mig
till henne och sade: ”Storasyster, nu är det dags att döpa
dockan.” Hon gick fram till dopfunten och klättrade upp på
trappallen som vi hade placerat där för hennes skull, och jag sade
till alla de andra barnen att de fick komma närmare om de ville.
Snart stod en skara om femton barn och trängdes runt funte, och
Storasyster hällde med stort allvar tre skopor vatten över dockans
huvud. I Faderns, och Sonens, och den heliga Andens namn. Sedan
klättrade hon ner, och höll upp dockan och välkomnade den in i
Guds stora familj.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag vände mig mot barnen och sade:
”Vet ni, om det är så att man inte har en docka att döpa, kan
man alltid påminna sig själv om sitt eget dop. Hjärtat kommer ihåg
även om huvudet inte gör det. Då doppar man sitt finger i vattnet
och ritar ett kors i pannan med det.” Helt tysta doppade barnen
fingrarna i vattnet, och ritade våta kors på sina pannor. Deras
allvar rörde mig nästan till tårar. Och så kom en äldre man fram
och frågade: ”Får man göra det även om man inte är ett barn?”
Naturligtvis, sade jag, och mannen doppade yttersta toppen av
fingret, och ritade med darrande hand ett kors i pannan, och började
gråta. Då grät jag också. Och en efter en kom de vuxna fram och
tecknade sig med dopvattnet. En del grät, andra log, och jag visste
att jag aldrig skulle glömma.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den dagen visade Storasyster oss alla
att nåden kommer lika lätt genom ett barn som genom en vuxen. Och
hon visade oss hur stort dopet är, även om man inte helt förstår
det. Det har förmågan att ena oss, det drar oss närmare Gud och
varandra. Och det rör vid de djupaste skuggorna i vårt inre, allt
det där vi inte vågar släppa ut i ljuset, och dopets vatten
tvättar allt rent.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett litet spädbarn som Lillasyster
behöver inte bli renat från någon egen synd som hen har begått,
lika lite som Jesus behövde det där i Jordans vatten. Men ett
spädbarn, och Jesus, och vi, behöver veta djupt i hjärtat att vi
är sedda och älskade. Att vi är utvalda, att vi är inbjudna, att
vi är önskade och efterlängtade.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag tror att ni, precis som jag, vet
hur det är att känna sig oönskad någon gång.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag tror att ni, precis som jag, vet
hur det är att känna sig oviktig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och jag tror att ni, som jag, också
åtminstone någon gång, fått känna er helt igenom älskade.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Dopet är ett kärleksbevis som skänkts
oss från Gud. Som en kyss på pannan från en älskad förälder,
och ett löfte att alltid vara med. När Jesus, över trettio år
gammal, går ner i floden för att möta Johannes, är han för
åskådarna en vanlig okänd man från Galiléen. När han går upp
vet de att han är Guds son. Kanske hade även Jesus tvivlat tills
den stunden, men med Guds röst fortfarande klingande i öronen tar
hans liv en helt ny vändning.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När Martin Luther, mannen som startade
den del av reformationen av katolska kyrkan som sedan ledde till att
vår kyrka bildades, emellanåt hamnade i hårda diskussioner och
blev attackerad av sina motståndare, sägs det att han skrev ”Ich
bin getauft”, Jag är döpt, i det utspillda ölet på bordet. För
hon var det en stor tröst, och drivkraften bakom allt hans arbete
med att försöka göra kyrkan mer sann mot Guds ord. Alla döpta har
samma värde, alla döpta kan och får predika, alla döpta är
präster. En döpt människa är för alltid vald, för alltid
efterlängtad av Gud, och för alltid ett dopsyskon med Guds son
Jesus. Alltid älskad.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-18772599441434433032014-10-26T06:27:00.000-07:002014-10-26T06:27:33.167-07:00Avskedspredikan Bryssel 2014-10-26 (19 e 3)<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den där lame mannen, det är jag.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hur många gånger har jag inte varit
förlamad, och blivit buren till Jesus? Orörlig av sorg,
handlingsförlamad av rädsla, stel av blyghet eller stolthet. Jag
har varit långt borta, jag har varit oförmögen att vända om, och
jag har blivit buren.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och det finns många anledningar till
att det är och har varit så. En del av dem är yttre, andra inre.
