prästflickealster

sista i S:t Andreas, 4 efter trettondagen 2012

2012-01-29T14:01:00.000-08:00

Gennesarets sjö är ökänd för sina stormar. Vinden tränger sig ner genom de trånga bergspassen, och på den ganska grunda sjön byggs snabbt höga vågor upp. Så scenariot i dagens text är inte unikt. Men vad som följer är det.

För vilka är det Jesus har med sig där i båten? Vilka är det som skräckslagna ruskar liv i honom och ropar på honom för hjälp? Han, en snickare.
Men de är fiskare, flera av dem. De har levt på den här sjön med sina plötsliga stormar och kastbyar hela sina liv. De har manövrerat ur stormar förr. De har revat seglet och öst båten, de har klarat sig förr. Utan Jesus i båten. Men nu, nu har de förlorat all initiativkraft, all förmåga. De har gjort sig själva till följare, de vågar inte längre lita på sina förmågor. Och så skrämmer stormen dem ännu mer. Den förminskar dem, den gör dem än mer odugliga.

Det är ganska grundläggande gruppsykologi, det här.

Kapabla, dugliga människor förvandlas och blir beroende och initiativlösa när en karismatisk ledare intar rummet. Alla gåvor och förmågor blåses bort. Det är detta som sekten bygger på. Bara ledaren kan göra något, och alla är beroende av hans eller hennes godkännande för att någonting överhuvudtaget ska göras.

Men Jesus är ingen sektledare.

Han har tillbringat den senaste tiden med att undervisa om hur Guds rike sprids. Han berättade liknelse efter liknelse, sittande i en båt vid stranden. Folk flockades, i så stora mängder att Jesus och lärjungarna inte fick tid att äta eller plats att vara i fred. Redan nu börjar det talas om att han är Messias. Redan nu börjar människorna drömma om att få följa en segerrik kung under kriget som ska driva ut romarna. En kung som ska ta bort alla orättvisor, som ska utplåna allt jobbigt, som kommer ta över som en god far eller mor, som ska skydda sitt folk mot allt hemskt, som skyddar det så till den milda grad att ingen längre behöver lyfta ett finger för sig själv eller sin nästa. De ser på honom med drömmande ögon, med längtande ögon. De ser på honom som den store ledaren.

Inte ens lärjungarna förstår. Han försökte få dem att förstå Guds rikes hemlighet, men när till slut de är för sig själva och krisen blåser upp, har de fortfarande inte förstått att de inte följer vilken ledare som helst. De längtar fortfarande efter att slippa allt eget ansvar. Men gåvan de får är inte att slippa ansvaret, utan Guds son själv.

Sänd från den Gud som ger dem, ger oss, allt.

Våra gåvor, våra talanger och förmågor. Våra hjärnor och hjärtan. Våra ögon och öron. Hela jorden. Vi har en tendens att glömma det, men gåvor är till för att användas.

Han har talat om just detta, Jesus. Hör, du som har öron att höra med. Han har talat om hur ordet ibland sås på stenig mark och ibland i den goda jorden där det kan slå rot. Han har pekat på hur det måste spridas på alla möjliga sätt, i alla möjliga sammanhang. Ordet som sås i den goda jorden, hos dem som hör och tar emot det, mångfaldigas trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt. Och ändå har de inte förstått, lärjungarna. Ändå envisas de med att göra Jesus till en han inte är. Ändå tror de att deras egna förmågor inte är önskade eller viktiga. Ändå ser de inte att det är just de förmågorna som sprider Ordet, och naturligtvis blir de rädda.

De vågar inte lita på att Gud är med dem i deras eget arbete.
De vågar inte lita på sitt eget omdöme.
De vågar inte lita på att de kan styra skutan i hamn.
De har ännu ingen tro.

Men med Jesus i båten finns ingen anledning till oro. Han litar på att de kan styra den, på att vi kan styra den. Det stormar ordentligt i såväl kyrka, stad, land och värld. Konflikter jäser, ekonomi oroar. Orättvisor härskar både på nära håll och långt bort. Krig och konflikter och våldshandlingar blossar upp i såväl vår stad som i vår värld. Samhällen förändras, vetenskapen störtar framåt, gamla sanningar ifrågasätts. Och ofta, ofta ropar vi ”Herre, bryr du dig inte om att vi går under?!”
Men vi har kunskapen och förmågan och förtroendet att ro vår båt. Det är vi som är Jesu armar och öron och ögon. Det är vi som sår evangeliets frön. Det är vi som inte har någon anledning att vara rädda. Det må vara svårt ibland, som Paulus berättar. Men det är vårt uppdrag. Vi har inte tid att förtvivla, vi måste agera. När vi ber Gud lösa vår världs alla problem missar vi att se att det är vi som är lösningen.

Det finns ingen anledning att låta bli att ge sig iväg ut på sjön. Det finns ingen anledning att frukta stormen. Du är kallad av en anledning, och Gud tror på dig. På dina förmågor, dina talanger. Gud tror att dina öron kan höra vad som behövs höras, att dina mun kan tala ordet in i människors hjärtan. Gud tror att dina händer kan möta andras händer, att dina ord och handlingar kan ge frukt trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt. Det finns ingen anledning att misströsta, för du kan. Du kan, och du är kallad att tillsammans med alla oss andra styra vårt skepp genom stormen. Om Jesus är med oss, vem kan vara mot oss?!

Predikan söndagen efter Alla Helgons dag

2011-11-06T03:52:00.001-08:00

Döden är fienden. Guds fiende, och vår fiende.

Vi vandrar livet igenom och fruktar döden. Så mycket fruktar vi den att den skymmer livet självt. Och så förlamar vår rädsla oss, håller oss från att leva, och ger döden en liten seger varje dag.
Och ändå vill jag inte stå här och säga att döden inte ska fruktas. För den är fienden.
Motsatsen till livet som är av Gud. Den stora intigheten, tomheten. Slutet på allt som är och början på ingenting. Den släcker hopp och föder förtvivlan. Fienden.
Men Jesus säger att vi inte behöver förtvivla. Vi är inte utan hopp. För Gud är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.

Det tycks vara en omöjlig paradox. Vi saknar våra döda. Vi vet att de är döda. För en del av oss är sorgen så ny att den sväljer allt, färgar allt. För en del av oss skär den till oväntat trots att det är år eller decennier sedan vi miste den som stod oss nära. Men sorgen är där alltid, närvarande som en skugga, som en sten strax under vattenytan. Och vi sörjer inte de levande utan de döda.

Om de inte var döda skulle vi inte gå till deras gravar eller till minneslunden med ljus och blommor. Om de inte var döda skulle vi inte sätta in annonser till deras minne.
Om de inte var döda skulle vi inte vakna om natten och lyssna efter deras andetag.
Om de inte vara döda skulle vi inte minnas begravningen.
Om de inte var döda skulle vi inte sörja så att det känns som att själen ska slitas i bitar.
Om de inte var döda.
Om inte.

Om de inte var döda skulle inte de viktigaste orden förblivit osagda. Då skulle inte de stilla händerna vara det sista minnet, eller doften av ljusen och blommorna. Då skulle det finnas fler minnen att skapa, fler skratt, mer gråt, mer liv.

Så hur, hur kan Jesus säga att för Gud är de levande, när vi vet att de är döda?

Han ljuger ju inte, Jesus.
Han är inte okunnig om Guds handlande och avsikt med världen och människorna.
Så då måste det vara vår kunskap som är begränsad, någonting vi inte förstår.

Ledtrådarna finns där, genom hela den livets berättelse som vi kallar Bibeln. Genom hela Guds handlande i historien. Ord som Höga Visans försäkran om hur kärleken är stark som döden. Ledtrådarna finns där genom hela Jesu liv, och genom hans död och uppståndelse.
Ledtrådarna finns där i vittnesbörden i den unga kyrkan, som Paulus ord:

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte.
Ännu är min kunskap begränsad; då ska den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Ja, tidigare i Första Korintierbrevets 13:e kapitel står det till och med att kärleken aldrig upphör.

Kärleken är den makt, den relation, som bär världen, den makt som ger liv, den enda makt som står döden emot. Den är livets konsekvens, och livets förutsättning. Den är motsatsen till tomhet och hopplöshet, den sveper bort förtvivlan och fyller livet med mening.

Och det går inte att älska om det inte finns någon att älska.
Kärlek uppstår inte i ett vakuum. Den kan inte upprätthållas i ett vakuum. Det måste finnas en ömsesidighet, ett jag och ett du, två parter. Som Gud älskar oss, som vi älskar livspartner och barn, vänner och släktingar. Som vi blir älskade av dessa.

Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Gud är kärlek. Och Gud är en Gud för levande. Kärleken är livets bevis. För Gud är ingen död, och alla är älskade. Skulle de vi älskar vara borta, helt borta, skulle inte kärleken bestå. För Gud är de levande.

Vi saknar och sörjer, men när det fullkomliga kommer ska vi förstå. Vi bär smärta och förtvivlan, men vi ska få se ansikte mot ansikte. Ett du och ett jag.
Ansikte mot ansikte med den makt som inte erkänner dödens begränsning.
Ansikte mot ansikte med möjlighetens Gud, med livets Gud, med den som led döden, och besegrade döden, för oss.
Ansikte mot ansikte med den som älskar dem vi älskar så mycket att döden förlorar sitt grepp.

Då ska vi se, då ska vi förstå, att döden, den stora fienden, den stora skräcken, inte längre har någonting att sätta emot. Förtvivlan och sorgen och saknaden och smärtan, ensamheten och längtan och mörkret ska ge vika. Livet ska blomma, livet ska ta över.

Så vi tänder våra ljus för att minnas dem som väntar. Vi tänder dem för att driva bort mörkret. Vi vårdar våra gravar för att minnet lever, för att kärleken inte är död, och kärleken ger liv, och liv i överflöd. Liv hos Gud, liv med Gud, liv av Gud. Vi väntar, men hoppet dör inte. Vi väntar, för att livet segrar ändå. Liv med Gud. För alltid.

Sermon Sep 18 2011

2011-09-17T14:31:00.000-07:00

(Texts: Jonah 3:10-4:11, Matthew 20:1-16)

There are times in the Bible when Jesus is very logical. Times when what he says is crystal clear and undisputable. This is not necessarily one of those.
There are times when the Old Testament prophets make perfect sense. They are righteous and full of wrath, rightfully so. This is not one of those times.

Jonah... I just don't understand why God picked that guy.
Not only does he run away from his duties. He is also seriously upset when God decides to spare the great city of Nineveh. He can't deal with the repentance of others and would prefer them to receive punishment instead of mercy. Man, did he pick the wrong God to serve. But I guess that's just the point, he didn't really pick God. God picked him. Sometimes we are so deeply steeped in a culture that believes certain things that we don't remember the reality behind those beliefs. Like God. Jonah was a faithful member of the community, did his chores, paid his dues, but had somehow not gotten to the ”personal accountability”-part. When God calls him, Jonah decides to run away, which only proves how little he knows about God, how little attention he had paid to the history of his people's relationship with God. There is no running from the Lord. As the author of the psalm puts it: If I went to sleep in the deepest ocean, you would find me there.

And not only does God find him, he puts him to use. Jonah preaches to Nineveh, a city that he detests so thoroughly that he kind of looks forward to seeing it buried under a huge pile of burning brimstone. I suspect his preaching wasn't very enthusiastic. But he is disappointed. God works through him, and the king and the people of the great city repent. No brimstone. No fire. Jonah cannot see that the same grace that God extended to him, in spite of him not doing a thing to deserve it, God also extends to the people of Nineveh. He cannot see that he also is a late-comer to the feast, but equally as loved as the ones who have loved God from their very first breath. And just as Jonah is loved and cherished, the sinning citizens of the great city get another chance. And another. Because that's (just) the way God works.

Jonah would be one of the workers in the vineyard grumbling about the late-coming workers getting equal pay. It's a little like people who have immigrated to a country, found a place, and then resenting that others come after them. But in the Kingdom there are no immigration laws, no restrictions on who has the right or is allowed. There are no demands for visas or permanent residence permits. No green cards needed. The borders are open.

Jesus seems to say, in this parable, that the person who has barely lifted a finger for the church or for the faith is worth just as much as those who have toiled their whole lives. He seems to say that the reward is as equally great for the returning sinner as for the faithful servant, and boy, does this provoke people. The righteous long time member of the congregation looks at the person distributing communion, with mistakes and a certain amount of fumbling, for the first time, and wonders why that person is suddenly considered as valuable as the one who has spent hours cleaning the albs and sweeping the church floor. It seems a waste of time, all of those things, if it doesn't at least result in some kind of recognition, some kind of position. But that person does not seem to know God very well. In the Kingdom of God there are no ranks of merit. There are no titles or special positions for those who have been serving for a long time. There are no gold watches for dutiful workers. There is only grace and mercy, for all.

So, the question remains: are you the late-coming sinner, or the faithful servant? Are you Jonah, begrudging the repentant person his or her salvation? Are you a prophet trying to run away? You see, God has use for you. God wants you for his Kingdom. Whether you think you have nothing to offer, if you believe you have nothing to say, or are not worthy enough. God wants you for his Kingdom. And God wants your neighbor too. There is plenty of space in God's house, and Jesus came to prepare room for us there. With all of our insecurities and un-charitable ways. There is room. The vineyard needs workers, there are Ninevehs to speak to. There are places all over our world and our city that need God's grace, and you're the voice God has. Your hands are God's hands. Your eyes and your ears are the only ones God has. And God needs you to do his work.

Yes. That is why God picked Jonah. He gave him purpose and call. He showed us, through an unwilling and, to be honest, pretty petty man, that grace is not dependent on merit. Grace is not something God gives as a reward. It is God's sign of his love. Undeserved and beyond understanding, it is given to us. Jonah is the sign. Jesus is the proof. And you are the next chapter.

Predikan 11e3 Tro och liv 2011-09-04

2011-09-04T23:00:00.000-07:00

Det finns ingenting farligare än religion utan Gud.

Vi har sett så många exempel genom historien: korståg och kättarprocesser, självmordsattacker och krypskyttar. Varje gång Guds namn målas på en stridsvagn eller fana som bärs i strid, varje gång korset dekorerar ett raketgevär eller syddes på ärmen av en uniform. Varje gång Jesus kallas för att försvara vårt sätt att leva, varje gång kristendom hålls upp som ett moraliskt lackmuspapper för ”de andra”. Varje gång vi har blivit så fulla av oss själva att det inte längre finns plats för Gud.

Kristendomen är inte en morallära.
Vår religion är inte ett recept för att göra oss bättre än alla andra.
Och vår religion är inte kompatibel med maktsträvanden och rikedom.

Det svider, jag vet.
Stående här, i auktoritetsposition, med det glimmande silverkorset på väggen bakom mig, med sidenmässhaken på, med rätten att tala och privilegiet att sitta längst fram. Jag vet hur Jesus ord svider. Men om de inte hade svidit, hur illa hade det inte varit då?

Självrättfärdiga, självupptagna hycklare till religiösa ledare har vi alla sett och hört om. Det kan vara så obetydligt som någon som insisterar på att bli tilltalad med sin titel, eller så illa som en som uppmanar hela sin lärjungeskara att begå självmord, eller bomba andra av annan tro. De predikar nåd och fred, men uppmuntrar fjäsk och våld. Var är Gud i det?
Biskopar och andra kyrkliga ledare, präster och pastorer, har många gånger agerat som världsliga furstar. I sann fariseeisk anda har de insisterat på hedersbetygelser, fått sitta på tjusiga troner och lagt stora summor på dekorationer. Men där det inre fylls med den egna betydelsen, glöms Guds betydelse bort.
Men det finns motbilder.

Jag hörde en berättelse från sanna livet:
En kvinna åkte till kyrkan. Det skulle vara en stor jubelgudstjänst av något slag, och hon var ute i mycket god tid. Kören höll fortfarande på att repetera när hon smög in i kyrkan. Hon gick längst fram och satte sig i bänken. Tiden gick, och kyrkan fylldes sakta med folk. Bakom henne hamnade några bekanta. Vad kvinnan inte hade räknat med var att hon skulle behöva gå på toaletten. Hon lämnade sin plats, kanske lade hon en jacka där för att markera den, och sökte upp damrummet. Men när hon kom tillbaka var hennes plats tagen. Hon var inte lika konflikträdd som många av oss andra, utan knackade mannen som satt där på axeln, och upplyste honom om att han hade tagit hennes plats. Mannen log, bad om ursäkt, och i brist på andra platser satte han sig på en kudde på golvet tillsammans med barnkören. Kvinnan fick sin plats, och gudstjänsten skulle just börja, när en av de bekanta bakom henne lutade sig fram och viskade: ”Vad gjorde du!? Du körde just bort ärkebiskopen från hans plats!”

Ärkebiskopen, Anders, gjorde det enda en sann kristen kan. Han tog tjänandets position, han satte sig på golvet, han anslöt sig till barnen.
Men det räcker inte med ledarna. Detta gäller oss också.
Mitt i texten byter Jesus perspektiv, och börjar tala till lärjungarna. Det handlar inte längre om var fariséerna gör, utan om hur vi som lärjungar ska handla.
Vi ska inte låta någon upphöja oss. Inte låta någon buga för oss, inte kalla oss tjusiga titlar. Inte ens antyda att vi eventuellt kan vara bättre än någon annan, för det finns bara en som är vår läromästare, vår rabbi, vår fader, och det är Gud.
Och vet ni, här svider det till i alla våra församlingar. Kanske är det slut med nigandet för prästen, även om jag, trots min relativt unga ålder, också har upplevt det, men nog finns det emellanåt en respekt som kan slå över i vördnad för prästerskapet? Nog är det oerhört viktigt hur man uppför sig i gudstjänst, och att silvret är putsat ordentligt? Nog är det så, även i vår församling, att det förekommer kritik när inte någon av gudstjänstens funktionärer har utfört sin uppgift ”perfekt”? Det måste sluta. Det måste sluta nu.
Vi är alla bröder och systrar här. Ingen av oss är värd mer, och ingen mindre. Ingen av oss är perfekt, och vi gör alla vårt bästa. Men endast Gud är fullkomlig.
Vi firar vår gudstjänst av glädje och tacksamhet mot den Gud som givit oss allt. Vi firar den med tyngda hjärtan ibland, och med lättad blick ibland. Vi firar den med Jesus mitt ibland oss, och med Andens vindsus i våra öron. Och om det är så att det enda vi kan tänka på i vår gudstjänst är hur någon går fel eller ser osäker ut eller säger fel, då tystnar Andens sus. Då lyssnar vi mer på oss själva, då sätter vi oss i Guds plats och dömer andra. Det måste sluta, och det måste sluta nu.

I texten säger Jesus att folket ska göra som de skriftlärda säger, men inte som de gör. Idag är det jag, och mina kollegor här, och några av er, som är de skriftlärda. Idag lovar jag er att mina handlingar ska matcha mina ord. Och jag vill be er att se djupt in i era hjärtan och lova samma sak. Våra handlingar, vårt tjänande, är det synliga beviset på vår tro. Och eftersom vår tro är nåd och kärlek, låt det bli vårt ledord för vårt handlande idag, och alla dagar. Nåd, och kärlek. Amen.

9e3 Goda förvaltare 110821

2011-08-22T02:03:00.000-07:00

Dagens text talar rakt in i dagens situation. Med en börs i kaos, med budgetuppgörelser som tar månader, med minskande resurser, med räntor som hela tiden höjs, kan många av oss känna igen oss i oron för framtiden och känslan av att vara bunden, nästintill förslavad, av en ekonomisk situation som verkar bli allt värre för varje dag.
Och än värre är det ute i världen.

Händelsen på den rike mannens gård kunde ha skett var som helst i världen idag. Arbetare på frukt- och kaffeplantager är skuldsatta upp över öronen, och tvingas hela tiden skuldsätta sig mer. De får betalt i specialpengar som bara går att använda i företagets affär, där priserna är många gånger högre än i andra affärer, och när de inte kan betala för den dagliga maten, sätts det upp på deras skuldnota. För att minska skulden börjar även barnen arbeta på plantagen, och så går slaveriet i arv.
Förvaltaren är ingen rik människa, utan snarare en av dem, men en som lyckats ta sig ur på något sätt, fått lite utbildning och börjat arbeta på kontoret, eller med att övervaka arbetarna på fälten. Säkert var han illa omtyckt, en förrädare, och säkert insåg han att det skulle bli omöjligt att arbeta intill sina forna underlydande om han skulle få sparken. Så han började ägna sig åt lite kreativ bokföring. De skuldsatta fick hoppet tillbaka. Kanske skulle det vara möjligt att ta sig loss, kanske behöver inte barnen arbeta utan kan gå i skolan istället? Förvaltaren blir plantagens hjälte, och när ägaren inser vad som hänt, är det för sent att göra något åt det. Antingen går han emot förändringarna, och får hela plantagen emot sig, eller så bekräftar han dem och blir hjälten, och kanske får lite lägre inkomster, fast i längden bättre förtjänst. Valet kan inte ha varit särskilt svårt.

Den här ohederlige förvaltaren efterskänker skulder, förlåter skulder, och gör han det även om det inte är hans skulder att efterskänka. Han ger hopp åt de som varit utan hopp, en framtid åt de som inte haft någon. Med vilka medel som helst. Han använder den ohederlige mammon för att skänka hopp, ungefär som vi kan använda pengar för att göra livet drägligare, eller ens möjligt, på Afrikas horn, han går till extremer i sin gärning, och han visar sig tjäna Gud.

Skuldsaneringen på den rike mannens gods gav människorna hoppet åter. När vi ber Vår fader, eller för all del Fader vår, ber vi att Gud ska förlåta våra skulder. Inte synder, skulder. Och förlåtelse, det är i den absoluta kärnan av vår kristna tro.
För allt tillhör Gud. Pengarna, arbetet, oljan och vetetunnorna. Skatterna och aktierna, den torra jorden och den bördiga. De svältande barnen och de förslavade kaffearbetarna. Allt tillhör Gud. Och förvaltaren går Guds ärenden. Skulderna efterskänks å Guds vägnar. Med hjälp av oärlighet, tårar eller våld betalas mänsklighetens skulder, och den som betalar är Kristus själv.

En berättelse om ekonomiska oegentligheter i första århundradets Palestina, kan lika väl vara en berättelse om mänsklighetens skuld till sin förste husbonde, och om hur den husbonden inte är som plantageägaren, utan en som vill befria. En som vill upprätta och ge hopp. En som gör det ologiska möjligt, och det osmakliga vackert. Brottet blir det som försonar.

Hur ska vi då förstå detta mitt i våra liv av amorteringar och krisbesked? Pengar är dåliga herrar, men goda tjänare. Det är upp till oss att låta den salomoniska devisen bli sanning även här och nu. Hur ska Sveriges och världens rikedom fördelas rättfärdigt, hur ska vi kunna hjälpa? Var är de skulder vi kan efterskänka, hur ska vi tjäna Gud istället för mammon?

För några dagar sedan skrev en av världens rikaste män, Warren Buffett, en insändare i New York Times. Rubriken var ”Stop Coddling the Super Rich”, ungefär sluta klema med de superrika, och hans poäng var att han, och majoriteten av de andra galet rika människorna i USA inte på något vis var intresserade av fler fördelar ekonomiskt sett. De vill inte ha fler skattelättnader eller speciallagstiftning för att göra sitt liv ännu mer framgångsrikt. De vill vara en del av det samhälle som gett dem deras rikedom, och de vill hjälpa till.
Jag läste artikeln med stegrande glädje. Vi blir ofta matade med ”sanningen” att de rika och företagen kommer att lämna Sverige om inte de får fler förmåner eller vad det nu kan vara. Likadant hörs retoriken i USA, och sällan är det någon som uttalar sig så här. Men med en viss självklarhet konstaterade Warren Buffett att han och många av de andra superrika han känner är hyggliga personer som vill göra världen bättre.
De, precis som vi.
Tillsammans. Bara tillsammans, med Kristus mitt ibland oss. Med evangeliets glasögon, med insikten om att tro levs i vardag lika väl som på söndag, med plånboken och fondplaceringarna och valet av kaffesort lika väl som i knäppandet av händer på kvällen. Det måste börja med oss, här och nu. I den gode förvaltaren Jesus fotspår.

nationaldagstal 2011

2011-06-05T23:38:00.000-07:00

Jag har rest en del i världen.
Jag har gått i fattiga områden i Grekland, åkt kanot på Orinocofloden i Venezuela. Jag har arbetat med barn från innerstadsgettona i Baltimore i USA, och sett de bepansrade polisbilarna på gatorna i nordirländska Belfast. Och aldrig har jag varit så stolt över att vara svensk som när jag sett detta.

Jag har också talat mycket med vänner i många olika länder, hört deras berättelser. Vi har skrattat ihop, gråtit ihop, kämpat mot svåra odds ihop. Vi har firat gudstjänst på många språk och delat varandras liv. Och det som förenar oss är så mycket mer och viktigare än det som skiljer oss åt, och ändå, visst är jag stolt över att vara svensk.

I mitt liv som präst har jag också fått förmånen att lyssna på många berättelser på hur det var förr här i Sverige. Jag begravde en man vars syster var en av de sista som såldes till lägstbjudande. Jag talade med en kvinna vars släkting flydde fattigdomen och svälten i Sverige, men aldrig nådde Amerika, eftersom hon dog i isvattnet runt Titanic.
Och jag känner så stor tacksamhet över att vara svensk idag.

Min mormors mor flyttade till Amerika, hon också. Hon kom tillbaka på semester, och träffade min mormors far, och blev kvar. De fick många barn, hade en affär tillsammans, hon sydde kläder till folk i byn, och ändå, när han plötsligt dog, var hon omyndig och fick inte längre fatta sina egna ekonomiska beslut. Jag är glad, och tacksam över att jag är svensk idag.

Och ändå sägs det att min generation är den första som har det sämre ekonomiskt än sina föräldrars. Vi har större skulder, en svårare situation på arbetsmarknaden, svårt att hitta bra bostäder. Det kan tyckas finnas fog för att muttra att det var bättre förr, men idag är jag här för att säga att jag är så glad, och så tacksam, för att leva i Sverige idag.

Det är klart att det finns saker att vara ilsken över. Det är klart att man kan vara missnöjd eller ledsen över sådant som inte fungerar. Jag vet att jag, och många med mig i min generation, inte ofta nog uttrycker vår tacksamhet över att ni byggde det här landet till den fantastiska plats att leva på det är. Här, och nu, vill jag säga tack.

Tack för att ni drev reformer som du-reformen, som visar på allas lika värde. Tack för att ni kämpade för att män och kvinnor ska ha samma förmåner och plikter. Tack för att ni arbetade och byggde landets välstånd. Tack för att ni därigenom, och genom hur ni röstade, gav generationer efter generationer av skolbarn och ungdomar en gratis utbildning, och gratis sjukvård.

När jag resor runtomkring i världen är det detta som mina vänner känner till. De ser på Sverige med beundran och en smula avund, och önskar att de kunde reformera sina länder till att bli som vårt – en plats som, i deras ögon, ger människor värdighet.
Och de ser, och har länge sett, hur Sverige inte bara bryr sig om svenskarna, utan har ett klappande ömt hjärta för världens svaga. Det sägs att ett samhälle aldrig kan mätas bättre än genom hur det behandlar sina svaga. Vi svenskar har varit internationalister, igenom det att vi har velat värna inte bara våra egna, utan hela världens svaga. Det är vackert, och det är stort, och det är något att vara stolt över.

Idag ser vi den omsorgens konsekvenser här, i vårt Malmö, och i hela Sverige. Vårt land har alltid varit öppet för internationella influenser, tagit in nya intryck och gjort dem till våra. Kåldolmarna, sidentyget, porslinet, glassen...listan är lång, och inget av detta har gjort oss mindre svenska. För att vara svensk är inte att tycka om vissa saker, eller att ha en viss religion, eller ens ett visst utseende. Länge har det svenskaste av svenska, vårt kungahus, fått tillskott i form av gemåler från olika länder runtomkring i Europa. Länge har resor runtomkring i världen varit naturligt för svenskarna. Och nu är det lika naturligt, förvisso inte utan kontroverser, att vara svensk och ha mörkbrun hy, eller vända sig till Mecka i bön. Vårt Sverige förändras, som hon alltid har förändrats, och det är fantastiskt och inspirerande, och det gör mig stolt, att vara svensk idag.

Min Gud, den som vars tjänst idag har kallat mig hit för att hylla Sverige, är en Gud som inte bryr sig om nationalitetsgränser. Men det är också så att denna min Gud har kallat oss alla till att göra vårt bästa för vår nästa. Att se den lilla människan, att bry sig om främlingen, att öppna våra hem, och vårda våra svaga. Detta är att göra Guds verk, och därför kan jag säga, utan några större överdrifter, att ni, och jag och min generation, och förhoppningsvis min dotters generation, har gjort och gör och kommer att göra vårt bästa för att skapa en liten bit av himlen på jorden. Ja, med det i tankarna kan jag säga – jag är stolt över att vara svensk.

Länge leve Sverige!

Sermon 5th Sunday in Easter

2011-05-22T15:44:00.000-07:00

John 14:1-14
“Do not let your hearts be troubled. Believe in God, believe also in me. 2In my Father’s house there are many dwelling places. If it were not so, would I have told you that I go to prepare a place for you? 3And if I go and prepare a place for you, I will come again and will take you to myself, so that where I am, there you may be also.
4And you know the way to the place where I am going.” 5Thomas said to him, “Lord, we do not know where you are going. How can we know the way?” 6Jesus said to him, “I am the way, and the truth, and the life. No one comes to the Father except through me. 7If you know me, you will know my Father also. From now on you do know him and have seen him.” 8Philip said to him, “Lord, show us the Father, and we will be satisfied.” 9Jesus said to him, “Have I been with you all this time, Philip, and you still do not know me? Whoever has seen me has seen the Father. How can you say, ‘Show us the Father’? 10Do you not believe that I am in the Father and the Father is in me? The words that I say to you I do not speak on my own; but the Father who dwells in me does his works. 11Believe me that I am in the Father and the Father is in me; but if you do not, then believe me because of the works themselves.
12Very truly, I tell you, the one who believes in me will also do the works that I do and, in fact, will do greater works than these, because I am going to the Father. 13I will do whatever you ask in my name, so that the Father may be glorified in the Son. 14If in my name you ask me for anything, I will do it.

Friends, I am truly sorry to see you here. Let me explain.

I am guessing you have heard about a certain American pastor that predicted the Rapture to happen yesterday, starting at 6pm, New Zeeland time.
Now, what it this Rapture thing anyway? This is what Wikipedia says about it:
In Christian eschatology, the Rapture is a reference to the being caught up referred to in the Biblical passage 1 Thess 4, when in the End Times the Christians of the world will be gathered together in the air to meet Jesus Christ.
... and the dead in Christ shall rise first: Then we which are alive and remain shall be caught up together with them in the clouds, to meet the Lord in the air: and so shall we ever be with the Lord.

Now, pastor Harold Camping has received a lot of attention for his predictions. 3 million faithful Christians are supposed to be brought up to Jesus at the first coming, the day of Judgement. Yesterday, according to Camping. The second one, the end of the world, will be in five months. The time until then will be a torment, a time of chaos and horror. Starting today, apparently.

Hence my sadness in seeing you here today. You, like me, have not made the cut. We are all doomed, according to Harold Camping. I do not know if pastor Camping himself made it. This is not his first prediction, and there are many like him. Somewhere, sometime, someone is always predicting the end of the world. Sometimes it's one of those famous sign-carrying lunatics known from American movies. Sometimes it's an Internet savvy pastor. Sometimes it's worried environmentalists. Sometimes amateur astronomers. The end is near.
Our text today seems to agree. Jesus says goodbye to his friends, and tells them that he will return and bring them with him, when the time is right. If pastor Camping is right, that is what happened yesterday. We were left behind, and also according to Camping, it is now too late for our redemption. We missed the boat. No Heaven, no salvation.
This is where this whole sensational story becomes personal to me, and I get angry.

Who is he, to put restrictions on God's grace?
Who is he, to claim to know God's plans?

Oh, the end is near. Of course it is. We do not know what tomorrow brings, we do not even know what happens after this service is over. The end of each one of us, of me, of you, and by all means, the end of the world could happen anytime. And there is not a single thing we can do about it.
Jesus knows this. Jesus knows how frightening the unknown future is, and therefore his words resound through centuries: Do not let your hearts be troubled. Believe in God, believe also in me. Don't be afraid. Don't be frightened.

Pastor Camping and the likes of him might not scare you. Maybe you're not even afraid of an ecological collapse or terrorists. But somewhere there is something that makes you afraid, and Jesus tells you: Do not let your heart be troubled. He knows, and he cares. Are these the end of your days, he will listen to your final breath. Are your nights haunted by images too scary to remember, he will share them with you. Are you sometimes paralyzed with fear for your loved ones, rest assured Jesus is too.
And that is how you know that pastor Camping and the others are not Jesus' messengers. He would not send anyone to scare you to obedience or rightousness. Jesus loves people to grace, to mercy, to life. There is no set number, there are many many rooms. Do not let your hearts be troubled.

predikan 4 söndagen i påsktiden

2011-05-15T04:06:00.000-07:00

Vad innebär Jesu kärlek?

Det måste vara den grundläggande frågan i den här texten, eftersom vi ska älska som han gjorde, och gör. Bakom alla upprepanden om förhärligande, ett kyrkligt och bibliskt storord som är svårförklarat idag, döljer sig en till synes enklare sanning. Kärleken tog honom hit. Jag säger till synes, för enkelheten bedrar.

Vi lever i ett bombardemang av ordet kärlek. Bönder söker den på tv, artister sjunger om den konstant, mer eller mindre väl. Igår kväll pumpades kärleksbudskap ut i hela Europa genom Eurovisionsschlagerfestivalen, och det finns inte en damtidning som inte berättar om kärlek på ett eller annat sätt. Böcker skrivs om kärleken, hjärtan tatueras på unga älskandes armar, och bröllopsindustrin gnuggar händerna nu när säsongen närmar sig. Vi lever i ett ständigt rosaskimmer, och då blir det märkligt med Jesus uppmaning att vi ska älska varandra, för det är ju det vi gör. Eller?

Kanske menar han något annat.

Det vilar inget rosa skimmer över den här kvällen när Jesus äter sin sista middag med sina lärjungar. Evangelisten berättar till och med om hur det är natt. Och mörkret hänger tungt inne i rummet när Jesus avslöjar att en av lärjungarna ska förråda honom. Efter att Judas har gått, talar Jesus om kärleken. Älska varandra, så som jag har älskat er. Och mörkret tätnar när ingen av lärjungarna tycks fästa sig vid orden, utan istället vill veta vart han ska. Och Petrus, den tvärsäkre, får veta att han ska förneka sin älskade Mästare.

Nej, den är långt ifrån rosaskimrande, den här kvällen. Långt från champagne och praliner och storslagna kärleksballader. En helt annan melodi spelas ut i Jerusalem, ett helt annat drama, och ändå är kärleken i centrum.

Så vad innebär Jesu kärlek?

Tidigare i Johannes evangelium har kärleken behandlats på ett sätt som ofta beskrivs som lilla bibeln: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, så att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. För vad är det som kärleken gör? Kärleken ger liv. Och hur gör kärleken detta? Genom att dela.

Genom att dela våra liv, genom att dela med sig av sig själv, genom att dela vår död, visade Jesus sin kärlek till oss. Inte för att det krävdes av honom från en blodtörstig offergud, utan för att det var den yttersta konsekvensen av kärlekens delande. Jesus valde att låta sin egen kärlek till oss driva honom till döden.
Utan att förebrå honom som förrådde honom, utan att förbanna sina plågoandar, utan att fördöma sina domare.
Han delar allas vårt smärta och allas vår död. Han delar utanförskapet, utsattheten, sårbarheten, sorgen, smärtan. För att hans kärlek driver honom till att dela hela vårt mänskliga liv. För honom är ingenting främmande, och han ser och älskar även den mest föraktade i vårt samhälle. För Jesus finns inga gränser. Och följaktligen kan inte ens dödens gräns hålla honom tillbaka.
Kärleken drar honom, driver honom, till liv igen. Han har sett all sorgen och smärtan, han har delat den, och nu vill han gå med oss, genom döden, till livet. Jesu kärlek är drivkraften som drar honom genom döden till livet, eftersom kärlekens ärende, och Jesu ärende, är liv.

För oss innebär detta att om vi ska älska varandra som Jesus älskar oss, så ska vi älska varandra genom död, elände och misär, till liv. Vi ska vilja varandras liv. Vi ska dela varandras bördor, för endast genom att dela smärtan kan vi visa på kärleken som leder till livet.

En lärjunge jublar inte över någon annans död eller smärta, eftersom vårt ärende är livet. Oavsett om den andra är en terroristledare eller mobbare. Hans eller hennes liv var önskat av Gud, och hans eller hennes död är sörjd av Gud.
En lärjunge är inte en moralpredikant som förmanar och fördömer, nej, en lärjunge delar misslyckandets smärta. I våra församlingar ska finnas plats för den som inte kan orden, eller inte orkar stå upp, eller inte klär sig snyggt nog. Vi är en gemenskap av människor med brister, sorger och glädjeämnen, allihop, och vi ska dela dem med varandra.
En lärjunge vandrar bredvid, istället för att stänga grindar i andra människors ansikten. Vårt uppdrag är inte att sätta gränser för andra, oavsett om det är på grund av andra människors ursprung, ekonomiska status, sexualitet, historia, hårfärg, sångröst, eller vad det än må vara. För ett vandringsfolk fungerar inte stängsel och grindar.
En lärjunge är käppen och staven som tröstar i dödsskuggans dal, inte en som vägrar gå trappan ner. Vi ser inte med distans på andra människors sorg och förtvivlan. Kan vi inte göra något annat, så kan vi be. Be så att knäna värker, och därmed vandra osedda bredvid i den mörkaste dalen.

Jesus kom inte för att göra elaka människor snälla, utan för att göra döda levande. Det är hur kärleken fungerar.

Och där finns också kopplingen till bröllopstårtorna och de romantiska komedierna. Budskapet vi översköljs med är att människor som älskar ska dela sina liv med varandra, och genom detta få ett bättre liv. Allt det andra; det rosaskimrande fluffiga gulliga, är bara dekoration på en sanning som inte borde behöva dekoreras. Att dela ger liv. Det är bekant. Jesus delar vårt smärta och vår död. Det ger oss liv.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Gud Fadern är förhärligad i Jesus, och Jesus i honom. De två är ett. Så älskade Jesus världen, att han gav den sig själv, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Och vidare: Så ska vi älska världen, att vi ger den oss själva, så att vi inte ska gå under utan ha evigt liv. Så ska alla förstå. Så ska alla få liv, och liv i överflöd.

Sermon Easter 2011

2011-04-25T15:42:00.000-07:00

It is not all a bad dream. It all happened.
For Mary Magdalene it seems like she is waking up. There he is, standing right before her, talking to her, just like before. She is crying, tears flowing down her face, and she so desperately wants him to hold her and tell her that everything will be like it was, that everything is alright. She moves to embrace him.
And he sets her straight.
"Do not cling to me."
It must have felt like a slap in her face. He's back, and she can't hold him? But this, my friends, is important. Because however much Jesus loved Mary Magdalene, he did not come back for her sake. He did not come back for Peter's sake, or for the beloved disciple's sake. He came back for your sake. For my sake. And that is why he cannot let his friends cling to him, cling to their dreams and ideas of what he was to become. One person's idea about who Jesus is cannot be allowed to be the only idea. One congregations reading of what happened there by his tomb count be the only one for the whole of Christianity, and one church's interpretation should never be the rule for everyone else. But we want it to be. We so desperately want Jesus to make sense to people the way he makes sense to us, and so we cling to what he was, what we think he is, and our images.
But the message to all of us, when he stands there in front of Mary Magdalene, is: Do not cling to what he was. Do not cling to your old dreams of what he would become. Do not cling to your images and ideas. Jesus is something, someone completely different.

