Some people, and I’m not sayin’ you are those people, think that what is on the surface of a person is a correct description of what’s underneath.
And this might actually be true. In a few, very rare cases. But most of the time the surface only reflects a tiny, tiny portion of the person, and sometimes, not at all.
Vi människor envisas med att bedöma varandra efter utsidan. Vi tror att en människas sanna jag finns där, avslöjas där. Till exempel tror min femåriga dotter att alla tjuvar har svart- och vitrandiga kläder, och att de emellanåt tar på sig andra kläder över dessa, för att luras. Jag har en svart- och vitrandig halsduk, och jag undrar vad hon tänker när jag tar på mig den.
(We humans insist on judging others by the way they look on the outside. We believe that a person's true self is there, revealed there. For example, my five-year-old daughter believes that all thieves wear black and white striped clothes, and that they sometimes put on other clothes on top, to cheat others. I have a black and white striped scarf, I wonder what she thinks when I put it on.)
As we all are aware of how much impressions matter, we dress accordingly. Today, I wear this fancy cope, because this is a big day for all of you, and I want to celebrate along with you. I wear white, which is the church’s color for feast. There are others here too that have special clothes.
Många av er har på sig sina finaste kläder idag. Andra har det inte. I en del fall är det svårt att avgöra – N har slips och kostym, vilket skulle kunna vara finkläder, men nog är närmast vardag för honom, eller hur?
Men oavsett hur vi är klädda, är det personen inuti som är viktig.
(Many of you have your finest clothes on today. Others have not. In some cases it's hard to tell - N has a suit and tie, which could be finery, but for him is almost every day wear, right?
But no matter how we are dressed, it's the person inside that is important.)
I could remove this cope and this surplice, and still be a priest, still be Maria.
N will still be N when he comes home tonight and takes off his tie.
And all of you guys will still be you when you are in your pj’s and go to bed.
Maybe even more you.
Våra kläder och uniformer säger något om vilka vi är och vilka vi vill vara, men innerst inne är det sanna jaget gömt. Även tjuven tar av sig sina svart-vitrandiga kläder och kramar sitt barn innan sängdags. Och det är där julens budskap kommer in. Vi önskar en massa saker, men glömmer ibland bort vad vi verkligen behöver – att bli sedda och uppskattade för de vi verkligen är.
(Our clothes and uniforms say something about who we are, and who we want to be, but deep inside the true self is hidden. Even the thief takes off his black and white striped clothes and hugs his child before bedtime. And that's where the message of Christmas comes in. We wish for a lot of things, but sometimes we forget what we really need - to be seen and appreciated for who we really are.)
So, this Christmas, I ask you to remember need instead of want. What do you need? What does your family and friends need? What does the stranger and the ones who have nothing need?
I don’t need this cope. But there is one baby here, who needs me to think of him, and thru him all the others without clothes or home. Today, I give my cope. Tomorrow, let’s all think of the ones without. Let’s think of need and want. And let’s remember that it’s the person and not the surface that matters in the end.
(took off my cope and put it over baby Jesus in the Nativity)
God Jul allihop!
Merry Christmas everybody!
5 comments:
Din betraktelse hade nog varit lättare att läsa om det först hade varit hela den engelska och sedan hela den svenska i en sammanhållen text.
På vilket sätt det hela hängde ihop med julen som ett firande av Jesu födelse, Guds Sons upptagande av mänsklig natur, hade jag dock svårt att förstå.
En fråga man kan ställa sig i en sådan här situation är: Vad kan jag som präst i en julavslutning i kyrkan säga som skiljer sig från det rektorn skulle kunna såga i terminsavslutningen i skolas aula? Om det som säges av prästen i kyrkan lika gärna hade kunnat sägas av rektorn i aulan tror jag att det finns anledning att fundera på om det egentligen är någon mening att släpa barnen till kyrkan i stället för att hålla avslutningen i skolan. Betraktelsen ska inte vara konfessionellt obunden utan kristen - däremot kanske man inte behöver uppmana elever och lärare till att själva be (även om man själv ber för dem inne i sakristian minuterna före).
Vad tänker du själv är syftet med och vinsten för kyrkan med alla dessa julavslutningar i kyrkan?
Jag beklagar att du har svårt att se hur det hänger ihop med människoblivandet, och "det ni har gjort för någon av dess mina minsta".
Betraktelsen finns dessutom inte i en helt engelsk eller svensk version, den hölls sammanvävd.
Jag tycker att skolavslutningarna i kyrkan är viktiga. Rummet predikar, prästen med sin närvaro predikar, organinsten och psalmerna predikar, men i min betraktelse måste jag gå på en tunn lina. Jag väljer att nämna Jesus mer i handling än ord. Uppenbarligen är det inte något som du tilltalas av. Tur att vi inte arbetar ihop då (såvitt jag vet, anonymitet är ju inte särskilt modigt).
Och vi ber inte tillsammans, men jag förmedlar alltid välsignelsen.
Vinsten med skolavslutningarna är i mina ögon självklar - arnen och deras föräldrar får en positiv upplevelse av kyrka och, faktiskt, gudstjänst. Det leder dessutom vidare. Ett flertal föräldrar kom fram och frågade om gudstjänster under julen, och om jag vanligtvis arbetar i den kyrkan, och på jakande svar sade de att de ska försöka komma mer i framtiden. Skolavslutningar är missionsarbete, och precis som med all annan mission gäller det att stå för sin tro, inte hymla med den, men samtidigt träda lite varsamt fram.
Maria, du har skrivit en mycket fin betraktelse om julens innehåll och budskap. En betraktelse som både barn och föräldrar kan ta till sig. Jag blev glad och inspirerad av den.
vad den anonyme kritikern ovan menar fattar inte jag. Men det kanske är han som inget förstått.
Syftet och vinsten med skolavslutningar är att möta människor och sprida evangelium på ett sådant sätt att de kan ta emot det - att så frö. Det tror jag du lyckats med!
Tack så mycket! Det värmer.
Jag vill be om ursäkt för att min första kommentar sårade dig. Det var aldrig min mening. Så här i efterhand kan jag se att den verkar skarpare en avsett...
Post a Comment