Är våra liv och evigheten ett nollsummespel? Tar de ut varandra? Abraham förklarar det så enkelt för den rike mannen: du hade det bra under livet, alltså blir ditt efterliv inte särskilt festligt, medan Lasaros, som levde i elände och smärtor, får sitta vid honnörsbordet. Enkelt, orsak och verkan. Det är bara att gratulera Lasaros, och all de som lider som honom. En dag ska de få sin rättmätiga belöning, och vi andra… ja, vi får väl se till att leva ordentligt här och nu, tids nog kommer evigheten med lågorna.
Men det stämmer ju inte. Var tog nåden vägen? Förlåtelsen och kärleken, alla de där sakerna vi pratar om hela tiden här i kyrkorna. Abraham lägger fram en enkel karma-tanke, det du sår får du skörda, och så blir Guds logik i hans tolkning skrämmande konsekvent. Och ingen räddning går att få för den som inte levt i smärta och pina. Men det stämmer ju inte.
Gud kan rädda alla. Och det finns förlåtelse för i stort sett allt. Jag brukar tala om för konfirmanderna att det finns en chans att till och med Hitler är i himlen. De har svårt att acceptera det, för att vi människor är konstruerade så att vi alltid söker rättvisa. Och det straff Hitler inte fick i livet, önskar de att han fått efteråt i alla fall. Kanske där bredvid den rike mannen i lågorna.
Men verkligheten är inte ett nollsummespel. Guds rättvisa är inte vår. Det går inte att vandra omkring och påstå att alla rika människor kommer att komma till helvetet, och att alla fattiga kommer till himlen. Den här berättelsen handlar inte om det.
Inte heller är den en enkel illustration av hur människor som handlar illa kommer få betala för det, eftersom det inte står någonting i texten om att den rike mannen skulle vara ond, eller att Lasaros skulle vara god. Den enda antydning som ges oss är att Lasaros inte ens får resterna. Inte ondskefullt, på sin höjd själviskt. Men är det värt en evighet av fördömelse?
Men det finns en bakgrund till denna berättelse. Jesus har just diskuterat rikedom med några fariséer som var ganska intresserade av status och ägodelar. För dem, liksom för många ännu i vår tid, var rikedom ett tecken på Guds goda vilja. Den det gick väl för på jorden var välsignad av Gud. Framgångsteologi. Men återigen, påminner oss Jesus, stämmer det inte. Det finns ingenting som säger att en rik människa är mer rättfärdig än en fattig. Nej, till och med en utfattig och blödande tiggare kan vara mer rättfärdig än den rike.
Guds logik är inte vår logik. Vår räddning ligger helt och hållet i Guds händer. Det handlar inte om att njuta av alla gåvor vi har fått, inte heller om att upphöja fattigdomen till det enda ideal Gud eftersträvar. Det handlar om att kasta sig på Gud.
Oavsett om du är fattig eller rik – lita på Herren.
Är du kvinna eller man – sätt din lit till Gud.
Ung eller gammal – förbli i Gud.
För i Gud finns allt vårt hopp. Vi kan inte förlita oss på jordiska ägodelar, en dag vissnar de bort, vittrar de ner. Hur rika vi än är dör vi alla till slut. Och kanske är det detta som är den rike mannens misstag. Pengarna hade skyddat honom hela livet, ingenting hade drabbat honom; ingen sjukdom, arbetslöshet, utsatthet. Han hade aldrig känt behovet av Gud. Men när döden kommer, de onda dagarna nalkas, betyder allt det där ingenting. Det går inte att köpa sig fri från den. Och när stödet rycks bort, då blir fallet hårt.
Lasaros, däremot, hade ingenting. Ingenting att hoppas på, ingenting att bli besviken på. Ingen spargris att sätta sin lit till. Han hade ingen utom Gud. Dörrarna var redan stängda, sångrösten mist sin klang. Och Lasaros tänkte på sin Skapare, både i sin ungdom och på sin ålderdom. Och han stod frimodig på domens dag, för han var inte rädd. Kärleken hade fördrivit rädslan.
Så där är de, Lasaros och den rike mannen. Skilda åt av en avgrund. Abraham deklarerar att ingen kan ta sig över, varken dit eller tillbaka, och den rike mannen är dömd till en evighet i lågor. Men det är på väg att ändras.
Ännu vandrar Jesus i texten idag på jorden. Ännu har inte klyftan mellan människa och Gud slutits, ännu finns såret som skiljer jorden från himlen. Det gamla förbundet haltar, men Guds plan har satts i verket. Snart ska Jesus stiga ner i dödsriket och där rädda även dem som gått före, snart är Kärlekens förbund instiftat i måltidens vin och bröd. Snart gör Jesus döden till en parentes, och evigheten till ett hem hos Gud.
Tänk på din Skapare i din ungdom. Tänk på din Skapare i din ålderdom också. Gud söker dig. Var inte rädd. Kärleken fördriver rädslan, och Jesus Kristus är den som läkte världen tillbaka till Gud, så förbli i den kärleken.
Lasaros ligger framför våra dörrar ännu. Han är hungrig ännu. Den som inte älskar sin nästa, kan inte älska Gud. Och vår uppgift, vårt bud, är att älska, med handling och sanning. Res honom upp. Förbind hans sår. På det sättet är du med och skottar igen den gapande klyftan.
Guds logik är nåd, och bara nåd. Och i det finns allt vårt hopp.
No comments:
Post a Comment