Första efter trefaldighet 10 "Vårt dop"

En av mina vänners barn sade igår till sina syskon: Adoption betyder att vi får vara i den här familjen för alltid. Dopet betyder att vi får vara i Guds familj för alltid.
För alltid.
Dopets löfte är ett evighetslöfte. Inte som när man lovar att alltid vara bästa kompisar, inte ens som när två som älskar varandra lovar att alltid älska varandra. Det här är ett löfte som räcker bortom döden. Och precis som alla riktigt bra löften är det ett löfte som inte bara är talat eller skrivet, det kommer med en handling.

Hur många gånger har du använt vatten idag? Den här veckan? I år? Vi tvättar oss i det, vi dricker det, vi ger det till våra barn, djur, växter, Vi simmar i det och blir dyngsura av det när det regnar ner från himlen. Vi lägger kuber av fruset vatten i vår saft och tittar på vackra moln gjorda av vattenånga. Vatten är verkligen nödvändigt för vårt liv.
Men vi råkar också illa ut med vatten. Det är farligt. Man kan drunkna i det, båtar kan sjunka i det. Stora vågor kan slå in över städer och stränder, och översvämningar drabbar världen om och om igen.
Vattnet går inte att kontrollera.

Det är inget sammanträffande att Gud valde just vattnet till dopet.
Vattnet är en av de första sakerna som Gud skapade, och redan då svävade Guds ande över vattnet. När världen gick under i den stora översvämningen, bar vattnet Noa och hans familj och alla djuren till säkerhet. Vattnet var räddningen för Hagar och hennes son med Abraham, Ismael, i öknen, vattnet bar Mose från säker död till ett nytt liv hos Faraos dotter i palatset.
Vattnet delade sig för folket som flydde från Egypten, och sköljde tillbaka över soldaterna som följde efter. Vattnet förde Jona tillbaka till sitt uppdrag, fastän han försökt fly.
Och vattnet i floden Jordan var platsen där Jesus döptes av sin kusin Johannes.

Vatten kan vara både död och liv. Vatten är vägen från död till liv.
Samma vatten som vi dricker och badar i. Som vi brygger kaffe på och vattnar våra växter med. För det finns bara en begränsad mängd vatten, och vi använder det om och om igen. Så när vi blandar saft, kan det hända att några droppar av det vattnet var det som räddade Hagar i öknen. När vi smutsar ner vatten och förstör det, förstör vi kanske det vattnet som bar Mose till säkerhet. När vi tvättar håret kan det vara så att lite av det vattnet var med i Jordan när Jesus döptes. Och lite av vattnet kan vara samma vatten som vi en gång döptes i.

På samma sätt som vattnet vi döptes i kopplar oss till vår vardag nu och här, kopplar det oss till Mose och Jona och Johannes och Jesus. Och på samma sätt som en familj binds samman av kärlek men på tusen olika sätt, binds vi till Gud av kärlek genom dopet. Vi kanske kommer till dopet av många olika anledningar – tradition eller tro eller nödvändighet eller en känsla av att det ska vara så eller vad det än kan vara, men vi går från dopet som ett folk, en familj. Paulus, som spred Jesu budskap runt hela Medelhavet med hjälp av båtresor (vatten igen!) skrev att vi genom dopet har blivit ett. Vi är inte längre delade på grund av att vi är barn eller vuxna, män eller kvinnor, gamla eller unga, utländska eller svenska, fattiga eller rika, vi är alla ett hos Gud.
Genom vattnet till säker mark. Genom dopet till Guds familj.

Idag får vi alla möjlighet att påminna oss själva om våra dop. I skålen här framme finns vatten. Kanske fanns några droppar av det med när Mose ledde folket genom havet, kanske rann det nerför håret på Jesus i Jordan. Doppa fingrarna i det och teckna ett kors på din panna när du passerar. Påminn dig själv: du är döpt, du är adopterad in i Guds familj. Och vi är ett i Kristus.