En del är kända, och andra bär jag djupt i de hemliga skrymslena i
mitt hjärta.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En del sorger för oss närmare Jesus,
gör våra hjärtan mjukare och mer mottagliga för nåden. Andra,
och kanske är det vanligare, gör våra skal hårdare, våra hjärtan
mer tillslutna och får oss att inte längre våga lita på Guds
kärlek. Förlamade av skuld och skam och rädsla och sorg och hat
och trötthet och besvikelse.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Stela, oförmögna att rädda oss
själva.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Där har jag varit.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och ni, flera av er, har burit mig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
De vänliga orden, glädjen, omsorgen.
Oftare från oväntade håll än de förväntade. Några av er har
vuxit till att bli vänner av den där sorten som utan att tveka
böjer sig ner och lyfter och bär, ända fram till Jesus. Flera av
er har utan att tänka på det varit de som bryter upp taket när
dörren varit för trång. Det finns inte bara ett sätt att komma
till Jesus, och när smärtan är stor kanske inte dörren är vid
nog. Och visst har det hänt, mer än en gång, att smärtan har
varit stor.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men till slut är ändå glädjen över
er större.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag skulle kunna nämna er vid namn,
men ni vet ändå. Jag skulle kunna lyfta upp er som trons hjältar,
för det är ni för mig, men då skulle kanske ingen bära er nästa
gång ni behöver det. För ni, liksom jag, är i behov av att bäras
ibland. Så era namn förblir i mitt hjärta, viskade i tackkramar
och nattliga böner. Gud vet.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För det här med att vara kyrka
handlar om att bära, och att bli buren. Alla vi trasiga människor,
alla vi som förlamas av sorg och rädsla, alla vi som inte tror att
vi tror rätt eller tillräckligt, alla vi som inte ens vet om vi
tror. Alla vi som fått smällar av livet, som undrar om det ska vara
så här, vi som förtvivlar över världens tillstånd eller
förtvivlar över vår egen likgiltighet. Alla vi är burna av andra.
Det känns säkert oftast inte så, och kanske är det för att vi
sluter vår smärta inom oss och istället bär allt det som är gott
som en rustning och skydd, för att ingen ska se eller ana, och då
är det svårt att ens erkänna behovet av bärhjälp.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men vi har det alla, tro mig. Ingen av
oss är helt hel. Inte de fint påklädda människorna bakom altaret,
inte den kostymklädde byråkraten eller den galaklädda
biljonärskan. Inte villaägarna, inte fotbollsstjärnorna. Och vi
behöver alla varandra.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns de som tror att måttet på
en lyckad församling är hur många barn som finns i barngrupperna
eller hur många kanelbullar som säljs varje vecka.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
De har fel.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Inte heller avgörs en församlings
eller kyrkas framgång genom medlemskapssiffror, lyckade
basarresultat eller ens genom hur många gudstjänstdeltagare den
har.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och det här är viktigt, viktigare än
någonting annat. En församlings framgång mäts i huruvida du
känner dig buren där, om du kan vara öppen nog att låta de andra
trasiga människorna där bära dig till Jesus, precis som du bär
dem. Om en församling är ett fyrtorn av hopp för en enda människa,
då är allt vunnet. Men så snart det upphör att vara målet,
upphör den församlingen att vara en nådens plats.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Så, mina kära, älskade vänner. Bär
varandra, och låt er bli burna. Var vaksamma på sifferhysteri och
verksamhetsbesatthet. Var en plats där himlen reflekteras i hur ni
talar om varandra och är med varandra. Visa tålamod, ge varandra en
andra och tredje och sjuttionde chans. Smärta och sorg kommer att
komma, och lycka och glädje likaså. Sätt Jesus i centrum, och
skratta och gråt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Detta är en plats där jag har gråtit
mycket. Det är en plats där jag har skrattat ofta. Här har jag
trasats sönder, och här har jag burits. Det är dags att ta min
säng och gå, bort från er som burit mig, men aldrig att jag kommer
glömma.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jesus, hoppets herre, han som har valt
dig och mig, vare med er alla. Han bär er. Bed för mig, som jag ber
för er. Amen.</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-35872618644790268682014-10-05T05:57:00.001-07:002014-10-05T05:57:19.761-07:00Predikan Mikaeli 2014-10-05 Bryssel<div style="margin-bottom: 0cm;">
Alldeles ensam. Alldeles, alldeles
ensam.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Överväldigande, förkrossande ensam.