The other disciples get the same message. All of a sudden he is right there, in their midst, in spite of doors and walls. Smiling and offering Thomas, the doubting disciple, his wounds.
It could have been different. He could have proclaimed it all a bad dream, telling them that all was ok now, that evil can't touch him, or them, that they all are safe from harm and that he was ready to take over the reign of Palestine. But he doesn't.
His scars were real, just like his death was real. And he will not take away all your hurt, all your scars and wounds. He will share them, just like he shares your death. And it is through that, that he changes everything.
Jesus is something, someone completely different, and he makes everything different.

From here on everything is different. Mary is no longer "just" a female disciple like the other female disciples, she becomes an apostle. Peter has had to face his biggest failure ever when he denied knowing Jesus, and now realizes that Jesus is alive to talk to him about it. I can only imagine how devastated and deeply afraid he must have been, how small this the greatest of the disciples must have felt. Thomas makes a complete turn and becomes one of the great evangelizers.

Because Jesus call them, and call us.
To not search for the living among the dead, but instead the dead among the living.
To go places we would never have dared.
To not fear life, and not death.
From here on, everything is different.

Jesus is hard to hold on to…Always has been. Ever since he was a boy and slipped away from his parents to go to the temple all alone, he never did what was expected.
Every time we think we have hold of Jesus, he won't stay long because he has places he wants to take us, people he wants us to meet. Jesus is free of the grave and roaming at large in the world now. He will not let himself be held, confined, clung to. And he offers you, and me, freedom. Freedom from fear, from confinement in our ideas, from other's expectations of who we are supposed to be.
But if Jesus is going to free us from the grave of fear, we have to let go of it ourselves. We have to die to it first. If we are intent on holding onto our fear, Jesus will not be able to lead us to a future of hope.

Don't cling to fear. Don't cling to your images of Jesus, of the right church, of the right way to believe. Don't cling to death.
But cling to hope, to love, to life, and offer it to everyone you meet. From now on, everything is different. Christ is Risen! Alleluia.

Predikan Palmsöndagen 2011

2011-04-17T04:15:00.000-07:00

Det finns ögonblick när allting stannar upp. Som små pauser i tillvaron, små sekunder som sträcks ut till evigheter, och ibland är det i de stunderna, de sekunderna, som himlen når oss.

Jesus samlar kraft hos sina vänner. Han är i Betania, hos Maria, Marta och Lasaros, och ska strax fortsätta till Jerusalem. Han vet med all sannolikhet att detta är den sista gången han kommer att träffa dem. Sist de sågs var huset i kaos och Lasaros död, och Maria nästan anklagade honom för att inte ha stoppat hennes brors död. Nu är det ett hus fyllt av liv, men det är någonting som ligger i luften, en känsla av stora ting på gång. Fast kanske är det större ändå. Alla är på helspänn. Den här gången kommer Jesus med en annan gåva än sist. Då skänkte han dem Lasaros liv. Nu ska han skänka dem sin egen död.

Här i huset, där Marta pysslar och ordnar, och Maria lyssnar, där lärjungarna inte förstår och Judas förstör stämningen, har allting skett som om vore det en repetition. Det sker här, och det kommer att ske i morgon, och under veckan som kommer. Dramat spelas upp.

En man dog, och världen rasade för dem som älskade honom. Två kvinnor grät och rasade, och så levde han igen. Utanför graven träffar kvinnorna Jesus. Det har skett här, och det ska ske igen.
En måltid firas, som förvandlas till något annat, en försmak och en doft av himlen. Någon knäböjer för att torka fötter. Och Judas, som är som en av de där människorna som inte förstår när de ska hålla tyst, blir den som får stämningen att krackelera. Det sker här, och det kommer att ske igen.

Så när Jesus, med sina trötta, hårda fötter skinande av olja, säger att Maria förbereder honom för hans begravning, talar han till en publik som inte förstår att det de har hamnat på är generalrepetitionen för deras livs största drama. De, precis som vi, blir distraherade av detaljerna. Och visst säger de oss något. Nardusbalsamet, värt mer än någon parfym vi kan tänka oss, den ärbara kvinnan som mot allt vett och etikett släpper ner sitt hår, smörjningen som inte är en kunglig smörjning av hans hår, utan av hans fötter… Hon, den vanliga, talar med sina handlingar, och hon talar profetiskt. Hade hon smörjt hans hår hade hans ritt till Jerusalem kanske fått en helt annan mening. Nu smörjer profetissan hans fötter. Som till en begravning. En glimt av himlen. Tystnaden sänker sig. Doften sprider sig i hela huset, och ingen kan missuppfatta att stora ting är i rörelse. Där stanken av död knappt har hunnit försvinna, rullar nu doften av helighet in. Den är övermäktig, allgenomträngande. Precis som Guds kärlek hålls ingenting tillbaka. Maria, profetissan, visar vem Jesus är. Den som ger allt, genom sin egen död. Till skillnad från den smorde kung de väntar sig, kommer en man smord för sin död.

Dagen efter. Kulissen är redan på plats. Mot himlen avtecknar sig Jerusalems murar guldglänsande i skymningen. Vägen dit känner de sedan gammalt. Aktörerna håller på att samlas. Birollsinnehavarna är osäkra på sina repliker och hur de ska röra sig. Bovarna samlas i fjärran. Huvudrollsinnehavaren är koncentrerad. Publiken har hört talas om dramat, och platserna längs vägen är sedan länge uppbokade. De svala recensenterna vässar sina pennor, skvallerpressen hetsar upp stämningen. Har ni hört att han återupplivade Lasaros, ja, han från Betania? Har ni hört att han tänker bege sig till templet? Något kommer säkert att hända! Teaterns ägare, den romerske ståthållaren, är säkerligen nervös. Det verkar som om besökssiffrorna kommer att överträffa alla förväntningar, men vad händer om den uppeldade publiken blir besviken? Vad händer om den hypade stjärnan inte levererar?

Och när han kommer, fylls luften av en doft av nardus. När han kommer, på sin fredliga åsna istället för den segerrusiges häst, är allt radikalt annorlunda. Glimten av himlen är inte vad de hade väntat sig. Huvudrollsinnehavaren bryter med manus, rubbar allas cirklar. Men alla vet att här kommer hjälten, ridande rakt igenom deras liv. Dramat blir verklighet, handlar om dig och mig. Alla vet att det är nu det händer.
Genom hopen som trängs och ropar, genom öppningar ingen ser.
Genom sår och sprickor.
Genom ett folks längtan efter frihet, genom alla folks längtan.
Genom våra murar, faktiska och inbillade.
Genom ditt och mitt liv.
Genom Elfenbenskusten och Fukushima, genom Fridhem och Kroksbäck.

Här kommer hjälten, och han är inte som vi hoppas, inte som vi tror, inte som vi tror oss behöva. Han bryter manus, och det är vad som dödar honom till slut. Och det är vad som för honom tillbaka. Han är någonting alldeles eget, och runt omkring honom sprider sig doften av nardus. Stanna upp, släpp ner ditt hår. Ta emot gåvan. Hans liv för ditt. Hosianna!

Predikan Första söndagen i Advent 2010

2010-11-28T12:19:00.001-08:00

Jag antar att ni, precis som jag, har rätt så bestämda åsikter om hur en kung bör vara. Och jag antar att ni också, precis som jag, har ganska så klara åsikter om hur denne kung bör uppföra sig.
Att umgås med lössläppta kvinnor, näst intill kriminella och folk som förtjänat sina förmögenheter på att utnyttja andra tillhör nog inte riktigt den moral vi förväntar oss av kungligheter, inte sant?

Därför var folk också mycket besvikna och undrande inför Jesus.

Inte nog med att han umgicks med prostituerade och förrädare, han hade dessutom fräckheten att hävda att dessa var hans systrar och bröder, och att de hade någon slags rätt att vara nära honom. Han stod för sitt handlande, han smög inte med det, och han fortsatte att stå för det.

Det är naturligtvis inte alla som har den här typen av umgänge som gör det för att bevisa något. Inte ens alla som får böcker skrivna om sig som har tänkt sig att vara en förebild för framtida generationer. Ibland blir det bara som det blir.

Men Jesus, han är inte en kung som andra.

Inte för att han är större och mäktigare och smartare och mer kunglig än andra. Och skarorna som väntade vid porten borde ha kunnat förstå att den här kungen inte riktigt fungerade som alla de andra kungarna de hade sett passera. Han är inte ens en krigarkung som kommit för att befria folket.
Nej, det här är en narrkung.
En mes.
En som kommit för att bli mobbad och hånad.
Den som är längst ner på rangskalan, en riktigt kunglig hackkycklig. Han har ju inte ens en egen åsna.

Men folket hyllar honom ändå. Vi gillar våra kändisar. Vi tycker om att upphöja människor till det omöjligas gräns. Och de flesta spelar med. Många som hamnar i den här situationen tror sig faktiskt vara lite bättre eller finare, ha lite mer rätt till rikedomar och uppmärksamhet och privilegier, och uppför sig sedan därefter. Men inte den här kungen. Han, Jesus, vet att han har kommit med något helt annat. Han vet att folket kommer att vända sig mot honom. Han vet att ett kungaliv som började med en födsel i ett stall och fortsatte med landsflykt får sitt rimliga avslut på en avrättningskulle.
Han vet att makten inte klarar av en annan slags kung, men han vet också att hans makt är av en sort som varar. Han behöver inte vara rädd för statskupper och paparazzis, inte för rykten eller revolutioner.
Hans makt är en som kräver förändring, en som frodas i det tysta och undangömda.
Hans makt skänker fred till de som misströstar, och skakar om de som är tillfreds.
Hans makt är kärlekens makt, och den talar med de fattigas röst.

Nej, Jesus är inte en kung som vi tänker oss att en kung bör vara.
Pompan och ståten får andra ta hand om. Ceremonier och tjusiga statsmiddagar lämnar han åt andra slags högheter. Men de lössläppta kvinnorna, de näst intill kriminella och de som förtjänat sina förmögenheter på att utnyttja andra, dem sluter han till sitt hjärta och bjuder in till fest. Inte bakom stängda gardiner, utan öppet som en famn. Den här kungen är en tjänare, en av dem som helst inte ska synas utan bara verka. Den här kungen identifierar sig så med denna världens mest föraktade att han säger till oss, genom århundradena, att vi varje gång vi baktalar eller förnedrar någon av dessa, gör det mot honom.

Han rider in i Jerusalem på en åsna. Hyllad och välkomnad som en kung kommer Jesus. Barnet som en gång föddes i ett stall rider mot sin död, och folket ropar Hosianna. Upphöjd och nedstörtad. Längst nere, där han själv valde att vara. Där han alltid vandrar. Bland Stadsmissionens klienter och utnyttjade lantflickor runt Stureplan. Nej, det är ingen vanlig kung vi välkomnar idag. Men det är kärlekens kung, och hans är makten som varar.

predikan minnesgudstjänsten 2010

2010-11-08T02:58:00.000-08:00

För ett år sedan dog en av mina vänner. Han hade cancer, och vi visste alla att det inte fanns något större hopp om tillfrisknande. Alla utom han, verkade det som. Han envisades med att göra upp fantastiska planer för resor som han och hans flickvän skulle åka på, saker han skulle se, konserter de skulle gå på. Till slut brast det för en av hans syskon som gråtande frågade honom om han inte förstod att inget av detta skulle bli verklighet. Vid det laget befann sig min vän på hospice, och det är klart att han visste. Men han ville inte låta döden vinna före tiden var inne. Fram tills döden var ett faktum tänkte han leva, och leva fullt ut. Och det gjorde han. Och hans lugn och hopp besegrade rädslan.

Min dotter ritar dödskallar med hjärtan till ögon. Hon är sju år, och för henne har döden just blivit verklig när vår katt dog. Hon fick hålla den kalla pälsiga kroppen, och hon gråter fortfarande. Kattens matskålar står kvar på köksgolvet, och vi pratar om hur mycket vi saknar katten. Men döden, den var en fiende med kärleksfulla ögon. Katten hade också cancer, och tumörerna på hennes mage blev större för varje dag. Vi klappade och kramade och var överens om att så länge livet var värt att leva för vår katt, skulle hon få leva det fullt ut. Och när timmen var inne var vår dotter inte längre rädd.

Men jag är rädd för den. Döden alltså. Jag är livrädd att någon jag älskar ska dö. Jag är livrädd att jag ska dö själv, och lämna dem efter mig. Och kanske tänker någon av er att det är för att jag är ganska ung, men det blir värre för varje år. Det är som i Hasse och Tages kända Harrisburgsketch – det har inte hänt än, och därför är det alltmer sannolikt att det kommer att hända. Och jag vet det ju. Förr eller senare kommer någon av dem att dö. Vi gör ju det, vi människor. Men vad jag inte vet är hur det kommer att bli. Visst har jag förlorat människor jag har tyckt mycket om, visst har jag gråtit så att det inte verkat någonsin ta slut. Men hur blir det nästa gång? Hur blir det om döden kommer ännu närmare?
När döden ler mot mig, kommer dess ögon vara hjärtan, eller bara tomhet?
Kommer jag att kunna leva fullt ut, som min vän, eller kommer jag att ge upp?

Jag vill lära mig av min dotter och av min vän. I den mörkaste dalen är Gud med mig. Det finns något trösterikt i att tänka sig döden med hjärtan till ögon. Som ett uttryckligt tecken på orden om kärleken i Första Korinthierbrevet: ”Allt tror den. Allt bär den. Allt hoppas den. Allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.”
Inte ens döden kan släcka kärleken. Även där, i den mörkaste dalen, finns den för att trösta och leda. Även där är Gud.

En av de vanligaste sakerna Gud meddelar människorna i Bibeln är budskapet ”Var inte rädd.” Herdarna på ängen får höra det, Maria får höra det. När det stora och ofattbara kommer, då reagerar vi med rädsla. Och större än döden, vår egen, och den som drabbar de vi älskar, blir det inte. Värre fiende kan vi inte tänka oss. Vi har all anledning att vara rädda. Och ändå säger Gud det till oss om och om igen. Var inte rädd. Var inte rädd. Jag är med dig. Du ser mig kanske inte, men jag är med dig. När det är som allra mörkast är jag med dig. När du kommer ut i ljuset är jag med dig. När du hoppas och gläds, gläds jag med dig, och när du gråter, gråter jag med dig.

Och när det inte går längre, när hoppet är ute och framtiden har tagit slut, då är jag med dig. Som en dödskalle med hjärtan till ögon. Även där, då, är kärleken starkare. Ingen ska gå förlorad. Jesus ska hämta dem alla, alla de som vi saknar och sörjer. Det svaga blir starkt igen, det som är bundet till jorden får en evighet i himlen. Vi är lovade detta. Var inte rädd, säger Gud till var och en av oss, var och en av dem vi saknar. Var inte rädd. Du är min, och jag kommer aldrig att tappa dig. Var inte rädd.

kristendom = socialism?

2010-09-13T01:28:00.000-07:00

Evangelierna och Apostlagärningarna målar en bild av den ideala församlingen som en där total jämlikhet och total egendomsgemenskap råder. Båda är de yttre tecken på en socialistisk utopi. Vidare avsäger sig Jesus all makt, är hyfsat kritisk mot de rådande maktstrukturerna, men ser nödvändigheten av skatter, om man ska dra konsekvensen av hans uttalande om att ge kejsaren det kejsaren tillhör.
Den här drömmen om världen som en där alla människor har lika värde och status, och där alla människor delar med sig av sina egendomar, eller där det till och med inte finns några personliga egendomar utan allt ägs tillsammans, allt ägs av Gud, delas av många av kyrkofäderna.
St Johannes Chrysostomos : "Det är inte på grund av bristen på mirakel som kyrkan har stagnerat; det är för att vi har försakat pingstens änglalika liv, och igen förlitar oss på privat egendom. Om vi levde som de gör, med alla ting gemensamma, skulle vi snart omvända hela världen utan att behöva några mirakler alls."
Och det radikala, eventuellt socialistiska, draget i kristendomen fortsatte. Ända in i vår tid. Stora teologer som Paul Tillich, Karl Barth och Reinhold Niebuhr betecknade sig själva som socialister, den kämpande latinamerikanska kyrkans befrielseteologi baseras i mångt och mycket på en marxistisk historiesyn. De starka utnyttjar de svaga, och kyrkans roll måste vara, hävdar de, att ställa sig på de fattigas och förtrycktas sida, och verka för rättvisa.

Så långt verkar det ju självklart. Är det alltså så att en kristen bör vara socialist? Så här i valtider blir det lite märkligt, för inte svämmar Vänsterpartiet över av glödande kristna, även om de finns där? Och det enda partiet som i någon mån har kristna rötter finner vi på högerkanten istället. Uppenbarligen är det inte så enkelt.
En krönikör skrev i Expressen för några år sedan, apropå den då uppmärksammade framväxten av en kristen vänster i Sverige: ”Det står inget i Bibeln om nivåerna på a-kassa och sjukersättning.
Det är en bisarr tanke att liberaler eller konservativa skulle bry sig mindre om världens lidande, göra mindre för dem som lider, eller vara sämre kristna, bara för att de inte delar den ”kristna vänsterns” politiska övertygelse om hur välfärdssamhället bör byggas.”
Vänstern har inte monopol på omsorg om de svaga och skyddslösa. Det finns gott om människor i alla läger, till och med i politiska läger som vi verkligen inte tycker om, som verkligen bryr sig om andra människor och gör stora insatser för att minska lidandet i världen. Det som skiljer dem från varandra är hur denna omsorg ter sig.

Så kanske är det då så att svaret på om en kristen ska vara socialist är: om den personen tror på hur socialismen bygger samhället. Inte för att den personen är kristen. Kristendomen ger en etisk grund, en plikt att se Jesus i alla den kristne möter, en plikt att dela med sig och behandla alla lika, men kristendomen säger faktiskt ingenting om proletariatets diktatur eller delad föräldraförsäkring. Kristendomen ger ett varför till ditt handlande, men inte nödvändigtvis ett hur. När Michail Gorbatjov, den siste sovjetiske ledaren, kallade Jesus för världens förste socialist, hade han alltså lite rätt, men mest fel. Jesus uppmanade aldrig till revolution. Jesus skulle aldrig någonsin ha hävdat att religion är dåligt för mänskligheten, och Jesus skulle inte heller skriva under på att all makt tillhör folket. All makt tillhör Gud. Men Gorbatjov hade rätt såtillvida att de kristna idealen vad gäller samhällets uppbyggnad, så som de levdes och predikades i den tidiga kyrkan, var, och i viss mån är, förvillande lika den socialistiska utopin. En värld där ingen är fattig, men ingen heller rik.
En värld där ingen är förmer än någon annan. En värld ingen hittills har förmått att bygga, men som kanske är möjlig med Guds hjälp.

Så är kristendom socialism? Nej. Men en kristen kan vara socialist, lika väl som kristdemokrat eller ultraliberal. Så länge den personen ser Jesus i alla han eller hon möter, och behandlar dem därefter. Så länge den personen tror på att Jesus Kristus, Guds son, dog och uppstod för oss, ja då är han eller hon kristen.

10 e 3 2010 Nådens gåvor

2010-08-08T04:00:00.000-07:00

Som vanligt är det Petrus som ställer frågan som alla funderar över. Det är som om han inte har några spärrar, den mannen, och han vågar släppa ut allt det någon annan skulle tveka om. Känslorna utanpå. Den här gången, alldeles strax efter att Jesus har kallat honom både klippa och satan, frågar Petrus om förlåtelsen. Han har ju förstått att det är viktigt. Bäst att kolla, för att vara på den säkra sidan. Bäst att dra till med ett stort tal. Rent juridiskt räcker det med tre gångers förlåtelse, enligt lagen, men Petrus anar att Jesus inte riktigt tycker att det räcker. Alltså – sju gånger?
Sju. Det heliga talet som betyder helhet. Det visste Petrus med all säkerhet, så hans fråga kanske snarare ska översättas med ”hela tiden”. Ska min broder kunna göra fel mot mig och bli förlåten hela tiden?
Han var nog lite nöjd där, Petrus. Han hade fattat. Jesus ställer alltid orimliga krav, så varför inte den här gången? Döm om hans förvåning när Jesus rättar honom. Inte hela tiden, utan i all oändlighet. Alltid.

Personligen finner jag att det kan vara svårt att nå upp ens till det rabbinska kravet om tre förlåtelser. Det finns något så tillfredsställande i att vara arg på någon. Man kan ägna tid åt att fundera över sätt att hämnas, eller i alla fall hur man ska få den där personen att förstå hur mycket hon eller han har skadat mig. Det går riktig att frossa i att spela upp det sårande tillfället i huvudet, att berätta det för nära och kära som medlidsamt håller med om att den där människan, hon eller han är allt en riktig tölp. Åh, det är så tacksamt att vara offret, den som blivit felaktigt behandlad, den som får all sympati.
Och märk väl, den som blivit felaktigt behandlad förtjänar all sympati. Hon eller han förtjänar upprättelse och medlidande, absolut. Men ilskan och bitterheten får inte bli hennes eller hans rustning. De får inte bli drivkraften och motivationen, för det är ett säkert sätt att göra allt fel.

Medicinska undersökningar har visat att bitterhet och ilska påverkar oss fysiskt. De som håller fast vid sin ilska ökar risken för hjärtattack och höjer sitt blodtryck. För att inte tala om hur de stänger sina öron för Jesus.

Förlåt i all oändlighet.

Jag undrar om han förstod vad det skulle göra med oss? Hur många hundratals år har kyrkan krävt att de misshandlade och utnyttjade människorna ska förlåta? Hur många sekler har kyrkan, som den som misshandlat och utnyttjat, avkrävt förlåtelse? Kanske visste han, men det fanns inget annat att göra ändå, för förlåtelse är i kärnan av Gudsriket.
För förlåtelse handlar inte om att glömma.
Det handlar inte om att ursäkta.
Det handlar inte om rättvisa, eller ens om försoning.
Förlåtelsen handlar om din andliga hälsa.

Precis som ilskan sätter sig i kroppen, gör förlåtelsen det också. Den hjälper dig att sova bättre och få bättre självkänsla. Och ditt blodtryck sjunker. Mäktiga ting sker med den som förlåter. Det är ett aktivt val, en frigörelse från det förflutnas bojor. Det är en rebellhandling, en vägran att låta någon annan fånga mig i ilska och bitterhet. Förlåtelsen ger frihet. Och det är väl det som Jesus vet när han vänder sig till Petrus och talar om för honom att han ska förlåta i all oändlighet.

Förlåt en gång, och du är fri från den ilskan och bitterheten.
Förlåt tre, och du mår bättre.
Gör förlåtelsen till grundvalen i ditt liv, och du är fri. Fri att älska, fri att tro. Fri att ta din plats i världen, fri att segra istället för att vara ett offer. Fri att söka rättvisa där rättvisa krävs, och försoning där den behövs. Fri att se att också du har behov av att få förlåtelse, och fri att ta emot den.

Nådens gåvor...nog måste förlåtelsen vara den största?

Första efter trefaldighet 10 "Vårt dop"

2010-06-06T10:42:00.000-07:00

En av mina vänners barn sade igår till sina syskon: Adoption betyder att vi får vara i den här familjen för alltid. Dopet betyder att vi får vara i Guds familj för alltid.
För alltid.
Dopets löfte är ett evighetslöfte. Inte som när man lovar att alltid vara bästa kompisar, inte ens som när två som älskar varandra lovar att alltid älska varandra. Det här är ett löfte som räcker bortom döden. Och precis som alla riktigt bra löften är det ett löfte som inte bara är talat eller skrivet, det kommer med en handling.

Hur många gånger har du använt vatten idag? Den här veckan? I år? Vi tvättar oss i det, vi dricker det, vi ger det till våra barn, djur, växter, Vi simmar i det och blir dyngsura av det när det regnar ner från himlen. Vi lägger kuber av fruset vatten i vår saft och tittar på vackra moln gjorda av vattenånga. Vatten är verkligen nödvändigt för vårt liv.
Men vi råkar också illa ut med vatten. Det är farligt. Man kan drunkna i det, båtar kan sjunka i det. Stora vågor kan slå in över städer och stränder, och översvämningar drabbar världen om och om igen.
Vattnet går inte att kontrollera.

Det är inget sammanträffande att Gud valde just vattnet till dopet.
Vattnet är en av de första sakerna som Gud skapade, och redan då svävade Guds ande över vattnet. När världen gick under i den stora översvämningen, bar vattnet Noa och hans familj och alla djuren till säkerhet. Vattnet var räddningen för Hagar och hennes son med Abraham, Ismael, i öknen, vattnet bar Mose från säker död till ett nytt liv hos Faraos dotter i palatset.
Vattnet delade sig för folket som flydde från Egypten, och sköljde tillbaka över soldaterna som följde efter. Vattnet förde Jona tillbaka till sitt uppdrag, fastän han försökt fly.
Och vattnet i floden Jordan var platsen där Jesus döptes av sin kusin Johannes.

Vatten kan vara både död och liv. Vatten är vägen från död till liv.
Samma vatten som vi dricker och badar i. Som vi brygger kaffe på och vattnar våra växter med. För det finns bara en begränsad mängd vatten, och vi använder det om och om igen. Så när vi blandar saft, kan det hända att några droppar av det vattnet var det som räddade Hagar i öknen. När vi smutsar ner vatten och förstör det, förstör vi kanske det vattnet som bar Mose till säkerhet. När vi tvättar håret kan det vara så att lite av det vattnet var med i Jordan när Jesus döptes. Och lite av vattnet kan vara samma vatten som vi en gång döptes i.

På samma sätt som vattnet vi döptes i kopplar oss till vår vardag nu och här, kopplar det oss till Mose och Jona och Johannes och Jesus. Och på samma sätt som en familj binds samman av kärlek men på tusen olika sätt, binds vi till Gud av kärlek genom dopet. Vi kanske kommer till dopet av många olika anledningar – tradition eller tro eller nödvändighet eller en känsla av att det ska vara så eller vad det än kan vara, men vi går från dopet som ett folk, en familj. Paulus, som spred Jesu budskap runt hela Medelhavet med hjälp av båtresor (vatten igen!) skrev att vi genom dopet har blivit ett. Vi är inte längre delade på grund av att vi är barn eller vuxna, män eller kvinnor, gamla eller unga, utländska eller svenska, fattiga eller rika, vi är alla ett hos Gud.
Genom vattnet till säker mark. Genom dopet till Guds familj.

Idag får vi alla möjlighet att påminna oss själva om våra dop. I skålen här framme finns vatten. Kanske fanns några droppar av det med när Mose ledde folket genom havet, kanske rann det nerför håret på Jesus i Jordan. Doppa fingrarna i det och teckna ett kors på din panna när du passerar. Påminn dig själv: du är döpt, du är adopterad in i Guds familj. Och vi är ett i Kristus.

Heliga trefaldighet 100530

2010-05-30T05:25:00.000-07:00

Häromdagen blev jag utmanad av en av de trogna. "Ni präster" sade hon, "ni måste predika om det som händer i människors liv. Jag sitter där i kyrkbänken och hör samma predikan vart tredje år, och den var bättre förr." Hon fortsatte med att säga att hon skulle komma idag. Ah. Förväntningar. Jag har varit präst i tio år, men inte hjälper det. Framåt lördagskvällen tilltar nervositeten ändå.
Jag tror att ni vet hur det känns. Rädslan för att göra någon besviken, för att inte kunna leverera, för att misslyckas. Och ändå var begäran fullt rimlig, och inte mer än jag själv skulle begära.
För era förväntningar är rimliga, era krav vettiga. Era önskningar ska vara i centrum, era liv i blickfånget. För att det är för era liv som Jesus kom, för era liv som lärjungarna blev apostlar, för era liv som ni sitter där. Inte för en nervös prästs skull.
Så jag surfade runt i jakt på vad som rör sig i människors sinnen. Vad kan det vara som öppnar för budskapet? Vad kan det vara som känns fräscht och aktuellt? Detta är vad jag fann:
Svenska folket bojkottar schlagern.
I Guatemala är en fruktansvärd orkan på gång att förstöra livet för tusentals människor.
Zlatan funderar fortfarande.
Nord- och Sydkorea bråkar.
Och den fasansfulla oljeläckan fortsätter pumpa ut olja i en natur som vi inte kan skydda.
Och jag vände och vred på nyheterna för att finna ingången. Det lät sig inte finnas.

Så gick jag ut för att hitta en regnrock åt min dotter. På väg ut från Triangeln knuffades jag åt sedan när en man sprang i högsta fart ut mot Friisgatan, tätt följd av tre väktare som alla ropade att vi skulle stoppa honom. Det gjorde vi inte, ingen av oss, men bredvid mig stod tre kvinnor i min ålder som började diskutera hur ofta de brukat snatta från Stadium. Jag trodde inte mina öron. Jag försökte snegla lite på dem för att se hur ex-snattarna kunde se ut, och kunde ha sett mig i en spegel. De såg ut som jag. Vanliga. Och jag skakade på huvudet åt mig själv, för det är klart att de är som jag. Det är klart att de är som vem som helst av oss.

Lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade.

De hade gått med Jesus i tre år.
Inte bara hade de pratat med honom, de hade sett honom göra de mest fantastiska saker. Han hade botat sjuka. Han hade förvandlat vatten till vin. Han hade sett till att många tusen människor blev mätta av en pojkes matsäck. Han hade uppväckt de döda. Och till slut hade han själv kommit tillbaka, med såren fortfarande smärtsamt röda på händer och fötter. Och några tvivlade.

Och det allra mest fantastiska är att det inte verkar bekomma Jesus det minsta. Det nämns i en bisats nästan, men där i den gnistan av mänsklighet finns hopp för ex-snattarna, för mig och för dig.
För precis som med schlagern beror inte det stora uppdraget på din eller min kompetens.
Människorna i Guatemala behöver dig och mig, och de behöver tron.
Vår osäkerhet och våra beslut må, som Zlatans, bestämma vår omedelbara framtid, men för evigheten finns det en plan.
Och mitt i krigsmullret på koreanska halvön sitter kristna som du och jag och ber.
Och oljeläckan måste väl vara det senaste beviset på att vi inte är så bra på att ta det här med uppdrag från Gud på allvar.

Mitt i alltihop dök en före detta konfirmand upp. Hon ville veta vilket förhållandet mellan Gud och människan var. Jag stod barfota i det heliga kopiatorrummet och pratade med henne och försökte måla en bild av ett intimt förhållande som hon inte hade någon erfarenhet av. Så jag använde de bilder hon visste något om. Jag kallade Gud förälder, och vän, och värme. Jag kallade Gud skapare och befriare och livgivare. Jag planterade frön, och hoppades att de någon dag ska slå ut. Jag ville att hon skulle veta att Gud bryr sig om henne, att Gud vill henne väl, att Gud alltid är nära. Och hon antecknade. Skolarbetet avklarat, solen lockade, och hon log, gav mig en snabb kram och försvann. Hon vandrade iväg, utan att tänka på att hon just, i allt sitt tvivel, fått rollen som lärjunge, eller kanske till och med apostel. Fröna hennes skolarbete skulle så får jag aldrig se, men de finns där ändå, för Gud använder vem Gud vill. Jag kom på mig själv med att undra om hon någonsin snattat på Stadium, och jag insåg att det inte spelar någon som helst roll.

Vilken värld Gud har sänt oss ut i.
Vilket stort uppdrag vi har fått.
Mitt bland mullrande kanoner, skolarbeten och fotbollshjältar är vi kallade att, i lärjungarnas efterföljd, bli apostlar. Att inte längre vara de som tar emot, utan de som ger. De som ställer sig i tjänst, även om tvivlen kanske finns kvar. Där lade sig nervositeten. Jag är inte perfekt, men kallad. Precis som de före detta snattarna vid Triangeln. Kallad att gå ut och berätta, kallad att döpa och undervisa. Och det gäller dig också. Ta av dig dina skor, detta är helig mark. Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Trots våra brister är vi kallade. Vem kan känna Herrens tankar? Inte jag, inte du, men vi är valda. Valda till att vara apostlar i den treenige Gudens namn. Den Gud som kallar sig "Jag är" bekräftar att du är. Kallad. Utvald. Döpt och sänd. Herren, dina fäders och mödrars Gud, har sänt dig. Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.

Predikan 100103 Guds hus

2010-01-03T09:43:00.001-08:00

Det är här det blir allvar. Det bränner till. Vi har pratat om Jesus, jag och konfirmanderna, men han har aldrig blivit människa, aldrig inkarnerats, förrän just den här berättelsen kommer fram. Och de skyggar.
Han är inte mysig längre. Allt det där pratet om fred och himmelrike, allt helandet och talandet får plötsligt en skugga av verklighet, och de går inte riktigt att värja sig. Jesus är inte snäll. Och konfirmandgrupp efter konfirmandgrupp blir upprörd och tar avstånd. Det är inte så Jesus ska vara.

Säkerligen tänkte sig inte affärsmännen i templet heller att Jesus borde vara så. Men berättelsen om när Jesus tappar besinningen är alldeles för viktig för att redigeras bort i ett sökande efter den snälle söndagsskole-Jesus. Alla de fyra evangelisterna berättar samma sak. De blonda lockarna får stå tillbaka för de blixtrande arga ögonen. Jesus är farlig, och den där dagen i templet blev det uppenbart för alla och envar.

För ungdomarna i konfirmandgruppen blir den farlige Jesus för mycket. De får möjlighet att välja "sin" bild av Jesus, och nästan samtliga sträcker sig efter den milde mannen med fåret över axlarna. Några väljer den söta babyn i krubban. Ingen väljer den lidande korsfäste, ingen den ilskne tempelrensaren. De tycker att det är bra som det är. Jesus kan få vara den varma filten eller den mjuka kudden, den som tar stöten när livet blir lite besvärligt och hårt. Jesus kan få påminna oss om det vackra i livet, kanske om barnens plats. Men inte mer.

Men problemet är att Jesus är så mycket mer än så. Han vill så mycket mer än så. För drygt en vecka sedan hörde vi att Jesus kommer för att ställa far emot son. Fredsbudskapet är så radikalt att det skapar ofred. Och hans budskap idag var så radikalt att det beseglade hans öde.

Pengaväxlarna och offerdjursförsäljarna var en del i templets försvar mot orenhet. Ingenting fick besudla det allra heligaste. Inga orena djur, inga utländska mynt. Reglerna fanns där som ett försvar mot ockupationsmaktens inflytande. Renhet framför allt.
Handlarna där på förgården gjorde inte mer än att de utnyttjade en möjlighet. Ett kryphål i lagstiftningen kanske vi skulle kalla det. Översteprästerna och de skriftlärda följde samtliga regler. Och ändå blev det så fel.

Kanske blir det alltid så när vår vilja att rensa bort orenhet blir viktigare än vår vilja att själva vara heliga. När vi sätter likhetstecken mellan de två. När vi tror att vi själva kan åstadkomma vår salighet. Med våra handlingar och riter, våra gudstjänster och välgörenhet. När vi sätter dem framför vår Herre, och låter förgården bli full av sådant som fördunklar blicken.

Jesus är farlig då. Han rensar undan allt det för, med ett vrål. Han skrämmer bort allt det vi vill bära med oss in i det allra heligaste. För det innersta, det heligaste, vårt tempel som är helgat till Gud, är alltför viktigt för att fyllas med någonting annat än Gud.

Jesus blir farlig, för han kräver någonting av oss. Han kräver att vi tar upp ropet och rensar bort allt det som vi ställer mellan oss och Gud. Må det vara i våra inre, eller i våra församlingar och kyrkor. Vilka krav ställer vi upp för att någon ska få komma in i Guds hus? Vilka krav ställer vi upp för att vi själva ska få komma till bordet och det allra heligaste? Hur hög gör vi kortrappan? Medan Gud går allt längre ned.

Jesus är arg. Då, och nu. Månglarna smyger sig tillbaka. I våra egna tempel, som är våra kroppar och sinnen, och i våra kyrkor. Att mota dem är en andlig gudstjänst, att vända om till Gud öppnar för Andens vind.

Jag talade med konfirmanderna om vad som kan vara månglarna på förgården i vår tid. Många förslag kom fram. Än var det skönhetshets, än fallskärmsavtal. De fann många exempel på hur det inte står rätt till i Guds hus, eller världen i stort. och så småningom växte förståelsen för den arge Jesus fram. Det är inte att vara snäll som är viktigt, det är att bry sig, som en av dem sade.

Att bry sig. Där i tre små ord kom kärnan fram. Månglarna brydde sig inte om konsekvenserna för de som ville offra i templet, de bekymrade sig bara om sin profit. Översteprästerna brydde sig inte heller om människorna som kom till templet, de hade bara renheten och reglerna för ögonen.
Idag brys det inte om asylsökande eller hemlösa eller långtidssjukskrivna. Men reglerna följs. Och ekonomin mår bra.
Men Jesus bryr sig. Han bryr sig för att allt detta icke-bryende får våra själar att förtvina. Våra tempel korrumperas. Han rensade ut templet för att ge plats åt människorna och Gud. Han är farlig, för att han vänder allt upp-och-ner. Regler och renhet är bara till nytta om de vänder ditt hjärta till Gud. De är bara till nytta om de får Guds rike att växa i människors hjärtan. Han är farlig, för där Gud kommer in i ett hjärta, försvinner maktbegär och pengahunger och korruption. Där försvinner allt det där som smörjer hjulen i vår märkliga värld.
Jesus kallar alla folk till bönens hus. Han kallar de gudlösa att överge sin väg, och de ondskefulla sina planer. Han kallar dig och mig att förvandlas.
Är du beredd att släppa in Jesus i templet?
Akta dig, han kommer att vända allt upp-och-ner. Och med honom kommer himmelriket växa i dig, och du ska bli ett sant heligt tempel, ett hus där Gud kan bo.

söndagen efter jul 09 (betraktelse)

2009-12-27T00:47:00.002-08:00

Vad är det som hotar dem så?
Lärjungarna, Herodes, alla de som ville stena Jesus…?
Vad är det som hotar?

Inte är det en stor armé.
Inte är det uppviglande ord. Jesus var förföljd och hotad långt innan han kunde tala. Barnen i Betlehem dödades utan att ha hörts.
Det enda människorna ville var att Jesus skulle röra vid barnen, men lärjungarna agerar som livvakter. Barnen verkar vara ett hot.

Hur kan barnen hota? Svagast, i ett samhälle där inte barnen tillmättes något värde. Utan talan, utan rätt att påverka. Synas kanske, men inte höras.

Barnen hotar på samma sätt som Jesus hotar.
Deras enda makt är kärleken de framkallar.

Vi är genetiskt programmerade till att vilja ta hand om små barn. De tar from hos oss en vilja att vara vårt bästa jag. Sätt ett par barn i varje styrelserum och regeringskansli i världen, och den skulle se annorlunda ut, för vem vill förklara för barnen att det minsann är nödvändigt att bomba andra länder eller ta bort tryggheten för unga? Vi vill vara bättre än så, för deras skull, och det hotar denna världens stora och mäktiga.

Barnens makt är kärlekens makt. De tvingar inte till sig någons lojalitet, de utövar inte påtryckningar. Genom sin blotta existens motverkar de våld och död, men också lärjungars hierarkier och statustävlingar. Och där finns den likhet vi ska eftersträva.

Jesus makt är hjärtats makt. Han erbjuder Guds rike, det som redan finns inne i oss, till dem som kan ta emot det som ett barn. Utan baktankar, utan villkor. Det går inte att tjäna på det, inte att tvinga på det. Det är kärleken, att vi har skänkts Jesus. Det är kärleken, som springer fram ut våra hjärtan som när vi ser ett nyfött barn. Det är kärleken, det största hotet mot världens fel. De mäktiga slår tillbaka, med barnamord, förföljelser och trakasserier. Men kärleken som inte strävar efter makt går inte att krossa. Bli som barnen. Guds rike tillhör sådana som de.

julnattsbetraktelse 09

2009-12-27T00:47:00.001-08:00

Det är något alldeles märkligt och underligt med det här barnet.

