Där jag växte upp, i Rydebäck söder
om Helsingborg, finns en jättefin strand. Vit, mjuk sand, och
långgrunt vatten. Det kändes nästan som om man kunde vada till
Danmark därifrån, eller i alla fall till Ven. Vi tillbringade hela
somrarna där när jag var liten, för då var det naturligtvis
alltid sol och sådär lagom varmt.
På stranden gällde ett fåtal regler.
Man sade alltid till mamma när man gick ut i vattnet, och när man
kom tillbaka. Man skakade handduken bort från sällskapet, så att
inte vinden skulle föra sanden rakt i ansiktet på dem. Trots det
fanns det alltid sand i saften. Och så regeln om hur långt vi fick
gå ut. Inte längre än till fjärde grundet.
Efter fjärde grundet kunde vi inte
längre bottna ens där det var grunt. Efter fjärde grundet kunde
inte mamma se oss från stranden. Efter fjärde grundet fanns det
inte längre några vuxna därute heller, bara tonåringar.
Det säger sig själv att vi simmade
längre än så. Djupen kittlar, och när man är tonåring vill man
prova på hur det är att inte bottna. Ett litet tag i alla fall.
Sedan blir man vuxen, och håller sig på det grunda, där det är
varmt och skönt och man kan behålla glasögonen på.
Men Jesus kallar oss aldrig att stanna
på det grunda, ens på det fjärde grundet.
Jag har aldrig varit i Israel, aldrig
vandrat på Gennesarets strand. Jag misstänker att det inte är lika
långgrunt som i Rydebäck, för den sjön var ökänd för de starka
plötsliga stormar som kunde blåsa upp där. Och där vänder sig
Jesus till Simon och ber honom lämna det grunda. Ro ut där det är
djupt, bortom fjärde grundet, lägg näten där.
Det är när vi inte bottnar som livet
växer. Djup ropar till djup.
Och Simon, som alla förnuftiga vuxna,
säger att han redan har varit där. Jag har gjort den där simma på
djupt vatten-grejen, mästare, det funkade inte.
Men till skillnad mot många av oss
andra, styr Simon ändå ut båten igen.
Tänk om vi skulle våga följa efter.
I denna lilla korta passage finns så
mycket för oss att hämta. En enkel liten historia om några vänner
på fisketur kan läsas som en modell för ett kristet liv, ja, till
och med för församlingsbygge.
Jesus kliver in i båten, och ber Simon
att ro ut lite. Ta ett steg tillbaka, med ansiktet vänt mot
människorna, så att de hör vad du säger. Vandra inte ensam. Ta
den hjälp du kan få.
Jesus sätter sig ner. Ta dig tid. Vill
du att människor ska lita på dig, höra dig, få förtroende för
dig, så ta dig tid. Sätt dig ner. Berätta.
Ro ut på djupt vatten, och bjud
människorna att göra det med dig. Lämna det ytliga. Tala om allt
det som rör ditt innersta, dela med dig. Öppna dig, och du ska se
att djup ropar till djup. Konvenansens ytliga artigheter har inte
plats i den kristna familjen, här ska det finnas trygghet och tillit
så att vi kan dela våra drömmar med varandra. Om de andra vill
hålla dig från att passera det fjärde grundet, bjud dem att följa
med.
Och ja, det finns utrymme för
invändningar. Men inte för att bromsa den andres uppriktiga
längtan. När Simon har protesterat vagt, lägger han ändå ut
näten. Den här familjen, det här kristna församlingen, har rum
för våra tvivel.
Vad händer sedan? Näten fylls. Genom
den lilla vardagliga handlingen, fylls båtarna av under och mirakel.
Det sker varje vecka i våra kyrkor. Barn döps, människor kommer
till tro, byggnader fylls till fest och sorg och glädje och
eftertanke, och detta alltsom oftast mer på vardag än på helg.
Jesus är inte främmande för vår vardag, oavsett om den tillhör
en fiskare i Galileen, en sandig unge i Rydebäck, eller en
belgiensvensk.
Och det är genom den närvaron i
vardagen som Jesus kallar oss alla. Det är genom vår vardag vi, precis som Simon, blir
medvetna om våra svagheter, och det är i den som Gud möter oss för
att be oss ro vidare, ut på ännu djupare vatten. Bortom sju gånger
sjuttiosju grund.
Tänk om vi vågade.
Detta är den sista gudstjänsten här
innan hösten. Kanske finns det någon av er som lämnar den här
staden innan hösten, för att utforska nya djup någon annanstans.
Kanske möts vi här i höst. Sommaren framför oss kommer att utmana
oss på många sätt. Jag vill skicka med er den här fiskehistorien,
för också ni är fiskare nu.
Så kom ihåg:
Gå inte ensam. Ta den hjälp du
behöver. Sitt ner, och dela med dig. Våga dig ut på djupet, förbi
det fjärde grundet. Lyssna till dina tvivel, men följ ditt hjärta.
Låt din vardag vara lika helig som din söndag. Sedan gör Gud
resten.
