om vi verkligen lyssnar

Predikan 18 e 3 ”Lyssna i tro” 061015

Texterna den här söndagen är riktigt intressanta i förhållande till temat, eftersom de i första hand inte handlar om själva lyssnandet utan snarare om vilka konsekvenser det får.
Den gammaltestamentliga: gör det rätta, lev i kärlek och håll dig till Gud.
Episteln: Lydia öppnar sitt hjärta, och som konsekvens låter hon döpa sig och bjuder hem Paulus.
Evangelietexten: om du verkligen lyssnar, ska du förstå att Jesus kommer från Gud.
Följden blir att lyssnandet inte bara handlar om att som Maria i Betania att sätta sig ner, utan också att som Marta handla som en konsekvens av det som har fyllt hjärtat. Och då blir det en stor och modig handling att lyssna, och det är verkligen inte alla som vågar.

Tänk om vi verkligen skulle lyssna på barnen i våra skolor. Vad skulle vi då höra, hur skulle vi agera? Åh, jag vet att det finns de som hävdar sig ha hört vad de unga säger, men ibland undrar jag. Med alltfler ungdomar som skär sig i armar och ben för att döva smärtan inombords, med alltfler unga som försöker begå självmord, som inte klarar av att slutföra skolan. Vi som kan besluta om deras vardag, lyssnar vi? Jag tror inte det. Jag tror att vi gör vad vi tror är bäst, men vi utgår från oss själva och vad vi tänker att vi skulle ha behövt, eller, ve och fasa, vad samhället behöver.

Tänk om vi verkligen skulle lyssna på flyktingarna i våra förläggningar. På något sätt utgår debatten i dess mest vulgära form från att de inte vill lära sig svenska, att de inte vill vara en del av det svenska samhället. Tvärtom verkar det som om många tror att de är en del i muslimsk invasion med syfte att sprida islam i Europa. Jag tror inte att det är så. Jag tror att vi skulle finna en helt annan verklighet om vi verkligen brydde oss om att lyssna, en verklighet fylld med kränkningar, rädsla, oro och mardrömmar. En verklighet vi inte skulle önska vår värsta ovän, men som existerar mitt bland oss utan att vi agerar.

Tänk om vi verkligen skulle lyssna på uteliggarna i vår stad. Just nu ser vi dem inte ens, låter blicken glida över parkbänken utan att stanna till vid ett smutsigt ansikte eller trasig rock. Kanske köper vi en Aluma, men försäljaren är lika snabbt glömd som förra veckans nyheter. Tänk vad uteliggaren skulle kunna berätta, berättelser om kyla och ondska, men säkert också vittnesbörd om människors godhet. Men om vi verkligen skulle lyssna, skulle vi bli i grunden förändrade som människor.

Och det är där någonstans som skon klämmer, inte sant. För längst inne vet vi att det sanna lyssnandet förpliktigar, att det inte går att lämna det bakom sig och fortsätta som förut. Lydia i Thyatira blev en av Paulus viktigaste stödpersoner. Hennes affärsrörelse försåg honom med resurser som behövdes när kyrkan växte. Hon lyssnade, och förändrades.
Profeten Mika kräver att vi ska göra det rätta och leva i kärlek. De hör ihop. Det går inte att handla rätt utan kärlek, kärleken måste leda till att handla rätt.

Och i slutändan går det inte att stänga ute människor men släppa in Gud. Det går inte att lyssna till Gud utan att lyssna till människorna. Men om jag lyssnar till Gud i tro får det konsekvenser för mitt liv, och det blir i grunden förändrat, och det är ingen engångshändelse. Om och om igen måste vi lära oss lyssna, till Gud och till varandra. Och om vi lyckas med det kan vi förvandla vår värld. Vi kan låta nya tankar tolka, vi kan hjälpa nya själar flamma. Och med dem tolkar vi, flammar vi, sjunger vi. I tillit och tro till den Gud som bär livet, som är livet.