Han strålade säkert inte. Jag tror inte han var så värst mycket vackrare än alla andra. Säkert inte varken längre eller starkare än andra heller. När Gud blir människa väljer han att bli rätt så vanlig.
Gud väljer att bli människa helt och fullt. Han delar ett vardagsliv. Våra vardagsliv.

Och på något sätt är det något nästan lite sorgligt med hans tillkomst också.
Han föddes inte som ett resultat av kärleken mellan två människor. Inte heller kom han till efter en passionerad natt. Han var inte ett svar på en barnlös längtan, eller ens särskilt önskad från början.
Nej, han har ingen annan anledning att finnas än vi. Och Guds längtan efter oss.
Och just precis det är väl det fantastiska och underliga med Jesus.

På grund av oss blir Gud sårbar.
På grund av oss blir Gud liten.
På grund av oss blir Gud ett barn.

För Gud älskar oss så mycket att han vill vara nära. Precis som när vi är alldeles vansinnigt förälskade och bara vill tänka på, prata om och vara nära den vi älskar. Vi är beredda att göra nästan allt för att vara så nära det bara går. Tänk dig det, så kanske en liten aning av Guds kärlek blir uppenbar.

Detta är natten. Detta är tiden. Det är nu vi står mitt i det som hände. Guds kärlek blev verklig och nära den där natten för länge sedan, och här är vi. Kärleken tog oss hit. Låt oss bära den kärleken vidare. Julen är fredens högtid, och freden, den börjar här, och den börjar nu. Med oss.

Även om vi är sårbara.
Även om vi är små.
Även om vi, till och med, är barn.
Vi bär Guds kärlek nu. Med den kan vi skapa fred.

Predikan minnesgudstjänsten 091101

2009-11-02T01:15:00.001-08:00

Vi delar samma erfarenhet.
Vi har älskat, och förlorat. Vi har störtats ner, kastats ner i sorgens djupaste avgrund, och fruktat att vi aldrig någonsin kan ta oss upp. En del av oss kanske fortfarande är där.
Vi har delat, och delar säkert än, skräcken för ensamheten, för sorgen, för natten. Den rädsla som präglar så mycket av våra liv, och som vi vet är välgrundad. För förr eller senare förlorar vi någon vi älskar, och skräcken blir verklig.
Vi delar samma erfarenhet, om än den aldrig kan vara exakt samma. Sorgen finns i allas våra liv. För en del av oss här är den rå och ny, för andra har den blivit en del av livet sedan många år. Vi har förlorat olika människor, och sorgen efter en är aldrig riktigt samma som sorgen efter en annan. Men erfarenheten, den delar vi.

Jag har ett armband som jag bär i stort sett varje dag. På det är skrivet ord av en engelsk medeltida mystiker vid namn Julian av Norwich. Där står: All shall be well, and all shall be well, and all manner of thing shall be well. Allt ska bli bra, och allt ska bli bra, och alla slags ting ska bli bra. Det är ord jag behöver höra. Ofta och mycket. Allt ska bli bra.
Även om vi sörjer nu, kommer det bli bra.
Även om vi är rädda nu, kommer det bli bra.
Även om vi är ensamma nu, kommer det bli bra.
Kanske inte i morgon. Kanske inte om ett år. Men det kommer bli bra.
Det är kanske inte lätt att ta till sig. Det tål att upprepas. Därför bär jag armbandet ofta. Jag behöver upprepa orden, för de tål att upprepas. Allt ska bli bra. Allt ska bli bra.

Samma budskap ger oss Jesus.
Ni är mer värda än aldrig så många sparvar. Var inte rädda. Ingen av er är glömd av Gud. Var inte rädda. Allt ska bli bra.

I vår rädsla, i vår ensamhet, i vår natt finns det en som delar vår erfarenhet. Fullt ut, för han är med oss. Han som känner till och med hur många hårstrån vi har på huvudet. Han som känner oss utan och innan säger till oss att vi inte behöver vara rädda. Han vars käpp och stav leder oss. Våra rädslor delas av den som inte behöver frukta någonting, och vi är lovade att allt ska bli bra.

Vi delar samma erfarenhet. Vi här, och bibelns människor, och alla de där emellan. Sorgen ser inte likadan ut, men rädslan och övergivenheten går som en grå tråd genom historien. Att leva medför att förlora. Att leva medför saknad. Att leva innebär att vandra i den mörkaste dalen om och om igen, såväl som att värmas av sol och ljus.

Här, i den mörkaste dalen, är det kallt och ensamt. Här, i den mörkaste dalen, härskar rädslan och oron. Djupast ner i förlustens mörka dal, verkar det inte finnas en väg upp.
Sorgen lägger sig som ett dunkel runt omkring.

Men med Herren som vår herde finns det ett slut på saknaden. Längtan tar över. Från tron att vi aldrig mer ska ses, till vissheten om att vi en dag ska mötas igen. Inte saknad, längtan.

Längtan efter Herrens hus. Längtan efter livets vatten. Längtan efter att rädslan ska ta slut. Och framförallt, längtan efter de älskade.

Paulus skriver: ”Vi vill att ni ska veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom.”

Vi har hoppet. Vi har förvissningen. Låt saknaden vändas till längtan, för en dag ska vi få bo i Herrens hus. En dag ska smärtan och sorgen och tårarna vara över. Där finns ännu en erfarenhet att dela, en att längta efter. Allt ska bli bra, och allt ska bli bra och alla slags ting ska bli bra.

Predikan 11 efter Trefaldighet "Tro och liv"

2009-08-22T15:12:00.000-07:00

I andra Korintierbrevet beskriver Paulus sig själv som en lerkruka, som fylls av Guds nåd och gåvor. Vi är inte guldskålar. Inte kristallvaser eller ens tennfat. Lerkrukor. Ömtåliga, enkla. I sig själva inte värda många ören, men helt ovärderliga i rätt sammanhang. Det är en klok bild. Den håller tanken fast vid marken, vid jorden och det jordiska här. Vid medvetenheten om att höra ihop, och om att det är lätt, så lätt, att skada varandra, och att vi då skadar oss själva.

Som min mosters keramikmugg som är alldeles skev och knölig, där det står "Nobody's perfect", ingen är perfekt. Lerkrus. Det är en bild som inte ger utrymme för särskilt mycket stolthet och högmod.

I vår lutherska tradition finns en medvetenhet om denna svaghet. Ingen människa är fullkomlig. Alla har vi syndat, alla är vi svaga, alla behöver vi Gud. Men ganska ofta tycks det som att det finns någon slags gradskillnad. Det finns de som är mer eller mindre syndare, de som har mer eller mindre insikt om vad som är syndigt, och de som är mer eller mindre villiga att påpeka det för andra. Och så smyger sig övermodet in, trots allt.

Jag har ägnat alldeles för många timmar under nätterna den senaste veckan åt att följa den amerikanska lutherska kyrkans stora kyrkomöte, det som kallas för Church Wide Assembly. Debatterna och diskussionerna har sänts live på Internet, och det har varit fascinerande och oerhört givande att så att säga lite på avstånd få följa en gren av Guds folk i arbete. Talare efter talare har gått upp till mikrofonerna för att försöka påverka de 1045 delegaterna att rösta i enlighet med vad just den talaren uppfattar som Guds vilja för deras kyrka och världen. Ja, för så gick retoriken. Med Bibel i hand och blödande hjärtan ställde sig unga och gamla, kvinnor och män, lantbor och stadsbor upp och deklarerade sig endast en syndare, men en syndare som sökte efter Gud. Och talade bland annat för eller emot om personer som lever i partnerskap ska få vara präster, eller överhuvudtaget tjänstgöra i kyrkan.

För en del av oss är detta en enkel fråga. Det borde den inte vara för någon.

Och vad som rörde mig och gjorde mig oerhört lycklig framför datorn mitt i natten var den ton av respekt och ödmjukhet som präglade samtalen där borta i svensktrakterna i Minneapolis. Vi är alla syndare. Allihop. Vare sig vi är hetero- eller homosexuella. Med det i medvetandet kan vi tillsammans sträcka oss efter Gud. Med det i medvetandet kan vi inte vara rädda för att släppa in dem vi inte förstår. Med det i medvetandet kan vi inte döma.

Ja, de tog beslutet att prästviga människor som lever i en fast relation med någon av samma kön. Fullt medvetna om att detta kunde hota enheten i kyrkan, var kärleksprincipen viktigare än organisationen och troheten mot det lutherska arvet och dess krav på att kyrkan måste förändras med sin tid var viktigare än rädslan för det annorlunda.

Men i salen höjdes inga glädjetjut. För att när människor ärligt och längtansfullt försöker utröna Guds vilja och kommer till olika slutsatser måste dessa respekteras. Delegaterna bad med varandra. En del grät av glädje, andra av rädsla och sorg. Naturligtvis fanns det de som ilskna stormade därifrån och de som gick hem och öppnade champagnen, men det stora flertalet såg det stora som hände, och bad.

Jag säger er, det var de som gick hem rättfärdiga.

Att bedöma andra människors liv är Guds arbete, men ibland måste vi göra det. Därför är det inte en lätt fråga, detta. Därför är människor som fariséen i dagens evangelium sådana som skadar kyrkan, och i förlängningen försvårar spridningen av Guds rike.

Det är svårt, då, att inte bli en liten smula skadeglad över Jesu ord. Skadeglädjens evangelium. Det skadeglada budskapet. De första ska bli de sista. De ska bli sist, de där som tackar Gud för att de inte är som de där andra. Som de homosexuella. Som de ljummet liberala. Som de tungotalande bibelutdelarna på stan. Som de självsäkra ateisterna. Som amerikaner, araber, Rosengårdsbor eller anarkister. Problemet är att vi ju också är sådana som tackar Gud för att vi är så bra i jämförelse med andra. Vi tackar Gud för att vi inte är som de som dömer... Och så går alltihop i en cirkel. Vi blir först och sist, oförmögna att själva genom våra handlingar, fromhet eller bön på något sätt skaffa oss himmelska extrapoäng.

Gud, var nådig mot oss, syndare. Kyrie eleison. Du, Gud, är den som har alla våra liv i din hand. Du håller vår församling ömt i dina händer, formar leran, gör oss vackra och fyller oss med liv. Väl medveten om att vi inte alltid blir ett särskilt funktionellt lerkrus fyller du oss ändå med din nåd. Trots att vi är svaga ger du oss allt. Och fast vi spiller ut dina gåvor ger du oss alltid mer.

Och då kan vi släppa in andra. Tillsammans är vi kyrka, med allt vad det innebär av imperfektion och trevande sökande efter sanningen. Korintierna var verkligen inte Guds bästa barn, och ändå var de det. Paulus skäller på dem, men räknar också upp deras gåvor. Romarna, i sin storstad med alla möjligheter och hårda hierarkier, får höra att Gud inte gör någon åtskillnad, alla har blivit friköpta.

Vi kommer gråta många gånger ännu. Vi kommer glädjas och jubla. Vi kommer rusa åstad och tvekande sätta en fot framför den andra. Som ett folk. Ett folk av alla nationer, färger, identiteter, läggningar och åldrar. Ett folk med alla möjliga slags åsikter, men med en enda Herre. En enda Gud. Ett folk med stolthet och självförakt, självgodhet och ömjukhet. Men med en enda räddning.

Människan blir rättfärdig genom tro, ej genom laggärningar. Gud gav och ger av kärlek, inte efter förtjänst.

Och i slutändan älskar Gud också fariséen. Sist i kön, ja, men inte utestängd.

Predikan 090426 ”Den gode herden” Tredje söndagen i påsktiden

2009-04-25T14:50:00.001-07:00

Jag kommer ihåg paniken.
Jag vet inte riktigt hur gammal jag var, kanske tio år, och jag skulle åka buss till tandläkaren själv. Vi bodde en mil utanför Helsingborg, och tandläkaren fanns på Råå, ungefär halvvägs in. Det är mycket med den bussfärden jag inte minns överhuvudtaget, bland annat varför jag glömde att trycka på stopp-knappen. Jag minns känslan när jag insåg att det var för sent. Jag minns känslan när jag förstod att min mamma, som inte hade särskilt gott med pengar, kanske skulle vara tvungen att betala böterna för att jag hade uteblivit. Ja, det fanns stora skyltar om det på Folktandvården där. Och mest av allt minns jag känslan av att vara fullständigt övergiven.
Jag kom mig inte för att trycka på knappen. Inte förrän vi hade kommit ända in till Söder kom jag av bussen, och började gå och springa de fyra kilometerna tillbaka. Jag tror att jag grät hela vägen, och när jag kom fram, säkert en timme sen, var det nästan att jag inte vågade gå in.
Naturligtvis blev det inga böter. Sköterskan var bara glad att det inte hade hänt mig något, och mamma kom och hämtade mig.

Men paniken. Känslan av att vara fullständigt övergiven, av att det inte finns någon utväg, den tror jag att vi alla har erfarenhet av. Vare sig vi kände den som barn, kanske vilse någonstans, eller som vuxna. När golvet försvinner under oss, när vi är i fritt fall, när allting verkar glida oss ur händerna… Ingen kontroll. Ingen som är med. Ensamt och panikslaget. Och ensamheten hotar så, för vi är flockdjur precis som fåren.

Utan en herde strövar vi vilse. Upp i bergen, ner i klippskrevorna. Fastnar i snår och träsk. Jagas av rovdjur, hotas av svält.
Och utan en herde kanske vi inte ens vågar lämna fållan. Vi trycker oss räddhågsna samman i rädsla för allting främmande, allting som kanske kan var ett hot, och betet blir magrare där inne hela tiden, men vi vågar fortfarande in ta oss ut genom grinden.

Men herden lockar oss ut. Han ropar på oss med våra namn, och vi följer honom ut, för att vi vet att ingenting kan hota oss när han är med. Om vi går vilse hittar han oss, om vi fastnar befriar han oss. I själva verket är han den som överhuvudtaget gör det möjligt för oss att gå ut, han är inte bara den som leder, han är dörröppningen också. Han visar på nya möjligheter, han öppnar vägar där det förr inte fanns några. Inget rum är slutet för honom, ingen mur för hög.

Och där den gråtande Maria sprang över viadukter och på trottoarer, där sprang Herden med. Han lämnar inget av sina får. Inte det gamla förvirrade, inte det starka och självsäkra, inte det vilsna lammet. Han undanröjer inte alla hinder, men finns där för att hjälpa om de skulle bli för svåra. Han tar inte bort all smärta, men bär den tillsammans med oss.

Den herden är Jesus Kristus. Han som så bryr sig om sina får att han blir Guds Lamm. Han som hela tiden ställer de minsta och mest försvarslösa framför alla andra. Han är den som följer, leder. Han är, som alla herdar, den som går utanför ramarna och gränserna för att vara nära sin flock. Han är den som motar undan mörkret.

Paniken har ingen grund. Ensamheten finns inte mer. Varje natts mörker följs av gryningsljus. En morgon en vår för många år sedan, i ett land långt härifrån, steg en herde ur sin grav för att åter ta upp sin stav. Hans får var skingrade, och han hämtade dem till sig igen. En del var sårade, och han förband dem. Stenen framför hans grav var bortrullad, och kvar var bara han som blev grinden till fållan. Genom honom, in i gryningsljuset, vandrar hans får. Evighetens dörrar står öppna, det finns ingen anledning att försöka smyga över muren längre. Du kan kliva av bussen tidigt eller sent, det finns ingen anledning till panik. Du är inte ensam, aldrig ensam, för med dig vandrar Guds herde. Han som kom för att vi skulle ha liv, och liv i överflöd.

söndagen efter jul 08

2008-12-27T12:33:00.000-08:00

Det står ingenting om en predikan i agendan, och kanske är det ett misstag gjort i Andens ingivelse, för det finns ingenting tröstande att säga när man konfronteras med dessa ord, och denna händelse. Men inte kan de stå obemötta, oförklarade, oreagerade på heller.

Ängeln sade för bara några dagar sedan:
Se! Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket!

Knappt har ekot dött bort, förrän orden är som aska i munnen. En glädje…för vem? Inte för mödrarna i Betlehem, och säkert en mycket tveeggad sådan för Maria, som måste fly med sin nyfödde. En glädje för hela folket. Julens bittra eftersmak.

Barnamord har skett förr, och de har skett efter. De har alltid upprört, men sällan har de påverkat länder och härskare. Än idag sker det, barn som offras på de vuxnas altare av girighet, maktlystnad och egoism.
Än idag tvingas barn fly undan död och smärta.

Var är glädjen i det?

Men det är ju just det. Barnet Jesus föddes just på grund av sådant här. Barnet Jesus fick dela vår smärta och rädsla, redan som liten, och att det fortfarande är så här på vår jord skickar det tydliga budskapet att vi inte har förstått någonting.

Julen handlar om fred, och ändå producerar vi vapen.
Julen handlar om barn, och ändå ser vi på när barn tvingas till fattigdom och förnedring.
Julen handlar om kärlek, och ändå stänger vi av tv-n när nyheterna blir för jobbiga, för att inte störa harmonin.

Julen handlar om hur Gud delar vårt liv. Och ändå kan vi inte se hur Gud är i dem som vi vägrar dela med.

Ja, orden är beska och smärtsamma. Rakel begråter sina barn. Och hon har inte slutat. I Betlehem dör barnen ännu. Inte bara där, och inte ens bara långt borta. Barn dör. Även när det är jul. Och det kan vara svårt och sorgligt att vara människa, även när det är jul. Men julen kan få vara ett ljus i det mörkret.

Vi ska inte sluta fira jul. Vi ska fira den trots död och ondska, vi ska fira den för att vi vet att Gud vill fred och försoning, vi ska fira den för att Gud valde att dela den med oss. Vi ska fira, eftersom det finns hopp för vår framtid, för Rakels framtid, för att ett barn föddes för att dela vårt mörker. Ett barn föddes för att dela vår sorg, och göra den till ljus.

Därför är hans födelse en glädje för hela folket. Trots allt.

Christmas sermon w children 2008

2008-12-25T15:34:00.000-08:00

I'd like your help to tell this story.

Those of you on this side – whenever I mention sheep, could you say ”baaaaah” loudly? OK? Shall we try? Sheep! Excellent!

And you on this side, when I say cow or cows, can you ”mooooo” really loudly? Let's try: Cow! Brilliant!

And you children in the choir, who sing so prettily for us, can I ask you too a favor? When I mention angel or angels, can you sing ”aaaaaaaah”, just like an angelic choir? Testing: angel! Wow. Thanks!

And finally, something for us all together. I will say star at one point. Can you then put your hands up in the air, all of you, and twinkle with your fingers, like this? Let's try it: star! Cool! Very, very good.

Then, let's tell this story!

...............................................................

Bethlehem was absolutely packed full with people. There were people sleeping everywhere. The inns were full. The hotels had been completely booked for months. Everyone who knew anyone in Bethlehem had arranged to stay in their homes, sleeping in livingrooms, on floors, in kitchens, terraces and even hallways. Even the good places outdoors were occupied, and visitors slept under trees and bushes.

Even the stables were full. And in one specific stable the most important thing in history was about to happen.

In that stable, there might have been a couple of horses and donkeys. Some that belonged there, and some that belonged to visitors. There probably lived some hens, and of course cows! (mooooooo) The cows (mooooo) probably lived there all the time, but most of the animals were strangers to each other. Maybe they were standing there in silence, glaring at each other, wondering who the others were. The horses munched their hay and made an effort not to talk to the cows (mooooo), the donkeys flapped their ears and disturbed the hens that tried to sleep. The atmosphere was kind of tense.

And suddenly, the door to the stable opened, and two humans and a donkey entered. The donkeys refused stubbornly, 'cause donkeys are stubborn, to make room for the new donkey, so she had to stand with the cows (mooooooo). The hens flapped their wings in a displeased manner, and the horses kept really quiet, hoping no one would move them.

The humans sat down in the hay among the cows (mooooooo). And there, in the middle of the night, it happened. A child was born, right there among the hay and straw. The hens stopped cackling. The donkeys all of a sudden found they had room for more, and the horses put their soft muzzles down to smell the little baby. And the cows (moooo) backed away from their crib so that the baby could have somewhere to sleep. The stable was at peace.

Outside Bethlehem, there were not nearly as many people. Maybe the shepherds that were huddling there on the field wished to be with all the others in the warmth. Maybe they had already been taxed, maybe they didn't count. In any case, they were alone with their sheep (baaaaah) in the dark and cold. They sat around the fire, and the sheep (baaaaah) lay around them, not sharing their body heat.

But all of a sudden, the sky was full of angels (aaaah). The sheep (baaaah) must have been as scared as the shepherds. The darkness gave way for light, the silence and baahing of the sheep (baaaah) – yeah, just like that, gave way to the song of the angels (aaaaaaaah). And right there they got the message from the angel (aaaaaaaah), and decided to go into Bethlehem, sheep (baaaaah) and all.
Imagine them bustling though the narrow streets of Bethlehem, looking for the stable the angels (aaaah) had been talking about.

The little stable was filled to bursting. There were donkeys, cows (moooooo), hens, sheep (baaaaaah), horses, people and angels (aaaaaah). And in the middle of it all a baby was sleeping, in spite of all the noise. A baby that gave them all hope. Maybe the sheep (baaaaah) dreamed of juicy leaves, maybe the cows (moooo) dreamed of green pastures, maybe the angels (aaaaah) dreamed of eternal song, maybe the humans dreamed of peace.

But the child, that made Gods dream of love and faith real, slept. The animals hushed. And over them all the star (twinkle) shone, as a sign telling everyone that now there was light in the darkness, now there was hope and faith in the future. Now it was clear that God was in the midst of creation, and drew it back through love. And the cows (moooooo), and the sheep (baaaaah) and all of the others slept.

betraktelse julbön med små och stora 08

2008-12-24T04:34:00.000-08:00

Jag skulle vilja be er om lite hjälp att berätta den här historien.
NI som sitter på den här sidan – skulle ni kunna säga bääää varje gång jag säger får. Kan vi testa? Får!

Och ni som sitter på den här sidan – kan ni tänka er att säga muuuu varje gång jag nämner kor? Ok, vi testar. Kor!

Och kören. Ni sjunger så vackert att jag skulle vilja be er sjunga änglarnas del. Varje gång jag säger änglar, kan ni tänka er att sjunga aaaaaaaah? Ska vi testa? Änglar!

Och så allihop. När jag säger stjärna, kan ni hålla upp era händer i luften och "blinka", så här? Vi testar. Stjärna! Tjusigt!

Då börjar vi.

.......................................................

Det var fullt överallt i Betlehem. Det var fullt på varje värdshus, hotellen var fullbokade sedan månader tillbaka. Varje familj hade gäster sovandes i vardagsrum, på golven och terrasserna. Alla de bra utomhusplatserna var säkert fulla med folk också – under buskar och träd låg folk och sov.

Det var till och med trångt i stallen. Och i ett speciellt stall utspelade sig det viktigaste som någonsin hänt.

I det stallet fanns det säkert några hästar och åsnor. Där fanns garanterat hönor, och så kor (muuuuuuu) förstås! Korna (muuuuuu) bodde nog där mest hela tiden. Åsnorna hade kanske följt med sina ägare till skattskrivningen, och hästarna likaså. De var främlingar för varandra, och kanske stod de där i tystnad och blängde och undrade vilka de andra var. Hästarna mumsade på sitt hö och försökte låta bli att prata med korna (muuuuuu), åsnorna envisades med att vifta med öronen trots att hönorna försökte sova.

Och mitt i alltihop öppnades dörren och ett par människor klev in, tillsammans med en åsna. Åsnorna tänkte då minsann inte flytta på sig för att den nya åsnan skulle få plats, så hon fick stå med korna (muuuuuu). Hönorna flaxade missnöjt, och hästarna, som ju var lika stora som korna (muuuuu) stod så stilla de kunde och hoppades att ingen tänkte flytta på dem i alla fall.

Människorna slog sig ner med korna (muuuuuu). Och där, mitt i natten, hände det. Ett barn föddes, bland hö och halm. Hönorna tystnade. Åsnorna fann att de plötsligt hade plats för andra i spiltan, och hästarna snusade med mjuka mular på det lilla barnet. Och korna (muuuuuu) backade från sin krubba så att barnet hade någonstans att ligga. I stallet sänkte sig friden.

Utanför Betlehem var det inte lika fullt av folk. Herdarna önskade kanske att de var tillsammans med alla andra i värmen. Kanske hade de redan klarat av skattskrivningen och återvänt till sina arbeten, eller så kanske de inte räknades.

I vilket fall som helst var de ensamma med sina får (bääääää) i mörkret och kylan. Och lukten av får (bääää), men den kände de nog inte längre.

Helt plötsligt var himlen full av änglar (aaaaah). Fåren (bääääää) måste blivit lika förbluffade som herdarna. Mörkret vek för ljus, tystnad och ett enstaka bräkande från fåren (bääää) ersattes av änglarnas (aaaaah) sång. Och herdar och får (bääää) lämnade ensamheten och trängde sig in i Betlehem, för att änglarna (aaaah) berättat för dem om stallet.

Det lilla stallet var plötsligt fyllt till bristningsgränsen. Åsnor, kor (muuuuu), hönor, får (bäääääää), hästar, människor och änglar (aaaah). Och i mitten ett litet nyfött barn, som sov sig genom oväsendet. Ett barn som gav dem alla hopp. Kanske drömde korna (muuuuuu) om ständigt gröna fält, kanske drömde änglarna (aaaah) om sång, kanske drömde fåren (bääääää) om saftiga blad och kvistar. Kanske drömde människorna om fred.

Men barnet, som gjorde Guds dröm om kärlek och tro verklig, sov. Och över dem alla lyste stjärnan (blink), som ett tecken på att nu fanns det ljus i mörkret, nu fanns det hopp och framtid. Nu var det tydligt att Gud var mitt i sin skapelse, och älskade den tillbaka till sig. Och korna (muuuuuu), och fåren (bäääää) och alla de andra sov.

Betraktelse på skolavslutning (internationell + svensk skola) Sermon on an end of semester cerenomy for a school

2008-12-18T02:54:00.000-08:00

Some people, and I’m not sayin’ you are those people, think that what is on the surface of a person is a correct description of what’s underneath.
And this might actually be true. In a few, very rare cases. But most of the time the surface only reflects a tiny, tiny portion of the person, and sometimes, not at all.

Vi människor envisas med att bedöma varandra efter utsidan. Vi tror att en människas sanna jag finns där, avslöjas där. Till exempel tror min femåriga dotter att alla tjuvar har svart- och vitrandiga kläder, och att de emellanåt tar på sig andra kläder över dessa, för att luras. Jag har en svart- och vitrandig halsduk, och jag undrar vad hon tänker när jag tar på mig den.

(We humans insist on judging others by the way they look on the outside. We believe that a person's true self is there, revealed there. For example, my five-year-old daughter believes that all thieves wear black and white striped clothes, and that they sometimes put on other clothes on top, to cheat others. I have a black and white striped scarf, I wonder what she thinks when I put it on.)

As we all are aware of how much impressions matter, we dress accordingly. Today, I wear this fancy cope, because this is a big day for all of you, and I want to celebrate along with you. I wear white, which is the church’s color for feast. There are others here too that have special clothes.

Många av er har på sig sina finaste kläder idag. Andra har det inte. I en del fall är det svårt att avgöra – N har slips och kostym, vilket skulle kunna vara finkläder, men nog är närmast vardag för honom, eller hur?
Men oavsett hur vi är klädda, är det personen inuti som är viktig.

(Many of you have your finest clothes on today. Others have not. In some cases it's hard to tell - N has a suit and tie, which could be finery, but for him is almost every day wear, right?
But no matter how we are dressed, it's the person inside that is important.)

I could remove this cope and this surplice, and still be a priest, still be Maria.
N will still be N when he comes home tonight and takes off his tie.
And all of you guys will still be you when you are in your pj’s and go to bed.
Maybe even more you.

Våra kläder och uniformer säger något om vilka vi är och vilka vi vill vara, men innerst inne är det sanna jaget gömt. Även tjuven tar av sig sina svart-vitrandiga kläder och kramar sitt barn innan sängdags. Och det är där julens budskap kommer in. Vi önskar en massa saker, men glömmer ibland bort vad vi verkligen behöver – att bli sedda och uppskattade för de vi verkligen är.

(Our clothes and uniforms say something about who we are, and who we want to be, but deep inside the true self is hidden. Even the thief takes off his black and white striped clothes and hugs his child before bedtime. And that's where the message of Christmas comes in. We wish for a lot of things, but sometimes we forget what we really need - to be seen and appreciated for who we really are.)

So, this Christmas, I ask you to remember need instead of want. What do you need? What does your family and friends need? What does the stranger and the ones who have nothing need?
I don’t need this cope. But there is one baby here, who needs me to think of him, and thru him all the others without clothes or home. Today, I give my cope. Tomorrow, let’s all think of the ones without. Let’s think of need and want. And let’s remember that it’s the person and not the surface that matters in the end.

(took off my cope and put it over baby Jesus in the Nativity)

God Jul allihop!
Merry Christmas everybody!

Sermon on the 1st Sunday in Advent, 2008

2008-11-30T11:49:00.000-08:00

(Zechariah 9:9-10, Romans 13:11-14, Matthew 21:1-9)

I will tell you a fable today. Do you know what a fable is? It's a fairytale, but with animals as protagonists, and usually it's about important things. Sometimes it can be about being helpful or humble. This fable is about hope.

Once upon a time, a long, long time ago, an old donkey lived in a village. It was a pretty wise old donkey, who came from a long line of wise donkeys. And these donkeys were wise because they carried their wisdom on to their foals through stories. That way, their foals, got all their parents' wisdom, and added their own, each generation becoming more filled with stories and tales, thereby becoming wiser than the last.
Anyway, this donkey was telling her foal, who was actually a colt, almost grown, the story of her life. She was a really old donkey, and had had a rich and interesting life. But, the foal had, to be honest, heard many of the stories before, and actually thought his mother was repeating herself quite often, as many half-grown children often think of their parents.
But there was one story the colt loved to hear over and over again.
”Mom”, he said, ”please tell me the story of your first journey!”
The mother also thought it was the best story of all, and she told it happily.
”As you know, my son, I was not born here in Bethphage (that was the name of the village where they lived). As a matter of fact, I come from a village in the north, called Nazareth, in Galilee. There, the grass is always fresh and green, because there is a great lake there, and the grass, and the leaves are more fragrant there than anywhere else.”
The foal closed his eyes and tried to imagine the green grass and the water. He had never seen a lake, and tried to picture it in his mind. Maybe it was like a really big puddle.
”In Nazareth I lived with Anne and Joachim and their daughter Mary. My mother lived there too, and my grandmother. Our people were kind to us, they gave us good food and did not make us work too hard. Mary, especially, I liked a lot. She used to scratch me behind the ears.”
The foal smiled. He too loved to be scratched behind the ears.
”One day I was sent with Mary and one of the neighbor boys, Joseph, on a long journey. Mary was heavier than before, and at first I did not understand why. But after a while I found out that she was with child. Child, that's what humans call their foal.”
The colt laughed. Child...what a silly word!
”Only a short distance from here, in Bethlehem, the child was born. And what a child it was! I have seen many babies, both before and after that baby, but he was special. There was something about him. I was there when he was born, he was born in my stable! And I got to carry him to Egypt and all it's wonders, and I carried him back to Palestine after many years. And I tell you, my son, there has never been a human like him.”
And the son asked, as always:
”What was his name, mommy?”
”He is called Jesus.”
”And where did he go?”
”I do not know, my son. We lost touch. But I know we'll meet again. There is something about him, he is special. I long to see him again, I do. He is worth waiting for, of that I am sure.”
The colt shook his long donkey head. He had not lived for very long, but he had never met a human that was that special. Some of them were kind, yes, but to long for one? Unless, of course, there would be honey involved.
The spring sun warmed their backs as they were standing outside their master's house in Bethphage. All of a sudden, they heard noise. They looked in the direction of the sound, and saw two men approaching. To the donkeys' extreme surprise, the men untied them and led them away. They were so surprised, they did not even put up a fight, and if one knows how donkeys work, that must have been a great surprise indeed!
The men, who had kind eyes and soft hands, put their cloaks on the donkey and her foal. And then, the animals saw another man approaching. The donkey jolted, there was something about him...something familiar... When he put his hand on her muzzle, she remembered, she felt his scent. He also greeted her son, the colt. And when the donkey saw her son prance and dance with joy, she smiled.
”See? Did I not tell you he was worth waiting for?”
The man, who she now knew was Jesus, who she had carried as a baby, sat up on the colt. It was the first time the young donkey carried a human, and he moved ever so carefully. The donkey mother's heart swelled with pride.
Then she held her head up high, as much as a donkey can, and started walking towards Jerusalem. There were people everywhere, there was a din and a noise, and under her hooves she felt cloth and leaves. It felt like her son was carrying a king. He, a simple donkey from Bethphage! But the memory of the warmth of his hands and his smile erased every doubt. This was what she had been waiting for her whole life, What a story to tell!

The whole world has been waiting. The city of Jerusalem, also known as Zion, has been waiting. The donkeys, the sparrows, the bees, the cat fish and the snow leopards have all been waiting. The bluebells and the corn cobs have waited. And we have been waiting. We have waited for Jesus to come, with peace, and justice, and life for all. For him to come to us and make the world and nature whole again. The night is far gone, the day is near. Christ is coming, the Son of David, and at the beginning of each new church year, this day, hope is lit anew. One day the weapons of war shall be destroyed, one day terrorist acts and environmental distasters will end. He is worth waiting for and just like the donkeys in my fable, which might be true, we can carry that hope in our hearts. He will come back, in the name of the Lord. Hosanna in the highest heaven!

Predikan första söndagen i advent 2008

2008-11-29T15:05:00.000-08:00

Jag ska berätta en fabel för er. Vet ni vad en fabel är? Det är som en saga, fast med djur i huvudrollen, och oftast berättar den om viktiga saker. Ibland kan det vara om att man ska vara hjälpsam eller ödmjuk. Den här fabeln handlar om hopp.

En gång för länge, länge sedan levde en åsna i en by. Det var en ganska klok gammal åsna från en familj av rätt kloka åsnor. Och de var kloka, dess åsnor, för att de förde vidare all sin visdom genom berättelser. Så blev deras föl lika kloka som sina föräldrar, och lade sedan i sin tur till nya historier, så att deras barn blev ännu mer fyllda av historier och berättelser, och därmed ännu klokare.
I vilket fall som helst var den här åsnan i full färd med att berätta om sitt livs äventyr för sitt föl. Hon hade levt länge, åsnan, och varit med om mycket. Många av berättelserna hade fölet, som i ärlighetens namn nu faktiskt var en ungåsna, nästan vuxen, hört förr, och han tyckte nog att hans mamma höll på att bli lite gammal och tjatig ibland, men det var en berättelse han gärna ville höra igen.
”Mamma” sade han, ”berätta om din första resa!”
Och mamman tyckte också att det var den bästa berättelsen av alla, så hon berättade den mer än gärna.
”Som du vet, min son, är jag inte uppfödd här i Betfage (så hette byn där de bodde). Jag kommer i själva verket från en by som heter Nasaret, och som ligger i Galiléen. Där är det alltid grönt och vackert, för de ligger en stor, stor sjö där, och gräset är friskare än någon annanstans.”
Sonen slöt ögonen och föreställde sig det gröna gräset och vattnet. Han hade aldrig sett en sjö, men försökte tänka sig hur en sådan skulle se ut. Som en jättestor pöl, kanske.
”Där i Nasaret bodde jag hemma hos Anna och Joakim och deras dotter Maria. Min mamma bodde också där, och min mormor. Det var snälla människor som gav oss ganska bra mat och inte lät oss arbeta för mycket. Speciellt mycket tyckte jag om Maria. Hon brukade alltid klia mig bakom öronen.
En dag skickades jag med Maria och hennes trolovade Josef ut på en lång resa. Maria var tyngre än hon varit tidigare, och jag insåg så småningom att det var för att hon skulle få ett barn. Det är vad människorna kallar sina föl.”
Sonen skriade av skratt. Barn! Så fånigt det lät!
”Bara en liten bit härifrån, i Betlehem, föddes så det barnet. jag har sett många människobarn, både innan och efter dess, men inget är som det barnet. Jag fick vara med när han föddes, och jag bar honom sedan ut på ännu en resa, till Egypten, och även därifrån. Och jag säger dig, min son, aldrig har det funnits en människa som honom.”
Sonen frågade, som alltid:
”Vad hette han, mamma?”
”Han heter Jesus.”
”Vart tog han vägen, mamma?”
”Jag vet inte, min son, men jag är säker på att vi en gång kommer mötas igen. Det var någonting speciellt med honom. Jag längtar efter att se honom igen, det gör jag. Han är värd att vänta på.”
Sonen skakade på sitt långa åsnehuvud. Han hade inte levt så länge, men redan visste han att de flesta människor varken var särskilt snälla eller värda att längta efter. Om de inte bjöd på honung, det vill säga.
Vårsolen brände ner på dem där de stod tjudrade utanför huset. Det gamla åsnestoet och hennes unge son stod absolut stilla, bara svansarna viftade då och då bort några flugor.
Plötsligt hördes det oväsen. Slött tittade åsnorna bort mot ljudet, och fick se två män komma gående mot dem. Till deras oerhörda förvåning band männen upp deras tömmar, och ledde bort dem. Åsnorna kom sig inte ens för att streta emot, och om man känner åsnor vet man hur förvånade de måste ha varit för att de ska glömma det.
Männen, som hade snälla ögon och mjuka händer, lade sina mantlar på ryggarna på stoet och fölet. Och sedan såg de en annan man komma mot dem. Stoet spratt till, det var något med honom...något välbekant... När han lade sin hand på hennes mule och smekte den, mindes hon, kände hon igen lukten. Han hälsade också på fölet, ungåsnan. När stoet såg hur hennes son kråmade sig och fullständigt skuttade av glädje, log hon mot honom.
”Se. Sade jag inte att han var värd att vänta på?”
Mannen, som hon hade förstått var Jesus, som hon burit som barn, satte upp på ungåsnan. Det var första gången han bar en människa, men han rörde sig så försiktigt, och åsnestoets hjärta svällde av stolthet.
Sedan sträckte hon på sig, så gott en åsna nu kan sträcka på sig, och började sakta skritta mot Jerusalem, efter sin son och hans underbara börda. Det var folk överallt, och under hennes hovar kände hon tyg och palmblad. Det kändes som om hennes son bar en kung. han, en enkel åsna från byn Betfage. Men värmen från hans händer, och minnet av hans leende, suddade ut allt annat. Detta var det hon väntat på i hela sitt liv. Vilken berättelse att föra vidare!

Hela världen har väntat. Staden Jerusalem, också kallad Sion, har väntat. Åsnorna, gråsparvarna, bina, abborrarna och snöleoparderna har väntat. Blåklockorna och majskolvarna har väntat. Och vi har väntat. Vi har väntat på att Jesus ska komma, med freden och rättvisan och livet till alla. Att han ska komma och göra världen och naturen hel igen. Natten går mot sitt slut och dagen är nära! Kristus kommer, Davids son, och varje nytt kyrkoårs början, den här dagen, tänds hoppet igen. En dag ska krigens vapen förintas, en dag ska terrordåd och miljöförstöring upphöra. Han är värd att vänta på, och precis som åsnorna i fabeln, som kanske är sann, kan vi bära hoppet i våra hjärtan. Han kommer tillbaka, i Herrens namn. Hosianna i höjden!

