Predikan Bryssel 20140907

Får du vad du behöver för att leva?

Vad är det som just du behöver?

Jag såg en bild av ny bild av Maslow's behovstrappa en gång. Känner ni till den?

Längst ned hade någon ritat till ytterligare en nivå. Alltså det allra mest basala behovet, det mest livsnödvändiga. Och i den nivån stod det ”wifi”.

Jag känner igen mig. Både i att känna behovet av att vara uppkopplad, och att i att förväxla ett rätt så banalt behov med det som verkligen är grundläggande. Och jag tror att vi gör det hela tiden, allihop.

Nu är förstås inte den här behovstrappan, eller pyramiden, helt oemotsagd. Forskningen utvecklas hela tiden, och det visar sig till exempel att kroppskontakt är mycket viktigare än vi tror, att det till och med kan vara absolut livshotande för en däggdjursunge att inte få fysisk kontakt, även om mat och sömn ges den. Det kan nog också hävdas med rätt stor säkerhet att den som inte känner sig trygg eller älskad också är mer utsatt för livshotande psykiska sjukdomar.

Men om vi bortser från detta, just nu, har Maslow identifierat fem områden som motsvarar olika starka behov hos människor. I botten finns de grundläggande fysiska behoven: mat, dryck, sömn, värme, mm. Efter det kommer behovet av säkerhet eller trygghet. Ett hem, ett liv utan konstanta hot, en vardag med rutiner. Det leder i sin tur över till det sociala behovet. Vi är gruppvarelser, vi behöver gemenskap och närhet.

Sedan kommer behovet av uppskattning, av att bli sedd och uppmuntrad. Detta hänger ihop med självförtroende och självrespekt.

Till slut, högst upp i trappan eller pyramiden, finns behovet av självförverkligande, av att utvecklas.

Enligt teorin måste ett grundläggande behov vara fyllt innan personen kan börja ägna sig åt ett mindre grundläggande, och det säger kanske sig själv vad gäller de mest grundläggande. Innan någon har mat eller syre är det svårt att ägna speciellt mycket mental tid och ansträngning åt att spekulera över brist på uppskattning. Frågan är väl kanske för oss huruvida en av toppnivåerna någonsin blir helt avklarad, eller om vi halkar fram och tillbaka hela tiden.

Jag tycker att det ligger en del i den här modellen. Vi människor befinner oss på alla nivåerna, på olika platser i världen och under olika skeenden i livet. En liten baby har fokuset inställt på att överleva ännu en dag, det handlar i stort sett bara om att få tillräckligt med mat, värme och sömn. En flykting i Sydsudan ägnar större delen av sin dag åt att försöka få tillräckligt med mat eller bränsle. Det finns inte tid eller energi åt att ägna sig åt självanalys.

Likadant är en far eller mor i Gaza rimligtvis mer intresserad av säkerhet för hen och hens barn, än av att läsa Khalil Gibrans Poeten och utvecklas som person.

Medan vi, med tak över huvudet, hyfsat säkra inkomster, och ett visst socialt nätverk, har möjligheten att söka efter uppskattning, kan känna behovet av bekräftelse, kan bli ledsna och upprivna eftersom vi inte vet vad som är avsikten med våra liv. En del skulle kalla dem lyxproblem, och det är de i viss mån också, men inte desto mindre besvärliga för det.

I dagens bibeltext blir Jesus och lärjungarna påhoppade av fariseerna för att de arbetar på sabbaten trots att det är förbjudet. Jesus slänger Maslow i huvudet på dem. De grundläggande behoven går före de behov som har med tillhörighet och det sociala att göra. Den som är hungrig bryr sig inte om eventuella sociala konvenanser om när och var och hur det ska ätas, hen äter. Den som törstar dricker, och formen på glaset eller om skålen har utbringats spelar mindre roll.

Så, jag återvänder till mina första frågor.

Får du vad du behöver för att leva? Vad är det som du behöver?

Och en fråga till – om inte, vad hindrar dig?

Jesus säger: sabbaten, alla reglerna, alla konventionerna, alla välmenande råd, allt det där är skapat för människan, och inte människan för sabbaten. Du är viktigare än så. Plocka lite ax på sabbaten. Gud vill ge dig ditt dagliga bröd. Här, idag, och i resten av ditt liv. Bli den du är skapad att vara, sök din plats och din uppgift. Du är fri.

Det gäller dig, och det gäller oss som samhälle. Människor dör, människor lider. Deras grundläggande behov av liv och värme, av trygghet och säkerhet, kan vi hjälpa till att fylla, så att de sedan, precis som oss, blir fria att söka kärlek och uppskattning och kunna följa de drömmar de aldrig kunnat drömma förr. Sabbaten är skapad för dem, för dig, och inte tvärtom. Våra lagar och förordningar och konventioner är skapade för att skydda och rädda liv, inte för att hålla folk borta. Och fungerar inte lagarna så, måste vi ändra dem. Det är mer värt att bli upprörd över än bristen på wifi.

Det är dags att plocka lite ax, ruska om lite grann. Friheten väntar.