”Den som överlämnade mig åt dig har större skuld.”
Den som överlämnade Jesus åt Pilatus. Lammet åt slaktaren. Barnet till soldaten.
Vem är det som gör detta? Vem kan välja bort liv på det sättet?
Judas. Genom historien avskydd och föraktad. En av de mest betrodda av lärjungarna, den som hade hand om kassan, och med sitt förräderi också en av de mest betydelsefulla människorna genom världshistorien, men också en människa vi knappt vet någonting om. Det har spekulerats mycket om varför han gjorde det. En del säger att han var besatt av djävulen. Andra att han var en besviken frihetskämpe. Men faktum kvarstår. Han var en vän, och han svek.
Översteprästerna. Intriganta, maktlystna och lismande anar vi dem mellan raderna i evangelierna. Utan egentlig makt, men med stort inflytande. Rädda för förändring, rädda för rättmätiga anspråk. Men mest av allt kanske rädda för ytterligare oro och upplopp i provinsen Palestina. Deras del i domen och avrättningen av Jesus lade grund för årtusenden av förföljelser och förtryck, deras söner har orättfärdigt fått sona fädernas brott många gånger om. Men de dödade en av sina egna.
Folket. Ena dagen jublar de, andra dagen spottar de. Ombytligt som vinden är folket. De upphöjer, så att de kan riva ner. De villa ha ett skådespel, och om inte Jesus bjuder på det, vänder de sig till makten. På ett eller annat sätt måste det hända något. Blod ska flyta. Och det blodet gavs villigt.
Lärjungarna. När det verkligen gäller lyser de med sin frånvaro. Vem är med Jesus inför Pilatus? Vem ber med Jesus i trädgården? Vem ropar nej? Ingen. Ingen. Jesus möter domen och döden ensam. Hans vänner gömmer sig, rädda för sin egen skull. Men vad de inte förstår är att allt sker för deras skull.
Och så kan jag fortsätta. Och så fortsätter historien, för att slutligen landa här och nu. När väljer jag liv, och när väljer jag bort det? När är jag vännen som sviker, den som hugger mina egna i ryggen? När väljer jag skådespelet istället för livet, och när lämnar jag någon ensam i prövningens tid? Vi är alla Judas, överstepräster, folket och lärjungarna. Vi väljer alla bort livet, i dessa de minsta. Vi väljer bort deras liv, vårt eget liv, Jesu liv.
Vi måste alla lära oss att välja liv. För allt skedde för vår skull.
No comments:
Post a Comment