Predikan Alla helgons dag 08

2008-10-31T17:06:00.000-07:00

Mitt i finanskris och räntekaos, mitt i den amerikanska valcirkusen och all dess påverkan på våra liv, slår Jesu ord hårt. Och de klingar sant, sannare än vad många av oss hade anat för ett år sedan, eller ens för sex månader sedan.
Ve er som är rika, ni har fått ut er glädje.
Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra.
Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.

Ve er som söker tillfredsställelse för stunden, den ska försvinna.

Ve oss.

Vi talar om att leva i nuet. Att oroa oss är inte bra, att planera är för tråkigt, men i själva verket oroar vi oss, och planerar, men för fel saker.
Vi gör upp budgetar, om vi är duktiga. Vi sparar, om vi är skötsamma.
Vi planerar, fixar, ordnar.

Men för vem gör vi det?

Inte är det för Gud, inte. Inte är det särskilt ofta ens för våra medmänniskor. Det handlar, som så ofta, om oss själva. Vi sätter oss själva i första rummet, och därmed glömmer vi det största budet: Du ska älska Herren din Gud mer än allting. Och i vår själviskhet glömmer vi också den andra delen: och din nästa som dig själv.

En människa som handlar så har redan fått ut sitt goda. Hon har handlat för sitt eget bästa, här och nu. Jesus säger inte att den människan blir straffad, hon har bara inte särskilt mycket mer att hämta ut. För även om jag samlar skatter på jorden, kommer jag få gråta. Det mänskliga livet innehåller sorg och smärta och hunger, för rika som för fattiga. Men ve den som håller sig undan allt det på bekostnad av andra. Ve den som sänker sin blick, som bara ser sig själv, istället för att klättra upp i det högsta klocktorn hon kan finna och där söka Gud.

Om du är fattig nu.
Om du hungrar nu.
Om du gråter nu.
Om du blir smädad, mobbad, för din tro.

Vet då att håller du fast, om du lyfter blicken trots allt det svåra och hårda, kommer du se att Gud är med även där. Vet att det går att hålla fast även då.

Det är enkelt för mig att stå här och säga. Jag lever ett privilegierat liv, javisst. Men jag tror inte att det finns någon härinne som inte någon gång har tvivlat på Gud. Som aldrig har ifrågasatt meningen i det som händer, eller önskar ett tydligare ingripande. Jag kan ärligt säga att det händer mig jämt. Jag ser på hur världen ser ut, jag märker hur människor mår dåligt, och jag frågar mig emellanåt varför inget händer.

Men jag frågar mig sällan vad min roll är i det hela. Och det är nog ett av skälen till att jag inte är ett helgon.

Enligt Nathan Söderblom är helgonen människor som med sina liv visat att Gud finns. Det är en vacker definition, som säger något viktigt om hur en människa bör leva sitt liv. Finns Gud ger det nämligen konsekvenser. Finns Gud ska vi också söka Gud, vi ska lyda Gud, vill ha relation med den som skapat allt, den som upprätthåller allt liv. Finns Gud borde vi vilja vara så nära som möjligt.

Finns Gud kan vi säga med tillförsikt att de som är fattiga ska bli saliga och få Guds rike, eftersom de har givit allt, och därmed ska få allt.
Finns Gud kan vi förkunna att de som är hungriga ska bli mätta, eftersom Gud ska ställa allt till rätta.
Finns Gud förstår vi att de som sörjer och gråter ska få skratta, eftersom ingen sorg ska finnas mer, och ingen klagan och ingen smärta. Gud ska torka alla tårar från våra ögon.
Och finns Gud spelar inte smädelserna någon roll, nej, de gläder oss till och med, eftersom de visar på hur våra ord och handlingar faktiskt slår rot.

Finns Gud kan vi stå där inför skaran av mångtusende änglar och helgon, och vi kan stå där med raka ryggar. För om vi har varit fattiga, hungriga och sorgsna har vi varit det i Jesu namn, och vi kan räkna oss bland de heliga.

Men det kräver att vi släpper taget. Det kräver att vi prioriterar om, trots fallande kronor och flygbolagskonkurser, och det är svårt. Vi har inte byggt vår värld för helgon. Vi lever i en tid som lovar oss lycka nu, rikedom nu. Och misslyckandet lurar hela tiden runt hörnet. Men Gud väntar där också. Och mitt i allt det andra finns möjligheten öppen. Kanske når vi som Mose aldrig dit, men utsikten från berget är vacker. Saligheten väntar runt hörnet, precis nedanför berget. Tro, och det ska bli så. Tro på Gud.

predikan mikaeli 08

2008-10-13T02:23:00.001-07:00

Jag vet inte hur det är med er, men jag har alltid föreställt mig änglar som sittande på moln, med harpor i händerna, eller eventuellt i en stor kör samlade kring Guds tron, evigt sjungande, och det har varit en trevlig bild. Lite trösterikt och idylliskt sådär.

Hej himlarymder, kom änglahär. Höj era röster, sjung Herrens lov.

Det är så skönt och trösterikt att det finns en hel industri uppbyggd kring att tala med änglar, eller naturligtvis försäljning av tusentals änglastatyer eller bilder. Änglarna fascinerar.
Men den typen av änglar har ingenting med våra liv att göra.

När jag var liten samlade jag på bokmärken. Några av mina favoriter var just änglarna. De var stora, en del så stora att de stack ut utanför bokmärkesalbumet och följaktligen så småningom blev fransiga och vikta. Men då hade jag för länge sedan tappat intresset. I vilket fall som helst var jag allra mest fascinerad av den vackra ängeln med den ljusgula klänningen och det vågiga bruna håret. Man kunde inte se hennes fötter ordentligt, eftersom de var fast förankrade i ett moln. Hon, för det var inte minsta tvivel om att just den ängeln var en kvinna, var så nära idealutseendet jag kunde tänka mig.
Och så vänder vi oss till bibeltexterna idag. Ingenstans står det något om änglarnas utseende. På andra ställen talas det om män i skinande vita kläder, eller till och med personer som på avstånd ser ut som helt vanliga människor, men ingenstans ser vi några storvuxna gyllenhårade män med vingar. Inte heller några rosenkindade gloriabekrönta skönheter av den där bokmärkessorten. Och de enda keruber vi ser, i bibeltexter eller här i vår vardag, är våra egna barn.

Idag tänker jag att en sådan ängel inte bara är rätt meningslös, utan också i förlängningen talar om Gud på fel sätt. Jag skulle till och vilja påstå att de änglarna är närmare besläktade med dem Mikael störtar ned på jorden, Drakens änglar, än med den himmelska kören.
För den brunhåriga ängeln står still. Hon är i himlen, nöjd och fylld av fridfullt allvar. Hon verkar inte ha någon annan uppgift än att vara dekorativ. Hon bryr sig inte om någonting, och visar på en Gud som dragit sig undan, en Gud som inte längre bryr sig om människorna.

Men änglar handlar. Guds änglar är i rörelse. Och den rörelsen är en ständig resa mellan jord och himmel, de stiger upp och ned.
Det är som om himlen och jorden är en enda stor bikupa. Alla har vi våra olika uppgifter, och medan vi människor likt drönarna är fria att älska drottningen Gud, är änglarna arbetsbina. De hjälper, stöder, kommer med meddelanden, sjunger, lovprisar:

(Uppenbarelseboken 5:11-14)
Jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen, och de sade med hög röst:
Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten och få rikedom och vishet och styrka och ära och härlighet och lovsång.
Och allt skapat i himlen och på jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:
Den som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet.
Och de fyra varelserna sade: Amen.
Och de äldste föll ned och tillbad.
Sången är inte en behaglig körs skönsång. Det handlar inte om hovunderhållning. Guds änglar ropar utan rast: helig, helig, helig. De påminner oss, och resten av vår jord, om var vi kommer ifrån, vilka vi är och borde vara, och naturligtvis om vem Gud är. De bär budskapet om Guds kärlek, och de följer oss medan de sjunger helig, helig, helig.

Och de försvarar bikupan mot attack.
Det är möjligt att våra liv inte rymmer tron på änglar och den eviga kampen mellan ont och gott, annat än i lördagsfilmens heroiska form. I det dagliga funderandet på om man eventuellt ska byta bank eller vilken av de båda amerikanska vice-presidentkandidaterna som är bäst tycks möjligtvis tankar på änglar vara långt borta. Men det är just där, i vardagens ständiga frågor, som änglarna verkar. Det är där striden avgörs. I mitt och ditt kök. I våra rökrutor eller vardagsrumssoffor. För att änglarnas kamp är vår, och den har flyttats hit. Ja, om det är någonting som dagens texter gör alldeles klart, så är det att änglarna i allra högsta grad har med mänskligt liv att göra. Även sjungandet runt tronen har med mänskligt liv att göra. Jakobs dröm, Natanaels bekännelse, och allra mest Uppenbarelsebokens skakande skildring av striden i himlen och dess konsekvenser.
Det har alltihop med mänskligt liv att göra.

Det handlar inte om stora luftstrider eller explosioner, det hör till actionfilmen, utan om en ständig, smågrå och vardagstrist kamp. Som kampen mot ogräset, bara med oändligt mycket större insatser.

Draken är störtad ner på jorden. Vi känner det, vi vet att allt inte står rätt till med vår jord. Guds änglar handlar, de står inte still på bokmärkesmoln, utan skyndar att ge oss sin hjälp. De pekar på vägen vi bör gå, de stöder. De vandrar upp och ner från jorden till himlen i Guds ständiga ärende att vända oss tillbaka.
Gud låter sina trogna allt gott av nåd erfara.

För vi är fria att älska Gud. Fria att dela gemenskapen med Natanael, Jakob och alla de andra. Fria att samlas kring vårt nattvardsbord i gemenskap med alla dem som gått före, och dem som kommer efter. Den eviga kampen mellan ont och gott måste fortsätta kämpas, kring matbord och framför tv-skärmar, men resultatet är redan klart. Människosonen, Jesus, vann den striden mot Draken. Inte genom svärd. Inte genom god talarkonst eller pr-trick. Han vann genom att älska så mycket att döden och ondskan inte hade en chans. Och i hans tomma grav väntade en ängel på att få berätta för kvinnorna som kom för att sörja.

Det minns vi här idag. Tillsammans med änglarna sjunger vi helig, sjunger vi Herrens lov, på så många sätt vi kan och med alla våra olika röster. Vi sluter oss till den kör som sjunger världen rätt, som placerar in oss på vår rätta plats. Sjungande får vi hedersplatsen.
Så kom himlarymder, kom änglahär, kom björn och bäver. Kampen står här och nu, och vinet och brödet på vårt bord är segerns tecken. Drakens tid är kort, och vi firar seger med hela skapelsen.

18 e 3 "Att lyssna i tro" 080921 (konfirmandupptakt)

2008-09-20T12:18:00.000-07:00

Att vara en god lyssnare är något som värderas högt i vårt samhälle. Åtminstone säger vi att det är en bra egenskap, och framhåller gärna om vi uppfattar oss själva sådana. Men världen premierar snarare en god talare än en lyssnare, och plötsligt finner sig lyssnaren vara den som ingen lyssnar på.

Men vi borde lyssna mer på lyssnarna. De som vet vad som rör sig under ytan, de som får höra människornas yttersta önskningar och drömmar. Det är från lyssnarna, inte talarna, som vi kan förstå människorna, det är från dem sanningen kommer. Och främst bland lyssnarna är Gud.

Det finns en film som heter Bruce den Allsmäktige. Det är en fånig komedi om den självupptagne reportern Bruce, som en dag får vikariera som Gud. Han njuter av makten och använder den för egen vinning, men när han öppnar sin dator och kollar eposten, ligger där hundratusentals böner och väntar på honom. Han börjar öppna några, men inser att han aldrig kommer kunna läsa alla, än mindre besvara dem, så han beviljar bara alla böner utan att lyssna. Resultatet blir kaos. Massor av människor vinner på lotterier, men de vinner väldigt lite, eftersom pengarna i potten inte räcker till någon storvinst. Det blir märkligt väder, än sol, än regn. Och Bruce inser så småningom att han inte räcker till som Gud. Eftersom detta är en amerikansk må-bra-film, blir naturligtvis allt bra till slut. Gud tar kommandot, och på kuppen har Bruce blivit en bättre människa. Han har lärt sig att inte alltid sätta sig själv i första rummet, att lyssna, och att lita på Gud.

Poängen jag vill komma till är ju att Bruce började lyssna till Gud, och blev medveten om hur Gud lyssnar på honom. Och genom det lyssnandet blev också Bruce till slut medveten om vad som var allra viktigast i hans liv.

I dagens evangelietext går en man ut och hittar en skatt i en åker. Han gömmer den igen, för att sedan köpa åkern med skatten. Jag tror att vi är många som kan känna igen oss. Kanske det är det perfekta plagget jag har hittat i affären, och det enda som är kvar i min storlek. Då gömmer jag det någon annanstans, för att sedan återvända när jag har pengarna. Har ni också gjort så? Vi har ju sällan möjligheten att köpa hela affären, men nog gör vi vad vi kan, med våra resurser, för att försöka säkerställa att vi faktiskt kommer få tag i det där plagget eller vad det nu än kan vara. Tänk då om det är någonting än mycket mer värdefullt. Det absolut mest värdefulla som finns, någonting du inte ens kan tänka dig att leva utan. Vad är det värt? Hur mycket är du beredd att offra för din skatt?

Bruce offrar till slut sin karriär för att vinna tillbaka sin självrespekt och sin flickvän. Inte för att Gud kräver det av honom, utan för att Bruce inser att just karriären är det som står mellan honom och flickvännen och självrespekten.

Skatten i åkern visar på att Guds rike är inom räckhåll för oss alla. En del snubblar närmast över det, kanske föds in i tron, medan andra får kämpa och söka länge, som köpmannen med sin pärla. Vägen till Gud är olika för oss alla, och hindren likaså. På ett annat ställe i Bibeln säger Jesus att himmelriket finns inom oss. Skatten och pärlan bär vi redan på, men ska vi hitta fram dit krävs det att vi lyssnar på Gud. Vad hindrar just mig från att finna Guds rike? Fråga, och du ska få svar. Sök, och du ska finna.

Det kan bli obehagligt att lyssna på och följa Gud. Konsekvenserna för en del av apostlarna, Jesus lärjungar, blev svåra. En del av dem ställdes inför rätta, och vissa dödades för att de följde sin tro. Så är det ännu idag på många ställen i världen. Här i Sverige är det ovanligt att lida för sin kristna tro, men visst förekommer det mobbning eller förlöjligande. Det kostar på att följa. Men alternativet är inte bättre det. Att leva i en lögn, att tvingas stå för något som inte är en själv, är i längden outhärdligt. Som Visheten, ett annat namn för Gud, säger i den gammaltestamentliga texten: Den som försmår mig skadar sig själv.

Det som är mest värt i hela världen, i hela livet, är också värt allt. Det är värt att kämpa för. Det är värt att bli retad för. Och det värdefulla för oss, det är Gud, och Guds rike. För Gud, däremot, är detta mest värdefulla vi, barnen, och oss gav Gud sitt barn, Jesus. Gud lyssnade, och förstod vad som behövdes, och sände Jesus så att också vi kunde lyssna till Gud. Och Jesus berättade om himmelriket, vårt hem hos Gud. Den skatten bara väntar på att du ska finna den, Visheten ropar efter dig. Sök, och du ska finna. Och skattjakten, den börjar här och nu.

17 e 3 "Rik inför Gud"

2008-09-13T14:35:00.000-07:00

Är våra liv och evigheten ett nollsummespel? Tar de ut varandra? Abraham förklarar det så enkelt för den rike mannen: du hade det bra under livet, alltså blir ditt efterliv inte särskilt festligt, medan Lasaros, som levde i elände och smärtor, får sitta vid honnörsbordet. Enkelt, orsak och verkan. Det är bara att gratulera Lasaros, och all de som lider som honom. En dag ska de få sin rättmätiga belöning, och vi andra… ja, vi får väl se till att leva ordentligt här och nu, tids nog kommer evigheten med lågorna.

Men det stämmer ju inte. Var tog nåden vägen? Förlåtelsen och kärleken, alla de där sakerna vi pratar om hela tiden här i kyrkorna. Abraham lägger fram en enkel karma-tanke, det du sår får du skörda, och så blir Guds logik i hans tolkning skrämmande konsekvent. Och ingen räddning går att få för den som inte levt i smärta och pina. Men det stämmer ju inte.

Gud kan rädda alla. Och det finns förlåtelse för i stort sett allt. Jag brukar tala om för konfirmanderna att det finns en chans att till och med Hitler är i himlen. De har svårt att acceptera det, för att vi människor är konstruerade så att vi alltid söker rättvisa. Och det straff Hitler inte fick i livet, önskar de att han fått efteråt i alla fall. Kanske där bredvid den rike mannen i lågorna.

Men verkligheten är inte ett nollsummespel. Guds rättvisa är inte vår. Det går inte att vandra omkring och påstå att alla rika människor kommer att komma till helvetet, och att alla fattiga kommer till himlen. Den här berättelsen handlar inte om det.
Inte heller är den en enkel illustration av hur människor som handlar illa kommer få betala för det, eftersom det inte står någonting i texten om att den rike mannen skulle vara ond, eller att Lasaros skulle vara god. Den enda antydning som ges oss är att Lasaros inte ens får resterna. Inte ondskefullt, på sin höjd själviskt. Men är det värt en evighet av fördömelse?

Men det finns en bakgrund till denna berättelse. Jesus har just diskuterat rikedom med några fariséer som var ganska intresserade av status och ägodelar. För dem, liksom för många ännu i vår tid, var rikedom ett tecken på Guds goda vilja. Den det gick väl för på jorden var välsignad av Gud. Framgångsteologi. Men återigen, påminner oss Jesus, stämmer det inte. Det finns ingenting som säger att en rik människa är mer rättfärdig än en fattig. Nej, till och med en utfattig och blödande tiggare kan vara mer rättfärdig än den rike.

Guds logik är inte vår logik. Vår räddning ligger helt och hållet i Guds händer. Det handlar inte om att njuta av alla gåvor vi har fått, inte heller om att upphöja fattigdomen till det enda ideal Gud eftersträvar. Det handlar om att kasta sig på Gud.

Oavsett om du är fattig eller rik – lita på Herren.
Är du kvinna eller man – sätt din lit till Gud.
Ung eller gammal – förbli i Gud.

För i Gud finns allt vårt hopp. Vi kan inte förlita oss på jordiska ägodelar, en dag vissnar de bort, vittrar de ner. Hur rika vi än är dör vi alla till slut. Och kanske är det detta som är den rike mannens misstag. Pengarna hade skyddat honom hela livet, ingenting hade drabbat honom; ingen sjukdom, arbetslöshet, utsatthet. Han hade aldrig känt behovet av Gud. Men när döden kommer, de onda dagarna nalkas, betyder allt det där ingenting. Det går inte att köpa sig fri från den. Och när stödet rycks bort, då blir fallet hårt.

Lasaros, däremot, hade ingenting. Ingenting att hoppas på, ingenting att bli besviken på. Ingen spargris att sätta sin lit till. Han hade ingen utom Gud. Dörrarna var redan stängda, sångrösten mist sin klang. Och Lasaros tänkte på sin Skapare, både i sin ungdom och på sin ålderdom. Och han stod frimodig på domens dag, för han var inte rädd. Kärleken hade fördrivit rädslan.

Så där är de, Lasaros och den rike mannen. Skilda åt av en avgrund. Abraham deklarerar att ingen kan ta sig över, varken dit eller tillbaka, och den rike mannen är dömd till en evighet i lågor. Men det är på väg att ändras.

Ännu vandrar Jesus i texten idag på jorden. Ännu har inte klyftan mellan människa och Gud slutits, ännu finns såret som skiljer jorden från himlen. Det gamla förbundet haltar, men Guds plan har satts i verket. Snart ska Jesus stiga ner i dödsriket och där rädda även dem som gått före, snart är Kärlekens förbund instiftat i måltidens vin och bröd. Snart gör Jesus döden till en parentes, och evigheten till ett hem hos Gud.

Tänk på din Skapare i din ungdom. Tänk på din Skapare i din ålderdom också. Gud söker dig. Var inte rädd. Kärleken fördriver rädslan, och Jesus Kristus är den som läkte världen tillbaka till Gud, så förbli i den kärleken.
Lasaros ligger framför våra dörrar ännu. Han är hungrig ännu. Den som inte älskar sin nästa, kan inte älska Gud. Och vår uppgift, vårt bud, är att älska, med handling och sanning. Res honom upp. Förbind hans sår. På det sättet är du med och skottar igen den gapande klyftan.

Guds logik är nåd, och bara nåd. Och i det finns allt vårt hopp.

Predikan 14 söndagen efter trefaldighet ”Enheten i Kristus”

2008-08-23T05:59:00.000-07:00

Jag har två pappor. Eller så har jag bara en.
Jag har en mamma. Och så har jag en till.
Jag har en och en halv syster, eller rättare sagt två. Eller en halv miljard.
Och bröder, det har jag inga. Inga alls, utom den halva miljarden.

I detta kan jag finna näring. Här kan jag finna upprättelse. För att det gör ont. Men här finner jag läkedom. Men tills jag är hel, kommer det göra ont.

Och ni vet hur det är.
Jag talar om familjer.
Ni vet.

Mamman som en dag lämnar radhuset, barnen och maken utan att se tillbaka. Och hon som stannar och går ut och gungar med ungarna fastän Bolibompa har börjat.
Pappan som jobbar för mycket och dövar det dåliga samvetet med alkohol. Och han som med överfyllt hjärta vakar vid lilltjejens säng mitt i natten bara för att se henne andas.
Den äldsta systern som barrikaderar sig bakom en mur av duktighet. Där bakom sörjer hon sin ensamhet och märker sina armar för att i alla fall känna. Och hon som gråter av glädje och stolthet när lillebror vinner sin första simmedalj.
Den yngre brodern som revolterar tills han inte längre kommer ihåg vem det var han drömde om att vara. Och han som kryper ner i föräldrasängen ännu som åttaåring, för att de monster som han vet inte finns inte ska kunna ta honom.
Slagsmålen, grälen, den iskalla tystnaden. Glädjen och värmen. Den orubbliga lojaliteten och sveken.

Ni vet. Familjer.

Lyckliga emellanåt, dysfunktionella ibland. Det är vi, en stor familj, delad.

Delad av århundraden av hat, missförstånd, girighet och vanlig enkel dumhet.
Vi är syskon för sårade för att ens prata, vi saknar våra föräldrar. Vi är barn som misshandlats av förlusten av hopp.
Och så bär vi vår smärta med oss. Vi bär det stolt, klär oss i den som ett tecken på identitet. Ibland spikar vi upp den på diverse portar, ibland fyller smärtan, den stolta smärtan, insändarsidorna i Kyrkans tidning och Svenska dagbladets debattdel. Spåren av smärtan kan följas över hela Internet. Den kristna familjen, kristenheten. En delad familj.

Och vi skrattar åt våra systrar och bröder som talar i tungor. Vi skakar på huvudet åt dem som kämpar för att få röra vid en påvlig ärm. Vi tar avstånd. Vi aktar oss för att använda en del infekterade ord, sådana som Jesus, eller frälsning, eller mission, så att ingen ska tro att vi är som de där andra, de tokiga kristna. Våra förvirrade syskon. Och så bär vi smärtan vidare, utan att låtsas om att vi haltar.

Missförstå mig rätt, jag älskar att vara en del av Svenska kyrkan. Jag sökte både här och där, och här landade jag, här är jag hemma. Och jag tror helt uppriktigt att denna vår kyrka är rätt ute i så mycket, jag är stolt och glad. Men hur ska jag, hur ska vi som delar känslan av att vara på rätt plats, då kunna acceptera att det finns andra, våra syskon, som inte ser det på samma sätt? Hur kan jag se syskonskap och inte syskonrivalitet?
För Jesus säger oss att vi ska vara ett. Inte som ett. Ett. En familj. Och ändå, vad världen ser är inte enhet. Vad vi visar är käbbel, småsinthet, smärta. Och det gör ont.

Jesus säger att han älskar mig. Rakt igenom århundraden av redigeringar och kanoniseringar av skrifter. Han älskar mig. Och han älskar dig. I den kärleken är vi ett. Förenade av Gud, vi andas samma luft. In i mig, ut ur mig, in i dig, ut ur dig och in i nästa. Som livsanden ur Guds mun andas vi samma luft, och vi är ett. Vi har samma uppdrag. Och där är vi ett.

Det syns inte utanpå. Kyrkorna med sin olika arkitektur och församlingssyn står kvar. Det är vi som ska förändras. För den här texten, det här fantastiska evangeliestycket i all sin klurighet, det talar inte om ekumenik. Det talar om familj. I all sin härlighet och trasighet. Det är vår familj, syster och bror. Vi delar luft, vill du också dela mitt uppdrag? Vi delar förälder, kom dela mitt liv.

För Gud älskar dig, och kallar dig ut i världen, för att berätta för dem som kommer till tro genom dig. Säg dem, syster eller bror, berätta, ge dem Guds ord:

Jag är din mor och din far.
Jag är din bror och din syster.
Jag är kärlek och helighet.
Jag är i din sårade stolthet och dina misstag.
Jag är i din dansande glädje.
Jag är den som är och var och ska komma.
Jag är i dig och runtomkring. Jag är himmel och jord.
Och jag gör er till ett.
Jag gör er till ett i min avbild. För att jag älskar er med hela mitt hjärta och hela mitt sinne.
Hör detta – jag är Gud. Och jag älskar dig.

Berätta, syster och bror. Berätta för dem du möter. Se dem, se mig, i ögonen och ge dem Guds ord. Du är en profet. Och vi är ett.

Sermon on the 14th Sunday after Trinity (from the preaching conference)

2008-08-23T05:57:00.000-07:00

John 17:18-23
As you have sent me into the world, so I have sent them. And for their sakes I sanctify myself, so that they also may be sanctified in truth.
I ask not only on behalf of these, but also on behalf of those who will believe in me, through their word, that they may be all one. As you, Father, are in me, and I in you, may they also be in us, so that the world may believe that you have sent me.
The glory that you have given me I have given them, so that they may be one, as we are one, I in them and you in me, that they may become completely one, so that the world may know that you have sent me and have loved them even as you have loved me.
This is sustainment. This is nourishment. Knowing this makes it all alright.
But the hurt does not go away.

/Talk about different ways families can be dysfunctional…/

We are a family divided by centuries of hate, misunderstanding, greed and simple stupidity. We are siblings too hurt to talk, mothers and fathers absent. We are children abused by loss of hope.

So we bring our hurts with us. We carry our differences proudly, wear them like badges on our different robes and albs. Sometimes we write them with bold letters on our church bulletin boards, other times we badmouth each other all over the Internet. The Christian community. A family divided.
You know it all…/different ways to create/sustain differences/

For me, being Church of Sweden Lutheran, is so important, a decision so major in my life, that I cannot let go of that sense of rightness. I really do believe we got it right. How then do I meet another? How do I acknowledge her sense of rightness? How do I see sisterhood and not sibling rivalry?

And yet. Jesus tells us we should be one. Not as one. But to the world, we are not. And among ourselves, we find it so hard to acknowledge that unity.
How then can I say that this is nourishment?

Because Jesus tells me he loves me. And he tells me he has sent me into the world. Straight through centuries of editing and canonizing, Jesus talks to me. And just like he talks to me, he talks to you. Because we, sister, are one. One in the Spirit, one in vocation, one in womanhood and humanity. We breathe the same air.

This is not a text about ecumenism. It is a text about family.
It’s not about structures merging, it’s about breathing together, living together.

So there. This is sustainment. We are to become one, because the Lord God already is in us. We already are one, because Jesus loves us. And we are called to go out in the world.

So tell them this, sister, because these are the words of God, through you, the prophet:

I am your sister. I am your mother and daughter. I am in your wounded pride and your failings. I am in your dancing joy. I am the one that was and is and shall be. I am in you and all around. I am heaven and earth. And I join you together. I make you one in my image.
Because I love you with all of my heart, with all of my mind.
Know this. I am God. And I love you.

Tell them this, sister. You are the prophet. And we are one.

Predikan 4e3 Att inte döma 080615

2008-06-14T23:51:00.000-07:00

Jag är en synderska. Ja, det är sant. Jag syndar hela tiden. Det är till och med för ofta, och för mycket, för att räkna upp här. Det är bara att konstatera att jag inte lever som jag lär, och inte som Jesus lär. Det svider, kliar, irriterar och gör ont.
För jag tror inte att jag är ensam om att vilja vara god och ren.

Jag vet inte hur många gånger jag har bett i den där aftonbönen som alltför ofta blir lite slentrianmässig, att jag ska få Guds hjälp att bli den där perfekta, helgonliknande varelsen som lever efter Guds vilja, ser alla människors behov, älskar andra som mig själv. Det är bara det att när jag somnat i någon slags from förhoppning om att det kanske ska bli annorlunda i morgon, vaknar jag ändå i själviskhetens klor.
Jag sätter mig själv, och mina önskningar, först hela tiden. Och visst, nog är jag medveten om det, men det gör det inte särskilt mycket bättre. Ibland ångrar jag inte ens mina handlingar eller tankar.
Usch. Varsågoda, här är jag. Den som lovade i sina prästlöften att vara en herde, en förebild, står här och berättar om sin uselhet, och samtidigt blir också detta någon slags stolthetsgärning, ett sätt att dra uppmärksamheten till mig, mig, mig.

Så jag vänder förstoringsglaset utåt istället. Som så ofta förr. Det känns lite bra att se på alla andra och veta att de är lika dåliga som jag, eller kanske ofta ännu värre. Oj oj oj, vad de festar, bedrar sina älskade, begår brott eller ljuger. Sådan är i alla fall inte jag. Och så känns det bra en liten stund till. Ända tills samvetet börjar gnaga en smula igen. Och då står jag där med valmöjligheten igen – se på mig själv, eller se på andra? Min hand tvekar över kikaren, men som så ofta förr plockar jag upp den och riktar in den på någon vän eller bekant. Oj oj oj, som den personen maskar på jobbet, eller behandlar sina barn nonchalant, eller…

Men jag är en synderska. Det är mig jag borde bekymra mig för. Men ofta bara skrattar jag bort det, bagatelliserar. I jämförelse är jag en bra människa, och jag behöver inte ens jämföra mig med de stora skurkarna som Hitler eller Saddam, jag är till och med rätt bra i jämförelse med den där direktören eller läraren som fuskar med tv-avgiften. Synd då att samvetet fortsätter gnaga.

Vad ska man då göra? Jag har försökt med bedjandet och med reformerandet, men det är bara att inse, jag blir nog aldrig ett helgon. Det kanske är dags för ännu en insikt – jag är faktiskt rättfärdig också. Jag är redan räddad. Jag är redan frälst. Där på korset, år 33. Då när min Gud valde att ta på sig allt och dö för mig och för dig. Inte för att han måste, utan för att han ville. Inte för att det var någon slags plikt, utan för att han älskar oss. Därför är jag hel och ren, förlåten och gjord rättfärdig. Alltså förlåten, och given tillgång till himlen och Gud. Det hindrar inte att jag är en synderska också, det gör inte att jag behöver förlåtelsen mindre. Snarare tvärtom, jag behöver den mer när jag äntligen insett hur det ligger till. Jag är i grunden kapabel till såväl ont som gott och alltför ofta väljer jag fel. Jag är synderska och rättfärdig.

Kampen är inte över. Den måste stås ut med varje enskild dag. Jag låter tankarna komma, och tränger bort dem. Jag biter igen runt de hårda orden, jag ler istället för att fräsa. Och mina kollegor här ler säkert också, de känner mig och vet att jag inte är ett lamm. Kampen är inte vunnen, och vem vet om den någonsin kommer vinnas. Jag är en människa, kapabel till stora och underbara ting, men också till sådant som ger den bottenlösaste förtvivlan och hopplöshet. Jag är människa, skapad till Guds avbild, men i allt strävande att vara en avbild av någon annan, efter den andra människa, eller i alla fall idén om en människa, jag för tillfället avgudar. Jag är människa, och därmed Guds barn, och Guds syster. Och jag är gudaskapad, och dras ändå till mörkret som en fluga till ljuset.

Och detta gäller även dig. För vi är lika, du och jag. Lika som de syskon i Kristus vi är, som tvillingar födda ur samma ägg, enäggstvillingar från samma gudomliga livmoder. Vi är ett i Kristus, lemmar i hans kropp, och därför svaga själva men tillsammans kan vi leva i att vara avbilden av det som inte kan avbildas, nämligen Gud.

Så därför, syster eller bror, vill jag inte längre döma dig. Jag kan tänka mig att hjälpa dig ta ut den där flisan ur ögat, om du kan tänka dig att hjälpa mig dra ur min bjälke. Vi är blinda, men tillsammans kan vi se. Tiden är inne för att vända förstoringsglaset inåt, mot oss själva och vår relation till varandra och Gud. Tiden är inne för att sluta döma, för vi är alla dömda och frikända, döda och levande. Vi är alla värda allt och inget. Och endast Gud har rätten att döma oss. Enbart Gud. Och Gud lurar man inte, hur mycket vi än levt i självbedrägeri och självgodhet. Gud vet, vi är syndare alla, men tack och lov, kära vänner, vet Gud också att vi är gjorda rättfärdiga. Platsen i himlen är din, om du vill ha den, men den kostar dig din själviskhet, din ovilja att se klart, din egenrättfärdiga upplevelse av tro som något du kan välja eller vraka. Nej, Gud har bruk för dig. Gud vill skapa i dig ett nytt hjärta och en ny tanke, Gud vill att du ska vara allt det du en gång drömde om, och allt det som du har givit oss. Gud vill. Vill du?

Predikan 5 i påsktiden ”Att växa i tro”

2008-04-18T15:20:00.000-07:00

All tro är relation, och relationen mellan Jesus och Fadern ska också avspeglas i relationen mellan oss och Jesus, och mellan oss och andra människor.
Och är det så, då måste vi vara intresserade av att utforska treenighetens mysterium, för att lättare kunna se var vi missar, och vad vi ska sträva mot. I Jesu relation till sin förälder, vill vi kunna spegla oss, där vill vi också kunna vila. Med Jesus vid vår sida, vandrar vi mot Faderns hus.

Hur ska vi då växa i denna tro? Jag tror att det måste förstås som att vi ska växa, och att vi ska göra det som troende, i ett troende sammanhang, förvissade om Guds kärlek. I själva verket är det förutsättningen för växten. Näringen i ord och sakrament ger kraft för den vandring vi alla är stadda på, och våra medmänniskor är vårt resesällskap. Deras tro, uttryckt i relationen till Gud och människor, när vår växt, vår tro och vår relation, och så växer vi tillsammans, sammanbundna men alltid oss själva.

För det måste ju vara poängen; att ständigt bli mer oss själva. Inte att utvecklas till någon bättre, vackrare, starkare eller frommare, utan att med Guds hjälp växa till allt större likhet med den vi är skapade att vara, den Gudsbild vi är kallade att visa världen. Att tala om att tron ska växa, att vi ska bli mer troende, mer fromma eller mer upplysta hotar att placera oss i gnosticismens och new agefilosofiernas bakvatten, med föreställningar om att vi själva kan uppnå gudomlig kunskap eller förverkliga oss själva genom studier eller diverse andliga tekniker. Så är det inte. Den enda vägen till den upplysningen och kunskapen går genom Gud, och endast Gud. Så vårt mål är inte att bli en ny slags bättre form av människa, nej, vårt mål måste vara att bli den människa vi är skapta att vara. Oss själva. Och det kräver arbete, det kräver bön, men vi gör det inte utan hjälp, för den hjälpen är i själva verket det enda som hindrar oss från att bli fromma ögontjänare med alla de rätta attributen och formuleringarna, men utan det levande livet med Kristus inuti.

Men vad ska jag då göra? frågar sig hjälpsökande vän av ordning. Gör ingenting. Ingenting, tills du inser att vad du än gör är ingenting jämfört med vad Gud gör, och vad Jesus redan har gjort för dig. Tro det, och du kommer att växa. Tro det, och du finner dig på den där vandringsvägen med alla dina systrar och bröder. Ja, för så är det, i tron är vi alla ett, en familj, liksom Jesus och Fadern är ett, och det för oss tillbaka till Gudsrelationen. Länge har vi fokuserat på skillnaderna mellan Guds olika personer, vi har talat om vad som skiljer dem. Kanske är det för att vi är så duktiga på det oss människor emellan, eller så är det skiljandet en följd av hur vi ser på Gud, jag vet inte. Men i alla fall. Gud är ett, och tre. Men i allt viktigt, i allt som rör oss, är Gud en. Oavsett hur vi tilltalar Gud, är det Gud det handlar om. De olika relationerna mellan de tre, speglar väl relationerna mellan en kristen och en annan – det finns den som ger förutsättningarna för växt, det finns den som ger näringen, där finns också den som är beredd att offra sig själv. Men allt är Gud. Och allt bör vara kyrkan, de kristna. Människor borde kunna se på oss och säga. ”Se, hur de älskar varandra. De är verkligen en bild av himlen på jorden.” Men nej, vi slits itu, vi fokuserar mer på våra gränser och skillnader än på vad som förenar. Och så förvandlar vi vår ende Gud till en grupp gudar genom detta ständiga fokus på flerskapet, snarare än på enheten, och vi förvandlar oss själva till att vara varelser på samma nivå som Gud. Vi är inte ett, vi är en samling individer, och vi är de enda som spelar roll.

Men vi är kallade till frihet från allt det där. Vi är kallade till att vara i världen, men inte av den. Vi är kallade att vara just det kristusbrev till världen en kollega till mig talade om häromdagen. Vi är kallade till enhet, om inte i kroppen, så sannerligen i anden. Låt oss sluta med utpekandet. Låt oss sluta med polyteismen, för den är ett resultat av när vi ser friheten som uttryck för individens rätt att framstå som sig själv god nog. Men individualismen är inte intresserad av att vara ett med någon annan. Den är sig själv nog. Individen vandrar ensam. Men vi är ett, bröder och systrar, ett. Vi vandrar med Kristus, i Kristus, och om vi vänder ryggen åt varandra, gör vi det också åt Jesus, han som är livet.

Det är i tro som vi växer. Tron på Gud: Fader, Son och Ande. Utan Gud inget liv, ingen växt eller tjänst. Utan Gud ingenting. Men det får inte betyda att vi lämnar detta liv, eller inte bryr oss om det i någon slags from väntan på himmelriket. Himmelriket är redan här, inom oss, och för att förverkliga det krävs just den där tron, den som ger växten. Och genom att se varje människa, verkligen varenda en, som Guds bild, blir också Guds närvaro i denna vår värld, hur sargad den än är, så tydlig att det borde vara omöjligt att vända honom ryggen. Gud är här med oss, bevarar oss från det onda, och har gett oss sitt ord och sin sanning. Vi har inga ursäkter, vandringen börjar här och den börjar nu.
Vill du gå med Gud för växt och liv? Så öppna ditt hjärta. Tror du att Gud redan har gjort allt för att du ska vinna allt? Så öppna ditt hjärta. Nämn Fadern, nämn Jesus, nämn den heliga Anden, nämn Gud, för Gud är livet. Och Gud bor i ditt hjärta. Och Gud ska befria dig.

Predikan kvällsgtj 080406 ”Ut ur dödsskuggans dal”

2008-04-05T12:24:00.000-07:00

Livet.
Det händer att jag läser löpsedlar runtomkring med olika recept på hur man ska bli lycklig. På bokrean gick jag runt och såg bok efter bok med titlar som lovade rikedom, hälsa eller, ja just det, lycka. Vi är medvetna om att ingen av oss lever liv som är perfekta in i minsta detalj, men det är som om vi ändå när en önskan, ett hopp, om att det någonstans finns någon som har hittat precis rätt väg och har uppnått den totala lyckan. Och så bjuder vi in gurus och andliga rådgivare i våra liv, köper böckerna, går kurserna. Men har någon kommit fram? Har någon ett liv helt utan sorg och saknad? Nej. Ingen lever ett sådant liv.

