Saturday, September 20, 2008

18 e 3 "Att lyssna i tro" 080921 (konfirmandupptakt)

Att vara en god lyssnare är något som värderas högt i vårt samhälle. Åtminstone säger vi att det är en bra egenskap, och framhåller gärna om vi uppfattar oss själva sådana. Men världen premierar snarare en god talare än en lyssnare, och plötsligt finner sig lyssnaren vara den som ingen lyssnar på.

Men vi borde lyssna mer på lyssnarna. De som vet vad som rör sig under ytan, de som får höra människornas yttersta önskningar och drömmar. Det är från lyssnarna, inte talarna, som vi kan förstå människorna, det är från dem sanningen kommer. Och främst bland lyssnarna är Gud.

Det finns en film som heter Bruce den Allsmäktige. Det är en fånig komedi om den självupptagne reportern Bruce, som en dag får vikariera som Gud. Han njuter av makten och använder den för egen vinning, men när han öppnar sin dator och kollar eposten, ligger där hundratusentals böner och väntar på honom. Han börjar öppna några, men inser att han aldrig kommer kunna läsa alla, än mindre besvara dem, så han beviljar bara alla böner utan att lyssna. Resultatet blir kaos. Massor av människor vinner på lotterier, men de vinner väldigt lite, eftersom pengarna i potten inte räcker till någon storvinst. Det blir märkligt väder, än sol, än regn. Och Bruce inser så småningom att han inte räcker till som Gud. Eftersom detta är en amerikansk må-bra-film, blir naturligtvis allt bra till slut. Gud tar kommandot, och på kuppen har Bruce blivit en bättre människa. Han har lärt sig att inte alltid sätta sig själv i första rummet, att lyssna, och att lita på Gud.

Poängen jag vill komma till är ju att Bruce började lyssna till Gud, och blev medveten om hur Gud lyssnar på honom. Och genom det lyssnandet blev också Bruce till slut medveten om vad som var allra viktigast i hans liv.

I dagens evangelietext går en man ut och hittar en skatt i en åker. Han gömmer den igen, för att sedan köpa åkern med skatten. Jag tror att vi är många som kan känna igen oss. Kanske det är det perfekta plagget jag har hittat i affären, och det enda som är kvar i min storlek. Då gömmer jag det någon annanstans, för att sedan återvända när jag har pengarna. Har ni också gjort så? Vi har ju sällan möjligheten att köpa hela affären, men nog gör vi vad vi kan, med våra resurser, för att försöka säkerställa att vi faktiskt kommer få tag i det där plagget eller vad det nu än kan vara. Tänk då om det är någonting än mycket mer värdefullt. Det absolut mest värdefulla som finns, någonting du inte ens kan tänka dig att leva utan. Vad är det värt? Hur mycket är du beredd att offra för din skatt?

Bruce offrar till slut sin karriär för att vinna tillbaka sin självrespekt och sin flickvän. Inte för att Gud kräver det av honom, utan för att Bruce inser att just karriären är det som står mellan honom och flickvännen och självrespekten.

Skatten i åkern visar på att Guds rike är inom räckhåll för oss alla. En del snubblar närmast över det, kanske föds in i tron, medan andra får kämpa och söka länge, som köpmannen med sin pärla. Vägen till Gud är olika för oss alla, och hindren likaså. På ett annat ställe i Bibeln säger Jesus att himmelriket finns inom oss. Skatten och pärlan bär vi redan på, men ska vi hitta fram dit krävs det att vi lyssnar på Gud. Vad hindrar just mig från att finna Guds rike? Fråga, och du ska få svar. Sök, och du ska finna.

Det kan bli obehagligt att lyssna på och följa Gud. Konsekvenserna för en del av apostlarna, Jesus lärjungar, blev svåra. En del av dem ställdes inför rätta, och vissa dödades för att de följde sin tro. Så är det ännu idag på många ställen i världen. Här i Sverige är det ovanligt att lida för sin kristna tro, men visst förekommer det mobbning eller förlöjligande. Det kostar på att följa. Men alternativet är inte bättre det. Att leva i en lögn, att tvingas stå för något som inte är en själv, är i längden outhärdligt. Som Visheten, ett annat namn för Gud, säger i den gammaltestamentliga texten: Den som försmår mig skadar sig själv.

Det som är mest värt i hela världen, i hela livet, är också värt allt. Det är värt att kämpa för. Det är värt att bli retad för. Och det värdefulla för oss, det är Gud, och Guds rike. För Gud, däremot, är detta mest värdefulla vi, barnen, och oss gav Gud sitt barn, Jesus. Gud lyssnade, och förstod vad som behövdes, och sände Jesus så att också vi kunde lyssna till Gud. Och Jesus berättade om himmelriket, vårt hem hos Gud. Den skatten bara väntar på att du ska finna den, Visheten ropar efter dig. Sök, och du ska finna. Och skattjakten, den börjar här och nu.

2 comments:

Anonymous said...

Då jag tidigare framfört någon kritisk synpunkt på någon av dina predikningar vill jag nu göra motsatsen. Det var en predikan med tydlig röd tråd, som höll sig till texten och med ett språk som även en konfirmand borde kunna ta till sig. Tack för den!

Maria said...

Tack! Även konfirmanderna var nöjda :)