nationaldagstal 2011

Jag har rest en del i världen.
Jag har gått i fattiga områden i Grekland, åkt kanot på Orinocofloden i Venezuela. Jag har arbetat med barn från innerstadsgettona i Baltimore i USA, och sett de bepansrade polisbilarna på gatorna i nordirländska Belfast. Och aldrig har jag varit så stolt över att vara svensk som när jag sett detta.

Jag har också talat mycket med vänner i många olika länder, hört deras berättelser. Vi har skrattat ihop, gråtit ihop, kämpat mot svåra odds ihop. Vi har firat gudstjänst på många språk och delat varandras liv. Och det som förenar oss är så mycket mer och viktigare än det som skiljer oss åt, och ändå, visst är jag stolt över att vara svensk.

I mitt liv som präst har jag också fått förmånen att lyssna på många berättelser på hur det var förr här i Sverige. Jag begravde en man vars syster var en av de sista som såldes till lägstbjudande. Jag talade med en kvinna vars släkting flydde fattigdomen och svälten i Sverige, men aldrig nådde Amerika, eftersom hon dog i isvattnet runt Titanic.
Och jag känner så stor tacksamhet över att vara svensk idag.

Min mormors mor flyttade till Amerika, hon också. Hon kom tillbaka på semester, och träffade min mormors far, och blev kvar. De fick många barn, hade en affär tillsammans, hon sydde kläder till folk i byn, och ändå, när han plötsligt dog, var hon omyndig och fick inte längre fatta sina egna ekonomiska beslut. Jag är glad, och tacksam över att jag är svensk idag.

Och ändå sägs det att min generation är den första som har det sämre ekonomiskt än sina föräldrars. Vi har större skulder, en svårare situation på arbetsmarknaden, svårt att hitta bra bostäder. Det kan tyckas finnas fog för att muttra att det var bättre förr, men idag är jag här för att säga att jag är så glad, och så tacksam, för att leva i Sverige idag.

Det är klart att det finns saker att vara ilsken över. Det är klart att man kan vara missnöjd eller ledsen över sådant som inte fungerar. Jag vet att jag, och många med mig i min generation, inte ofta nog uttrycker vår tacksamhet över att ni byggde det här landet till den fantastiska plats att leva på det är. Här, och nu, vill jag säga tack.

Tack för att ni drev reformer som du-reformen, som visar på allas lika värde. Tack för att ni kämpade för att män och kvinnor ska ha samma förmåner och plikter. Tack för att ni arbetade och byggde landets välstånd. Tack för att ni därigenom, och genom hur ni röstade, gav generationer efter generationer av skolbarn och ungdomar en gratis utbildning, och gratis sjukvård.

När jag resor runtomkring i världen är det detta som mina vänner känner till. De ser på Sverige med beundran och en smula avund, och önskar att de kunde reformera sina länder till att bli som vårt – en plats som, i deras ögon, ger människor värdighet.
Och de ser, och har länge sett, hur Sverige inte bara bryr sig om svenskarna, utan har ett klappande ömt hjärta för världens svaga. Det sägs att ett samhälle aldrig kan mätas bättre än genom hur det behandlar sina svaga. Vi svenskar har varit internationalister, igenom det att vi har velat värna inte bara våra egna, utan hela världens svaga. Det är vackert, och det är stort, och det är något att vara stolt över.

Idag ser vi den omsorgens konsekvenser här, i vårt Malmö, och i hela Sverige. Vårt land har alltid varit öppet för internationella influenser, tagit in nya intryck och gjort dem till våra. Kåldolmarna, sidentyget, porslinet, glassen...listan är lång, och inget av detta har gjort oss mindre svenska. För att vara svensk är inte att tycka om vissa saker, eller att ha en viss religion, eller ens ett visst utseende. Länge har det svenskaste av svenska, vårt kungahus, fått tillskott i form av gemåler från olika länder runtomkring i Europa. Länge har resor runtomkring i världen varit naturligt för svenskarna. Och nu är det lika naturligt, förvisso inte utan kontroverser, att vara svensk och ha mörkbrun hy, eller vända sig till Mecka i bön. Vårt Sverige förändras, som hon alltid har förändrats, och det är fantastiskt och inspirerande, och det gör mig stolt, att vara svensk idag.

Min Gud, den som vars tjänst idag har kallat mig hit för att hylla Sverige, är en Gud som inte bryr sig om nationalitetsgränser. Men det är också så att denna min Gud har kallat oss alla till att göra vårt bästa för vår nästa. Att se den lilla människan, att bry sig om främlingen, att öppna våra hem, och vårda våra svaga. Detta är att göra Guds verk, och därför kan jag säga, utan några större överdrifter, att ni, och jag och min generation, och förhoppningsvis min dotters generation, har gjort och gör och kommer att göra vårt bästa för att skapa en liten bit av himlen på jorden. Ja, med det i tankarna kan jag säga – jag är stolt över att vara svensk.

Länge leve Sverige!