Vi vandrar allihop precis på kanten till dödskuggans dal. Ibland halkar vi ner. Branten ner är som en av de där grusbranterna som det är så vansinnigt svårt att ta sig upp för, och varje liten rörelse skickar ett nytt regn av småsten, en ny skur av smärta och irritation, över oss. Det lättaste är att följa slänten ner till botten. Att ligga still en liten stund, hämta andan, och sedan leta efter vägen ur dalen, kanske följa den till dess väggar har planat ur, tills dalen bara är en sänka i det solbelysta landskapet. Att leva ut sin sorg och sin smärta, att låta saknaden ta plats, men att inte låta den förlama oss. Dalen är mörk och djup, men mitt i den, allra längst nedanför gruset, finns Gud bredvid oss.

Det finns säkert en och annan människa som undviker de här dalarna. Som tar de långa omvägarna, kanske tvingas byta riktning. Men till slut är den människan så mätt på sol och brist på bekymmer, att även den minsta sten på vägen ter sig som ett oöverstigligt hinder. Hon har inte lärt sig hur man tar sig ur en sänka, eller hur man bestiger ett berg, eller för den delen en grusslänt. Och hon kommer stå still. Och hon kommer aldrig, aldrig våga lita på att Gud finns även i det där mörkret dit hon aldrig vågat bege sig.

Nej, det är människan som hand i hand med Gud utforskar de djupa dalarna likaväl som de soliga slätterna som till slut har någonting att berätta. Det är hon som kan lyssna på sina bröder och systrar med empati och igenkännande, det är hon som vet att Gud bär även i mörkret. Det är hon som gråtande frågat Gud var han är som vet att han faktiskt var där. Det är hon som vet att ingen dal är omöjlig att ta sig ur.

Åh, mörkret kan vara svårt, nästintill omöjligt, och jag vet att det finns alltför många som aldrig hittar ur. Jag vet att det finns de som blir liggande i ångesten, utan att ens märka att Gud ligger bredvid. Men jag tror att det är där som vi kommer in. Vi kan vara den höga rösten som kallar, vi kan vara käppen och staven som stöder och föser. Vi – Guds röst. Djupast i dalen kan vi famla oss fram tillsammans, och vi kan tillsammans hitta ut igen. Tillsammans balanserar vi på branterna, eller springer obehindrat på slätterna. Tillsammans. För att Gud vill ha det så. För att ingen ska vara ensam. Vi är fåren, Herren är herden, och han leder oss, låter oss leda varandra, ut ur den mörkaste dal, ut ur dödsskuggan och kylan, och in i den himmelska glädjen. Ja, där lyckan är.

Predikan 2 i påsk 080330 ”Påskens vittnen”

2008-03-30T09:10:00.000-07:00

Mörkret har fallit över Jerusalem. Lärjungarna gömmer sig, rädda och ledsna. Hopplösa.
De visar en märkvärdig förmåga att motstå tron på undret. De har vandrat med Jesus, de har sett alltihop. Blinda som ser, lama som går. Vatten som blir till vin, till och med en man som varit död i flera dagar som blir levande igen. De har sett allt.

Men när sorgen drabbar är det som om alla möjligheter är försvunna, öppningen till himlen som Jesus visade är stängd igen. Livet är bara här och nu, det finns inget hopp, ingen framtid. Säkert spekulerade de i vad de skulle ta sig till nu. Återvända till Galiléen, till båtarna och tullhusen? Till ett liv utan mirakel, utan himmel? Till ett liv likt det som många i vårt land, här och nu, upplever att de lever.

Här säger de att de inte kan tro. De frågar efter bevis. De ber om en riktning. De avfärdar allt som talar om en verklighet utanför biologin eller fysiken, och ändå finns drömmen någonstans långt inne. För Gud stör. Människor som tror på Gud stör. De passar inte in, vi passar inte in. Och innan vi kan klappa oss själva på huvudet alltför mycket, så finns tankarna här också. Vi fungerar likadant. Vi behöver också det nära, det fysiska. Gud måste bli verklig för oss, men utan en fysiskt närvarande Kristus måste vi ta till knep. Vi talar om upplevelsen, vi betonar smaken och hörseln. Detta är evangelium för vår tid: händerna, ögonen, öronen, näsan och munnen. Händerna vill känna, munnen vill smaka. Vi vill se, verkligen se. Utan detta kan vi inte tro. Ja, Tomas är en apostel för vår tid.

Och så har vår tro blivit en religion med fokus på det världsliga, på gott och på ont. Vi betonar allt vad vi hör och känner, för annars tycker vi inte att vi kan märka Gud. I konfirmanddokumenten understryks vikten av upplevelsen, det sinnliga, och genom kyrkorna sveper heliga danser och luften fylls av rökelse. Ikoner hänger på väggarna, musiken rör oss till tårar och innerlighet.

Men vad händer när jag går hem på kvällen? Vad händer när jag behöver Gud på jobbet, mitt i natten, i kassakön?
Vad händer oss när vi inte längre kan lita på Guds närvaro utan alla de yttre attributen?

Tro är tillit, med eller utan musiken och doften. Saliga är de som inte har sett men ändå tror. Att lita till att Gud finns där för mig även när jag inte känner, inte ser, inte smakar. Så vansinnigt svårt, så grundläggande.
Om jag inte hör en röst svara mig när jag ber, betyder det inte att Gud inte hör.
Om jag inte känner händer möta mina när jag sträcker ut dem, betyder det inte att Gud inte är vänd mot mig.
Efter påsken har Gud lämnat sitt tempel och istället tagit en annan form. Och för oss betyder det att vi inte kan räkna bort Gud. Ingen kan räkna bort Gud. Vi kan inte placera henne i tryggt förvar i en kyrka, vi kan inte avskriva hans påverkan. Gud är här, mitt ibland oss och Gud stör. Människor som tror stör. För att det inte går att avskriva. För att det är nedlagt i tron att den påverkar hela mitt varande, hela mitt tänkande. Och det skrämmer mest av allt.

För i den insikten har ateisterna förstått någonting grundläggande – det är vi troende och våra kyrkor och tempel, alla de sinnliga yttre attributen, som i deras ögon måste bekämpas, eftersom vi hela tiden visar på det som är större än oss själva. Vi är vittnen.

Vi kan inte se Gud, men vi ser varandra, och därigenom Guds spegelbild.
Vi kan inte känna Guds händer, men vi kan fatta varandras. Guds röst hörs genom våra röster, smaken av Kristus når oss genom vinet och brödet. Doften av ljusen bär en bris av himmel, för det är så det måste vara. Den lärdomen kan vi få från ateisterna, för de har förstått att Gud inte kan räknas bort så länge det finns troende som speglar Gud.

Och under tiden är likheten mellan oss och de rädda lärjungarna slående. Ingen av dem, inte Tomas, men inte heller de andra tio, lyckades tro utan att ha sett. Inte heller kvinnorna. De behöver se, känna, lukta. De behöver en glimt av himmel. Så står plötsligt Jesus mitt ibland dem, och visar Tomas sina sår. Och Tomas faller ner på knä och säger: Min Herre och min Gud. Inte för att såren är verkliga, utan för att Gud är i världen igen.
Det var inte omöjligt, trots allt.
En glimt av himmel, en möjlighet. Där och då blev Tomas övertygelse tro, och där fick han kraften att bära den ut i världen. Och som Tomas, som alla lärjungarna, kan vi hämta kraft hos allt det verkligt mänskliga, det sinnliga vackra, hos smaken och doften, men framförallt hos varandra, för det är vi som nu är glimten av himmel, det är vi som gör det omöjliga möjligt. Så blir kyrkan, och alla trons människor, påskens vittnen. Genom oss verkar Gud, vi är en glimt av himlen. Saliga är de som tror utan att ha sett, ja, det är sant. Kanske kommer vi dit en dag, men saligt är också att få vara ett vittne för andra, och se Gud omvittnad i en vän.

Tron bärs av oss. Vare sig det är mitt i natten eller i en kassakö. Idag är vi undren, vi är miraklen. I allt vårt tvivel, vår världslighet, och i himmelsk, outsäglig glädje. Jesus Kristus är vår Gud, och vi är hans folk. Och det, kära vittnen, går inte att räkna bort.

kampen mot ondskan - tredje söndagen i fastan

2008-02-23T13:35:00.000-08:00

Det har blivit dags att tala om djävulen igen.
Javisst, han med hornen, han med eldgaffel och svans. Eller är det kanske snarare så att han, och jag kallar honom ”han” enbart för att det är praktiskt, ser ut och verkar vara en av oss. Hans yttre spelar ingen roll. Troligtvis har han inget, men det betyder inte att han inte finns.

För ja, jag tror att det finns en ond kraft. Det bör alla kristna göra. Och jag tror att den onda kraften är större än oss människor, större än bara det onda vi själva kan tillfoga oss och vår värld, jag tror att den kraften är ute efter att riva ner allt. Ja, jag tror att det finns en djävul, men vad han kallas är oviktigt. Så länge vi talar om honom.

Nu kanske någon tycker att det är onödigt och dystert att tala om den onde. Någon annan kanske tycker att jag är förbluffande gammeldags, och en tredje kanske att jag håller på med typiskt kristen vidskepelse. Men jag hoppas inte det, och jag tror er om mer än så. För sanningen är att ju mer vi bagatelliserar det onda, desto större möjligheter att verka har det, och ju mer vi förnekar den ondes existens, desto lättare blir det för honom att influera oss.
Därför är det nödvändigt för oss att tala om honom, för det är vår uppgift som kristna att med varje andetag och varje tanke göra vårt bästa för att han inte ska kunna riva ner och förstöra allt det vackra och underbara Gud har skapat. Det är vår uppgift att kämpa för det goda.

Apokalypsens klockor ringer. Vår värld är hela tiden på gränsen att sugas in i hans grepp, han som vill riva ner. Att förneka hans existens är att vara blind för hur världen ser ut, eller, ännu värre, att inte bry sig. Varje barn vi rycker undan sjukdom och död, varje människa vi lyckas återskänka värdighet, varje uns natur vi inte skövlar är en seger för det goda. För djupast i vårt medvetande måste hela tiden ligga att utan Gud finns ingenting. Ingenting. Tomhet, och det är det djävulen önskar mest av allt.

Och det är i den vetskapen vår räddning ligger. Utan Gud är tomhet. Det är inget sammanträffande att ordet ”gudlös” har kommit att vara nästintill synonymt med ond. Utan Gud är tomhet. För från Gud kommer allt. Syre, blommor, barn och kärlek. Värme och liv. Och han den andre, detta är vad han vill ta ifrån oss. Och det bästa sättet vi kan låta honom göra det på är att skratta åt ”vidskepligheten”, rycka på axlarna och låta bli att bry oss.

Vi måste kasta oss själva på Gud. Vi måste lägga allt vi är och har i Guds händer. Den sorten, den onda kraften, drivs bara ut med bön, och den bönen är den totala kapitulationen. Inga rikedomar eller begåvningar krävs eller räcker. Det finns inga andliga giganter vars böner är mer värda än andras, eller några som kommer kunna köpa sig undan effekterna av det ondas makt på vår jord. Har vi inte redan talat om rädslan? Ser vi inte dag för dag hur vår jord förvandlas? Hör vi inte om oskyldiga som dödas för den eller den ideologins, religionens eller markens skull? Det finns inget gott i detta, tro mig. Det ondas makt är stor, och vår skara är ljum och lagom. Men vi är dom det vilar på. Vi kan inte överlåta kampen till de glödande karismatikerna i frikyrkorna. De gör säkert ett gott arbete, men det är vår plikt att vara med. Vi kan inte lämna utdrivandet av det onda till katolikerna, vi har vårt eget sätt. Så be, kristen, be. Kampen är här och nu. Apokalypsens klockor klämtar. Om Gud är med oss, vem kan vara mot oss?

Gud kom hit. Ett litet barn, utsatt från allra första stund. Mitt i vårt mörker. Och människorna såg, men förstod inte. Men det onda förstod, och rasade. Demonerna känner igen honom, om och om igen. Men vi, med våra rationella tankar, vägrar acceptera att vi ens kan vara influerade av någonting som är ont. Alla våra dåliga sidor är något att skämta med, vi talar skrattande om hur summan av lasterna är konstant eller hur vi kan motstå allt utom frestelser. Men vem är det som frestar?

Gud kom hit för vår skull. Det finns de som säger att han kom bara för att vara en inspiration, eller att han var Guds son, fast bara symboliskt. De missar poängen. Gud kom hit, verkligen hit, för att göra oss delaktiga i den stora kampen, för att den bara kan vinnas genom att överlämna sig helt, så som Gud en gång överlämnade sig. Bara genom att ge upp för Gud vinner vi, bara genom bön. Så be, kristen. Be.

Predikan kyndelsmässodagen (Små och stora-gudstjänst) 2008

2008-01-26T12:55:00.000-08:00

Det finns en saga som jag ska berätta för er…

En kung hade en gång tre döttrar. De var alla tre kloka och modiga, och kungen kunde bara inte bestämma sig för vem av döttrarna som skulle få ärva kungariket när han skulle dö. Vanligtvis var det alltid den äldsta, men kungen tyckte att det borde vara den som var klokast som skulle bli drottning, och därför beslöt han sig för att testa flickorna.
Han kallade dem till sig och sade:
- Jag börjar bli gammal och det är dags för mig att tänka på vem som ska leda landet när jag är borta.
Prinsessorna protesterade:
- Pappa, du ska väl inte dö än på många, många år! sade den äldsta.
- Du är väl inte sjuk? frågade mellanflickan.
- Säg bara vad vi ska göra! sade den yngsta.

Kungen tog fram sin börs. Ur den tog han nio guldmynt och gav tre var till flickorna. Sedan sade han:
- Er uppgift är att fylla den här salen. Ni får köpa vad ni vill för att klara av det, men ni får inte använda mer än de tre guldmynt ni har fått. Kom tillbaka hit och visa mig lösningen om två timmar. Den som löser uppgiften bäst ska bli min arvinge.

Flickorna blev tysta och fundersamma, men efter en stund skyndade de sig ut ur salen, och utanför slottet sprang de åt varsitt håll.
Två timmar senare stod de igen framför kungens tron. Han log förväntansfullt, lutade sig fram, och bad den äldsta prinsessan visa hur hon hade löst uppgiften.
- Pappa, jag funderade på vad som tog massor med plats, men ändå var billigt. Så jag sprang till stallet, tog min häst och red ut till en bonde utanför staden. Där köpte jag allt hö och all halm jag kunde få, från honom och alla hans grannar. Den finns här utanför på tio vagnar.
Kungen log. Hans dotter var verkligen en klok flicka. Hon skulle bli en bra drottning. Men när all halmen och allt höet burits in i salen täckte den förvisso hela golvet, men nådde bara folk till knäna.
När allt hade burits ut igen och golvet hade sopats, tog den andra dottern till orda:
- Pappa, jag tänkte länge. Jag tänkte också på hö och halm, men eftersom det har ett värde för bönderna var det inte så billigt som jag ville att det skulle vara. Så jag gick till trädgårdsmästaren och bad honom om att få så mycket gamla vissna löv och klippt gräs jag kunde frakta iväg. Han var bara glad över att bli av med det, och så betalade jag några av hans medhjälpare och deras familjer för att ta hit det.
Salen fylldes av gamla löv och gräs. Det luktade inte särskilt gott, men det nådde upp till prinsessornas axlar. Kungen skrattade. Han kunde inte tänka sig att den yngsta prinsessan skulle ha kunnat lyckas bättre, och efter att alla löven sopats ut var han precis på vippen att utnämna mellanflickan till sin efterträdare när den yngsta prinsessan gick fram till honom och gav honom två guldmynt. Kungen stirrade på henne och sade:
- Men, men, du skulle ju använda dem till uppgiften!
- Javisst, pappa, men jag behövde bara ett.
Sedan bad prinsessan tjänarna att dra för gardinerna för de stora fönstren. Det blev alldeles mörkt. Så plötsligt tändes ett stort ljus mitt i salen och skuggorna jagades iväg. Prinsessan tände fler, hon hade köpt ett stort och tolv små ljus för guldmyntet, och när alla var tända var salen fylld av ljus. Kungen log. Han gick ner från sin tron och gav sin yngsta dotter en stor kram. Hon skulle bli en bra drottning.
Ibland känns det som att det är lika mörkt i vår värld som i den där slottssalen. Det finns människor som är ensamma, sjuka eller hungriga. I många länder är det krig eller så får barnen inte gå i skolan för att de är för fattiga. Och det är svårt att tänka sig vad vi här, vi som faktiskt har det så bra, kan göra åt det. Vad kan ett barn göra åt det?

I texten som B läste innan berättas om en gammal man som får träffa Jesus när Jesus bara var en liten baby. Och det står inte exakt så här i den texten ni fick höra, men Symeon, som mannen hette, kallar Jesus för ett ljus. Jesus är ljuset som ska driva bort världens mörker, precis som det stora ljuset i sagan jag berättade. Han är den som finns med alla dem som är hungriga, dem som längtar efter att bli fria, och han hjälper dem att minnas att det finns ljus, hjälper dem att minnas att Gud finns med och lyssnar. Och ni kanske kommer ihåg att det var tolv mindre ljus där i salen också? De ljusen är vi. Vi ska bära ljuset vidare till alla människor, så att allt det där mörkret som gör människor ledsna ska försvinna. Vi är ljus, precis som Jesus är ljus, och vi kan sprida det. Genom att vara snälla mot varandra, genom att be, genom att göra bra saker. Vi är ljus.

predikan trettondedagen 2007

2008-01-05T13:44:00.000-08:00

Detta är en berättelse om mod. Jag kan inte se det på något annat sätt. I denna krigshärjade region, bland människor som växt upp med hatet mot grannen i modersmjölken, där vågar några män ge sig ut på en resa som ska förändra deras liv för evigt. Det är sådant man gör filmer av, berättelser som denna säljer böcker. Det skulle lika gärna kunnat vara idag, men vi finner den i Bibeln, närmast i en bisats.
Det är så många steg på vägen mellan österlandet, kanske nuvarande Irak eller rent av Indien, och Jerusalem, där stjärntydarna först nämns. Det måste ha tagit så lång tid att resa, och farorna var säkert många. Inte bara stråtrövare, utan marscherande soldater, öknar, sjukdomar och vilda djur. Och allt detta bör stjärntydarna känt till redan innan de gav sig av.

De var vetenskapsmän, sin tids och sitt lands kunskapselit. De levde säkert privilegierade liv, skyddade från all slags fattigdom och nöd. Så när de tog beslutet att lämna allt detta, för en resa vars mål de inte kände eller ens om de någonsin skulle komma tillbaka, handlar det om mod. Även om de säkert reste med all bekvämlighet, med en ordentlig eskort, kan det inte ha varit säkert på något sätt.

Men de nådde fram. Var de tog vägen sedan vet vi inte riktigt, Bibeln säger att de vände hem till sitt land igen. Vi vet inte vad som rörde sig i deras huvuden eller hjärtan. Men de var modiga män, som följde utan att veta var resan skulle gå. De var förebilder.

För när vi tar beslutet att följa Kristus, vet ingen av oss var den resan kommer föra oss. Den är inte riskfri, något tusentals människor som på olika sätt förföljts för sin tro kan vittna om. En del följer stjärnan ut i världen, lämnar precis som de vise männen i dagens evangelium, allt känt bakom sig för att tjäna Gud i ett annat land. De trotsar språkbarriärer, kulturkrockar och okända faror för att fullfölja sitt kall till mission, till att tjäna andra i Kristi namn. Andra följer stjärnan in i en tjänst i kyrkan här hemma, oavsett om det handlar om att bli präst, musiker, kyrkvärd eller barnledare, andra lyssnar till dess rop och blir goda medmänniskor i det lilla. Men ingen av oss vet vad Gud har för tankar med oss. Alla är vi kallade, men hur vägen till stjärnan, ljuset Jesus Kristus, ser ut, det vet vi inte.

Och precis som med de vise männen så kommer resan till Kristus kosta oss. De lämnade det mest dyrbara i stallet, sitt lands mest kostsamma skatter, och precis som de är vi kallade att ge det mest dyrbara till Gud. Våra gåvor, våra talanger, blir heliga, lysande skatter när de ägnas barnet i krubban. Guds härlighet lyser i det lilla, skulle då vi små undanhålla honom våra egna skatter? Jag talar inte om pengar. Lägg gärna en slant eller två i kollekten, det är också ett sätt att följa stjärnan, men mest av allt, ge Gud av dig. Låt din röst höras i himlens kör, låt din värme stråla himmel till dem som fryser. Låt barnen höra om Gud, och överlämna alla du älskar i bön. För det är hos Gud allt vi älskar, värdesätter och har fått som gåvor hör hemma. Det är vi som förvandlar stallet till ett palats, när vi knäböjer tillsammans med de främmande männen från länder vars namn vi inte ens kan uttala, och tillber ett barn som föddes med himlens alla skatter, men utan jordisk rikedom. Våra gåvor dekorerar det där stallet mer än sammetsdraperier eller kristallkronor, dyrbar konst eller marmortrappor.

Var kan stjärnan föra dig?
Jesus kallar. Det finns mycket som håller tillbaka. Men Jesus kallar. Vart då? Vi vet inte. Vi får lita till stjärnan, den för inte vilse. Som barnen och herdarna, som de vise männen från Österns rike, är vi kallade att se Guds härlighet i Kristus, himlens strålande mirakel i en krubba. Vi är kallade till mod. Stjärnan blinkar än. Det är dags att gå.

predikan julnattsnattsmässan 07

2007-12-25T12:43:00.000-08:00

Ingenstans blir det så mörkt om natten som runt Medelhavet. Det är ett så kompakt, sammetssvart mörker att det känns som om det aldrig kommer bli ljust igen. Det tränger in i själen, det lägger sig som ett täcke över ögonen och det går knappt att se sin egen hand. Det är fullständigt omöjligt att se vad som ligger på marken framför en, och man måste gå med händerna utsträckta för att inte gå in i vad som finns runt omkring.

Så gick ett helt folk. Så gick alla människor. Famlandes, snubblandes i mörkret som var vår värld. Utan ledstjärna. Med ständig risk att falla nerför branter eller att gå in i vassa grenar. Och hur människorna än spärrade upp ögonen eller grep varandras händer blev det ändå inte ljusare. Tills ljuset tändes.

Folket som vandrade i mörkret kunde plötsligt se varandra. Och de fick en riktning. Herdarna som hade vallat sina får i mörker skådade änglar, människorna och änglarna lät jublet stiga. Ett barn är oss fött! En son är oss given! Och han ska vara fredens furste, för han är den som öppnar våra ögon, han är den som leder oss på den rätta vägen. Han är Messias, Herren.

Och som allt levande dras vi till ljuset. Herdarna lämnade markerna och störtade iväg till stallet där världens kung hade fötts. Det måste ha blivit ett väldigt bräkande på gatorna i Betlehem, om alla fåren följde med dem. Men i herdarnas ögon ringde ännu änglarnas sång, för dem fanns bara ljuset och stjärnan som berättade om att människornas långa vandring i mörker var över. Ett ljus är tänt i mörkret, och mörkret kan aldrig någonsin övervinna det.

Ett litet barn. Ett hopp för all världens människor, en härskare utan världslig makt. Ett ljus i världens natt, en bot för vår ångest och rädsla. En hjälp att se snedstegen och hitta rätt igen. Och vi människor, vi behöver ljuset så mycket. Vi väntar och längtar efter ljusare dagar, vi tänder massor med stearinljus, låter lamporna vara på. Men det ljuset vi verkligen behöver handlar inte om veke eller watt, det är det ljuset som lyser från barnet, det som blir till livsljus i ögonen på dem vi älskar. Och då kan mörkret vara än så nattsvart. Då kan världen vara hur farlig och dunkel som helst. Då kan vägen vi vandrar vara hur smal och stenig som helst, för ljuset vi bär i våra hjärtan lyser vår väg. Jesus Kristus, världens ljus, föddes i vårt mörker för att tända vårt hopp. Och se, det varde ljus.

Predikan andra söndagen i Advent 9 dec 2007

2007-12-08T14:40:00.000-08:00

Sällan får jag lika mycket möjlighet att gå i Jesu fotspår som den här söndagen. För idag är jag kallad att förkunna budskapet om att Guds rike är nära, det budskap som allra oftast återkom i Jesu egen undervisning. Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.

Och ändå finner jag att jag helst vill tala om hur Jesus ska komma hit. Det är säkert inte fel, med tanke på att Han själv var, och är, kärnan i det budskapet. Han som var ända från begynnelsen, han som är här och nu, och han som kommer åter när tiden är inne. Tiden som är inne nu, igår och i morgon. Det är dags, himlen är nära. Men hur?

Jag får erkänna att jag inte riktigt förstår. Jag känner mig som Petrus på förklaringsberget, jag vill ta på det oberörbara, jag vill få det berättat för mig med ord jag förstår. Jag är böjd till att göra det praktiska, som Marta, men i mitt hjärta längtar jag efter orden jag kan ta till mitt hjärta, jag vill begrunda som Bibelns alla Marior. Men ännu är jag inte där, än kan jag inte förstå.

Kommer Jesus åter på molnen, i en skinande vagn av eld? Kommer han som en ljusgestalt i bländande vitt, med den uppgående solens strålar som en gloria? Kommer han inom vår tid, eller sker det på något sätt utanför tidens ramar? Jag försöker föreställa mig det, jag försöker förstå, för att verkligen kunna längta. Men det går inte.

Jag vet att det säkert ligger i min natur. Kanske är det i nästan alla människors natur, det är omöjligt att föreställa oss det som är större än vår fattningsförmåga. Och vi tar till bilder för att ens kunna närma sig det vi inte förstår, men bilderna begränsar oss, blir till snubbeltrådar och dimridåer. Vårt förnuft, så rikt och underbart konstruerat, gör det ogripbara än mindre gripbart.

Och så läste jag en dag en dikt av WH Auden. Så här lyder den:

Because of His visitation,
we may no longer desire God as if He were lacking:
our redemption is no longer a question of pursuit,
but of surrender
to Him who is always and everywhere present.
Therefore at every moment we pray that,
following Him we may depart
from our anxiety
into His peace.

Min översättning:
På grund av Hans besök
kan vi inte längre begära Gud som om Han saknades:
vår återupprättelse är inte längre en fråga om strävan,
utan om kapitulation
för Honom som är alltid och allestädes närvarande.
Därför ber vi varje ögonblick att,
vi genom att följa Honom kan avresa
från vår oro
in i Hans frid.

För mig blev den ett ögonblick av klarhet. Förnuftet klarade det inte, konsten och litteraturen kom till min hjälp. Jesus är inte borta på det sättet att han en gång ska komma tillbaka. Med hans besök, i och med hans födelse, har vi ständigt Gud närvarande hos oss. Minnet av honom, berättelsen om honom, det goda budskapet reser med oss var vi än går. Vi har fått den heliga Ande som gåva, i allt vi gör finns Gud med. Så emellanåt är det till och med farligt att tala om Gud som om Gud är borta och ska komma tillbaka, kanske på en skinande vagn, för då menar vi ju också att Gud inte är här nu.

Men Gud Fadern är här, nära. Jesus är här, nära. Den heliga Ande är här, nära. I varje andetag. I varje brustet hjärta. I varje människa, med varje människa. I sorgen och glädjen, i motgång och medgång. I tristess och jubel, katastrof och ofattbar lycka.

Ja, Guds rike är nära. Det är oss närmare än våra egna hjärtan. När vi ber om att Hans rike ska komma, då ber vi om att vi ska lämna allt det andra och verkligen vända oss till honom som vi redan känner, han som redan är här, han som bara väntar på vår fulla uppmärksamhet.

Vi väntar. Det andra ljuset är tänt. Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv. Vi väntar. Guds rike är nära. Vi kapitulerar inför Guds längtan efter oss. Vi väntar på barnet som kan leda oss djupare in i oss själva, som kan få oss att se Guds underbara handlande i våra liv. Vi väntar på vårt hjärtas konung, vi väntar på barnet som skänker oss livet. Honom som vi vill följa, från vår oro, in i hans frid.

Det är advent. Vi väntar. Guds rike är nära.

Predikan 071111 23e3 Förlåtelse utan gräns

2007-11-10T14:53:00.000-08:00

Konfirmanderna presenterar Frälsarkransen. Men den går inte att sätta ihop, evigheten/friden saknas.

Jag: ”Vad är problemet?”
K: ”Vi saknar friden!”
Jag: ”Men, ni hade den ju innan. Vem skulle ha presenterat den?”
Tyst.
K: ”Eh…vi hade ingen som ansvarade för friden.”
Jag: ”Vadå ansvarade? Det var ju du som ansvarade för att alla hade en uppgift. Och nu står vi utan frid. Inte så snyggt.”
K: ”Men nu är du orättvis! Alla ansvarar väl för att friden kommer med!”
Jag: ”Ok. Vi frågar väl alla då. Är det någon av er som har sett friden? Vit pärla, ungefär så här stor…?”

Friden återfinns på altaret. Den var där hela tiden.

Förlåt K. Det är klart att vi alla har ett ansvar. Utan allas vår hjälp kommer vi aldrig fram
till friden, det är helt rätt.
Låt oss börja från början…

Vem har skapat oss?
En ganska enkel fråga, med ett enkelt svar: Gud.

Har Gud skapat hela oss, med tånaglar, ömma samveten och underligt sinne för humor?
Ja, på den frågan måste vi också svara ja. För även om mycket av våra personligheter har påverkats av omgivning och arv, måste vi väl ändå tro att Gud verkar genom dem också.

Så. Alltså befinner vi oss här, i denna stad, i denna tid, som Gud skapade oss. Påverkade av allt möjligt, kanske sårade och skadade, men ändå, längst inne, Guds avbilder och älskade barn. Och ännu bättre än så, dessutom är vi fyllda av Guds ande, hon som sändes för att hjälpa och stödja oss, för att knyta oss samman till en enda kropp. Den enda kropp som Gud har i världen nu, det är vi.

Men vad händer när en kroppsdel vänder sig mot en annan? Läkare som transplanterar organ vet att det är en allvarlig komplikation, och när det händer måste man agera omedelbart, annars kan hela kroppen bli kritiskt sjuk. Hela kroppen påverkas, plågas som av tortyr, av oenigheten. Det är livsviktigt för hela Guds skapelse, för Guds egen kropp, att det råder frid.

Och här kommer förlåtelsen in. Temat idag är Förlåtelse utan gräns. Inte utan villkor. Men en förlåtelse som måste genomsyra allt. Så länge jag bär agg kan jag inte förlåta. Och eftersom vi alla hör ihop, skadar jag därmed mig själv, andra och Gud. Genom mitt agg naggas skapelsens skönhet ännu mer i kanten. Men Jesus är tydlig. Jag ska förlåta om och om igen. Oändligt många gånger, alltid ska jag förlåta. Ända tills jag lär mig hur det går till. Ända tills jag kan förlåta också mig själv.

För Gud har skapat oss. Och Gud verkar i oss. När jag förlåter, verkligen förlåter, verkar Gud i mig. Därför är en mottagen förlåtelse som inte strålar vidare ingen riktig förlåtelse. Den måste mottagas, den måste få verkan. Hjärtat måste vara redo. Och den brustna relationen blir hel igen, med den andra, med mig, med Gud. Förlåtelsen är inte villkorslös, men gränslös. Den känner inte gränsen mellan idag eller igår, mellan dig och mig, mellan oss och Gud.

Så där är det. Förlåtelsen och i slutändan friden. Guds gåva, allas vårt ansvar.

Har du satt ihop frälsarkransen, K? Vill du visa upp den?

Friden vilar intill pärlan som symboliserar Gud. Med den på plats blev kransen hel. Och med friden och förlåtelsen på plats hos oss, blir skapelsen hel. Gränslös.

Predikan tacksägelsedagen 071014

2007-10-13T12:07:00.000-07:00

1. Hela himlen dånar av sång. Änglarna sjunger Gloria, Ära, inför Guds tron, hela tiden. Himlen är glädje, himlen är sång. Gud älskar oss med evig kärlek, ända från början, och har visat oss godhet, ända från början. Gud är ingen kung långt borta, ingen sömnig gubbe på ett moln. Gud är makt och härlighet, men mest av allt är Gud kärlek. Gud är den som var och är och kommer, här och nu. Gud älskar musiken, dansen, festen, önskar oss glädje och överflöd, och skapade en hel värld fylld av allt detta.

Barnkören: Vill du veta hur det lät?

2. Men det var något som gick fel.
Allt var skapat så underbart. Fiskar som blubbade, kräldjur som väste och vilddjur som morrade. Och Gud njöt. Allt fungerade, allt hängde samman. Och så skapade Gud människan. Människan som var så vacker, så klok och så uppfinningsrik. Men människan glömde bort det viktigaste – att tacka Gud hela tiden. Tacka för livet, för tankeförmågan, för kärlek och vänskap. Nej, vi människor, vi tror att allt detta är vår förtjänst. Och vi började tänka på oss själva som gudar. Och istället för att vårda naturen, utnyttjade vi den. Och det blev liksom fel i hela skapelsen.

Och Gud blev arg. Arg och ledsen, för att allt det som var så bra och fint och väl uttänkt inte längre fungerade. Och precis som vilken annan förälder som helst tyckte Gud att det vi hade ställt till med skulle vi också ställa till rätta igen. Vi håller fortfarande på. Det finns så väldigt mycket som är fel i vår värld. I fredags var den stora Världens barn-galan, för att samla in pengar till barn över hela jorden som inte har något hem, eller familj, eller mat, barn som lever i länder där det är krig eller barn som tvingas arbeta. Människor har det inte bra, varken nu eller på Jesu tid. Och även om han botade en del, fick dem att se eller gå igen, var det inte det han var här för. Jesus kom för att ta bort det grundläggande felet, han kom för att föra oss närmare Gud. Han kom för att berätta om himlen, och för att ta bort allt det som skiljer oss från Gud. Han kom för att visa oss att vi fortfarande är Guds barn, vad vi än har gjort. Han kom för att hjälpa oss att tacka Gud igen, tacka med glädje och sång.

Barnkören: Song of Joy

3. Jag vill tacka Gud för att jag om och om igen får chansen att börja om. Varje gång jag får lägga fram allt det som är jag framför Gud i syndabekännelsen, och få förlåtelse. Varje gång jag får ta emot nattvarden. Det är som om Guds kärlek sköljer genom hela min kropp, hela min själ, och tar med sig allt som är smutsigt och trasigt. Sköljer bort det som en mäktig svallvåg, som en ihärdigt nötande bäckfåra. Det spolas med ut i ingenting, bränns till aska inför Guds blick, och jag får stå där, ren och ny som ett barn, inför Gud.
Ja, jag vill tacka Gud.
Gud är alltid här hos mig. Jag vill falla ned, jag vill tacka och sjunga, för jag vet att närhelst jag glömmer, kommer Gud ihåg, och varje gång jag ångrar något, tar Gud hand om det för mig. Jag vet att Gud är med mig varje dag, och för det vill jag tacka.

Barnkören: Du finns alltid här hos mig

Predikan 16e3 070923 Livet och döden

2007-09-22T12:21:00.000-07:00

Allt var bara mörker. Händer rörde vid henne, men hon hörde inget, kände inget. Maten de tvingande i henne smakade ingenting, käkarna rörde sig automatiskt, hon tuggade och svalde, men smakade ingenting. Allt var tomhet.
Någon ledde henne till sängen. Med kalla känslolösa händer klädde hon av sin pojke. Han hade blivit en man, hon hade inte sett honom naken sedan dess, men nu var det för sent. Hon tvättade kroppen. Utan ord. Tom. När han var ren smorde hon honom med olja och lindade honom i rena tygstycken. Hon redde ut håret och stängde ögonen. Inuti var det bara tomhet, inga känslor, inget hopp. Inget liv. Så tog hon hans händer och lade dem på hans bröst. Hans händer. Så starka. Ännu utan alla de valkar de skulle ha fått, bara små ärr här och där efter fall när han var liten. Just händerna. De hade varit så levande, aldrig stilla, alltid i rörelse. Rättade till en lock där, pillade på ärmen där. Kliade på myggbetten, knäppte med fingrarna. Och där brast hon. Allt det tomma och känslolösa vällde ut i ett enda skrik. Hon skakade, snyftade, rev sig själv i ansiktet, på armarna. Hårt höll hon fast honom, som om hennes värme och förtvivlan kunde föra honom tillbaka.

Händerna som varit så mjuka tidigare blev tvungna att bända loss hennes fingrar. De höll henne hårt när de kom för att hämta kroppen. Pojken lades på en bår, och hans mor gick bredvid. Ibland bars hon nästan, benen bar inte. Genom de rituella sorgeropen hördes hennes nästan omänskliga gråt, som ljudet av ett oväder som inte kan dränkas av än så mycket musik. Runt om stöttades hon, men de ville inte se henne i ögonen. Rädda att förloras i kaoset där inne, rädda att drabbas av samma sak. Rädda för död, rädda för sorg och vansinnet som följer.

Hela staden stannade upp. Allas ögon följde processionen där den ringlade sig fram emot stadsporten. Det gjordes plats, handelsmän flyttade sina åsnor och barn rycktes ur vägen. Skriken och gråten omgavs av tystnad. Moderns vilda blick sökte efter någon, något, vad som helst som kunde berätta för henne att detta inte var sant, att hennes son inte var död. Men ingen mötte blicken.

Ut ur portens skugga, in i det obarmhärtiga solljuset. Männen som bar båren svettades nu, den svajade till varje gång någon av dem torkade pannan. Rörelsen fick det att se ut som om pojken rörde sig, och mamman hejdade båren. Hon skakade av sig de välmenande men begränsande händerna, tog tag i pojkens kalla hand, rörde hans panna. Men allt var tomhet. Hon drog honom i håret, nöp honom i kinden. Skrattade. Bad honom sluta spela. Människorna runt omkring såg bort från henne, illa till mods. Generade. Hennes blick sökte dem. Han sover väl? Han låtsas? Men processionen rörde sig igen. Hon grät. Och allt var tomhet.

Blicken, tårskymd, sökte fäste. Sökte bland människorna i tåget, bland träd och buskar, bland åskådarna längs vägen. Och som en drunknande söker land, dras till flotten, fann hon en enda blick som inte vek undan. Tårarna rann. Ner i den djupaste dalen av förtvivlan, ner i dödsskuggans dal, sändes en stråle ljus. Jag är med dig, min käpp och stav ska trösta dig. Gud såg hennes sorg. Gud i alla fall, vågade se. Där, i Guds blick, ville hon stanna. Men han kom närmre. Hans hand, så olik pojkens, strök bort tårarna. Gråt inte. Och de slutade komma.

Och sedan, ja sedan, var det liv igen. Tomheten fylldes. Färgerna återvände till allting, lukter och smaker var tillbaka, men hon såg ingenting annat än pojken. Han var död, men se, han lever. Med håret ännu glansigt av oljan, och linnebindlarna i oordning, satt han upp på båren. Hon hörde inte ropen, såg bara pojken. Och han, en pojke som var död, en man som var en pojke, såg änkan som var mamma. Han satte ner sina bara fötter på den heta marken, vacklade, men fick tillbaka balansen. Dofterna var tillbaka med ens, när hon slöts i hans armar, doftande av olja och örter.

Då mindes hon. Ögonen. Hon skulle alltid minnas dem, precis som hon skulle minnas doften av liv i dödens örter, livbringande solvärme på ett skal av tomhet. Hon skulle alltid minnas känslan av att vara sedd, helt och fullt. Och människorna skulle alltid minnas hur en änka fick livet tillbaka, och hur en son levde, fastän han hade dött. Och berättelsen skulle spridas, för att den betyder något. För att den är viktig.