Överallt mörker, tystnad, tomhet. Det spelar ingen roll, inte
längre, varför. I mörkret, i ensamheten, känns det förflutna,
allt det som ligger bakom, så oviktigt, och så långt borta. Allt
är bara nu. Obarmhärtigt nu. Framtiden finns inte ens, svävar som
en omöjlighet långt bortom det fattningsbara. Här och nu finns
bara ensamheten, tystnaden, mörkret.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kommer det någonsin vara annorlunda?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Där i mörkret gör sig frågorna och
tvivlen påminda. Där i mörkret finns inga svar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är inte mycket i Jakobs berättelse
som antyder något slags djup eller någon slags ånger över vem han
är och de val han gör. Han är en manipulativ maktmänniska, en
fuskare, en kvinnokarl. Visst har han fostrats så, men ingen av oss
är slavar under vår uppfostran. Jakob är ingen trevlig karl.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och ändå undrar jag. Vad rör sig i
honom där han är på flykt, mitt i natten, alldeles ensam? Ångrar
han sig? Känner han tyngden av sina egna val, eller är han mest
fylld av vrede över brodern som vill hämnas? Är ensamheten värre
för att det är han själv som orsakat den?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den där ensamma platsen. Har du varit
där? Har det känts som att din kudde är av sten, som att allt
runtomkring dig är mörker, som att det inte finns någon som hör
eller ser dig?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När det är som allra mörkast blir
ljuden starkare. Susandet i öronen, hjärtslagens rytm. Andningen
låter mer, kanske för mycket? När halsen blir torr och man
sväljer, är det som en jordbävning av ljud. Och ljuden utanför.
Skiftningarna i sanden blir till hasande steg, vindens viskande till
andhämtningen från en som försöker hålla sig dold.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I mörkret blir alla ljud illvilliga.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag undrar om Jakob var rädd?
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns ingenting som tyder på att
Jakob blev en bättre människa efter att han mött Gud vid Betel. Vi
önskar ju att det skulle vara så, att upplevelsen av Guds närvaro,
förvissningen om Guds välsignelse, ska föra med sig en värdighet
och godhet, men så är det inte alltid. Gud gör de märkligaste
val.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och ändå, mitt i all den irritation
jag kan känna över att den hänsynslöse och själviske Jakob
skulle få så många fördelar, finns också en stilla röst som
påminner mig om att det är min smala lycka, också. Jag är inte
vald för min stora förträfflighets skull. Hade Guds kärlek till
mig varit beroende av förträfflighet, skulle jag inte fått
särskilt mycket kärlek. Ingen av oss här är vald för att hen är
ett sådant lysande exempel på osjälviskhet och godhet. Flera av
oss är osjälviska och goda, men det är inte anledningen till att
Gud älskar oss. Och ingen av oss, trots eventuell osjälviskhet och
godhet, trots förträfflighet, är sådan hela tiden. Och Gud älskar
och välsignar oss ändå.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mitt på dagen, när solen lyser eller
det regnar Bryssel-horisontellt.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mitt i natten, när tystnaden och
mörkret härskar över förnuft och lugn.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Älskar oss så mycket, att ljuset ändå
bryter igenom. Älskar oss så mycket, att Gud sänder oss änglar
för att visa att himlen är nära. Älskar oss så mycket, att
framtiden är greppbar och vår.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Älskar oss så mycket, att vi får
ynnesten att vara Guds änglar åt andra, när de ligger på marken
med stenar som kudde och mörker som enda sällskap. Älskar oss så
mycket, att vi får nya chanser, och nytt liv.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Herren är på denna plats, och jag
visste det inte!” utbrister den själviske Jakob. Och han grips av
bävan. ”Här är himlens port.”
