Saturday, June 30, 2012

Predikan 4 e 3 2012 Bryssel


I USA har många kyrkor en anslagstavla utanför byggnaden, där vaktmästaren eller någon annan sätter upp små visdomsord eller söndagens predikotitel. Igår såg jag en bild av en sådan och på den stod det:

Do not judge others just because they sin differently than you.

Döm inte andra för att de syndar annorlunda än du.

Som lutheraner är vår identitet som både syndare och rättfärdiga, alltså både dumma och snälla, både svaga och starka, både sökare och finnare, central. Det är en paradox, självmotsägelse, men det öppnar för förbättring och vila.
Ingen av oss människor är perfekt, men vi bär alla himmelriket inom oss. Ingen av oss förmår att helt och håller låta bli att tänka elaka saker, säga sårande ord eller handla så att det skadar vår medmänniska. Och samtidigt kan vi göra så mycket gott. Samtidigt hjälper främlingar varandra varje dag. Varje dag riskerar människor sitt liv för andras skull, varje dag ber män och kvinnor för sina fiender.
Vi är både syndare och rättfärdiga.

Så vi har ingen rätt, ingen moralisk möjlighet, att döma andra för deras synder, då vi är lika syndiga vi, fast på ett annat sätt.

Dagens evangelietext borde varje kristen ha klistrad på spegeln i badrummet. Den borde finnas på en post-it-lapp på datorskärmen, på anslagstavlan på jobbet, inskriven i kalendern. Döm inte, så blir ni inte dömda. Varför ser du flisan i din brors öga, men inte bjälken i ditt eget?

Det är fruktansvärt svårt att göra någonting hjälpsamt för någon annan när man har en bjälke i ögat. Framförallt är det rent omöjligt att försöka sig på precisionsjobb som att plocka ut flisor. Det är lite som att vara på ett flygplan och de där luftmaskerna faller ner från luckan ovanför. Flygvärdinnorna är tydliga – sätt på din egen mask innan du kan hjälpa någon annan. Ingen är hjälpt av en avsvimmad förälder. Ingen syndare blir hjälpt av att en ännu större syndare ska hjälpa genom att döma och korrigera utan att först se till sin egen svaghet.

Paulus skräder inte orden. Det finns inget försvar för en som handlar så. Inget försvar. Den enda som får döma är Gud, som gör det i oändlig godhet och tålamod. Gud tål det mesta, förlåter allt. Vi som kristna ska ta Gud som föredöme, så som Gud uppenbarades för oss i Jesus. Och Jesus, han förlät, och förlät och förlät. Alla mänskliga svagheter förläts den som längtade efter Guds rike. Han ställde inte upp några moraliska gränser för vem som dög och vem som skulle förkastas. Nej, i själva verket var det de som upprätthöll sådana gränser som riskerade gå miste om Gudsriket. Den som dömer blir dömd. Den som förlåter blir förlåten. Den som älskar blir älskad. Den som hoppas får hoppet uppfyllt.

Döm inte andra för att de syndar annorlunda än du.
Det finns inga gradskillnader i syndandet. Att snatta lite godis är en synd, att tala illa om en bekant är en synd, att döda någon är en synd. Men det är heller aldrig en synd att älska någon, aldrig en synd att önska någon väl, aldrig en synd att be för någon.
Guds rike kommer att bryta igenom hos oss. Det är redan här på många sätt. Allt du önskat, allt du drömt, allt du hoppats är möjligt. Bli en medskapare i Guds rike. Älska, tro, hoppas, önska, längta, bjud in. Oavsett hur besvärlig den andra är. Oavsett om han luktar eller aldrig slutar prata. Oavsett om hon ser annorlunda ut, eller du inte kan förstå hennes val av livspartner. Oavsett om han tror annorlunda än du, eller ens om hon gör sitt bästa för att förändra det samhälle du bor i till det sämre, i dina ögon. Guds tålamod är oändligt, Guds godhet utan gräns.
Be för henne. Hoppas för honom. Önska dem allt gott. Och framförallt, döm dem inte. Först efter att du fått bort den bjälken ur ditt öga kan du hjälpa din gråtande syster eller bror med hennes flisa.