För den är berättelsen om hur livet återvänder, men också hur meningen kommer tillbaka. Ett vittnesbörd om den fasansfulla sorgen, men också om vägen ur kaos. För änkans läkedom börjar inte när sonen stiger upp. Längst in i ångesten möter hon Gud. I själens mörka natt finns någon som delar all smärta och all sorg. Det var hennes läkedom, den där dammiga och heta dagen utanför Nains stadsport. Och det är vår lärdom likaså. Döden är vårt livsvillkor, obändig och oundviklig. Förluster och sorger kantar vår väg, tillsammans med glädje och lycka. I allt finns Gud. Allt delar Jesus. Inget blir lättare. Ingen kommer undan. Men ingen är ensam, och där, i den insikten, segrar livet. Där blir dofterna och smakerna starkare än tomheten. Där blir glädjen djupare än kaoset. Här och nu. Gud delar allt, du är aldrig ensam.

Predikan 13e3 070902 Medmänniskan

2007-09-03T01:25:00.000-07:00

Kursiverade ord lades till och ord inom parentes försvann när predikan hölls.

Psalm före predikan: 96 Öppna mig för din kärlek

Det hettar till. Orden är bekanta, har upprepats så många gånger. Vänd andra kinden till… stå inte i skuld… De har upprepats så många gånger så att jag frågar mig om de betyder något längre. Det är som det rituella ”jag älskar dig”-mumlandet innan man somnar, som att fråga ”hur mår du?”när man träffar någon man känner. Orden ska finnas där, men betyder de något fortfarande? Kanske. Ibland.
Och ändå borde de här orden bränna. Omsorgen och kärleken borde aldrig, aldrig förvandlas till tomma hälsningsfraser eller rituella plattityder. Inte ”jag älskar dig”, inte ”vänd andra kinden till”. De borde lysa av sanning varje gång, borde lysa av hopp och tro i sorgemörkret i världen.
Och det är inte ondskan i vår värld som hotar släck(er)a trons ljus. Det är våra fromma plattityder, vårt likgiltiga mumlande. Vi, som har alla möjligheterna, är inte de som bär Kristus på våra axlar till alla de som saknar honom. Vi gömmer honom i våra kyrkor, målad på stenväggen men alltför sällan på väggarna i våra hjärtan.

Och ändå, för att ändå sprida glädje, finns Gud därute och kämpar sig till en plats i människornas medvetande. Humanisterna vet det, och skriver debattartikel efter debattartikel för att påpeka det. De vill spränga bort Gud ur offentligheten, men så länge hon eller han finns i människornas huvuden och hjärtan, kan de kämpa så mycket de orkar, Gud låter sig inte gömmas.
Så länge en människa bryr sig om en främling, så länge ett barn leker med ett annat utan att bry sig om utseende, färg eller social status, så länge finns Jesus ibland oss. Så länge en gråtande tonåring får en tröstande kram, så länge en liten dam som ramlat blir hjälpt. För någonstans djupt inom oss lever de fromma plattityderna. Vi glömmer dem, gömmer dem, men när vi minst anar det kommer de upp till ytan, blir sanning och ljus. Kärleken till nästan bryter fram, Guds kärlek strömmar genom oss. (Men frågan är bara varför vi kämpar emot.) ”Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.” Men frågan är bara varför vi kämpar emot.

Vi har alla goda argument som tänkas kan. Vi talar om bidragsberoende, eller om hur välgörenhet är godtyckligt. Vi kan berätta om onda diktatorer eller korrumperade makthavare som slarvar bort biståndspengar, eller låta bli att ge uteliggaren pengar för att inte finansiera hans missbruk. Vi tror oss själva om att kunna fatta alla beslut, och den andre om att inte kunna ta ansvar för någonting. Så då tar vi oss friheten att anta att ingen utom vi vet hur man ska handskas med pengarna. Som om vi var de enda vuxna på den här planeten. Vi kristna, världens samvete. Men Kristus har inte bett oss vara världens samvete, han bad oss vara (världens salt) fullkomliga. Han bad oss gå ytterligare en mil, även med den som tvingar oss. Vi ska inte lägga våra moraliska filter på alla andra, utan på oss själva. ”Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.”

Kärleken. Det slitna ordet. Det utnyttjade ordet. Ordet som säljer tusentals böcker, artiklar, kläder, doftljus och vinflaskor varje år. Ordet som har blivit symbolen för allt som vi längtar efter, och allt vi hoppas på. Kärlek. Rosa moln. Himlastormande passion. Bubbel i magen. Men Gud talar inte om förälskelse, utan om kärlek. Och (Men) kärleken är inte målet, den är medlet. Kärleken är en viljehandling. Genom kärleken, lagens fullhet, gör vi Guds vilja. Genom kärleken anstränger vi oss för att behandla varje människa som vår like. Genom kärleken strävar vi efter att bli allt mer lika Gud, vars själva väsen är kärlek. Om vi inte älskar, har vi aldrig sett Gud. (Kärleken är en viljehandling.) Så ofta säger vi att vi inte kan älska alla, men sanningen är snarare att vi faktiskt inte är intresserade av att älska alla, för konsekvenserna skulle bli enorma. (Men jag talar inte om förälskelse,) jag talar om kärlek. I handling och sanning. Jag ska älska så som Jesus älskade. Utan att vålla ont. Utan att kräva att den andre ska bli som jag. Utan att döma. Att vara fullkomlig. Älska i handling och sanning. Då kommer de likgiltiga mumlandena och fromma plattityderna bli de fyrar av ljus som kan leda en vilsen själ rätt.

Trots detta är (D)det är inte vårt kärleksfulla handlande som kommer göra världen till Gudsriket vi väntar på.
Vi kommer inte automatiskt komma till himlen för att vi (gör bra saker) är snälla mot varandra.
Men när kärleken råder i våra hjärtan är (visar att) Gudsriket redan (här är) på väg att bryta fram, den är ett tecken på att Gud är här och handlar. Enligt chassidisk judisk tro bär varje människa på en gudomlig gnista, som blir fri när den människan möts av en annan som ett ”du”. Inte som en främling, utan som ett ”du”. När alla gnistorna är förenade, tror chassiderna att Messias ska komma. Vi vet att Messias redan har kommit, men vi väntar på hans återkomst. Den heliga Andens gnista inom oss väntar på att få förenas med alla andra. Tillsammans kan vi brinna av kärleken, tillsammans kan vi möta varje medmänniska i vår väg som ett ”du”. Se den personen i ögonen, lita på att den personen är kapabel att fatta sina egna beslut, och hjälpa honom eller henne att bli den som Gud avsåg att hon eller han skulle vara. Och sedan går vi ytterligare en mil. På vägen skrattar och gråter vi, fryser och svettas. Ända tills den personen är stark nog att böja sig ner och hjälpa en annan. Hjälpa den personen att blir den Gud avsåg den att vara. Fullkomlig. Kärleken bryter fram, världen behöver oss.

Psalm efter predikan: 214 Lär mig att bedja av hjärtat

Predikan 10e3 070812 Nådens gåvor

2007-08-12T10:59:00.000-07:00

Lågorna är många, ljuset är ett, vi är ett i honom.

Lågorna flammar upp, om och om igen över hela vår jord. Människor brinner av passion, andra blir utbrända. Hos en del flammar hoppets låga, andra exploderar av vrede.
Vi verkar vara rätt överens, jorden över, om att känslor, vilka de än är, bäst beskrivs med eld och flammor. Eldens livgivande och samtidigt förtärande kraft har länge både tröstat och förfärat oss.
Vi är lågor, snabbt uppflammande. Tillsammans är vi eld, med makt att ge värme och föda, men även att skada och förinta. Men i förhållande till ljuset är vi fortfarande obeständiga. Släktskapet är tydligt, men där ljuset endast är liv och glädje, finns destruktiviteten alltid närvarande hos oss. Men om vi strävar efter ljuset, strävar efter att förenas med honom som är ljus och liv, blir elden det den är avsedd att vara – renande och livgivande istället för en skogsbrand av ilska och förtvivlan. Men endast ljuset Jesus Kristus kan skänka oss den klarheten.

Grenarna är många, trädet är ett, vi är ett i honom.

Vi är grenar. Vi strävar uppåt, utåt, efter att sprida oss så långt och högt det bara går. Andra grenar är ofta bara i vägen, eller till och med konkurrenter om ljuset eller humlornas uppmärksamhet. Men sanningen är väl att utifrån syns bara en krona av löv och grenar, som vilar på en stam. Och det är från stammen livet kommer, det är den som håller grenarna samman, och den som gör det möjligt för oss att bära frukt.
För om en gren bryts av, förlorar den snart all grönska och all möjlighet att bära frukt. Utan stammen är vi ingenting, döda och torra. Och stammen, trädet, det är Jesus Kristus. Oavsett om grenarna är två eller tre, eller hundratals, är stammen mitt ibland dem. Den ger liv åt få, och åt många.

Gåvorna är många, Anden är en, vi är ett i honom.

Gåvorna är så många att vi inte ens alltid ser dem som gåvor. Vi missar att värdera tröstandet, eller glädjandet. Han som bakar slår ifrån sig och vill inte få berömmet som tillkommer honom, hon som frivilligt hjälper sina vänner med deras deklarationer tycker att det inte är något särskilt. Men allt vi gör för våra vänner, det gör vi i Kristus. Vittnesbördet om livet och Anden kan komma i så många former. Alla är inte talare eller sångare, alla kan inte måla eller sy, men alla kan något. Om vi börjar se allt vi gör som en tjänst för Gud, blir hela våra liv en gudstjänst, och vi kommer märka hur Andens vind blåser över världen. Levande, fyllda av den glädje Gud ger, blir vi vittnen för hur Anden binder alla oss kristna samman, oavsett åsiktsskillnader och traditioner. Så, vilken är din gåva?

Tjänsterna är många, Herren är en, vi är ett i honom.

Elden driver oss, vi vill bära frukt och ge våra gåvor åt Herren, och det gör vi genom att tjäna honom. Men sätten det sker på är lika många som gåvorna. Vi är ett rike av präster, ett heligt folk som tillhör Herren. Det förpliktigar, men inte till att alla ska vara teologer eller ens tjäna i kyrkan. Kristus behöver dig, i din miljö. Skomakare, bliv vid din läst, för det behövs goda kristna skomakare som tjänar sina systrar och bröder. Lärare, stanna i skolan, för eleverna behöver se en människa som lever som hon lär. Morfar, sträva efter att vara en så god och kärleksfull morfar det bara är möjligt. Hämta kraft i bön och gudstjänst, och låt dem bära oss ut i vardagen. Med bönen kan vi göra allt, vår himmelske fader vill ge oss allt. Så tjänar vi alla Kristus i våra olika liv och olika roller.

Lemmarna är många, kroppen är en, vi är ett i honom.

Lemmarna är många, men vi sitter ihop. Vi tjänar olika syften, precis som ett lillfinger och en lunga har helt olika roller i kroppen. En del kan tyckas vara helt onödiga, som en nagel eller ett födelsemärke, men finner sin funktion ändå. Oavsett rollerna, sitter vi ihop. Vi kan inte, får inte, skilja oss från varandra. Vi kan vara långt borta, aldrig mötas i vår syn på vad som är viktigt, men centrum är ett – Jesus Kristus. Jesus är i allt vi gör och hoppas. Därför ska en broder förlåta en broder oändligt många gånger, för en kropp kan inte fungera utan att delarna är i någorlunda harmoni. Tillsammans är vi starka, börjar vi bekämpa varandra dukar snart kroppen under för allehanda sjukdomar och vedermödor. Kroppen är en, och endast en. Vem kan säga att en del är viktigare än någon annan, i morgon kanske du behöver den arm du försköt igår. Lita på Kristus, han kommer finna en användning för oss alla.
Lita på Kristus och förlåt din syster, be tillsammans med din broder. Ta emot tjänandet från din dotter, och tjäna själv en okänd. Använd dina gåvor, så kommer ljuset spridas över världen, och trädet som är vår gemenskap sprida sina svalkande, fruktbärande grenar över hela världen, till människors tröst och styrka. Lita på Kristus, han är den som ger gåvorna, han är den som ger livet. Lita på Kristus.

Predikan 8e3 070729 Andlig klarsyn

2007-07-27T14:08:00.000-07:00

En man jag känner är lärare i samhällsorienterande ämnen för högstadiet, det vill säga historia, geografi, samhällskunskap och religionskunskap. För inte särskilt länge sedan handlade ämnet historia ganska mycket om kungalängder, geografi om gränser och huvudstäder, samhällskunskap om vad som kännetecknade kalla krigets stora ideologier, och religionskunskap kallades inte religionskunskap utan kristendom. Idag ser det inte riktigt ut så. Världen är väldigt komplex och hans ämnen ska på något sätt täcka in allt vad det är att vara människa i en värld som på samma gång är full av motsägelser och konstigheter, som märkligt bekant. Så vad han ofta har börjat med när han träffar en sjua är en enkel föreläsning om jorden. Han berättar för dem att de måste anteckna noggrant, och sedan blir de fakta han presenterar för dem gradvis allt galnare, tills någon ifrågasätter honom. Det brukar ta rätt lång tid. Eleverna är inte vana att ifrågasätta saker som auktoriteter berättar för dem, de tror på allt som står i tidningarna, de håller alla tv-dokumentärer, hur spekulativa de än må vara, för sanna. Och då kommer de lätt falla offer för all möjlig slags propaganda och skräcklöpsedlar. Därför är vanlig enkel källkritik, det vill säga ”vem säger detta, och vad vill den personen med det?” något av det viktigaste han kan lära ut, till och med viktigare än vem som var kung under trettioåriga kriget.

Nåja, detta ska inte vara en predikan om skolan nu och då, men eleverna är inte ensamma om denna godtrogenhet. Lika lite som eleverna skulle tro på påståendet ”jordens kärna är gjord av is” om det presenterades så enkelt, lika lite tror vi i allmänhet på galenskaper som presenteras för oss i media, om inte dessa galenskaper verkar väl underbyggda med statistik och expertutlåtanden. Detta vet mediastrateger och reklamare. Så allt, från skattepolitik till rynkkrämer, säljs till oss med hjälp av undersökningar och förståsigpåare, ofta inte ens äkta sådana. Vi kollar helt enkelt inte våra källor. Vi baserar våra liv på antagandet om att vad andra berättat för oss är sant, ofta gör vi våra val på grundval av dessa fakta. Ibland får vi aldrig veta att vi hade fel, ibland tvingas vi omvärdera våra åsikter.

Det handlar om vilken grund vi har för vad vi gör, säger och är.

Ingen av oss har en grund byggd av en enda jättelik klippa vid namn Kristus, utan Kristusstenen är en bland många. Den kanske är den allra största eller den som har den viktigaste positionen i grunden, men runt omkring den finns många andra stenar. Förhoppningsvis. Det kan vara familjen och vännerna, eller jobbet. Det kanske är en positiv självkänsla eller livsglädje. Tillsammans med Kristus i sin mitt kan dessa stenar bygga en riktigt sund grund för ett liv, oavsett om detta liv kan liknas vid ett slott eller en liten stuga.

Men alltför ofta är Kristusstenen inte ens där. Kanske har den grävts ut, och kvar finns bara ett farligt tomrum i grunden, ett som gör grunden så svag att den kan störta samman med huset ovanpå sig vid minsta motgång. Eller så har Kristusstenen ersatts med annat, med grus eller sand.

Många människor bygger sin identitet på sitt utseende. Unga flickor som fått höra hela sin ungdomstid att de är så vackra, blir trettioåringar som desperat försöker hålla kvar ungdomen med hjälp av silikon och solariebränna. Män som tappar sitt förut så beundrade hår tappar samtidigt självförtroendet och försöker dölja det så länge det bara går.

Andra bygger identiteten på sitt intellekt, med konsekvensen att de alltid måste ha rätt, alltid vara bäst. Misslyckade prov gräver djupa sår inombords och syns i knivsåren på armarna, en felsatsning i karriären tvingar fram ett självmord.

Och så fortsätter det. Vad gör hon med sina onda tankar om hela hennes identitet bygger på vilken god människa han är? Hur klarar han som är Sångaren med stort s av en stämbandsinfektion? Hur klarar åsiktsmaskinen att bli felbevisad?

Det handlar om vilken grund vi har.

Om vi bygger grunden med material som förvisso är vackert men inte hållbart, som sand, eller skönhet och talang, får vi bekymmer så snart stormen närmar sig. Men om grunden är Kristus, med god hjälp av alla de vi älskar och älskas av, då kommer sanden eller gruset vara utmärkt bindemedel eller förtätning. Och om jag ska fortsätta tala symbolspråk kan sanden blandas med Guds livgivande vatten, och då bli hållbar cement.

Så låt oss granska grunderna för våra liv. Låt oss inte låta någon annan intala oss vad som är viktigt. Gud gav oss hjärnor att tänka med, hjärtan att känna med. De är våra, ingen annans att utnyttja. Och om det skulle vara så att Kristus grundsten har blivit allt mindre och oviktigare med tiden, är det aldrig för sent att låta den ta plats. Det finns en massa annat oviktigt som kan lämna grunden. I grund och botten är det få saker som tål att källgranskas helt och hållet. Men Kristus gör det.

midsommar på äldreboendet

2007-06-23T02:21:00.000-07:00

(till min skam får jag erkänna att den här är nygammal, delar är återanvända från ett annat år)

Det sägs ofta att vi svenskar är naturlyriker. Vi älskar naturen och skulle helst bo i en stuga vid en sjö mitt inne i skogen, eller vid havet med böljande ängar bakom huset.
Det sägs att vi finner Gud i naturen. Många är de gånger då jag har hört naturen vara det främsta argumentet för Guds existens. Svenskarna går ut i skogen eller till havet för att uppleva andlighet, fågelsången är mycket vackrare än vilken kyrkokör som helst.
Vi älskar våra sommarpsalmer, som är full av beskrivningar av blommor, fåglar, bäckar, löv, lunder och vågor, för att inte tala om våra sommarvisor. Vi lindar kransar, gör kohagar gröna, dansar på bryggor… Vi åker på semestrar och fjällvandrar eller åker ut i skärgården. Vi sitter utanför stugorna på landet i sommarskymningen och njuter av tystnaden.

Jo, vi svenskar älskar naturen. Till döds.

För visst är det besynnerligt att vi som verkligen älskar naturen så mycket, inte kan låta bli att förstöra den. Nu tycker säkert någon att vi inte är så farliga här, det kommer mycket värre föroreningar från andra länder, och det må så vara. Men nog är det en konstig kärlek när vi slänger plastpåsar i skogen, eldar på klipporna, bryter grenar från träden, kastar fimpar runt omkring oss, lämnar lyset på, väljer kaffe och mjölk som inte är kravmärkt… I själva verket prioriterar vi allt annat än naturen.

Och om det är så att vi finner Gud i naturen ser vi ett bekant mönster.
Vi vet så väl att det vi gör inte är bra. Och ändå gör vi det. Aposteln Paulus sade en gång: Det onda som jag inte vill, det gör jag, och det goda som jag vill, det gör jag inte.
Vi slänger skräpet i Guds ansikte. Vi förgiftar Gud, allt för vår egen bekvämlighets skull. Guds hand har skapat allt detta, detta är Guds viloplats. Fråga djuren, markens kryp och himlens fåglar, de vet vem som skapat allt. Men vi glömmer. Gud har skapat allt, och till och med försett oss med kläderna på kroppen och maten vi äter, men vi glömmer.
Om det är så att skapelsen och frälsningen hör ihop, vilket vi tror, börjar vi ligga risigt till. För vad händer med vår frälsning om skapelsen, som vi är satta att vårda, förstörs?

Vi säger att vi älskar naturen, ja, låt oss då visa det.
Det är dags att vända om.
Gud är förlåtande.
Naturen har en fantastisk förmåga att återhämta sig.
Men inte hur långt som helst.
Det är dags att vända om.

Bryter jag av en kvist, då bör jag plantera en ny.
Kastar jag ett papper, då bör jag plocka upp två nästa gång.
Vi bör göra vad vi kan, för det är vi som kan göra något.
”En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig.”
Det är dags att vända om.
Då först är vår kärlek sann.

midsommar i kyrkan

2007-06-23T02:20:00.000-07:00

I regnet vid midsommarstången igår funderade vi på om det var så att Gud ville att det skulle regna. Mina vänner tyckte att jag, som i deras ögon borde ha bra kontakter uppåt, kunde ta och prata lite med min högste chef och ordna så att regnet slutade. Men jag tror att Gud gillar regn. För regn är vatten, och vatten är liv, och Gud önskar oss liv, och liv i överflöd. Vännerna tyckte att Gud då kunde låta det regna på nätterna, och även om jag delvis håller med dem, är väl midsommarafton en riktigt bra dag för regn. Och innan ni protesterar ska jag förklara varför.

Vi människor bekymrar oss för så mycket hela tiden. Är det inte jobbet eller familjen, kan det vara tillståndet i världen, miljön eller om bänkarna framför kyrkan någonsin kommer sättas tillbaka. Vi oroar oss för kriminaliteten i samhället och för betygen, för de ruttna pålarna under Kallis och naturligtvis allra mest för oss själva och varandra, för hälsa och allt annat som hör ett bra liv till. Och om det är någonting som hela tiden begränsar våra liv är det just oron och rädslan.

Men vad har då det med midsommar att göra?
Jo, för att vi är rädda för att inte allting ska bli perfekt. En hel del människor såg upp mot himlen med ångest igår, för att deras omsorgsfullt förberedda och planerade fest skulle bli misslyckad med regn. Men icke. Den bästa festen är ju den där något går lite fel i början, så att kravet på perfektion släpper, och alla kan slappna av. Lite regn på partytältet ger en gladare midsommar, helt enkelt.

Det finns fler skäl att önska en regnig midsommar: regn betyder mindre drickande i parker och trädgårdar, och därmed mindre risk för våld och hot, utseendet blir inte lika tjusigt med mascaravåta kinder, men lite mindre perfektion är även där bra, mindre alkohol betyder också färre olyckor i trafiken, med regn måste man tränga ihop sig lite mer, vilket bara är kul, om man tvingas ut är det bara att gilla läget och göra som barnen och ha kul ändå och så vidare.

Men det är också så att naturen gillar regn, för regn är vatten, och vatten är liv. Naturen hämtade andan, fåglarna som de senaste veckorna har kvittrat sig hesa, fick en liten paus. Skapelsen fick lite påfyllning, och vi fick en viktig påminnelse. Vi människor kan så mycket, vi skickar folk till månen eller opererar hjärnor och hjärtan. Vi tänker ut komplicerade matematiska formler, och komponerar symfonier. Vi är medskapare i vår värld, men emellanåt använder vi all den här fantastiska kraften vi fått till vansinniga saker. Det är som om vi glömmer att vi inte kan göra allt, att vi inte är odödliga eller att vi bara har den här enda planeten. Vi är inte Gud, vi har inte uppfunnit Gud eller vuxit ifrån Gud. Vi är barn, med barns fantastiska lärförmåga och uppfinningsrikedom, men också med barns begränsade fattningsförmåga och korta tidsperspektiv. Regnet igår påminde oss om att vi inte bestämmer. Gud ser till all skapelsens bästa, och det kunde vi lära oss av. Nej, det bör vi lära oss av!

Vi har fått medansvar för planeten här. Men vi glömmer det, och ägnar våra liv till att oroa oss istället. Fråga djuren, fråga markens kryp och himlens fåglar, det är Gud som har gjort allt detta. Är vi då inte värda så mycket mer? Är vi inte nästan gudamänniskor, med kunskapen och möjligheten att skapa och förstöra? All den förmågan, och ändå låter vi oss konstant begränsas av rädsla och oro. All den fantasin, och ändå dövar vi den med gifter. Allt vårt värde, och ändå minskar vi det hela tiden, för oss själva och andra.

Nej, det är nog nu. Och att det ska krävas lite regn för att påminna om vår rätta plats i världen. Vi arvingar till Guds fantastiska skapelse måste ta vår plats som de som tar ansvar, de som inte låter rädslan förminska. Det är vårt jobb, vårt ansvar, och det måste börja med oss själva. Så låt oss skydda oss och göra förståndiga saker, men låt oss inte låta rädslan styra. Låt inte den gnagande oron vara dig närmare än glädjen, inte ångesten mer bekant än handlingskraften. Åh, jag vet att det är lätt att säga, och så vansinnigt svårt att göra, men ta Gud till hjälp. Gud vill dig så mycket gott. Be, och be igen om hjälp, om glädje och handlingskraft. Se Guds ögon i dina närmastes ögon, och hämta kraft därifrån. Känn Guds händer i händerna på dem du möter, och hämta glädje därifrån. Gud har inga andra ögon än våra, inga andra händer än våra. Låt oss använda dem till allas vårt bästa. Då kan det regna om och om igen.

predikan 2e3 Kallelsen till Guds rike 070617

2007-06-16T15:02:00.000-07:00

Vad är det han har som lockar människor så till honom? Hur kommer det sig att även den mest fördomsfulle skeptiker efter bara ett par ords konversation bekänner honom som Guds son?
Han var varken den förste eller den siste kringvandrande profeten i Judéen och Galiléen. Han var inte den ende som hade lärjungar eller som helade sjuka. Han var inte ens den ende som enligt legenden har en jungfru till mor!
Så vad hade han?
Var det vad han sade?

Följ mig. Inget mer. Korta små ord med långtgående enorma konsekvenser. Och män lämnade sina familjer åt sitt öde, lämnade sitt arbete, sitt rykte och i slutändan också sitt liv, på grund av de små, korta orden: Följ mig. Kvinnornas kallelse får vi inte höra något om, men säkert är att de kvinnor som fanns i hans sällskap riskerade vanära och bespottelse, och i även där i förlängningen sina liv. Rakt ut i ovissheten vandrade de tillsammans med Jesus. Något måste han haft som lockade dem.
Kanske var det den absoluta övertygelsen om att han var värd att följa. Jesus svävar inte på målet, han abdikerar inte från ledarskapet. Det är mig du ska följa, säger han till sina lärjungar, mig och inte allt det där andra som upptar ditt liv. Strunta i pengarna, strunta i anseendet. Lämna till och med din familj. Det är dags att prioritera om. Följ mig.

Jag har funderat på om hans blick var speciell. Hans ögon verkade se allt. I fortsättningen på den text som vi läste här idag, berättar Johannes om mötet mellan Natanael och Jesus. Jesus säger att han har sett Natanael stå under fikonträdet redan innan Filippos kallade honom, sett honom och tänkt: Där är en sann israelit. Det verkar som om Jesus ser rakt in i människor, ser deras längtan och rädsla, och hans ögon möter det som är deras innersta jag. Så kanske är det så att han säger: Följ mig, jag vet vem du är.
Jesus vet att människorna som dras till honom inte är vad vi skulle kalla Guds bästa barn. De han väljer är vanliga. De är unga och gamla, dumma och kloka, ivriga och slöa. Fåfänga och snåla, men också modiga och kärleksfulla. De tar till våld och grälar, men bekymrar sig för dem som inte har något att äta. De tvivlar ibland, och är uppfyllda av himlastormande visshet ibland. Och Jesus känner dem. Han har sett in i dem, han har valt dem var och en, väl medveten om svagheter och styrkor. Han har sett något vi inte kan se, men vi kan se konsekvensen, och den är vi.

Så kanske det istället är så här: Följ mig, jag vet vem du är, och vilket löfte du bär. Episteltexten idag talar om hur Gud har förutbestämt människor att vara Jesu bröder. Dessa har blivit kallade, och sedan rättfärdiggjorda av Gud. Det är stora ord, svåra att se sig själv i. Men kanske klarnar det om vi just ser på lärjungarna och deras beteende. De uppfyller inte alls fördomen om hur en kristen ska vara. De dricker vin och grälar, sviker och tvivlar. Så det kan ju inte alls handla om uppförande, det måste vara något annat. Det måste vara något inom dem, och något inom oss. Löftet vi bär i våra själar, löftet om kärlek och lycka. Löftet om att vi kan bli något stort en dag, och att det aldrig är för sent. Petrus var en medelålders man, kanske på väg att bli gammal, när han lämnade allt för Jesus. Johannes var så ung att han inte ens hade börjat få skäggväxt, säkert yngre än er konfirmander. Och de bar på potentialen att bli något stort.

Följ mig. Jag vet vem du är, och vilket löfte du bär.
Orden ekar genom tiderna. Jesus har lämnat oss för att återvända till sin förälder i himlen, men lockelsen är kvar. Nya människor nås av orden varje dag. Jesus vet vem du allra innerst inne är, Jesus vet vilket löfte du bär. Du, just du, är förutbestämd att bli något stort, bara för att han älskar dig. Precis som den du är, med alla dina gåvor, alla dina drömmar. Med all din styrka, och all din svaghet. Kallelsen gäller även dig, till den himmel som blir allas. Precis som du är.

predikan pingstdagen

2007-05-26T00:48:00.000-07:00

Vi lever idag i ett samhälle som inte räknar med Gud. Allting, från skola och sjukvård, till individens egen personliga utveckling är uppbyggt för att fungera utan Gud. Religiösa människor ses som en smula märkliga eller rent av farliga. Och det riktigt underliga i det här är att även vi som kyrka fungerar likadant. Vi skräms av människor med en riktigt uttalad tro som får konsekvenser i deras liv, religiösa upplevelser tenderar vi att förklara bort eller skratta lite överseende åt. Vi anstränger oss att vara så lika alla andra som möjligt, och när någon frågar om tron, då förklarar i alla fall många av oss att ”vi är kristna, men…” Det är emellanåt som om vi skäms för att säga att Gud har förändrat våra liv, eller att vi älskar Kristus.

Jag tror att en del av förklaringen till detta är att vi just lever i ett samhälle som inte räknar med Gud, ett samhälle som har upphöjt rationalismen och vetenskapen till det enda goda, det enda sanna. Till Gud, helt enkelt. Och på många sätt och vis har även vi köpt den världsbilden. Läkedomsunder förklaras med att bibelförfattarna inte riktigt förstod vad en sjukdom var, demoner som drivs ut är just sjukdomar, hav som delas reduceras till legender. Våra yrkesutbildningar är till åttio procent vetenskap, där vi inte ens får räkna med existensen av en Gud. Ingenting som vi inte förstår kan existera. Och därmed har vi retirerat in på humanister och ateisters planhalva.

Nej, jag skulle vilja slå ett slag för en slags ödmjuk anti-intellektualism eller anti-rationalism. Jag skulle vilja slå ett slag för under och änglar, mystik och stilla susningar, för dån och tungor av eld. För känsla och upplevelse. Gud är större, alltid större, och vi kan inte förstå allt. Inte med vårt intellekt i alla fall.

Men hur ska vi då förstå berättelsen om pingstens under? Tungor av eld, många olika språk. Rationalismens förespråkare kommer till tals redan här. ”De är druckna!” De, liksom vi, greppar efter närmaste inomvärldsliga förklaring för att hantera undret. Men om mannen som talade istället hade haft en levande relation med Gud, hade han då varit lika snar till att förlöjliga och bortförklara? Här, i Apostlagärningarnas berättelse om kyrkans första födelsedag, blir krocken mellan det mystiska och oförklarliga å ena sidan och skeptikerns rationalism å andra sidan så tydlig. Men sanningen är ju att utan upplevelsen av att det finns någonting mer, skulle vi inte ens ha haft någon kyrka. Hade skeptikern fått med sig folkhopen hade lärjungarna funnit sig predika för gathundar och vägdamm istället för de tusentals som döptes den dagen. Hade vi under kyrkans historia låtit rationalism och intellektualism leda, hade allt vad fromhet och innerlighet är ersatts med vetenskapliga resonemang, och så hade vi som kyrka gått under.

Pingstens budskap till oss idag är att det är möjligt att släppa in Gud i sitt liv. Det är möjligt att älska Gud, men bara om vi känner Gud. Vi ler ibland lite överseende när vi talar om konfirmanders Gudsbild som en upplevelsegud, som på något sätt måste utvecklas och bli en torr och intellektuellt hållbar Gud för att deras tro ska räknas på riktigt. Men jag tror att vi måste hitta tillbaka till upplevelsen och känslan. I sorg och motgång är det inte de intellektuella resonemangen som bär, det är upplevelsen av att det finns någon som är mig närmre än mitt eget hjärta. Pingstens Gud har tagit sin boning bland oss, i oss. Anden som känner oss längtar efter att vi ska vilja känna henne också. I glädje och sorg, i med- och motgång. I tro, i hopp, men mest av allt i kärlek.

Predikan fjärde söndagen i påsktiden 070429 Vägen till livet

2007-04-29T05:20:00.000-07:00

Jag har aldrig varit på en sådan där klassisk bussresa. Ni vet, längs Rhen med stopp vid lämpliga vinslott. Med en käck reseledare som berättar små anekdoter om vad vi passerar på vägen, som kommer ihåg allas namn och fixar med allt praktiskt. När jag tänker mig den här reseledaren är han, ja, för av någon anledning har det blivit en han i min fantasi, lite äldre än vad han själv tror sig vara, och något mindre stilig än vad han själv tycker, men ändå en ganska sympatisk karl. Ibland märker man att skämten han berättar har berättats många gånger förr, och att det i ärlighetens namn mest är han själv som skrattar åt dem. Men han ägnar alla ungefär lika mycket uppmärksamhet, gammal som ung, och han är en veritabel uppslagsbok vad gäller de tyska vinslotten. Och vad alla blommor heter på såväl tyska, svenska, och i vissa fall, latin.
Nåja, jag har aldrig rest med den här mannen. Han är någon slags hopkok av saker jag hört berättats, filmer jag har sett, och det fåtal sightseeingturer i storstäder jag har åkt på. Han finns inte, men jag tänker kalla honom Torbjörn.

Det är tryggt att åka med Torbjörn. Många av hans resenärer är till åren komna, och har rest med honom förr. Förra året till Gardasjön i Italien, året dessförinnan till Loiredalen i Frankrike. Flera av resenärerna planerar redan att följa med honom längs Donau nästa år, och pratar längtansfullt om baden i Budapest.
Det de verkligen tycker om med Torbjörn är ju just den känsla av trygghet han ger. Han är som en lagom spännande kombination av beskyddande storebror och busig gentlemannakavaljer. Med Torbjörn vet damerna att de inte riskerar att hamna i fara, men äventyret är ändå fortfarande där, något som han är mycket väl medveten om, och spelar lite grann på. Man skulle kunna tänka sig att karlarna på bussen skulle avsky Torbjörn, men det gör de inte. Han är respekterad för sitt kunnande, och nästan mot sin vilja dras även männen in i känslan av äventyr.

Så åker Torbjörns buss genom Europa, ständigt på jakt efter lagom spännande sevärdheter och anekdoter, och alltid riskfritt och förutsägbart.

Resan med Jesus är inte lika enkel och okomplicerad.
Hans vänner och lärjungar trodde att de visste vad de gav sig in på. De hoppade på bussen, och trodde att Jesus var Torbjörn. Målet klart utstakat, och lite spänning på vägen. Hållplatserna givna, mat ordnad, och varje lärjunges personliga fåfänga eller oro stillad. Torb…förlåt, Jesus, ordnar allt.
Och ett tag verkade det som om de hade rätt. Visst, det blev inga medelklasshotell eller ostprovningar. Om man ska jämföra det med någon bussresa var det väl snarare i stil med Rosa bussarna, ni vet, de ganska skrangliga bussarna som tar ryggsäcksresenärer runt världen, där man tillsammans lagar mat och lagar bussen, med packningen fastsurrad på taket. Ja, lite mer åt det hållet blev det. Ibland hade de sovit i vägrenen, men ibland också i lyxiga hus. Ibland åt de fantastiskt gott hemma hos någon ångerfull tulltjänsteman, ibland var de tvungna att plocka ax från åkrarna för att inte svälta. Men i alla fall, målet var ju klart.
Och till skillnad från Torbjörn verkar Jesus också bry sig om vad som händer lärjungarna efter att resan är slut.

För Jesus vet att det inte blir någon ny resa nästa år. Det är nu det gäller. Och på alla möjliga sätt försöker han berätta för lärjungarna vem han är, och vad det är som han har kommit för att göra. Slutet närmar sig, och lärjungarna måste fortsätta utan honom. Om Jesus hade varit Torbjörn, skulle det vara som om han strandsatt dem på Rhens strand, kanske vid Loreleis klippa, och gett dem rätt så vaga anvisningar om hur bussen fungerar. Och när resenärerna klagar, säger han: Ni vet ju hur vägen går. Och resenärerna protesterar, ber honom peka ut målet, svarar han: Det är ju jag som är målet.

Nej, resan med Jesus är inte lätt. Jag tycker att det hedrar lärjungarna att de inte bara stillatigande accepterar vad som håller på att hända. De kanske började resan med en ganska vag längtan efter något nytt, men har insett att den är hela deras liv. Och de tror att den tar slut när Jesus lämnar dem. Men Jesus rättar dem, och lugnar dem. Det är inte resan som är livet, det är Jesus som är både resa, mål och liv. Oavsett var de än är, är han med dem. Så länge de har liv i sina kroppar, är Jesus med dem. Och varje gång det blir svårt att tro utan guidens varsamma ledning, ber Jesus dem att se på gärningarna. Se på allt ni har åstadkommit! Skulle det inte vara värt att tro då?

Jesus håller sitt avskedstal under påskmiddagen. Det är ingen gemytlig tillställning. Lärjungarna är rädda och uppjagade, en av dem har redan lämnat dem för att förråda Jesus, och en annan har fått veta att han ska förneka honom. Känslorna svallar. Det går knappast att komma längre bort från reseledaren Torbjörns spex under den sista middagen på vägen hem till Sverige. Men någonstans, utan övriga paralleller, finns en gemensam strömning av oro och rädsla. Vad händer nu? Vad ska jag göra nu? Jesus säger: Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?
Det blir ingen ny resa med Jesus, varken till Gardasjön eller Jerusalem. För den gamla har aldrig slutat. Vägen vi går med Jesus är en livslång väg, livets väg. Målet är oss närmare än vårt eget hjärta. Och även om vi kommer möta många reseledare på vår väg, är Jesus inte endast en av dem. Han är vägen. Han är målet. Han är sanningen och livet. Och genom honom, ser vi Gud.

Att välja sitt liv - passionsandakt över Joh 19:8-16

2007-04-04T09:00:00.000-07:00

”Den som överlämnade mig åt dig har större skuld.”
Den som överlämnade Jesus åt Pilatus. Lammet åt slaktaren. Barnet till soldaten.
Vem är det som gör detta? Vem kan välja bort liv på det sättet?

Judas. Genom historien avskydd och föraktad. En av de mest betrodda av lärjungarna, den som hade hand om kassan, och med sitt förräderi också en av de mest betydelsefulla människorna genom världshistorien, men också en människa vi knappt vet någonting om. Det har spekulerats mycket om varför han gjorde det. En del säger att han var besatt av djävulen. Andra att han var en besviken frihetskämpe. Men faktum kvarstår. Han var en vän, och han svek.

Översteprästerna. Intriganta, maktlystna och lismande anar vi dem mellan raderna i evangelierna. Utan egentlig makt, men med stort inflytande. Rädda för förändring, rädda för rättmätiga anspråk. Men mest av allt kanske rädda för ytterligare oro och upplopp i provinsen Palestina. Deras del i domen och avrättningen av Jesus lade grund för årtusenden av förföljelser och förtryck, deras söner har orättfärdigt fått sona fädernas brott många gånger om. Men de dödade en av sina egna.

Folket. Ena dagen jublar de, andra dagen spottar de. Ombytligt som vinden är folket. De upphöjer, så att de kan riva ner. De villa ha ett skådespel, och om inte Jesus bjuder på det, vänder de sig till makten. På ett eller annat sätt måste det hända något. Blod ska flyta. Och det blodet gavs villigt.

