Monday, September 13, 2010

kristendom = socialism?

Evangelierna och Apostlagärningarna målar en bild av den ideala församlingen som en där total jämlikhet och total egendomsgemenskap råder. Båda är de yttre tecken på en socialistisk utopi. Vidare avsäger sig Jesus all makt, är hyfsat kritisk mot de rådande maktstrukturerna, men ser nödvändigheten av skatter, om man ska dra konsekvensen av hans uttalande om att ge kejsaren det kejsaren tillhör.
Den här drömmen om världen som en där alla människor har lika värde och status, och där alla människor delar med sig av sina egendomar, eller där det till och med inte finns några personliga egendomar utan allt ägs tillsammans, allt ägs av Gud, delas av många av kyrkofäderna.
St Johannes Chrysostomos : "Det är inte på grund av bristen på mirakel som kyrkan har stagnerat; det är för att vi har försakat pingstens änglalika liv, och igen förlitar oss på privat egendom. Om vi levde som de gör, med alla ting gemensamma, skulle vi snart omvända hela världen utan att behöva några mirakler alls."
Och det radikala, eventuellt socialistiska, draget i kristendomen fortsatte. Ända in i vår tid. Stora teologer som Paul Tillich, Karl Barth och Reinhold Niebuhr betecknade sig själva som socialister, den kämpande latinamerikanska kyrkans befrielseteologi baseras i mångt och mycket på en marxistisk historiesyn. De starka utnyttjar de svaga, och kyrkans roll måste vara, hävdar de, att ställa sig på de fattigas och förtrycktas sida, och verka för rättvisa.

Så långt verkar det ju självklart. Är det alltså så att en kristen bör vara socialist? Så här i valtider blir det lite märkligt, för inte svämmar Vänsterpartiet över av glödande kristna, även om de finns där? Och det enda partiet som i någon mån har kristna rötter finner vi på högerkanten istället. Uppenbarligen är det inte så enkelt.
En krönikör skrev i Expressen för några år sedan, apropå den då uppmärksammade framväxten av en kristen vänster i Sverige: ”Det står inget i Bibeln om nivåerna på a-kassa och sjukersättning.
Det är en bisarr tanke att liberaler eller konservativa skulle bry sig mindre om världens lidande, göra mindre för dem som lider, eller vara sämre kristna, bara för att de inte delar den ”kristna vänsterns” politiska övertygelse om hur välfärdssamhället bör byggas.”
Vänstern har inte monopol på omsorg om de svaga och skyddslösa. Det finns gott om människor i alla läger, till och med i politiska läger som vi verkligen inte tycker om, som verkligen bryr sig om andra människor och gör stora insatser för att minska lidandet i världen. Det som skiljer dem från varandra är hur denna omsorg ter sig.

Så kanske är det då så att svaret på om en kristen ska vara socialist är: om den personen tror på hur socialismen bygger samhället. Inte för att den personen är kristen. Kristendomen ger en etisk grund, en plikt att se Jesus i alla den kristne möter, en plikt att dela med sig och behandla alla lika, men kristendomen säger faktiskt ingenting om proletariatets diktatur eller delad föräldraförsäkring. Kristendomen ger ett varför till ditt handlande, men inte nödvändigtvis ett hur. När Michail Gorbatjov, den siste sovjetiske ledaren, kallade Jesus för världens förste socialist, hade han alltså lite rätt, men mest fel. Jesus uppmanade aldrig till revolution. Jesus skulle aldrig någonsin ha hävdat att religion är dåligt för mänskligheten, och Jesus skulle inte heller skriva under på att all makt tillhör folket. All makt tillhör Gud. Men Gorbatjov hade rätt såtillvida att de kristna idealen vad gäller samhällets uppbyggnad, så som de levdes och predikades i den tidiga kyrkan, var, och i viss mån är, förvillande lika den socialistiska utopin. En värld där ingen är fattig, men ingen heller rik.
En värld där ingen är förmer än någon annan. En värld ingen hittills har förmått att bygga, men som kanske är möjlig med Guds hjälp.

Så är kristendom socialism? Nej. Men en kristen kan vara socialist, lika väl som kristdemokrat eller ultraliberal. Så länge den personen ser Jesus i alla han eller hon möter, och behandlar dem därefter. Så länge den personen tror på att Jesus Kristus, Guds son, dog och uppstod för oss, ja då är han eller hon kristen.

3 comments:

Madicken said...

Amen!

Helene Sturefelt said...

Hej! Så kul med en "prästflickskollega" som vågar lägga ut sina ord för offentligheten!
Vi måste använda oss av de stora predikstolarna i bloggosfären.
Jag använder mig av vår hemsida i Stadsförsamlingen samt bloggar...
Hälsar Helene Sturefelt, Karlskrona och önskar dig mycket välsignelse!
helenesturefelt.blogspot.com

Maria said...

Hej Helene, och tack! Ja, jag tror att ordet är menat för att spridas, även om en predikan ju alltid främst är ett talat ord. Jag har själv haft mycket hjälp av andras predikningar, i postillor både av och på nätet.
Guds välsignelse önskar jag dig också!