Det är här det blir allvar. Det bränner till. Vi har pratat om Jesus, jag och konfirmanderna, men han har aldrig blivit människa, aldrig inkarnerats, förrän just den här berättelsen kommer fram. Och de skyggar.
Han är inte mysig längre. Allt det där pratet om fred och himmelrike, allt helandet och talandet får plötsligt en skugga av verklighet, och de går inte riktigt att värja sig. Jesus är inte snäll. Och konfirmandgrupp efter konfirmandgrupp blir upprörd och tar avstånd. Det är inte så Jesus ska vara.
Säkerligen tänkte sig inte affärsmännen i templet heller att Jesus borde vara så. Men berättelsen om när Jesus tappar besinningen är alldeles för viktig för att redigeras bort i ett sökande efter den snälle söndagsskole-Jesus. Alla de fyra evangelisterna berättar samma sak. De blonda lockarna får stå tillbaka för de blixtrande arga ögonen. Jesus är farlig, och den där dagen i templet blev det uppenbart för alla och envar.
För ungdomarna i konfirmandgruppen blir den farlige Jesus för mycket. De får möjlighet att välja "sin" bild av Jesus, och nästan samtliga sträcker sig efter den milde mannen med fåret över axlarna. Några väljer den söta babyn i krubban. Ingen väljer den lidande korsfäste, ingen den ilskne tempelrensaren. De tycker att det är bra som det är. Jesus kan få vara den varma filten eller den mjuka kudden, den som tar stöten när livet blir lite besvärligt och hårt. Jesus kan få påminna oss om det vackra i livet, kanske om barnens plats. Men inte mer.
Men problemet är att Jesus är så mycket mer än så. Han vill så mycket mer än så. För drygt en vecka sedan hörde vi att Jesus kommer för att ställa far emot son. Fredsbudskapet är så radikalt att det skapar ofred. Och hans budskap idag var så radikalt att det beseglade hans öde.
Pengaväxlarna och offerdjursförsäljarna var en del i templets försvar mot orenhet. Ingenting fick besudla det allra heligaste. Inga orena djur, inga utländska mynt. Reglerna fanns där som ett försvar mot ockupationsmaktens inflytande. Renhet framför allt.
Handlarna där på förgården gjorde inte mer än att de utnyttjade en möjlighet. Ett kryphål i lagstiftningen kanske vi skulle kalla det. Översteprästerna och de skriftlärda följde samtliga regler. Och ändå blev det så fel.
Kanske blir det alltid så när vår vilja att rensa bort orenhet blir viktigare än vår vilja att själva vara heliga. När vi sätter likhetstecken mellan de två. När vi tror att vi själva kan åstadkomma vår salighet. Med våra handlingar och riter, våra gudstjänster och välgörenhet. När vi sätter dem framför vår Herre, och låter förgården bli full av sådant som fördunklar blicken.
Jesus är farlig då. Han rensar undan allt det för, med ett vrål. Han skrämmer bort allt det vi vill bära med oss in i det allra heligaste. För det innersta, det heligaste, vårt tempel som är helgat till Gud, är alltför viktigt för att fyllas med någonting annat än Gud.
Jesus blir farlig, för han kräver någonting av oss. Han kräver att vi tar upp ropet och rensar bort allt det som vi ställer mellan oss och Gud. Må det vara i våra inre, eller i våra församlingar och kyrkor. Vilka krav ställer vi upp för att någon ska få komma in i Guds hus? Vilka krav ställer vi upp för att vi själva ska få komma till bordet och det allra heligaste? Hur hög gör vi kortrappan? Medan Gud går allt längre ned.
Jesus är arg. Då, och nu. Månglarna smyger sig tillbaka. I våra egna tempel, som är våra kroppar och sinnen, och i våra kyrkor. Att mota dem är en andlig gudstjänst, att vända om till Gud öppnar för Andens vind.
Jag talade med konfirmanderna om vad som kan vara månglarna på förgården i vår tid. Många förslag kom fram. Än var det skönhetshets, än fallskärmsavtal. De fann många exempel på hur det inte står rätt till i Guds hus, eller världen i stort. och så småningom växte förståelsen för den arge Jesus fram. Det är inte att vara snäll som är viktigt, det är att bry sig, som en av dem sade.
Att bry sig. Där i tre små ord kom kärnan fram. Månglarna brydde sig inte om konsekvenserna för de som ville offra i templet, de bekymrade sig bara om sin profit. Översteprästerna brydde sig inte heller om människorna som kom till templet, de hade bara renheten och reglerna för ögonen.
Idag brys det inte om asylsökande eller hemlösa eller långtidssjukskrivna. Men reglerna följs. Och ekonomin mår bra.
Men Jesus bryr sig. Han bryr sig för att allt detta icke-bryende får våra själar att förtvina. Våra tempel korrumperas. Han rensade ut templet för att ge plats åt människorna och Gud. Han är farlig, för att han vänder allt upp-och-ner. Regler och renhet är bara till nytta om de vänder ditt hjärta till Gud. De är bara till nytta om de får Guds rike att växa i människors hjärtan. Han är farlig, för där Gud kommer in i ett hjärta, försvinner maktbegär och pengahunger och korruption. Där försvinner allt det där som smörjer hjulen i vår märkliga värld.
Jesus kallar alla folk till bönens hus. Han kallar de gudlösa att överge sin väg, och de ondskefulla sina planer. Han kallar dig och mig att förvandlas.
Är du beredd att släppa in Jesus i templet?
Akta dig, han kommer att vända allt upp-och-ner. Och med honom kommer himmelriket växa i dig, och du ska bli ett sant heligt tempel, ett hus där Gud kan bo.
No comments:
Post a Comment