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Här är himlens port. Här får du och
jag ansluta oss till änglarnas vandring mellan himmel och jord. Här
får vi ta emot förlåtelse och kärlek. Här får vi vandra ut ur
mörkret, tillsammans med vår Gud, som lovat att aldrig överge oss.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mitt i mörkret möter oss ljuset. Mitt
i tystnaden stiger änglarnas sång. Mitt i ensamheten väntar Gud.
Oavsett vår historia, med förväntan inför vår framtid. Alltid
älskade. Alltid.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-15201628560200125522014-09-06T14:41:00.003-07:002014-09-06T14:41:45.700-07:00Predikan Bryssel 20140907<div style="margin-bottom: 0cm;">
Får du vad du behöver för att leva?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad är det som just du behöver?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag såg en bild av ny bild av Maslow's
behovstrappa en gång. Känner ni till den?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWDueoeilDSCQXv6KbMSf4ek_cw2-iula-14IAXm6QVYR_6jN2ewJ8jjKdvQyMyTYhy0C80quhEmIAAZiyf05F06LglYWYO1fcq8J4IiP-ls28ZjxSeGLENchHpEo5ARSauBpPIQ/s1600/ShannonOrr-Maslow.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWDueoeilDSCQXv6KbMSf4ek_cw2-iula-14IAXm6QVYR_6jN2ewJ8jjKdvQyMyTYhy0C80quhEmIAAZiyf05F06LglYWYO1fcq8J4IiP-ls28ZjxSeGLENchHpEo5ARSauBpPIQ/s1600/ShannonOrr-Maslow.jpg" height="200" width="320" /></a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Längst ned hade någon ritat till
ytterligare en nivå. Alltså det allra mest basala behovet, det mest
livsnödvändiga. Och i den nivån stod det ”wifi”.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag känner igen mig. Både i att känna
behovet av att vara uppkopplad, och att i att förväxla ett rätt så
banalt behov med det som verkligen är grundläggande. Och jag tror
att vi gör det hela tiden, allihop.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nu är förstås inte den här
behovstrappan, eller pyramiden, helt oemotsagd. Forskningen utvecklas
hela tiden, och det visar sig till exempel att kroppskontakt är
mycket viktigare än vi tror, att det till och med kan vara absolut
livshotande för en däggdjursunge att inte få fysisk kontakt, även
om mat och sömn ges den. Det kan nog också hävdas med rätt stor
säkerhet att den som inte känner sig trygg eller älskad också är
mer utsatt för livshotande psykiska sjukdomar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men om vi bortser från detta, just nu,
har Maslow identifierat fem områden som motsvarar olika starka behov
hos människor. I botten finns de grundläggande fysiska behoven:
mat, dryck, sömn, värme, mm. Efter det kommer behovet av säkerhet
eller trygghet. Ett hem, ett liv utan konstanta hot, en vardag med
rutiner. Det leder i sin tur över till det sociala behovet. Vi är
gruppvarelser, vi behöver gemenskap och närhet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Sedan kommer behovet av uppskattning,
av att bli sedd och uppmuntrad. Detta hänger ihop med
självförtroende och självrespekt.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Till slut, högst upp i trappan eller
pyramiden, finns behovet av självförverkligande, av att utvecklas.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Enligt teorin måste ett grundläggande
behov vara fyllt innan personen kan börja ägna sig åt ett mindre
grundläggande, och det säger kanske sig själv vad gäller de mest
grundläggande. Innan någon har mat eller syre är det svårt att
ägna speciellt mycket mental tid och ansträngning åt att spekulera
över brist på uppskattning. Frågan är väl kanske för oss
huruvida en av toppnivåerna någonsin blir helt avklarad, eller om
vi halkar fram och tillbaka hela tiden.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag tycker att det ligger en del i den
här modellen. Vi människor befinner oss på alla nivåerna, på
olika platser i världen och under olika skeenden i livet. En liten
baby har fokuset inställt på att överleva ännu en dag, det
handlar i stort sett bara om att få tillräckligt med mat, värme
och sömn. En flykting i Sydsudan ägnar större delen av sin dag åt
att försöka få tillräckligt med mat eller bränsle. Det finns