Lärjungarna. När det verkligen gäller lyser de med sin frånvaro. Vem är med Jesus inför Pilatus? Vem ber med Jesus i trädgården? Vem ropar nej? Ingen. Ingen. Jesus möter domen och döden ensam. Hans vänner gömmer sig, rädda för sin egen skull. Men vad de inte förstår är att allt sker för deras skull.

Och så kan jag fortsätta. Och så fortsätter historien, för att slutligen landa här och nu. När väljer jag liv, och när väljer jag bort det? När är jag vännen som sviker, den som hugger mina egna i ryggen? När väljer jag skådespelet istället för livet, och när lämnar jag någon ensam i prövningens tid? Vi är alla Judas, överstepräster, folket och lärjungarna. Vi väljer alla bort livet, i dessa de minsta. Vi väljer bort deras liv, vårt eget liv, Jesu liv.
Vi måste alla lära oss att välja liv. För allt skedde för vår skull.

Predikan Palmsöndagen 070401

2007-04-01T09:38:00.000-07:00

Från kullarna runtomkring kan man se ner på staden, men ju närmare den slingrande vägen kommer, ju mer tornar Jerusalems murar upp sig. Det är inte tomt utanför, staden har spridit sig utåt, som städer alltid gör. Här finns karavanseraljer där man hyr rum och rastar sina djur. Men över alltihop lutar sig muren.

Den är inte den enda. Den är bara den yttersta. Den första.

I muren finns det gott om portar, en del stora, en del så små att inte ens en kamel kommer igenom. Men porten Jesus rider genom är stor.
Och Jerusalem välkomnar honom in. Dess invånare väller ut genom porten för att hälsa sin konung välkommen, välkommen till sitt sanna hem, hans framtida huvudstad. De rör vid honom, håller upp sina barn för att han ska välsigna dem. De pratar med lärjungarna, stirrar på Lasaros och hans systrar. Under åsnans hovar prasslar palmbladen, och jublet är öronbedövande.

Vilka är dina murar? Vilka av dem kan Jesus passera, och vilka måste han bryta ner, som armén utanför Jeriko? Den här första, kan det vara ditt dop? Du välkomnade det, utan att egentligen vara medveten om vad som hände. Livet och döden, så tätt ihoptvinnade, som jublet vid ingången till Jesu död. Det är den lätta muren, åtminstone om du låter Jesus passera när du ännu är ett litet barn. För andra är detta den svåra porten att öppna, det slutgiltiga. Öppnar jag den, faller hela staden.

Inne i staden är det lätt att tappa riktningen. Husen står tätt och gatorna är krokiga. Men han har varit här många gånger förr, och som alla goda judar beger sig skaran, efter att ha renat sig, till templet. Herodes vackra tempel lyser i solen. Den vita stenen skimrar. Det är trångt, alla vill dit. Där kommer den andra muren. Långsamt tar sig följet in på hedningarnas förgård. Larmet är obeskrivligt, försäljare och pengaväxlarna försöker överrösta varandra. Barn gråter, andra ropar efter försvunna släktingar. Jesus blir arg. Han ser Jerusalems hjärta alldeles igenkorkat av girighet och vansinne. Bord välts, han knuffar undan försäljare.

Är det nattvarden som är muren nu? Bordets omöjlighet verkar hopplös att klättra över. Måltiden delad med alla trogna, alla de heliga, inte passar jag där? Ovärdig. Men, min vän, Jesus åt med alla. Med skökorna och förrädarna, med främlingar och nära vänner. Han delade bröd och vin med släktingar och barn. Är du inbjuden, och det är du, är du välkommen. Muren är inte hög, slå dig ner. Med en duk och lite porslin förvandlar vi den till ett bord, låt oss festa tillsammans. Du har snart glömt att den finns där.

En annan dag. Jesus återvänder till templet. Den här dagen ignorerar han försäljarna, och vakternas misstänksamma blickar följer honom medan han målmedvetet tar sig bort mot kvinnornas förgård. Han, och hans vänner, klättrar upp för trappan. Uppe på förgården, bortom den tredje muren, slår sig Jesus ner i skuggan under pelarraderna. Människor kommer fram till honom och han undervisar. Han diskuterar med överstepräster och fariséer, och han pratar med sina lärjungar. Han pratar om sin död.

Muren tornar upp sig igen, din egen mur. Det knackar på porten. Hur ser den ut, den här muren? Är det kanske undren som står i vägen, eller är det kyrkans historia? Muren är röd som kärlek, som vin, som blod. Tjockare än de andra, och med en ganska liten port. Detta är muren som är dina egna invändningar. Ursäkternas mur. Intellektets mur. Men du kan inte hålla porten stängd för alltid, du bär på för mycket kärlek och drömmar som måste ut. Och där de går ut, rider Jesus in.

Sedan lämnar männen kvinnorna, Jesu mor och de andra, och går upp för trappan till männens förgård. Den fjärde muren. De offrar och ber. De stannar i templet länge. Ovanför dem rör sig prästerna ut och in i det heliga, förrättar offer och diskuterar. Jesus, å andra sidan, är tyst. Han har blicken fäst mot det allra heligaste, och ber.

Ännu en mur, ännu en dag. Vad passerar du nu? Är det bönens tröskel? Ibland är det lätt, men ibland känns det som att det inte går fram. All sorg och ilska, all hjälplöshet och frustration. Får det ett svar? Händer det att du rasar, även du? Släpp Jesus över tröskeln, han rasar med dig. Världens orättvisa bärs inte av dig ensam.

Men den femte muren förblir stängd för dem. Den är förhänget framför det allra heligaste, den enorma vävnad som endast översteprästen fick passera, och då alltid med rädsla för sitt eget liv. Jesus har passerat alla murarna, men där måste han stanna. Ännu en tid.

Den förblir, ännu en liten tid, även stängd för dig.
För genom den femte muren kommer du inte med livet i behåll. Den leder till Gud själv. Endast genom att ge allt kan du nå dit, endast genom att ge hela dig själv.

Men det kommer en tid då förhänget inte längre kommer hålla någon ute.
Det kommer en tid då Gud själv spränger det, i sorg och längtan efter människan.
Det är korsets tid.

Vägen dit går genom många murar, genom "Hosianna!" och "Varför?". Men när muren, förhänget, till slut är sprängt, blir det aldrig lagat igen. Den sista muren är borta, Gud är hos människorna och människorna hos Gud. För det gudomliga är inte en krona. Det är inte världslig makt och herradöme. Det är murlöshet. Det är väldighet. Det är kärlek.

Predikan Brödsöndagen 070318

2007-03-18T00:31:00.000-07:00

De ställer en massa frågor, folket i evangeliet idag. De har letat efter Jesus i hela Kafarnaum, och har till slut hittat honom i synagogan.

”Rabbi, när kom du hit?”

Han svarar inte. Inte som de väntar sig i alla fall. Han är som en sån där som aldrig kan prata om samma sak som en själv, en sån som inte bara kan svara rakt upp och ner. En sån som bara måste fiska efter vad man egentligen menar. Fruktansvärt irriterande, med andra ord.

Men åhörarna tar inte illa vid sig. De är vana. De söker vishet och kunskap, och har pratat med lärare och präster förr. De kallar honom rabbi, lärare, och ber om upplysning. Och Jesus ger dem den. De förstår kanske inte, men han svarar på deras grundläggande fråga: Vad gör du här, och vem är du? Han presenterar sig själv i ”den som Gud har satt sitt sigill på” och ”Människosonen”, och han berättar att han är där för att ge världen liv. Och folket verkar ana att det är större ting på gång här än trollkonster och diskussioner, och de fortsätter fråga, som man frågar en god lärare.

”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?”

Jesu tidigare svar har rört vid något i åhörarna. Det har väckt en längtan, och de vill ha mer. Kanske är han den de väntat på, men de vet inte riktigt hur de ska kunna tillgodogöra sig kunskapen om honom. De vet inte vilka konsekvenserna blir. Kanske är frågan en fariseisk fråga, menad att sätta dit honom. Och svaret blir oväntat. Inte ett ord om lagen eller buden, utan bara ett enkelt: Tro på honom som Gud har sänt. Tro. Det räcker. Genom att tro gör du Guds verk. Inte genom att fullfölja buden, inte genom att iaktta varje punkt i lagen. Det är svåra och stora ord där i synagogan i Kafarnaum. Och åhörarna reagerar.

”Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig?”

Förtydliga, Herre. Skriv det på våra näsor. Ropa högt. Gör detta som händer möjligt för oss att se och förstå. Vi är människor, och har begränsad fattningsförmåga. Vi behöver under och mirakel, vi vill se saker vi kan förundras över. Om du nu är den vi väntar på, bevisa det!

Och Jesus vägrar. Han gör det svårare, mer abstrakt. Han talar i gåtor och liknelser. Och människorna då, och människorna nu, finner det svårt. De kan inte tro utan att ha Gud framför sig, och även om de har det kräver de mer. Det finns alltid bevis att vänta på. Det finns alltid mer att kräva.

”Vad kan du utföra?”

Egentligen. Igen. Gör det igen. Kan du göra något mer? Eller är du en bluff? Som barn flockas runt en trollkonstnär, flockas de runt Jesus. Och han suckar nästan. De har inte förstått någonting. Undren är medel, inte mål. De vill inte dra uppmärksamheten till sig själva, eller ens till Jesus, de är menade för att rikta uppmärksamheten mot Guds rike. Så han vägrar. Ett under till skulle ha kommit i vägen för budskapet. Istället talar han om hunger och bröd, enkla vardagliga ting, men genom dem om himlen och det eviga livet. Men inte ens då förstår de. Tidigare på dagen har de fått äta av brödet och fiskarna som en liten pojke hade med som matsäck, femtusen män och okänt antal kvinnor och barn, och nu vill de ha mer. Deras hungrande kroppar kan inte släppa tanken på mat i överflöd, och Jesus har makten att ge dem det. Deras törstande sinnen kan inte släppa tanken på en kung och en undergörare, och de ber honom uppfylla deras drömmar.

De vill sätta honom på en piedestal. De vill upphöja honom så högt över deras vardag av kamp och förtryck som det bara är möjligt. De vill ha enkla svar på svåra frågor. De vill ha glamour. De vill ha en krigarkonung, en gudason.

Och de får en människoson. De får en snickare och lärare. De får smuts och hårda fotsulor. De får liknelser och motfrågor. De får bröd. De får liv i överflöd, men inte utan motstånd och svårigheter.

Det är svårt att svälja. Vad är då meningen, kanske vi hade ropat idag. Om jag inte syns på tv, inte blir rik, inte får det perfekta livet, vad är då meningen med alltihop? Om jag ändå måste lida, varför ska jag tro? Om jag inte får kakan, varför ska jag då be om brödet?

För att du behöver sällskap, skulle jag svara. För att du behöver näring. För att du inte kan klättra på livets branta väg helt själv. För att du behöver kunna stå dig hela livets långa arbetsdag. Därför behöver du brödet. Du behöver det för att orka. Varma lata dagar känns inte brödet särskilt angeläget, och dagar fyllda av sorg och oro kanske du inte ens kan förmå dig äta det, men du behöver det för att orka vidare. Det är inte sött eller ens alltid gott. Det måste tuggas ordentligt, små bitar i taget. Du kan bära det med dig på vandringen, ibland kan det kännas torrt eller tråkigt, men det är ofelbart, alltid mättande, alltid närande. Sådan är tron på Jesus. Inte jämnar han nödvändigtvis vägen eller underlättar. Han kan vara obekväm eller tråkig, och inte söt och lockande som så mycket annat. Men han är där för alltid. I glädje, trots att du kanske inte tänker på honom då. I sorg, trots att du kanske förbannar honom då. För alltid.

”Ge oss av det brödet. Ge oss alltid av det brödet”, ber folket Jesus. Och han svarar: Det är jag, och om du tror går du aldrig hungrig igen.

Predikan kyndelsmässodagen 070204

2007-02-03T23:26:00.000-08:00

Johannes 1:14-18
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.
Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.”
Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd.
Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.
Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

I lördags höll jag ett litet barn. Han är två månader gammal, och jag och hans föräldrar träffades för att prata om hans dop. Under tiden såg pojken på oss, och allt annat, men mörkblå, ständigt lite lätt förundrade ögon. Jag höll honom, mest för att känna hur stabil han var i nacken, och för att han skulle få lära känna mig lite grann. Men lite grann höll jag honom för att vara så nära livsundret det någonsin går. Jag smekte hans duniga huvud, kände på hans lilla hand. Och han mötte min blick, men strax vandrade hans ögon iväg för att fixera någonting strax ovanför min axel. Fixera ingenting alls.

Det händer ganska ofta, det där. Små barn som tittar intresserad på just ingenting alls. Som skrattar och vinkar till luft. Och vi ler, och tycker att de är söta när de inte ser ordentligt.

Den här pojken, han var ungefär jämngammal med Jesus vid tiden för hans möte med de två gamla i templet, Symeon och Hanna. Jag undrar om Jesu ögon också mötte de gamlas, och om han också skrattande såg in i det okända. Det som kanske inte var okänt för honom. För jag tror att små barn ser.

Kristus är världens ljus. Ett ljus med uppenbarelse för hedningarna, och härlighet för Guds folk. Det lilla barnet, skrattande i sin mammas famn, så full av härlighet att hela världen lyses upp. Och där, i det ljuset, dansar änglarna, och gudabarnet ser. Barnet skrattar, och sträcker händerna efter dem, lekkamraterna från himlen, och försöker förmedla härligheten till dem runtomkring. Maria är upptagen med att hålla honom trots att han rör sig så, hon har säkert fortfarande inte återfått all sin styrka sedan förlossningen, och Josef har händerna fulla av de duvor som han ska offra som lösen för den förstfödde sonen. De ser inte härligheten, trots att de om några borde kunna se änglarna. Symeon och Hanna anar dem, och de tackar och prisar Gud. Jesus ler när han lämnas över till de gamlas famn, strålar ljus över världen.

Det lilla barnet i min famn log tandlöst och lyckligt. Ser han också änglarna? Försöker han också berätta? Och när ska hans blick anpassa sig till vår värld, och se det vi förväntar oss att han ska se? Han höll min tumme hårt, som om han var orolig för att också han skulle driva iväg. Eller så kanske han höll hårt i mig för att jag skulle följa honom i dansen.

Jesus fortsatte nog att se dem, änglarna. För de måste ju ha följt honom. Runtomkring honom, med glädje och sång. Varenda steg han tog rapporterades till hans far i himlen, varenda nytt ord. Ordet blev människa och bodde bland oss, och behövde lära sig säga mamma och titta och pappa. Och när han sade mamma menade han en flicka som var jungfru. När han gurglade ut sitt första titta, menade han kanske alla änglarna, eller skapelsens fullhet. Och när han sade pappa, menade han Gud. Redan då försökte han förklara Gud för oss, redan då försökte han rikta ljuset däråt. Med ett barns hela medvetenhet om allt som är viktigt, och med ett barns oförmåga att skilja mellan jordiska och himmelska ting.

Och det är kanske där en av hemligheterna med Guds barnakärlek ligger. Skilj inte mellan himmel och jord, mellan själ och kropp. Gud själv gör det inte. Himlens ljus strålar ner på jorden, Gud själv blir människa, med blodomlopp, muskler och tandvärk. I solens strålar dansar änglarna, och i det nyfödda barnets djupblå blick speglas evigheten. Himlen är här och nu, nära och långt borta. Och barnen är dess budbärare. Josef offrade två duvor i templet, för att lösa barnet som var helgat åt Gud, omedveten om att alla barn i fortsättningen skulle vara Guds heliga. Himlen tillhör sådana som de.

Så nästa gång du ser ett spädbarn titta ut i luften med ett leende, ta en liten omväg. Låt änglarna dansa inför dess blick, som de en gång dansade för dig, innan du blev gammal nog att veta vad du borde se. Med Maria och Josef kan vi bara ana himlen, men ljuset har vi alltid hos oss. Kristus är världens ljus, ett ljus med uppenbarelse. I hans ögon, i hans skratt, i hans ord, genom hans nåd och sanning, uppenbaras Guds härlighet för oss. Och då dansar änglarna.

Predikan första söndagen efter 13dagen 2007

2007-01-08T01:09:00.000-08:00

”Ett tecken dopets vatten är på att vår Gud har mänskan kär.
Hans kärlek lyser stark och klar, i Jesus Kristus uppenbar.”

Den här versen sjöng vi alldeles nyss.
Men för en del räcker det inte där.
De vill ha mer detaljer.
Hur då? Vad menas? Specificera! Vilken människa är det vi pratar om här? Man kan ju inte älska alla, så vilka är det Gud älskar?

Är det den döpta människan som Gud älskar? Det hade ju varit praktiskt, inte sant? Alla kyrkans människor, trygga i förvissningen om Guds kärlek. Och så alla de där andra, de odöpta, som Gud inte älskar. Ett bra incitament för att låta döpa sig, kan det tyckas. Och vissa fördelar har ju medlemskapet, och kärleken från Gud. Inte bara gemenskap med en massa andra troende, möjligheten att få sjunga vackra psalmer, utan framförallt tillhörigheten till Gud. Och så förstås att få slippa den där förfärliga eviga elden, som Johannes berättar om här i texten idag. Den som Jesus ska tända, och där agnarna ska brännas.

Men om det skulle vara så, att Gud enbart älskade den döpta människan, får vi ju genast lite problem. Älskar inte Gud det barn vars föräldrar tagit beslutet att inte låta döpa det, i väntan på någon slags egen viljeyttring? Eller människor i kulturer där kristendomen är praktiskt taget okänd? Nej, det håller ju inte. Det kan inte vara så att Gud uteslutande älskar de döpta.

Vi försöker igen. Vem är det som Gud älskar?
Det är ju knappt jag vågar säga det här, men kan det vara så att Gud älskar människor som tillhör vissa folk mer än andra? Jesus var jude, alla profeterna i Bibeln likaså. Paulus var jude, och alla lärjungarna. När Gud skulle välja en flicka som skulle föda hans son, valde han en judisk flicka. För att inte tala om hur ofta det talas om det utvalda folket.

Men då krockar det ju lite. Dopet ska ju vara ett tecken på kärleken, och inte många judar är döpta. Och vi andra kan ju liksom inte hjälpa att våra föräldrar inte var judar. Skulle vi diskvalificeras på grund av det? Känns inte riktigt bra det heller. Och då åkte ju Paulus Medelhavet runt helt i onödan. Nä, så är det nog inte heller.

Älskar Gud kanske enbart män?
Tja, om man ser på hur det går till i Bibeln finns det väl kanske fog för den misstanken i alla fall. Jesus väljer enbart män som lärjungar, i stort sett alla profeterna är män. Och de kvinnor som vågar sticka ut lite råkar rätt illa ut. För att inte tala om att Jesus ju var man! Huruvida Gud är man eller ej lämnar jag därhän.
Och så har det ju fortsatt. Påven är man, har alltid varit det, tror man i alla fall. Prästerna är fortfarande en majoritet män, så även politiker och företagsledare. Detta är ingen grundkurs i feministisk maktanalys, men nog är det mycket karlar i toppen överallt. Tyder det kanske på att Gud vill ha det så?

Fast Gud väljer ju ändå att låta sin son födas av en kvinna. Och i våra kyrkor är en majoritet av gudstjänstdeltagarna kvinnor, och nog är vi, är ni, älskade av Gud! Och Mose höll ju på att bli dödad just på grund av att han var pojke.

Och så skulle jag kunna hålla på. Det finns hållbara argument för att Gud älskar fattiga, afrikaner, unga och friska, men även sjuka, gamla, rika och européer. Och det finns en hel del som talar emot att Gud älskar dem, oss, också. För hur mäter man kärlek? Om min framgång här i livet skulle vara ett mått på Guds kärlek, skiftar ju den kärleken som vinden. Om den kärleken skulle vara beroende av yttre faktorer, hur ombytlig skulle inte Gud då vara.

Nej, kärlek kan inte mätas. Antingen älskar man, eller så gör man det inte. Med eller utan Guds kärlek kommer vi att gå emot hårda kanter, falla och skada oss, men också resa oss upp, glädjas och skratta. Kärleken syns inte utanpå, för det mesta, och den ger mig inga extra fördelar.

Och till hela den omöjliga ekvationen, lägger jag en än större omöjlighet. Nämligen den att Gud är förmögen att älska alla. Någon kanske då hävdar att det inte går, men då bedömer den personen Gud efter sin egen otillräcklighet. Gud kan. Gud är större. För Gud känner vår innersta kärna, innanför allt vårt skal av rädsla och tillgjordhet. Och Gud önskar inget annat än att vi ska lägga av oss det skalet och träda fram som de älskade och upprättade varelser vi är, Guds egna barn. Så därför sänder Gud Jesus till oss, han som är den som ska tröska så att agnarna skiljs från vetet, så att vårt skal skiljs från vår kärna. Otillräckligheten och rädslan ska brinna, dem lämnar vi bakom oss. Det är inte svårt. Vi får möjligheten om och om igen. Vid dopet, vid nattvarden, i syndabekännelsen. Och Gud lyfter oss upp ur rädslans virvlande flod, och vi ska få bo i hans hus, evinnerligen.

Predikan julnattsmässan 2006

2007-01-01T14:50:00.000-08:00

”Hjältemod, kamratskap, tjocka munkar som gudfruktigt slogs med käppar för en rättvis sak, sunt friluftsliv, kyska jungfrur att hjälpa över bäckar och åar, vördnad för den rättmätige konungen och halstrat hjortlår till middag – se där några av de företeelser som för Karl-Bertil Jonsson framstod som något av det högsta livet hade att bjuda.”

Karl-Bertil Jonsson… en av de främsta företrädarna för julsnällheten. Varje julafton samlas stora skaror framför tv-apparaterna i hemmen för att se sagan om den snälle killen som extrajobbar på Postverket. Men Karl-Bertil är inte den ende företrädaren för julsnällheten. Tomten ställer krav på den, annars blir det inga klappar, ett hot han sedan konsekvent glömmer bort när stunden för klapputdelningen kommer. Eller Bolibompa, med alla snälla barns klappar till dem som jobbar på julafton. Eller julinsamlingar till välgörande ändamål, avrunda uppåt-kampanjer i affärerna eller Carolas salvelsefulla stämma i alla varuhus.

Och inget fel i det. Egentligen.

Men emellanåt kan jag inte låta bli att undra om vi inte, mitt i all snällheten, glömmer bort freden och friden. Karl-Bertil känner den inre glädje som goda gärningar skänker, och det är bra. Men de fattiga är fortfarande fattiga. Servettringarna av japanskt päronträ kanske gläder den arbetslöse Harald Ljungströms sex barn, men inte har de mer att äta för det.

Men Jesus föds inte för att vi ska vara snälla mot varandra. Han kommer inte med en gåva av vänlighet till världen. Han är fridsfursten, den som ska komma, konung och Gud. Inte tomten. Så jag frågar mig, och jag frågar er: vad kan vi göra för freden och friden? Gud gav sig själv, i det lilla, lilla barnet i krubban. Gud utlämnade sig själv, till att bli skyddslös och beroende av oss. För julens mål, själva julens syfte är inte den inre glädjen som de goda gärningarna skänker. Inte familjeharmonin som sänker sig när julsnapsen är urdrucken, chokladkartongen tömd och golvet täckt av glansigt papper. Inte ens den härliga känslan när barnen ger spontana kramar av glädje över sina nya leksaker.

Julens syfte är fred. Och det är den främsta gåvan vi kan ge våra barn. Större än alla Bratzdockor eller mp3-spelare. För precis som det lilla barnet i krubban, bär alla barn på löftet om himlen på jorden. Freden ska vi skapa för dem.

I Jesus födelseland lever människorna med murar emellan sig, växer upp med budskap om hat och rädsla. Runtomkring i världen somnar barn i mödrars famnar i flyktingläger. Överallt drabbas barn av sjukdomar vi kunde bota, om vi bara ville fred, rättvisa och frid.
Så när vi vandrar från mässan ikväll, skänk en tanke åt dem som inte har någon att gå hem med. Prata med varandra om vad just vi kan göra för att julen inte ska vara förgäves. Vad kan du göra för att världens barn ska få uppleva fred?

Karl-Bertil kanske har rätt ändå. Börja där. Från en människa till en annan. Riskera lite, för att vinna mycket. Men inte för att vara snäll, utan för att ge barnen den framtid de förtjänar. Då kanske detta också kan bli en tid då julen firas till minne av Kristi födelse, för snällhet, men framförallt för fred och frid. Amen.

predikan andra söndagen i advent

2006-12-10T04:24:00.000-08:00

I kväll gäller det. Det måste vara perfekt. Det måste gnistra, glimma, men inte överträffa alla de som kommer. Ingen får känna sig obekväm eller överglänst. Alla inblandade har övat i veckor. Rakt fram, trappsteg…sväng, stanna. Kolla att skorna inte är för hala, mät avståndet mellan borden. Utforska diskret eventuella allergier.
10.000 blommor, blad och kvistar från San Remo. Hundratals servitörer. Timmar och åter timmar, totalt flera dygn, har gått åt för att putsa besticken, för att inte tala om att stryka dukarna.
Strax innan går poliser med hundar genom Blå hallen, och efter dem städarna för att samla upp eventuella hundhår.
Runt omkring staden skvallras det i frisörsalonger, de bästa uppbokade sedan månader. Nervösa reportrar hämtar ut hyrfrackarna. Taxichaufförerna svär över alla avspärrningar men gläds över alla dricksvilliga kunder på väg till Stadshuset.

Så många har väntat så länge, men nu gäller det. Guds rike är på väg. Vi har byggt våra kyrkor, grälat om trons kärna eller dess oväsentligheter. Vi har vridit och vänt på vartenda ord vi har fått från Jesus, och alla de som han kanske har sagt, eller som tillskrivits honom. Nattvard har firats, nog nära varje dag och varje timme. Minnet av Jesus är levande, om än suddigt. Guld har samlats in och givits bort. Sant, en del av det har hamnat i våra kyrkor, eller än värre, våra fickor, men en hel del har nått de minsta också.
Sånger har sjungits till Guds ära. Andra har sjungits för mänsklig ära och ståt. Blod har spillts, det egna för den förföljda tron, eller andras, i missriktad trosnit. Guds rike är på väg, och det är rätt att frukta det, och rätt att längta och vänta.

Nobelfesten drar igång. Pompa och ståt. Den stora paraden tar sig långsamt ner för trappan, först går en av de unga marskalkerna, sedan kommer naturligtvis kungen. Han är ganska van vid dylika arrangemang, men de runt omkring, pristagare och en och annan nybliven regeringsmedlem, ser spända ut. Det gäller att ta sig nerför den hala trappan utan incidenter.
Till slut är alla på plats och festen kan börja. Den länge emotsedda och synnerligen hemliga menyn avslöjas, det skålas för kungen, och det tisslas och tasslas redan om drottningens klänning.

Riket är här, mitt ibland oss. Men hur är det? Vi förstår det inte, vi kan inte beskriva. Kungen, härskaren över himmel och jord, är där. Änglarna sjunger. Den nya skapelsen, med rättvisa och fred överallt, är närvarande här och nu, och redan på väg. Ett litet barn ska födas, av en flickkvinna i ett stall, och med honom bryter himlen igenom. Ett litet frö blir människa, blir som senapsträdet där himlens fåglar sjunger, ett korsträd med plats för oss alla.
Till den här festen är du bjuden. Värden har ett personligt intresse av att just du kommer. Och det spelar ingen roll om du halkar på trappan. Håll ut, vaka och bed. Festen är nära. Himmelriket är nära.

Och runtomkring i världen följer människor festen i det lilla kungariket uppe vid nordpolens rand. Exotiska inslag som lingon, kungahus och avsaknad av militärer noteras, och ett antal unga forskare drömmer den natten drömmar om medaljer och blå hallar… Men de får vänta, kanske hela sina liv. Som de som nu är där har väntat, men nu har nått festen i landet långt borta.

Det är advent, och vi väntar ankomsten. Väntar på barnakungen, på riket som kommer. Han kommer med fred och glädje, med vatten till öknen och jäst till allt mjölet, för till slut ska Gud bli allt i alla, till slut kommer festen, och då är alla inbjudna, men ingen åskådare. Då når vi alla festen i landet långt borta. Amen.

predikan söndagen efter allhelgona - alla själars dag

2006-11-05T12:04:00.000-08:00

Det fanns en tid då jag kunde närma mig tanken på döden utan rädsla. Det var en akademisk övning, något som var intressant att samtala om. Jag kunde filosofera om himmel eller helvete, det var inga problem att läsa skildringar av människors sorg och inte låta dem röra mig.
Det var innan jag älskade.
Det var innan jag hade någon att förlora.

Men sedan kom den, dödsskräcken.
Som skuggan den älskade lämnar bakom sig. Som mörkret som på något sätt kröp närmare varje gång jag blev ensam. All den där värmen, allt det där ljuset som fyller livet när det fylls av kärlek, det är som om det måste följas av kyla och mörker, om än på långt håll.

Jag vet att det finns de som väljer att inte älska, av rädsla för förlusten och smärtan. Varje gång någon kommer nära, stöts de bort. Om inte ljuset släpps in, kommer jag inte se skuggorna. Och någonstans finns det en kylig logik i det. Att låta bli att känna, blir att slippa känna. Men är en ljum liknöjdhet med allt ett gott nog skäl att leva?

Inte för mig.
Jag släppte in kärleken, och den dörr jag öppnade vidgade sig och blev en port, ett valv, där livet i all sin sårighet, fasa och överväldigande skönhet drabbade mig.
Mest tydligt blev det en kväll när min morfar låg för döden. Min mor och far var på väg till honom genom ett Småland i snöstorm, så fort det bara gick att köra. Farligt fort. Och i Stockholm fanns min pojkvän, han som numera är min man, och jag kunde inte nå honom. Han skulle vara hemma, men hade inte kommit med tåget. Och jag låg på knä en hel kväll, grät och bad. Klockan tio ringde han, och det visade sig helt enkelt vara ett missförstånd. Tio minuter senare ringde mina föräldrar, de var framme och hade hunnit till morfar. Men i tre timmar hade jag förlorat dem. Mor, far, morfar och pojkvän.

Och nu är jag förälder, och den tunna huden är numera helt genomskinlig. Tanken på att min dotter någonsin skulle drabbas av smärta, eller det allra mest förbjudna, dö, gör mig helt kall. Tanken går att uttala, men inte tänka. Bortom den är bara mörker.
Och där någonstans blir allt det Gud gjort för oss så stort, så alldeles omöjligt.
Guds barn dör. Gud låter sitt barn dö. I smärta, alldeles ensam. Jag kan bara tänka mig Gud som mänsklig, även om jag vet att Gud är mer, så nog måste Gud ha sörjt så att himlarna skakade.
Höll Gabriel den gråtande Gud i sin famn där uppe i himlen?
Blev Gud stum och kall, onåbar för värme och sympati?
Fick ängel efter ängel höra om allt Jesus någonsin gjort?
Och jag tänker mig, att även om Gud visste att Jesus skulle komma tillbaka, även om Gud om någon måste varit övertygad, så måste det gjort så ont.

Och i den smärtan finner jag mitt evangelium. Mitt evighetshopp. För som Gud älskar Jesus, så älskar Gud oss. Vad Jesus gick igenom, vill Gud bespara oss. Som Gud sörjde över Jesus, så sörjer Gud över varje människa som dör, trots vetskapen om att det bara är en ny början.
Gud som känner oss utan och innan, som vet hur många, eller hur få, hårstrån vi har, han eller hon är vårt värn och vårt skydd. Inte mot allt ont i denna världen, utan mot mörkret som måste lura i kärlekens skugga. För Gud älskar, vi är oändligt värda. Det är vårt evighetshopp.

den gamle mannen och orkidén

2006-10-19T02:40:00.000-07:00

I en liten stad, inte alls långt härifrån, och inte alls länge sedan, levde en gammal man helt ensam i ett stort gammalt hus. Men det var inte det som var det märkliga med honom, utan det som var märkligt var att hans hus var alldeles omgivet av växthus. På alla sidor låg stora hus av glas, och inne i dem fanns massor med orkidéer. Det var nämligen så att den gamle mannen var Sveriges främste orkidéodlare. Han brydde sig bara om sina blommor och hade inget tålamod med människor, och allra minst klåfingriga och högljudda barn.
Till den gamle mannens växthus kom det då och då skolklasser för att titta på orkidéerna, men de fick alltid nöja sig med en guide från den lokala blomsterföreningen, mannen höll sig därifrån.

Så en eftermiddag när en tredjeklass just hade lämnat växthusen, gick den gamle mannen ner för att ge de mest värdefulla orkidéerna näring. Men, den allra mest sällsynta blomman var borta! Avknipsad strax under blomman, det såg ut som ett expertjobb.
Den gamle var rasande. Han hyrde en privatdetektiv för att finna tjuven, om han hade vänt sig till polisen kanske det skulle kommit till pressens kännedom. Snart hade han en adress dit privatdetektiven hade spårat tjuven.

Den gamle begav sig omedelbart dit. Området var slitet och fult, de höga husen av grå betong nerklottrade med svarta streck och krumelurer. Med en ogillade grimas gick mannen in i ett av höghusen. Han tog trappan upp eftersom hissen var trasig, och andfådd ringde han på dörren till lägenheten där hans blomma kanske fanns. Ingen svarade. Han ringde igen, och ropade in genom brevinkastet: ”Hallå?! Är det någon hemma? Jag vet att ni har min orkidé!” Ingen svar igen.
Som av en händelse kände den gamle mannen på dörrhandtaget, och dörren var inte låst! Han öppnade försiktigt dörren, tänkte bara gå inte för att se att hans älsklingsblomma i alla fall levde. Han fann den i sovrummet, i ett glas på nattduksbordet. Han sträckte just ut handen efter den, när han hörde ett jämrande från sängen.
Nerbäddad i sängen låg en liten blek flicka, sju-åtta år gammal. Hon sov, men rörde sig oroligt och verkade ha ont. Hennes panna var blank av svett och då och då jämrade hon sig. Den gamle mannen satte sig på stolen som stod vid sängen. Nu kunde han ju inte gå, han var bara tvungen att se att flickan skulle bli bättre.

Timmarna gick, och det blev mörkt. Mannen satt kvar vid flickans sida. Hon vaknade inte, men verkade bli lugnare om han lade en hand på hennes panna.
När kvällen kom, hörde mannen hur ytterdörren öppnades, och in i rummet kom en pojke som såg ut att gå i ungefär tredje klass. Han verkade inte förvånad över att se mannen.
”Förlåt för att jag snodde din blomma”, sade han. ”Den var bara så fin, och jag ville att min syster skulle få se den.”

Den gamle mannen kunde inte invända mot det, och bestämde sig att flickan kunde få låna blomman tills hon blev frisk. Så nästa dag återvände han med rätt sorts jord för blomman, och näring och en kruka. Och han satt vid flickans säng medan hennes bror var i skolan och hennes mamma på jobbet. Ibland läste han för henne, ibland strök han henne över håret, men hon öppnade aldrig ögonen.

En morgon när den gamle kom öppnade pojken dörren. Mannen såg att han hade gråtit. Stilla berättade pojken att hans syster dött under natten.
De drack kaffe, pojken, hans mamma och den gamle mannen, och pojken berättade att hans syster haft en tumör i hjärnan och att cancern hade spritt sig ner i ryggmärgen. Flickan hade mist synen allra först, tumören satt i syncentrum i hjärnan.

”Jag stal inte din blomma för att hon skulle få se den. Hon kunde ju inte. Men jag visste att du skulle leta efter den, för guiden berättade hur värdefull den var, så jag tog den för att du skulle komma hit och ge min syster lite sällskap under hennes sista veckor. Du verkade så ensam, och hon behövde någon som var hos henne.”

Mannen grät. Den sjuka flickan och hennes familj hade öppnat hans ögon för vad som verkligen var värdefullt i livet. I fortsättningen tog han själv emot skolklasserna när de kom till hans växthus. Han vann inga mer stora orkidéodlartävlingar, men varje dag gick han till kyrkogården för att ge en liten, men oändligt värdefull, orkidé dess näring, där den växte bredvid ett barns vita gravsten.

om vi verkligen lyssnar

2006-10-15T03:58:00.000-07:00

Predikan 18 e 3 ”Lyssna i tro” 061015

Texterna den här söndagen är riktigt intressanta i förhållande till temat, eftersom de i första hand inte handlar om själva lyssnandet utan snarare om vilka konsekvenser det får.
Den gammaltestamentliga: gör det rätta, lev i kärlek och håll dig till Gud.
Episteln: Lydia öppnar sitt hjärta, och som konsekvens låter hon döpa sig och bjuder hem Paulus.
Evangelietexten: om du verkligen lyssnar, ska du förstå att Jesus kommer från Gud.
Följden blir att lyssnandet inte bara handlar om att som Maria i Betania att sätta sig ner, utan också att som Marta handla som en konsekvens av det som har fyllt hjärtat. Och då blir det en stor och modig handling att lyssna, och det är verkligen inte alla som vågar.

Tänk om vi verkligen skulle lyssna på barnen i våra skolor. Vad skulle vi då höra, hur skulle vi agera? Åh, jag vet att det finns de som hävdar sig ha hört vad de unga säger, men ibland undrar jag. Med alltfler ungdomar som skär sig i armar och ben för att döva smärtan inombords, med alltfler unga som försöker begå självmord, som inte klarar av att slutföra skolan. Vi som kan besluta om deras vardag, lyssnar vi? Jag tror inte det. Jag tror att vi gör vad vi tror är bäst, men vi utgår från oss själva och vad vi tänker att vi skulle ha behövt, eller, ve och fasa, vad samhället behöver.

Tänk om vi verkligen skulle lyssna på flyktingarna i våra förläggningar. På något sätt utgår debatten i dess mest vulgära form från att de inte vill lära sig svenska, att de inte vill vara en del av det svenska samhället. Tvärtom verkar det som om många tror att de är en del i muslimsk invasion med syfte att sprida islam i Europa. Jag tror inte att det är så. Jag tror att vi skulle finna en helt annan verklighet om vi verkligen brydde oss om att lyssna, en verklighet fylld med kränkningar, rädsla, oro och mardrömmar. En verklighet vi inte skulle önska vår värsta ovän, men som existerar mitt bland oss utan att vi agerar.

Tänk om vi verkligen skulle lyssna på uteliggarna i vår stad. Just nu ser vi dem inte ens, låter blicken glida över parkbänken utan att stanna till vid ett smutsigt ansikte eller trasig rock. Kanske köper vi en Aluma, men försäljaren är lika snabbt glömd som förra veckans nyheter. Tänk vad uteliggaren skulle kunna berätta, berättelser om kyla och ondska, men säkert också vittnesbörd om människors godhet. Men om vi verkligen skulle lyssna, skulle vi bli i grunden förändrade som människor.

Och det är där någonstans som skon klämmer, inte sant. För längst inne vet vi att det sanna lyssnandet förpliktigar, att det inte går att lämna det bakom sig och fortsätta som förut. Lydia i Thyatira blev en av Paulus viktigaste stödpersoner. Hennes affärsrörelse försåg honom med resurser som behövdes när kyrkan växte. Hon lyssnade, och förändrades.
Profeten Mika kräver att vi ska göra det rätta och leva i kärlek. De hör ihop. Det går inte att handla rätt utan kärlek, kärleken måste leda till att handla rätt.

