Saturday, July 06, 2013

Predikan Bryssel Apostladagen 2013


Det finns två frågor som återkommer i mer karismatiska, frikyrkliga kristna sammanhang:
”Har du tagit emot Herren Jesus Kristus som din personlige frälsare?” och ”Är du frälst?”
På de frågorna förväntas varje kristen kunna svara ja, och allra helst med ett datum. Detta är datumet då jag blev frälst.
Jag gillar inte att säga att andra kristna har fel. Det finns en väldig massa klokskap och fromhet och visdom i andra kristna traditioner, och mycket av det som skiljer oss handlar mer om tycke och smak än om rätt och fel.
Men på frågan ”Har jag tagit emot Jesus Kristus som min personliga frälsare?” tvingas jag säga ”Jesus Kristus har tagit emot mig, helt utan någon som helst personlig förtjänst.” och på frågan ”Är du frälst?” svarar jag ibland ”Ja, på Golgata.” och ibland ”Ja, jag är ju döpt.”

Jag kan inte låta bli att skygga för varje antydan om att min plats i Guds rike på något sätt skulle vara beroende av vad jag har gjort eller sagt. Gud räddar, Gud frälser. Bara Gud, och det hände där för länge sedan, när Jesus visade att dödsriket inte längre höll honom, och med honom oss.
Jag kan vända mig ifrån Gud, ja. Och jag kan bestämma mig för att vända åter. Men det påverkar inte Guds kärlek till mig, eller till någon enda av oss. Som en längtande, alltid älskande förälder väntar Gud, och älskar. Alltid.

För länge sedan var jag på gudstjänst i en församling som tillhör trosrörelsen, det vill säga en församling som var nära knuten till Livets Ord och det vi kallar framgångsteologi. Kärnan i den teologiska rörelsen är att Gud belönar tro med världslig framgång. Är du rik är det ett bevis på att du tror ”rätt”. Det är naturligtvis en grov förenkling från min sida, men inte helt fel.
Under den här gudstjänsten firades det nattvard. Flera av gudstjänstvärdarna gick ut bland stolsraderna och serverade nattvard: smörgåsrån och druvjuice. Gott så, men när damen som hade hand om vår rad kom till oss, främlingar i församlingen, såg hon bekymrad ut och frågade var och en av oss ”Är du frälst?” före vi fick ta emot. När hon kom till mig svarade jag ”Ja, men inte riktigt som du menar, tror jag.” Hon rynkade pannan, men erbjöd mig nattvarden. Jag tackade nej. Jag är övertygad om att det absolut inte hade gjort någon skada att ta emot, och kanske hade det varit det pastorala att göra gentemot kvinnan, men tanken på att gemenskapen med Gud ska villkoras gjorde mig arg då, och sorgsen sedan.

Den talade bekännelsen är viktig för mig själv, den är ett kärlekstecken för Gud, men den ger inga garantier för någonting överhuvud taget. Bekännande, troende kristna begår lika många dumheter som de som inte bekänner. Petrus var först med bekännelsen, och bara timmar senare kallar Jesus honom Satan, när Petrus inte förstår och försöker påverka Jesus i fel riktning. Det enda som avgör är Guds kärlek till oss.

Guds kärlek som visar sig i dopet, en kärleksbetygelse, en adoptionshandling, som går bortom vårt förstånd.
Guds kärlek som visar sig i det goda som kyrkan gör, den gemenskap och glädje som sprids här.
Guds kärlek som visar sig i människors omsorg för varandra.
Och mest av allt, Guds kärlek som visar sig i Jesus Kristus, den levande Gudens son.

Inte i vår uttalade tro på honom. Inte i vår missionsiver. Inte i våra bilder och fromma handlingar. Nej, i hans liv och död och uppståndelse. Guds kärlek, den frälsande kraften, visar sig i det Gud gör genom Jesus. I att Gud låter sig födas som en av oss, svag och hjälplös. I att Gud lever som en av oss: i arbete, i lek, i vila. Förälskad och förvirrad och arg och skrattande. Och i att Gud dör som en av oss, i smärta och ensamhet. Och till slut, i att Gud besegrar döden FÖR oss.

Allt handlar om Guds handlande. Guds kärlek till dig och mig, i ord och handling. Så vila i den vetskapen – du är älskad bortom allt förstånd och bortom all förtjänst. Önskad och buren, som Guds allra käraste barn. Det är dopets hemlighet, det är nattvardens djupaste sanning. Vi är Guds eget folk, kungar och präster. Jesus Kristus har valt att vara vår personlige frälsare. Vi är ett heligt folk. Älskade och önskade. Bortom allt förstånd.



No comments: