Predikan pingst 2012

Det är pingst, och igår kväll skrev den här predikan i stort sett sig själv.

Varför, varför kan inte det här ögonblicket vara för evigt?

I kväll, i kväll är evigheten en öppen dörr.

Nej, sluta aldrig göra de saker du gör.

Lämna mig inte, i varje andetag jag tar andas jag dig.

Eufori.

För evigt tills tidens slut.

Från och med nu bara du och jag.

Vi tar oss upp-upp-upp.

Eufori.

Ett evigt konstverk.

En bultande kärlek i mitt hjärta.

Vi tar oss upp-upp-upp.

Vi är här alldeles själva i vårt eget universum.

Vi är fria, allting är tillåtet och kärleken kommer först.

För alltid och evigt tillsammans, vi seglar in i evigheten.

Vi är högre och högre och högre, vi sträcker oss efter gudomlighet.

Eufori.

I går natt vann, vilket jag tror de flesta av er här vet, Loreen Talhaoui från Västerås den stora melodifestivalsfinalen med sången Euphoria, vars text ni just hörde lite snabbt översatt. Loreen gjorde sig besvärlig under veckan innan festivalen då hon valde att använda delar av sin fritid till att träffa människorättsförkämpar, vilket värdlandet Azerbadjan inte uppskattade. Men musikens språk bryter ner sådana barriärer, och Loreen fick 18 tolvor, den högsta poängen man kan få, från såväl grannländer som från länder som Israel, Spanien och Belgien.

I den jättelika hallen i Baku var det kaos, förstås. Tjugosex tävlande, och ytterligare sexton som blivit utslagna i finalen. Massor av olika språk talas och sjungs. Journalister från olika hörn av vår värld, direktsändningar till platser man inte ens kan tänka sig kan vara intresserade av vårt melodifestivalspektakel. Som en väldigt tydlig påminnelse av verkligheten efter Babels torn, språk och kulturer och traditioner i en osannolik röra.

Och mitt i alltihop står en späd kvinna av samma sorts mixade ursprung som många av oss, som många i Sverige och resten av världen. En fot i Marocko, en i Sverige. Men med blicken riktad uppåt, utåt. En ung kvinna som vill använda sitt kändisskap till att belysa orättvisor.

Jag känner henne inte, jag vet inte vad hon kommer att bli eller vad hon tycker om massor av saker. Men jag känner djup respekt för att hon förmådde lyfta blicken från glamouren och ville se det fula undertill. Och när jag läste texten till sången fann jag det inte speciellt svårt att se gudomlig inspiration, eller ens att se hur den lika gärna kan handla om pingstens fest.

I varje andetag jag tar andas jag dig.

En bultande kärlek i mitt hjärta.

Vi är fria, allting är tillåtet och kärleken kommer först.

För alltid och evigt tillsammans, vi seglar in i evigheten.

För vad är det som hände den där, likaledes kaotiska, dagen i Jerusalem? När lärjungarna väller ut på gatan talar de alla världens språk, de är yra av glädje och ande, och de kan inte vara tysta. Gud har kommit till dem, tagit plats i deras hjärtan. En bultande kärlek. Andens vilda frihet bor i dem, det enda som spelar någon roll är Kärleken med stort K. I detta ögonblick har de blivit ett med Gud, Andats in Gud, de sträcker sig efter gudomligheten, seglar mot evigheten med Andens bultande kärlek i sina hjärtan. Och om sådant kan man inte hålla tyst.

De jublar, och de måste tala om Guds stora gärningar. Om Guds son, Jesus, som kom till oss för att dela våra liv, och som led med oss, dog med oss, för att sedan ge oss evigt liv igen. Om Skaparen som andats in liv i oss, som skänkt naturen all dess skönhet och mening, som skapar och aldrig slutar skapa. Ett evigt konstverk. Och om Anden som kommit för att binda oss ännu närmare Gud. Om hur Andens verklighet inte känner några gränser, om hur språk och kulturer och traditioner inte längre spelar någon roll. De talar om allas värdighet, om allas barnaskap hos Gud, om allas välkomnande. De berättar om allas helighet. Och där på stället döps tretusen människor.

Eufori! Den dagen, som alla dagar därefter, var evigheten en öppen dörr. Den dagen, som alla dagar därefter, lovade Gud att aldrig lämna. Den vetskapen ger trygghet nog att våga lyfta blicken. Vi bär Guds bultande kärlek i våra hjärtan. Den driver oss till att se varje människas värde, varje människas del i det eviga konstverket som är Guds skapelse. Den driver oss till att kämpa för mänskliga rättigheter, till att ta vara på vår natur, till att glädjas tillsammans över nydöpta prinsessor, löparprestationer i vår stad, musik på gator och torg... Till att njuta av livet vi givits, att till att tacka Gud.