inte tid eller energi åt att ägna sig åt självanalys.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Likadant är en far eller mor i Gaza
rimligtvis mer intresserad av säkerhet för hen och hens barn, än
av att läsa Khalil Gibrans Poeten och utvecklas som person.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Medan vi, med tak över huvudet, hyfsat
säkra inkomster, och ett visst socialt nätverk, har möjligheten
att söka efter uppskattning, kan känna behovet av bekräftelse, kan
bli ledsna och upprivna eftersom vi inte vet vad som är avsikten med
våra liv. En del skulle kalla dem lyxproblem, och det är de i viss
mån också, men inte desto mindre besvärliga för det.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I dagens bibeltext blir Jesus och
lärjungarna påhoppade av fariseerna för att de arbetar på
sabbaten trots att det är förbjudet. Jesus slänger Maslow i
huvudet på dem. De grundläggande behoven går före de behov som
har med tillhörighet och det sociala att göra. Den som är hungrig
bryr sig inte om eventuella sociala konvenanser om när och var och
hur det ska ätas, hen äter. Den som törstar dricker, och formen på
glaset eller om skålen har utbringats spelar mindre roll.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Så, jag återvänder till mina första
frågor.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Får du vad du behöver för att leva?
Vad är det som du behöver?
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Och en fråga till – om inte, vad
hindrar dig?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jesus säger: sabbaten, alla reglerna,
alla konventionerna, alla välmenande råd, allt det där är skapat
för människan, och inte människan för sabbaten. Du är viktigare
än så. Plocka lite ax på sabbaten. Gud vill ge dig ditt dagliga
bröd. Här, idag, och i resten av ditt liv. Bli den du är skapad
att vara, sök din plats och din uppgift. Du är fri.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det gäller dig, och det gäller oss
som samhälle. Människor dör, människor lider. Deras grundläggande
behov av liv och värme, av trygghet och säkerhet, kan vi hjälpa
till att fylla, så att de sedan, precis som oss, blir fria att söka
kärlek och uppskattning och kunna följa de drömmar de aldrig
kunnat drömma förr. Sabbaten är skapad för dem, för dig, och
inte tvärtom. Våra lagar och förordningar och konventioner är
skapade för att skydda och rädda liv, inte för att hålla folk
borta. Och fungerar inte lagarna så, måste vi ändra dem. Det är
mer värt att bli upprörd över än bristen på wifi.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är dags att plocka lite ax, ruska
om lite grann. Friheten väntar.</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-22179830.post-44414880124139310572014-08-31T10:23:00.001-07:002014-08-31T10:24:47.394-07:00Predikan Bryssel 20140831<p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif; -webkit-text-size-adjust: auto;">Bara två veckor till riksdagsvalet, och tonen skruvas upp hemma. Diskussionens vågor går höga, och om det inte är blockpolitik som diskuteras, så är det Svenskarnas partis demonstrationer, och de motdemonstrationer som de möts av.</span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Jag tänker inte stå här och berätta för er hur ni bör tycka och tänka om just motdemonstrationerna och de olika taktiker som de begagnat sig av. Vi skulle säkert kunna diskutera det både länge och väl.</span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Men jag tänker ägna lite tid åt Svenskarnas parti.</span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> </span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Jag och många av mina kollegor tycker att man bör avhålla sig från partipolitik i predikstolen. Men när ett nazistiskt parti, med symboler hämtade från trettio- och fyrtiotalets Tyskland, och med företrädare som gärna använder sig av Hitlerhälsningen, får tillstånd att demonstrera på svenska gator och torg, då kan jag inte tiga still. </span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">I Sverige har vi inte fullständig yttrandefrihet. Den är begränsad, och det är den på grund av att ledarna för vårt land, och de flesta andra medlemmar i FN, såg resultatet av ohämmad rasistisk, fascistisk och nazistisk propaganda i Förintelsens fasor. Vi har skrivit på en FN-resolution om att rasistisk propaganda är olaglig. Och ändå står de där och ropar ut sina slagord om den svenska rasens överlägsenhet.