Mitt i finanskris och räntekaos, mitt i den amerikanska valcirkusen och all dess påverkan på våra liv, slår Jesu ord hårt. Och de klingar sant, sannare än vad många av oss hade anat för ett år sedan, eller ens för sex månader sedan.
Ve er som är rika, ni har fått ut er glädje.
Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra.
Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.
Ve er som söker tillfredsställelse för stunden, den ska försvinna.
Ve oss.
Vi talar om att leva i nuet. Att oroa oss är inte bra, att planera är för tråkigt, men i själva verket oroar vi oss, och planerar, men för fel saker.
Vi gör upp budgetar, om vi är duktiga. Vi sparar, om vi är skötsamma.
Vi planerar, fixar, ordnar.
Men för vem gör vi det?
Inte är det för Gud, inte. Inte är det särskilt ofta ens för våra medmänniskor. Det handlar, som så ofta, om oss själva. Vi sätter oss själva i första rummet, och därmed glömmer vi det största budet: Du ska älska Herren din Gud mer än allting. Och i vår själviskhet glömmer vi också den andra delen: och din nästa som dig själv.
En människa som handlar så har redan fått ut sitt goda. Hon har handlat för sitt eget bästa, här och nu. Jesus säger inte att den människan blir straffad, hon har bara inte särskilt mycket mer att hämta ut. För även om jag samlar skatter på jorden, kommer jag få gråta. Det mänskliga livet innehåller sorg och smärta och hunger, för rika som för fattiga. Men ve den som håller sig undan allt det på bekostnad av andra. Ve den som sänker sin blick, som bara ser sig själv, istället för att klättra upp i det högsta klocktorn hon kan finna och där söka Gud.
Om du är fattig nu.
Om du hungrar nu.
Om du gråter nu.
Om du blir smädad, mobbad, för din tro.
Vet då att håller du fast, om du lyfter blicken trots allt det svåra och hårda, kommer du se att Gud är med även där. Vet att det går att hålla fast även då.
Det är enkelt för mig att stå här och säga. Jag lever ett privilegierat liv, javisst. Men jag tror inte att det finns någon härinne som inte någon gång har tvivlat på Gud. Som aldrig har ifrågasatt meningen i det som händer, eller önskar ett tydligare ingripande. Jag kan ärligt säga att det händer mig jämt. Jag ser på hur världen ser ut, jag märker hur människor mår dåligt, och jag frågar mig emellanåt varför inget händer.
Men jag frågar mig sällan vad min roll är i det hela. Och det är nog ett av skälen till att jag inte är ett helgon.
Enligt Nathan Söderblom är helgonen människor som med sina liv visat att Gud finns. Det är en vacker definition, som säger något viktigt om hur en människa bör leva sitt liv. Finns Gud ger det nämligen konsekvenser. Finns Gud ska vi också söka Gud, vi ska lyda Gud, vill ha relation med den som skapat allt, den som upprätthåller allt liv. Finns Gud borde vi vilja vara så nära som möjligt.
Finns Gud kan vi säga med tillförsikt att de som är fattiga ska bli saliga och få Guds rike, eftersom de har givit allt, och därmed ska få allt.
Finns Gud kan vi förkunna att de som är hungriga ska bli mätta, eftersom Gud ska ställa allt till rätta.
Finns Gud förstår vi att de som sörjer och gråter ska få skratta, eftersom ingen sorg ska finnas mer, och ingen klagan och ingen smärta. Gud ska torka alla tårar från våra ögon.
Och finns Gud spelar inte smädelserna någon roll, nej, de gläder oss till och med, eftersom de visar på hur våra ord och handlingar faktiskt slår rot.
Finns Gud kan vi stå där inför skaran av mångtusende änglar och helgon, och vi kan stå där med raka ryggar. För om vi har varit fattiga, hungriga och sorgsna har vi varit det i Jesu namn, och vi kan räkna oss bland de heliga.
Men det kräver att vi släpper taget. Det kräver att vi prioriterar om, trots fallande kronor och flygbolagskonkurser, och det är svårt. Vi har inte byggt vår värld för helgon. Vi lever i en tid som lovar oss lycka nu, rikedom nu. Och misslyckandet lurar hela tiden runt hörnet. Men Gud väntar där också. Och mitt i allt det andra finns möjligheten öppen. Kanske når vi som Mose aldrig dit, men utsikten från berget är vacker. Saligheten väntar runt hörnet, precis nedanför berget. Tro, och det ska bli så. Tro på Gud.
No comments:
Post a Comment