Får du vad du behöver för att leva?
Vad är det som just du behöver?
Jag såg en bild av ny bild av Maslow's
behovstrappa en gång. Känner ni till den?
Längst ned hade någon ritat till
ytterligare en nivå. Alltså det allra mest basala behovet, det mest
livsnödvändiga. Och i den nivån stod det ”wifi”.
Jag känner igen mig. Både i att känna
behovet av att vara uppkopplad, och att i att förväxla ett rätt så
banalt behov med det som verkligen är grundläggande. Och jag tror
att vi gör det hela tiden, allihop.
Nu är förstås inte den här
behovstrappan, eller pyramiden, helt oemotsagd. Forskningen utvecklas
hela tiden, och det visar sig till exempel att kroppskontakt är
mycket viktigare än vi tror, att det till och med kan vara absolut
livshotande för en däggdjursunge att inte få fysisk kontakt, även
om mat och sömn ges den. Det kan nog också hävdas med rätt stor
säkerhet att den som inte känner sig trygg eller älskad också är
mer utsatt för livshotande psykiska sjukdomar.
Men om vi bortser från detta, just nu,
har Maslow identifierat fem områden som motsvarar olika starka behov
hos människor. I botten finns de grundläggande fysiska behoven:
mat, dryck, sömn, värme, mm. Efter det kommer behovet av säkerhet
eller trygghet. Ett hem, ett liv utan konstanta hot, en vardag med
rutiner. Det leder i sin tur över till det sociala behovet. Vi är
gruppvarelser, vi behöver gemenskap och närhet.
Sedan kommer behovet av uppskattning,
av att bli sedd och uppmuntrad. Detta hänger ihop med
självförtroende och självrespekt.
Till slut, högst upp i trappan eller
pyramiden, finns behovet av självförverkligande, av att utvecklas.
Enligt teorin måste ett grundläggande
behov vara fyllt innan personen kan börja ägna sig åt ett mindre
grundläggande, och det säger kanske sig själv vad gäller de mest
grundläggande. Innan någon har mat eller syre är det svårt att
ägna speciellt mycket mental tid och ansträngning åt att spekulera
över brist på uppskattning. Frågan är väl kanske för oss
huruvida en av toppnivåerna någonsin blir helt avklarad, eller om
vi halkar fram och tillbaka hela tiden.
Jag tycker att det ligger en del i den
här modellen. Vi människor befinner oss på alla nivåerna, på
olika platser i världen och under olika skeenden i livet. En liten
baby har fokuset inställt på att överleva ännu en dag, det
handlar i stort sett bara om att få tillräckligt med mat, värme
och sömn. En flykting i Sydsudan ägnar större delen av sin dag åt
att försöka få tillräckligt med mat eller bränsle. Det finns
inte tid eller energi åt att ägna sig åt självanalys.
Likadant är en far eller mor i Gaza
rimligtvis mer intresserad av säkerhet för hen och hens barn, än
av att läsa Khalil Gibrans Poeten och utvecklas som person.
Medan vi, med tak över huvudet, hyfsat
säkra inkomster, och ett visst socialt nätverk, har möjligheten
att söka efter uppskattning, kan känna behovet av bekräftelse, kan
bli ledsna och upprivna eftersom vi inte vet vad som är avsikten med
våra liv. En del skulle kalla dem lyxproblem, och det är de i viss
mån också, men inte desto mindre besvärliga för det.
I dagens bibeltext blir Jesus och
lärjungarna påhoppade av fariseerna för att de arbetar på
sabbaten trots att det är förbjudet. Jesus slänger Maslow i
huvudet på dem. De grundläggande behoven går före de behov som
har med tillhörighet och det sociala att göra. Den som är hungrig
bryr sig inte om eventuella sociala konvenanser om när och var och
hur det ska ätas, hen äter. Den som törstar dricker, och formen på
glaset eller om skålen har utbringats spelar mindre roll.
Så, jag återvänder till mina första
frågor.
Får du vad du behöver för att leva?
Vad är det som du behöver?
Och en fråga till – om inte, vad
hindrar dig?
Jesus säger: sabbaten, alla reglerna,
alla konventionerna, alla välmenande råd, allt det där är skapat
för människan, och inte människan för sabbaten. Du är viktigare
än så. Plocka lite ax på sabbaten. Gud vill ge dig ditt dagliga
bröd. Här, idag, och i resten av ditt liv. Bli den du är skapad
att vara, sök din plats och din uppgift. Du är fri.
Det gäller dig, och det gäller oss
som samhälle. Människor dör, människor lider. Deras grundläggande
behov av liv och värme, av trygghet och säkerhet, kan vi hjälpa
till att fylla, så att de sedan, precis som oss, blir fria att söka
kärlek och uppskattning och kunna följa de drömmar de aldrig
kunnat drömma förr. Sabbaten är skapad för dem, för dig, och
inte tvärtom. Våra lagar och förordningar och konventioner är
skapade för att skydda och rädda liv, inte för att hålla folk
borta. Och fungerar inte lagarna så, måste vi ändra dem. Det är
mer värt att bli upprörd över än bristen på wifi.
Det är dags att plocka lite ax, ruska
om lite grann. Friheten väntar.