</span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Jag är alldeles kall inombords. De är väldigt få. Motdemonstranterna är väldigt många. Och jag vet att polisen är där för att skydda nazisternas liv, men faktum kvarstår. I Sverige idag kan en välkammad man få demonstrationstillstånd och poliseskort för att häva ur sig anti-semitism och propagera för ett nedläggande av demokratin.</span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Att säga sådana här saker, och att publicera dem online som jag kommer att göra, är inte längre ofarligt i Sverige eller världen. Människor som talar ut emot den ökande högerextremismen får mottaga hot, eller blir offer för våld. Säkerhetspolisen bevakar Svenskarnas parti, har bedömt dem som nazister. Och ändå får de demonstrera. Samma sorts folk som började med mindre demonstrationer här och där i Tyskland på tjugotalet, bär nu stolta fanor på svenska torg.</span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> </span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Om två veckor är det val. Svenskarnas parti kommer plocka ett fåtal röster här och där. Andra, större, invandringsskeptiska partier kommer plocka desto fler röster. Jag kan inte tiga still. Ingen av oss bör tiga still. Vi ska bli ordets görare, inte endast dess hörare. Här, idag, vid valurnorna, men också i våra dagliga liv. Det är inte mörkermakterna som ska tillåtas styra frågeställningarna. När vi ser hur vår värld fylls av människor på flykt ska vi inte fråga oss varför ingen annan gör något, utan vad vi kan göra. Vi ska vara tjänarna. När de rasistiska skämten flyger genom luften, de som legitimerar en syn på människor som olika värda på grund av färgen på vår hud, då är det upp till oss att säga till. Det är obekvämt att vara den som är tråkig och humorlös, men det är väldigt mycket mer obehagligt att höra samma ord användas när någon misshandlas eller dödas för sin hudfärgs skull. Vi ska stödja de förtryckta, inte gömma oss bakom regler och strukturer och lathet. Våra ord om människors lika värde är lika behagliga i Guds öron som hycklarnas festlarm, om de inte följs av handling.</span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> </span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Om två veckor är det val. För oss här idag är det kanske val här och nu. Din röst kan vara en röst för medmänsklighet, förändring, öppenhet och människors lika värde. Den kan vara en handling för demokrati och framtidshopp. Det är inte det enda vi behöver göra, men det är stort. Många människor har inte möjligheten att välja inriktningen på sitt lands politik. Många får inte välja vem som ska representera dem. Men vi får, och vi kan, och vi ska. För deras skull. För att inte Svenskarnas parti och deras meningsfränder runt omkring i Europa och världen ska kunna ta ifrån oss den rätten. För att de inte ska få ta ifrån någon människa hennes framtidstro och värde.</span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Och vi har möjligheten och skyldigheten att avkräva handling av våra politiker. De får inte lägga bördor på oss utan att lyfta sina fingrar för att rätta till dem. De får inte söka hedersplatserna och makten för sin egen skull.</span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span class="s3"><span class="bumpedFont15" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det är två veckor kvar till valet. Tonen skruvas upp, även från den här predikstolen. Det här är för viktigt för att inte tala om. Bli ordets görare också, inte endast dess hörare. Människor dör, människor förtrycks, människor jagas. Lägg din röst på ett parti och en politiker som som kommer göra allt hen kan för att Sverige ska vara ett land som är en trygghet, en tillflykt, en fyr av människokärlek när orons vågor går höga. Det är en kristen röst, en profetisk röst.</span></span></p><p class="s2" style="margin-top: 0px; margin-bottom: 0px;"><span style="-webkit-text-size-adjust: auto;">Det är en röst som tar Jesu ord på allvar.</span></p>Unknownnoreply@blogger.com0