Predikan kyndelsmässodagen (Små och stora-gudstjänst) 2008

Det finns en saga som jag ska berätta för er…

En kung hade en gång tre döttrar. De var alla tre kloka och modiga, och kungen kunde bara inte bestämma sig för vem av döttrarna som skulle få ärva kungariket när han skulle dö. Vanligtvis var det alltid den äldsta, men kungen tyckte att det borde vara den som var klokast som skulle bli drottning, och därför beslöt han sig för att testa flickorna.
Han kallade dem till sig och sade:
- Jag börjar bli gammal och det är dags för mig att tänka på vem som ska leda landet när jag är borta.
Prinsessorna protesterade:
- Pappa, du ska väl inte dö än på många, många år! sade den äldsta.
- Du är väl inte sjuk? frågade mellanflickan.
- Säg bara vad vi ska göra! sade den yngsta.

Kungen tog fram sin börs. Ur den tog han nio guldmynt och gav tre var till flickorna. Sedan sade han:
- Er uppgift är att fylla den här salen. Ni får köpa vad ni vill för att klara av det, men ni får inte använda mer än de tre guldmynt ni har fått. Kom tillbaka hit och visa mig lösningen om två timmar. Den som löser uppgiften bäst ska bli min arvinge.

Flickorna blev tysta och fundersamma, men efter en stund skyndade de sig ut ur salen, och utanför slottet sprang de åt varsitt håll.
Två timmar senare stod de igen framför kungens tron. Han log förväntansfullt, lutade sig fram, och bad den äldsta prinsessan visa hur hon hade löst uppgiften.
- Pappa, jag funderade på vad som tog massor med plats, men ändå var billigt. Så jag sprang till stallet, tog min häst och red ut till en bonde utanför staden. Där köpte jag allt hö och all halm jag kunde få, från honom och alla hans grannar. Den finns här utanför på tio vagnar.
Kungen log. Hans dotter var verkligen en klok flicka. Hon skulle bli en bra drottning. Men när all halmen och allt höet burits in i salen täckte den förvisso hela golvet, men nådde bara folk till knäna.
När allt hade burits ut igen och golvet hade sopats, tog den andra dottern till orda:
- Pappa, jag tänkte länge. Jag tänkte också på hö och halm, men eftersom det har ett värde för bönderna var det inte så billigt som jag ville att det skulle vara. Så jag gick till trädgårdsmästaren och bad honom om att få så mycket gamla vissna löv och klippt gräs jag kunde frakta iväg. Han var bara glad över att bli av med det, och så betalade jag några av hans medhjälpare och deras familjer för att ta hit det.
Salen fylldes av gamla löv och gräs. Det luktade inte särskilt gott, men det nådde upp till prinsessornas axlar. Kungen skrattade. Han kunde inte tänka sig att den yngsta prinsessan skulle ha kunnat lyckas bättre, och efter att alla löven sopats ut var han precis på vippen att utnämna mellanflickan till sin efterträdare när den yngsta prinsessan gick fram till honom och gav honom två guldmynt. Kungen stirrade på henne och sade:
- Men, men, du skulle ju använda dem till uppgiften!
- Javisst, pappa, men jag behövde bara ett.
Sedan bad prinsessan tjänarna att dra för gardinerna för de stora fönstren. Det blev alldeles mörkt. Så plötsligt tändes ett stort ljus mitt i salen och skuggorna jagades iväg. Prinsessan tände fler, hon hade köpt ett stort och tolv små ljus för guldmyntet, och när alla var tända var salen fylld av ljus. Kungen log. Han gick ner från sin tron och gav sin yngsta dotter en stor kram. Hon skulle bli en bra drottning.
Ibland känns det som att det är lika mörkt i vår värld som i den där slottssalen. Det finns människor som är ensamma, sjuka eller hungriga. I många länder är det krig eller så får barnen inte gå i skolan för att de är för fattiga. Och det är svårt att tänka sig vad vi här, vi som faktiskt har det så bra, kan göra åt det. Vad kan ett barn göra åt det?

I texten som B läste innan berättas om en gammal man som får träffa Jesus när Jesus bara var en liten baby. Och det står inte exakt så här i den texten ni fick höra, men Symeon, som mannen hette, kallar Jesus för ett ljus. Jesus är ljuset som ska driva bort världens mörker, precis som det stora ljuset i sagan jag berättade. Han är den som finns med alla dem som är hungriga, dem som längtar efter att bli fria, och han hjälper dem att minnas att det finns ljus, hjälper dem att minnas att Gud finns med och lyssnar. Och ni kanske kommer ihåg att det var tolv mindre ljus där i salen också? De ljusen är vi. Vi ska bära ljuset vidare till alla människor, så att allt det där mörkret som gör människor ledsna ska försvinna. Vi är ljus, precis som Jesus är ljus, och vi kan sprida det. Genom att vara snälla mot varandra, genom att be, genom att göra bra saker. Vi är ljus.