Och i slutändan går det inte att stänga ute människor men släppa in Gud. Det går inte att lyssna till Gud utan att lyssna till människorna. Men om jag lyssnar till Gud i tro får det konsekvenser för mitt liv, och det blir i grunden förändrat, och det är ingen engångshändelse. Om och om igen måste vi lära oss lyssna, till Gud och till varandra. Och om vi lyckas med det kan vi förvandla vår värld. Vi kan låta nya tankar tolka, vi kan hjälpa nya själar flamma. Och med dem tolkar vi, flammar vi, sjunger vi. I tillit och tro till den Gud som bär livet, som är livet.

välkomnande av konfirmander

2006-09-25T00:28:00.000-07:00

Att leva med Gud är att ständigt vara på väg. Så har det alltid varit, ända sen Jesus och lärjungarna, bland dem den som den här kyrkan är uppkallad efter, gick omkring i Palestina, till pilgrimsvandringar, korsvandringar och påskvandringar. Ni konfirmander har nu tagit ännu ett steg på den vägen. Vad målet är, det vet väl varken ni eller vi ännu, men ett år får vi följas åt. Vi får tala om viktiga saker, men också sjunga. Vi får leka och skratta, men kanske också gråta och be. Era frågor och funderingar styr vilken väg vi går, tills vi skiljs igen i maj.
Detta är er kyrka. Se er omkring. Ni är många, och ni hör lika mycket hemma här som någon annan. Tillåt er känna er hemma. Välkomna.

På en vandring finns det få saker som är så nödvändiga som gott sällskap. Om vandringen dessutom går på okänd mark är det skönt att gå med någon som har färdats vägen förut. Det är där ni konfirmandledare kommer in. Ni är de goda medvandrarna, och då och då guiderna, som ska gå med dessa konfirmander en liten bit på vägen. Det handlar om att dela med er av era erfarenheter, men också om att vara öppna för att möta nya insikter. Ni är också församlingens tydligaste ansikte i konfirmandgruppen, beviset på att det finns många människor som hoppas och ber för dessa ungdomar. Och som ni ber för dem, så ber vi för er. Tack, och välkomna.

Till alla er i församlingen vill jag säga: gläds med oss, som fått förmånen att under ett år vandra den här vägen. Be för oss, sänd oss goda tankar. Hjälp konfirmanderna när ni märker att de är vilsna här i kyrkan, tänk gott om dessa ungdomar som söker sin väg.

Låt oss be:
Gud vår Fader, du har gett oss livet, med alla våra känslor och allt vårt förnuft. Tack för dessa våra konfirmander. Tack för glädje och skratt, frågor och tårar. Var med oss under det här året.
Jesus Kristus, du som kom till oss för att vara som vi, tack för möjligheten att följa dig. Tack för våra ledare som i dina lärjungars fotspår fortsätter följa människor på vägen till dig.
Heliga Ande, du som skänker oss kärleken och vänskapen. Tack för den här församlingen och känslan av gemenskap, hjälp oss att öppna våra armar för dessa konfirmander.
Amen.

predikan 10/9 13 efter trefaldighet "Medmänniskan"

2006-09-10T05:30:00.000-07:00

Det finns vissa ämnen som det sägs att man aldrig ska ta upp under en fin middagsbjudning. Främst bland dessa sägs religion och politik vara. Nå, i dessa tider är det väl svårt att undvika politiken, och varje middagsbjudning jag är med på blir det automatiskt prat om religion, men det har väl kanske mer med mitt yrke att göra än att det alltid är så.

Det finns dock mycket som är intressant med dessa två tabubelagda ämnen, och framförallt har de mycket gemensamt. Predikstolen är verkligen inte platsen för partipolitisk propaganda, så det ska ni slippa, men däremot lägger sig religionen i politiken och vice versa. I fredags fick jag ett vykort från Svenska kyrkans biståndsorganisation Lutherhjälpen i min brevlåda med frågor att ställa till de olika partiföreträdarna. Och några dagar innan dess fick jag Sverigedemokraternas broschyr med bla krav på assimileringspolitik och totalförbud mot religiös slakt. För att inte tala om de senaste månadernas olika politiska utspel om religiösa friskolor.
Och sanningen är väl att religion och politik för alltid är sammantvinnade. För att de handlar om oss människor och den värld vi vill leva i, om våra relationer till varandra och till Gud.

Och just där kommer dagens evangelietext in. På ytan en enkel liknelse som många av oss har hört många gånger och i många olika versioner. Den har återberättats för barn och spelats upp i otaliga varianter på konfirmandredovisningar. Jag tror att man med fog kan påstå att det är en de mest kända bibelberättelserna.
Och ändå är det med den som med de flesta andra bibeltexter, det är svårt att verkligen förstå vad som menas, för vi är inte judar i den romerska provinsen Palestina. Vi har inte vuxit upp med berättelser om otäcka samarier, vi förstår inte varför Jesus är angelägen om att placera den överfallna mannen just mellan Jerusalem och Jeriko. Och så blir berättelsen en liknelse om just medmänsklighet. Men jag tror att den är så mycket mer, och det går att stanna inför så många saker i texten. Jag ska välja två personer.

Först: vem är den laglärde mannen som enligt texten vill sätta Jesus på prov? Just de som prövar är inte sällsynta i evangelierna, med jämna mellanrum dyker de upp med sluga frågor och spetsfundigheter. När jag föreställer mig dem liknar de ofta ”nyfrälsta” ateister, som med alla medel försöker få en troende ur balans. De ställer frågor som antingen är omöjliga att svara på eller helt irrelevanta, frågor som ”kan Gud skapa en sten som är tyngre än han själv kan bära”. De liknar den skriftlärde, eftersom deras frågor, precis som hans, inte är ställda för att få svar utan för att framhålla den egna övertygelsens förträfflighet. Ungefär som när den ene partiledaren vänder sig till den andra i en debatt.

Men om jag försöker tänka om, kanske det faktiskt är så att den laglärde söker efter svar på, för honom, viktiga frågor, och då är han plötsligt inte som en medieslipad partiledare, utan snarare en bekymrad röst ur tv-publiken, en som frågat många gånger men aldrig upplevt sig få svar förrän nu. Kanske är det en som var trött på de eviga skriftlärda diskussionerna runt torahns ord och tecken, kanske var det en som behövde ledning. Klart är i alla fall att Jesus räknade en hel del skriftlärda bland sina vänner, och med tanke på att bibeltexterna runt omkring det här lilla avsnittet placerar Jesus någonstans ute på vägarna, kanske mannen som frågar är en av vännerna. Vi kommer aldrig få veta.

Den andra personen jag undrar över är samariern. Precis några kapitel tidigare berättar Lukas om hur Jesus och lärjungarna blir bortvisade från en samarisk by för att de vänt sina steg mot Jerusalem. Och här, i berättelsen, möter vi en samarier som befinner sig i Jerusalems närhet, kanske till och med på väg till eller från staden. Vad gjorde han där? Judar och samarier såg varandra som förrädare, kättare, människor som övergett Gud och som man inte skulle ha något som helst att göra med. Det är svårt att hitta någon parallell i vår tid, kanske en normal amerikansk pojke från Mellanvästern som konverterar till islam och ansluter sig till al-Qaida. Religion och politik i en osalig röra. Samariern hade inte där att göra, en outsider. Eller kanske en gränsöverskridare. En som såg längre än det juridiska begreppet nästa, som bara förpliktade honom att hjälpa sitt eget folk. Och om jag återigen tänker om: tänk om samariern i själva verket är en bild för Jesus? Han kom från gränstrakterna till Samaria, han lät sig inte bindas av lagen om den gick emot vad som var bäst för människan. Och än mer, ordet nästa på hebreiska låter nästan som ordet herde, det skiljer bara en vokal mellan dem.

Alltså, idag tolkar jag den här texten så här: den bekymrade vännen frågar hur han ska vinna evigt liv, och när Jesus svarat ber han honom förtydliga. Jesus svarar med en berättelse som inte bara visar hur han ska bete sig mot sina medmänniskor, utan också vem han ska följa, oavsett vad världen eller lagen säger. Och helt plötsligt blir religionen politik, en politik som skulle döda Jesus men som fortfarande är radikal, fortfarande provocerande. För den handlar om dig och mig, och om våra medmänniskor, och den ställer obekväma frågor:
Vad är du beredd att riskera för att hjälpa? Hur långt är du beredd att gå? Till lagens gräns, eller förbi? Vem är din nästa?

inför pingst

2006-05-31T02:30:00.000-07:00

Det är pingsttid.

Jerusalem år 33.
På en bakgata blir det plötsligt liv och rörelse. Ut ur en dörr strömmar ett par dussin personer, de skrattar och skriker, vacklar, ramlar omkull. Ingen hör först vad de ropar om, och de runt omkring skakar på huvudena och tror att de är berusade. Men sedan stillnar hopen, och en man stiger fram. Han berättar om en man vid namn Jesus, och om allt han gjort. Och han berättar om hur Jesus har dött för att sedan uppstå. Runt hans hår skiner det som av eld, och så även runt de andra. Människorna som lyssnar grips så av hans ord att de närmar sig. Cyniska, världsvana stadsbor griper efter något att tro på, griper efter Petrus och hans ord om Gud. Och Petrus och de andra döper dem, där och då, den första pingsten.

En stad i Sverige år 2006.
Ur kyrkans öppna port dånar orgelmusiken. Ut tumlar massor av människor, det är oordning och kaos, men efter ett tag är de ordnade i en någorlunda jämn halvcirkel framför porten. De tystnar, fnissar kanske lite. Och så kommer de! Brudparet går högtidligt ut för att mötas av ett regn av riskorn. De fastnar överallt, de där riskornen, brudparet kommer fortsätta hitta dem i kläder och hår tills sent i kväll, men nu är det ingen som bryr sig. En lång kö bildas framför de lyckliga tu, alla vill gratulera. Paret lyser av kärlek och stolthet, och en av dem kramar fortfarande näsduken de torkade tårarna med inne i kyrkan i handen.

En annan stad i Sverige år 2006.
Kören sjunger Veni Sancte Spiritu, kom heliga ande. Runt altarringen ligger tre kvinnor och tre män på knä. Kyrkan är helt full av vänner, släktingar och kyrkfolk, alla vill vara där för att välkomna dessa nya präster och diakoner. Biskopen och de andra tar sig långsamt runt ringen, lägger händerna på varje kandidats huvud och ber om Andens vägledning och hjälp i prästens och diakonens liv. Solen lyser in genom de höga fönstren, som om Gud själv ville ge ett synligt tecken på sin närvaro.

Och samtidigt, någon helt annanstans, eller helt nära, ligger någon på sin gräsmatta och tittar upp på den klarblå himlen. Någon annan ror ut på sjön för att fiska. En sjuksköterska är på väg till jobber, kanske suckar lite över att behöva jobba när vädret är så fint, medan en fjärde sitter i sin stol och väntar på att någon, vem som helst, ska komma och hålla honom sällskap.
Samma tid, men olika liv. Samma himmel, men olika dagar. Olika tro, kanske, men samma ande.

Pingst…själva ordet smakar försommar, jordgubbar, student och bröllop. Ute i naturen föds det djurungar och blommorna är i full blom. Om bara några veckor kommer de första grässtråna börja gulna lite grann, men nu är allt bräddfyllt med liv och kraft. Naturen predikar bättre än någon präst, och vilken kyrka kan någonsin mäta sig med skönheten i en skogens katedral eller oändligheten över en skärgårdskobbe? Pingsten handlar om livets återkomst, om pånyttfödelse och glädje.

De splittrade lärjungarna enades till en kyrka den där dagen i Jerusalem. Paret utanför sin kyrka har just lovat att hålla ihop, och i den där andra kyrkan går kvinnorna och männen in i en obruten linje av människor som lovat vara lärjungarnas gemenskap trogna. De hör allihop ihop. Genom allt strömmar hopp och liv, framtidstro och kärlek. Det är Andens verk, och utan den ingen tro, inget hopp, och ingen kärlek.

Det är pingsttid. Kärlekstid.

inför Kristi himmelfärd

2006-05-22T02:19:00.000-07:00

Kliver ut i ljuset. Steget från den mörka, lite svala kyrkan ut i vårljusets vithet får det att blixtra på näthinnan. Ser ingenting till en början, sedan kommer synen tillbaka. Först är människorna runt omkring bara mörka gestalter, dimmor som går in i varandra, sedan får de axlar, hår, ögon och munnar. Byggnaderna tornar upp sig, och öronen som först liksom kapitulerat inför larmandet och de många rösterna, börjar sakta vänja sig vid att inte vara i tystnadens rum längre.

Jag ser, jag hör.
Jag skakar av mig den lätta nedstämdheten som ofta drabbar mig när jag går ut från mässan, och återvänder till livet här och nu.
Och ändå…inte har himmelriket stannat inne i kyrkan. Inte är människorna mer heliga inne i kyrkan än utanför. Inte är himmelriket mindre i hjärtat nu.

Han lyftes upp, upp till himlen. Ur lärjungarnas åsyn, och, skulle man kunna tro, ur deras liv för alltid.
Men Kristi Himmelfärds dag är större och mer jublande än så, för det är dagen då begränsningen tar slut.
Jesus föddes i dåvarande Palestina, levde och dog där. Hans liv och lära var då en intern angelägenhet för de fåtal människor som hade turen att få lyssna på honom eller till och med leva med honom under de tre år han vandrade. På sin höjd tiotusen människor hörde honom, ett hundratal träffade honom personligen.
Och när han dog sörjdes han av få.
Men när Jesus togs upp till himlen upphörde den begränsningen. Han blev till för alla.
”Himmelriket finns inom er.”

Jag backar, lämnar ljuset och stimmet. Inne i den väldiga, moderna tegelkyrkan möts jag av ljudet av rinnande vatten och doften av stearinljus. Tomt. I ögonvrån fladdrar ett ensamt ljus i ljusbärarens svarta bur. Det är dunkelt och stilla, men svagt anar jag ljuden ute på busstorget.
Och jag tänker att även om livet är dunkelt och stilla, gör sig himlen ändå påmind, som ljudet från ett busstorg, ger glimtar av fest och glädje.
Och även om livet bara är stress och hast, glimmar himlen till då och då i solstrålen på den älskandes kind, i vattendroppen som hejdar sig innan den faller.
För himmelriket, det vi reser till, det Jesus hämtas till, finns inom er.

Instinktivt firar vi den här helgen. Vi planterar vårlökarna, sjösätter båten. Städar balkongen och putsar fönstren. Äter glass, inviger barnens nya sandlådeleksaker. Folk på stan nynnar vårsånger och en och annan sommarpsalm. Kanske kommer grillen fram för första gången i år.
Och med försommarsolen kommer återigen påminnelsen om hur Jesus lämnade oss för att kunna vara med oss för alltid. Som minnet av sommaren hjälper oss genom vintern, hjälper oss Anden genom att ständigt vara närvarande, ständigt påminna om Guds kärlek.

Platsen är här och nu, himmelriket är inom er, och inom mig. Men ibland bryter det fram, bländar mig, får mitt hjärta att falla på knä. Ibland är det i mässan, i det stora svala rummet, men ibland glimmar det till mitt i livet. Men det är sällan när jag väntar det, och det är aldrig på befallning.
Gud verkar inte så. Gud är alltid större, och aldrig förutsägbar.
Rummet där du möter Gud, det finns i ditt hjärta. Där kommer Gud dig till mötes. I det rummet står ni ansikte mot ansikte, i det rummet lyfts du tillsammans med Jesus till himlen. För himmelriket finns inom dig.
Det handlar inte om värdighet eller helighet. Inte om fantasi eller kreativitet. Det handlar endast om himlen. Och om dig och mig och Gud.
I våra innersta vrår, i djupet av våra hjärtan, finns ett berg högre än någon stad, än någon telefonmast. Det tar tid att klättra uppför det, men på toppen möter Gud. Och Gud lyfter dig, och Gud lyfter mig. I vårt hjärtas himmelfärdsdag.

Predikan 060514 Växa i tro

2006-05-14T08:00:00.000-07:00

För att ett barn ska växa behövs vissa saker.
Det man tänker på först är nog mat, näring. Det lilla barnet får oftast bröstmjölk, och när den inte längre kan fylla behovet får barnet allt mer fast föda. Morotspuré, potatismos. Så småningom lite kött och kanske kokt broccoli, eller vad det nu kan vara. Sakta men säkert växer barnet, blir starkare och större.
Men det behövs mer än bara mat för att barnet ska växa. Det behövs stimulans också. Barnet behöver liksom lockas att göra utmanande saker, sträcka på sig, resa sig.
Barnet behöver ljus, och regelbunden sömn.
Men mest av allt behöver barnet kärlek. Utan den är allt det andra meningslöst. För utan beröring blir barnet aldrig så utåtriktat som det behöver. Lär sig aldrig gränserna mellan sin kropp och andras. Har aldrig en trygg plats att göra utflykter ifrån.

Vad krävs då för att någon ska växa som människa?
Näring kanske. Att då och då få möta nya idéer, och att skapa egna. Att få beröm och vänskap.
Och stimulans förstås, att lockas att göra utmanande saker, för att kunna sträcka på sig av stolthet när det lyckas, och för att lära sig av misstagen om det inte går.
Vi behöver mötas av ljus även vi, och vi behöver perioder av vila.
Men mest av allt behöver vi kärlek för att växa som människor. Och vi behöver ge kärlek. Utan det är det andra meningslöst. Kärleken driver oss att vända oss utåt, att överskrida de gränser vi satt för oss själva, eller satt åt andra. Kärleken gör oss trygga att bjuda in.

Men vad krävs för att någon ska växa i tro?
Näring, så klart. Att få fyllas på med livgivande gemenskap, att få del av riter och symboler som talar om det som är allra mest mystiskt i livet, nattvarden och dopet, välsignelsen och förlåtelsen.
Och vi behöver stimulans. Att möta andra, höra deras berättelser och dela med sig av våra egna. Att diskutera, samtala och undra över gåtorna och svårigheterna livet ger oss. Att läsa Bibeln, fundera, acceptera och rebellera. Att be, tillsammans eller ensam.
Vi behöver mötas av Guds ljus, att bli sedda och upplysta.
Och vi behöver stunder av stillhet, med endast tystnaden mellan oss och Gud som sällskap.
Men mest av allt behöver vi kärlek för att växa i tro. För om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.
För utan den kärleken är allt det andra meningslöst.

Det är en kärlek som talar med barska ord, ord som synd och dom, men också om rättfärdighet.
Det är en kärlek som ser oss som de vi är, med alla skavanker och sprickor, och kallar vår brist på tro för synd.
Det är en kärlek som är beredd att gå i strid med allt som är nedbrytande och fördärvande, allt det som dominerar vår värld och hindrar oss från att vara fria, älskande människor,
en kärlek beredd att döma denna världens härskare.

Det är den kärleken som tar på sig allt av synd och skuld, och går med det till Fadern.
Den kärleken bär oss så att vi kan bli rättfärdiga, det vill säga utan skuld och synd, hela, växande människor. Och den kärleken har ett namn, och det är Jesus Kristus.
Och det är kärleken som aldrig lämnar oss ensamma, för trots att han går sin väg, sänder han Hjälparen, så att vi kan förenas i den kärlek som låter oss växa, som barn, som människor, och i tro.

För utan den kärleken är allt det andra meningslöst.

påskpredikan för lunarstorm

2006-04-25T12:35:00.000-07:00

Graven han lades i var inte hans. Korset hade säkert använts flera gånger förr, och användes säkert igen. Kanske var inte ens spikarna nya.
Han lånade en åsna, han lånade en festlokal.
Han lånade till och med en annan mans styrka för att bära korset.

Han hade ingenting, men gav allt.
All sin kärlek, hela sitt liv, för att vi skulle få kärlek, för att vi skulle få liv.

Och människorna runt omkring ville inte förstå.
Han berättade, gång på gång, men de ville inte lyssna.
Och Judas förrådde honom i sin förtvivlan.
Och Petrus förnekande honom i sin förtvivlan.
Och de andra flydde, gömde sig.
I förtvivlan.
En del gav upp. Försvann, gick under jorden. De andra slöt sig samman, utan mål men i alla fall med varandra. Men till slut gick det inte längre, några av dem bröt sig ur sorgen och förlamningen och gick till graven.

De gick för att sörja honom. De ville se honom en sista gång, röra honom en gång till innan det var för sent. Smörja hans hud och hår, smeka honom över kinden. Hålla handen som en gång var så varm och fast, och nu så kall.
De ville sluta ögonen som en gång mött deras behövande blickar med så mycket värme och förståelse. Kärlekens ögon, nu tomma.
De ville rengöra hans sår och tvätta hans fötter. De ville byta hans linnebindlar till nya, fräscha. De ville fylla den kala klippgraven med vackra, doftande, levande blommor.
De ville, till slut, inse att det var sant.

Men de lade inga blommor. De tappade dem, trampade ner dem.
De rengjorde inga sår eller fötter, de sprang istället därifrån.
De mötte inga döda ögon, de mötte skinande vitt.
De höll ingen kall hand.

För döden höll inte Jesus. Han som gav allt, fick tillbaka allt. Och de som sörjde kastade genom förtvivlan och kaos rakt in i den ofattbara glädjen. Sorgen som inte ens var bearbetad eller kanske inte ens insedd, fick lämna dem för evigt. Och de sprang, snabbare, vildare, lyckligare än någonsin förr.

Och med dem springer vi. Mot en oförstående omvärld, för alla människors goda. Vi berättar för alla som vill höra. Och vi berättar för människor som inte kan eller vill förstå, för att någon ska följa i Petrus fotspår och smyga till graven.
Och där i det tomma rummet möter Gud. Löftet som gavs är sant. Det oförståeliga är det sanna. Och världen blir aldrig mer densamma.

Jesus har uppstått! Jesus lever!

beredelseord ungdomskväll 060329

2006-03-29T22:44:00.000-08:00

Gud skapade allt. Allt. Gud skapade gråsparvar och flamingos, dvärgsilkesapor och människor. Gud skapade jättelika redwoodträn och små knotiga fjällbjörkar. Gud skapade meteoriter och solar.
Allt.
Gud skapade också saker som inte syns. Kärleken, vänskapen. Energi och tid.

Ja, vänner, Gud skapade tiden. Den eviga, långsamt trögflytande och den hetsiga, aldrig tillräckliga.

Det är därför Gud aldrig är stressad.
Det är därför det alltid finns tid.

För om vi skulle fått bestämma skulle vi gjort ett visst bestämt mått tid, och sedan satt igång att fylla den...
"Måndag. Hm. 24 timmar. Om jag bara sover sju har jag sjutton kvar att spendera. Kl. åtta i skolan, blir utsläppt vid fyra. Om jag lägger en timme på att käka frukost, duscha och ta mig till skolan…äh, det går inte. Skippar frukost. Kanske kan trycka in det mellan matten och spanskan.
Men ok, fri vid fyra…Träna, så klart. Två timmar innebandy, duscha och hem, det blir bara fem och en halv timme kvar. Vad mer ska in? Just det ja, kompisar…Mm, msn-ar, då sparar jag i alla fall transporttiden. Det lägger vi på kvällen. 23-24, kompisar. Bra. Middag med familjen, stön. En timme. Mer får de inte, och det är inklusive disken! Och så var det läxor. Jaha, det var måndagen.
Tisdag. Träning innan skolan. Blir nog bara fem timmars sömn då…"

Fattar ni? Så här använder vi tiden vi fått. Ibland känns det som om vi inte ens har tid att andas!

Detta är fastetid. Mänskligt påfund, därför är den inte heller oändlig, vilket en del sötsaksfastande personer här säkert är tacksamma för. Men fastetid är också tid för eftertanke, och det är något som borde prioriteras. Till och med Jesus, som man tycker borde ha lite koll, behövde dra sig undan och tänka.
Vad är viktigt? Vad är, i långa loppet, värt min tid? Vem vinner på att jag är stressad?

Fundera på det medan kören sjunger. Detta är kanske den enda tid du har att tänka, använd den. Och när vi sedan vänder oss till Gud med vår bekännelse, tänk på att vi också ber om ro.

Personalandakt

2006-03-29T05:37:00.000-08:00

Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

Min dotter valde bort vagnen idag. Det är ett stort steg. Hon är nu stor nog att gå till dagmamman. Tillsammans manövrerade vi mellan vattenpölar och isfläckar, lekte kurragömma och pratade.
Våren är här.
Vi pratade om vad fåglarna sjöng om, och enades om att de sjöng för att de ville ha kompisar. Vi pratade om vad ankor äter, och om alla hennes vänner hos dagmamman.
Våren är verkligen här.
Och det är himla lurigt varje år, det känns som om den aldrig ska komma, och extra mycket i år. Meteorologerna suckar och förkunnar ännu mer kyla, och snön klamrar sig envist fast i varje skuggig backe. De enda fåglar vi hört om är de som bär på dödliga sjukdomar, och de enda blommor jag sett är snabbköpets dyra och ledsna påskliljor.

Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

Men nu, vänner, nu är den äntligen här! Det känns så himla banalt ibland, det här med vårlängtan. Känns som om vi inte pratar om något annat från första februari och långt in i mars. Stirrar med avsky på de sotsvarta snöhögarna, längtar bort från tunga jackor och saltfläckiga skor. Det är nog.
Fast det går djupare än så.
För oss här i Norden är det nog extra kännbart. För oss handlar våren verkligen om liv och ljus. För oss är våren tiden då naturen börjar andas igen. Tiden då vi kan ta oss upp ur sängarna på morgonen och äntligen känna ljuset.
Så vi kastar kläderna långt innan det är rimligt och trycker oss mot varma tegelväggar. Badsäsongen varar från tidiga maj, om inte ännu tidigare. Caféernas uteserveringar befolkas snabbt även av icke-rökare.
Vi firar livet. Och vi firar livets seger, ännu en gång.

Snart alla ängar stå i skrud
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.

Det talas emellanåt om att svenskarna finner andligheten i naturen. Det är inte så konstigt, en vår som denna. Det finns ingen predikant som kan förkunna påskens under lika tydligt som vår hårt prövade natur.
Samtidigt som naturen vaknar till liv, de döda grenarna fylls med små gröna knoppar och fåglarna kappflyger runt träden, väcks kyrkan ur senvinterns långa dvala. Samtidigt som blommorna tittar upp hörs påskropet: Kristus är uppstånden.
Ännu är det fasta. Ännu rinner smältbäckarna mellan gatornas kompakta issjok. Men livet har börjat röra på sig.
Jesus vandrar mot Jerusalem och vinterns sista kamp. Luleborna brukar hävda att det måste komma ett sista snöfall för att den nya snön tar med sig den gamla. Ett sista försök.
Men efter vinter kommer vår, också i andens rike.

mattan (morgonbön på konfaläger 18/3 -06)

2006-03-21T01:31:00.000-08:00

I ett litet hus just i utkanten av byn bodde en flicka och hennes gamla mor och far. Det här var på den tiden då det var vanligt med vävstolar i hemmen, och den här flickan råkade vara alldeles fantastiskt begåvad på att väva mattor.

En morgon, när hon som bäst höll på att avsluta en matta åt storbonde Larsson, knackade det på dörren. Utanför stod prosten (vilket är ett gammalt ord för präst).
Ni måste förstå att detta var på den tiden då präster i allmänhet var lite läskiga, stränga och imponerande, så flickan blev lite rädd. Men prosten log sitt allra vänligaste leende och förklarade att han kommit för att beställa en matta till koret i kyrkan.
Men det skulle inte vara vilken matta som helst. Den skulle berätta för församlingsborna om Guds storhet och godhet, och om allt det underbara Gud gjort och gör för dem.
De resonerade en stund om hur detta kunde te sig, och enades till slut om att det måste vara mycket guld i mattan.

Så flickan satte sig och vävde. Hon letade upp de vackraste, mest skimrande tygtrasor hon hade och vävde med hela sin själ. Och när mattan var klar strålande den i vitt, guld och silver. Men det var liksom något som saknades.
När prosten kom nästa dag, stirrade han på mattan med rynkade ögonbryn och sade:
"Den är oerhört vacker, min flicka, den skulle passa i ett palats. Eller kanske i Guds egna salar högt i himlen. Men här säger den ingenting. Den berättar ingenting om våra liv."

Så flickan vävde en ny matta. Hon tänkte länge innan, och bestämde sig för att livets rikedom skulle prägla den här mattan. Hon vävde in smaragdgrönt och rubinrött, himmelsblått och gyllene solgult. Hon hittade trasor som brann i orange som av eld, och andra som var mjuka och lena som ett barns kind. Och hon vävde med hela sitt hjärta.
Och när mattan var klar gick det inte att ta ögonen från den. Den jublade, men ändå var den inte riktigt rätt den heller.
Prosten suckade. "Vilken fantastisk matta, kära barn! Den är som en sommaräng, och skulle pryda vilket hus som helst. Men den går inte att använda till vår kyrka. Den berättar inte heller mycket om våra liv."

Den här gången tog det lång tid innan flickan satte sig ner för att väva. Hon vävde långsamt och tvekande. Hon använde de trasor hon hade kvar, och det blev lite smaragdgrönt, och lite guld, men mest blev det grått och brunt och mörkt. Och mattan blev lite ojämn och på ett ställe var trasorna så tunna att varpen, trådarna som håller ihop en matta, syntes.
Och när prosten kom väntade flickan med bävan på hans dom. Och prosten grät.
"Den här mattan är precis rätt! Våra liv är fyllda med så mycket mörker och slit. Men här och där glimmar himmelriket igenom, och här och där är det fest och färg. Den här mattan berättar om livet som det är, det livet som Jesus delade. Den här mattan berättar om Guds verk idag och i morgon. När församlingsborna vandrar över den här mattan fram till nattvarden, då kommer de känna igen sig och förstå att Gud är med dem varje dag."

Gud skänker oss alla de möjligheter som lyser rubinrött och himmelsblått, och lovar oss det gyllene. Men våra liv här på jorden är aldrig bara guld eller rubinrött. Mellan guldet och färgerna fylls våra liv av grått och brunt, och emellanåt av svartaste svart. Och det är då det är skönt att veta att Gud är med även där. Det är då det gyllene lyser som mest.

berättelse: vägskäl

2006-02-15T01:00:00.000-08:00

En natt hade en flicka en dröm. Hon gick på en väg i en vacker bokskog. Solskenet strilade ner mellan de ljusgröna löven. I fjärran hörde hon barnskratt och röster, och mellan trädstammarna skymtade hon andra vandrare. En del var bekanta, andra kände hon inte alls igen.

När flickan tittade bakom sig såg hon att vägens början försvann i dimma, och att det låg både uppförsbackar och långa mjuka nerförsbackar bakom henne.
Efter en kort stund kom flickan fram till en vacker glänta i skogen. Hon visste inte vad hon skulle göra, och hon såg hur många vägar ledde från den, men ingen av dem gick rakt fram.
Medan hon stod där och funderade på vilken väg hon skulle ta, kom en man fram till henne.
Han såg bekant ut, men hon kunde inte säga varför. Mannen sade:
”När jag var i din ålder ville jag ta den där vägen”, och pekade mot en solig stig som ledde åt höger. ”Ta den vägen, och jag lovar dig att du får en lätt vandring, och staden som den leder till är rik och vacker. Där kommer du att trivas.”
Så flickan slog in på den soliga stigen. Till en början kändes det riktigt bra, vandringen var lätt och solen lyste, men allt eftersom vägen bara fortsatte började hon irritera sig på att hon liksom inte valt själv, och på att det var för varmt, och på att hon inte fått chansen att prova några av de andra vägarna. Visserligen var den här vägen lätt, men den var också oändligt tråkig. Runt omkring den såg hon tulpanfält efter tulpanfält, och även om tulpaner är fina, var det ju solrosor som var flickans favoritblomma. Förvirrad satte hon sig ner bland tulpanerna. Hon hade kommit för långt för att vända, men framåt ville hon inte gå. Då såg hon en liten skylt bredvid en liten, liten stig som ledde bort från vägen. På skylten stod det ”Gläntan”, och hon hade knappt börjat gå längs den lilla, lilla stigen, förrän hon återigen var i gläntan i skogen.

Den här gången funderade flickan ett bra tag. Till slut valde hon en väg som ringlade bort under grenarna på ett stort päronträd. Efter solen på tulpanstigen sökte flickan något helt annat, och det var skönt att gå längs den svala och skuggiga vägen. Men det blev snart allt mörkare och allt kallare.Till slut orkade flickan inte gå längre. Det var för svårt. Hon grät för att hon stod helt själv i mörkret och kylan, och hon visste inte hur hon skulle komma därifrån.
Plötsligt glimmade någonting till just utanför hennes synfält. När hon tittade närmare såg hon en solros lysa bredvid vägen, och bortom den ännu en, och ytterligare en. Flickan torkade tårarna och följde solrosorna, och var snart tillbaka i gläntan.

Hon provade flera andra vägar, men ingen var bra. Någon ledde ner i ett träsk, en annan var för ful, eller för blåsig, och en gång ledde vägen utför ett stup.
Trött och ledsen stod flickan i gläntan igen. Hon såg sig omkring, men såg bara vägar hon hade provat. Med en suck vände hon sig mot den som hade varit minst illa, den med tulpanerna, och skulle just börja gå när hon hörde en harkling bakom sig. Under en stor ek stod en person som var så gammal att det inte gick att se om det var en man eller kvinna. Vitt hår hängde ner runt ett ansikte där rynkorna var raviner, och ögonen glittrade djupt i kratrarna.
”Du har inte provat min väg än.”
Flickan tittade bakom den gamle.
”Den ser ganska tråkig ut.”
”Tja”, sade den gamla, ”den är som alla vägar. Den är stenig och går brant uppför. Det finns svajiga repbroar och för att nå ända fram måste du ta dig över en djup sjö. Men skillnaden är att du aldrig kommer gå ensam.”
Flickan funderade. Det kändes inte roligt att gå tillbaka på någon av de andra vägarna, och sällskapet var välkommet, så efter bara en liten stund började flickan och den gamle att gå. Ibland pratade de, ibland var de tysta. Snart blev vägen stenigare och stenigare. Men tillsammans kom de överens om att stenarena var diamanter, rubiner och smaragder. När uppförsbacken kom stöttade de varandra, och på krönet kunde de njuta av utsikten tillsammans. Vid den första repbron fattade de varandras händer, och sedan släppte de aldrig igen.
När de kom till kanten av den djupa sjön, vände den gamla sig till flickan.
”Där borta bor jag” sade den gamle, och pekade mot glimmande torn på andra sidan sjön. ”Vill du komma hem till mig och stanna?”
”Inte kan jag lämna dig nu!” svarade flickan.
”Men det finns en hake, min vän. Vägen dit går genom den djupa sjön här.”
Flickan blev rädd. Då och då under vandringen hade hon tänkt på sjön, men varje gång hade hon slagit bort oron med att tänka att det säkert skulle ordna sig med en båt eller något. Nu insåg hon att det skulle bli mycket svårare än så.
”Du måste gå ensam men jag lovar dig att du kommer klara det. Jag har gått före dig hela vägen, och allting som kan hända dig har hänt mig också. Nu går jag före för att förbereda din välkomstfest.”
Den gamla försvann, och flickan vände sig mot den mörka och djupa sjön. Långsamt steg hon ner i vattnet. Det var varmare än det såg ut, och alltefter det blev djupare fick hon syn på alla de vackra fiskarna, och hur sjögräset böljade i strömmarna. Det var fridfullt och vackert, och inte otäckt alls. Under vattnet försvann tiden, men till slut vadade flickan upp på den andra stranden. Där väntade hennes vän på henne. Hon kände igen vännen på ögonen, men allt det som hade varit gammalt var nu tidlöst, och det som hade varit trasigt och slitet lyste nu.
”Välkommen, du min allra käraste vän! Välkommen hem.” sade Gud.

Långsamt öppnade flickan ögonen. I taket hängde mobilen hon gjort som barn, och på väggarna hängde de välbekanta affischerna. Hon sträckte på sig, satte sig upp, och gick ner till den väntande frukosten.
”God morgon älskling! Har du sovit gott?” frågade hennes pappa.
”Ja” sade flickan, ”jag hade en sån underlig dröm…”.
”Du, jag kom på en sak” sade pappan, ”vad sägs om att välja natur? Det ville alltid jag gå, och det passar ju dig och leder till bra möjligheter för att plugga vidare och jobba så småningom.”
Flickan log, och mindes vägen med tulpanerna. Hennes liv låg framför henne, med oändligt många möjligheter, men hon visste att oavsett vad hon valde, skulle hon aldrig vandra ensam.

den som hålls

2006-02-12T00:14:00.000-08:00

Aningen bättre med barn. Maken tyckte att den var bättre överhuvudtaget. Oh well, det är ju bra i så fall.

Predikan 2 Septuagesima 12 februari
När jag var liten bråkade jag och min syster alltid om vem som skulle få den största biten kaka eller glass. Min mamma löste det med att en fick dela, och den andra välja först. Och sen blev vi jättesura om vi valde fel, och den andra fick den största biten ändå. Ett tag var vi tvungna att ha en linjal liggande i köket. När sedan vi fick en lillasyster, blev allt mycket enklare. Hon fick de minsta bitarna. Hon fick de gröna vingummina. Och hon var jättenöjd, ända tills hon fattade. Sedan var linjalen tillbaka i köket.

Sådana var arbetarna i vingården vi just läste om. Millimeterrättvisa, kallas det visst. Alla ska få exakt så mycket de har gjort sig förtjänta av, varken mer eller mindre.

Tänk själv:Du ska springa ikapp med några andra. Det är en lång sträcka ni ska springa, men du gör ditt allra, allra bästa och springer som en gasell, med vinden i håret. Och så kommer du fram, först. Hurra! Guld! Fast när du ser dig omkring ser du att det är en massa andra där också som du inte har sett förr. Och de verkar inte alls lika trötta. Och när du hör dig för visar det sig att de inte behövde springa lika långt, utan fick starta mycket längre fram än dig. Fy vad orättvist! Och dessutom får de också guldmedalj. Usch. Slut med den tävlingen, eller hur?

Fast grejen är ju att för Gud är det allra viktigaste att du kommer fram, inte hur långt du har sprungit. Gud är som en sån där förskolelärare som tycker att alla ska få vara lucia. En sån som ger alla godis, även de som inte varit speciellt snälla. Och ibland tycker den som skulle varit ensam lucia att alla andra inte ska få vara det, men då säger Gud: ”Men du blir ju inte mindre lucia för att alla andra också får vara det.” Precis som guldet du fick för kapplöpningen ju är belöningen för att du sprang så snabbt och bra, inte för att alla de andra inte gjorde det.

Och det kan lära oss att vara glada för varandra. Även om det innebär att jag inte är bäst själv längre utan att vi är bäst tillsammans. Och det kan lära alla oss som är äldre att de som kommer efter, de yngre eller mer oerfarna, är lika mycket värda i Guds ögon som alla vi som nötit kyrkbänk i tio, tjugo eller femtio år. Oavsett hur stökiga de kanske är, eller hur skötsamma vi är. Eller tvärtom. Alla får vi guld när vi nått målet.

predikan som inte hålls

2006-02-10T07:22:00.000-08:00

Jag gillar den, definitvit. Tycker den är bra. Men...det är ju en massa barn med. Får spara till någon gång när det bara är tonåringar och uppåt.

Predikan Septuagesima 12 februari 2006
In på arbetsförmedlingens kontor stiger den store telekomföretagschefen. Han ser sig omkring. Här och där i rummet sitter arbetssökande. De väntar antingen på att en handläggare ska ha tid med dem, söker jobb via datorn eller bläddrar lite uppgivet i Platsjournalen. I en soffa i hörnet sitter två tjejer, de kan knappt vara mer än femton år gamla, och viskar. Då och då hörs ett halvkvävt fniss, annars är det väldigt tyst där inne. Någonstans innanför receptionsdisken ringer en telefon.
Den store chefen harklar sig. Flickorna i hörnet exploderar i fniss. De andra i lokalen tittar upp från vad det nu än var de gjorde.
”Ehm, jo, jag skulle behöva några som vill jobba”, sade den store chefen.
Snabbt som ögat var två av de arbetssökande männen framme vid honom. En av dem var nog runt 55, och hade kraftiga händer. Han såg ut att ha jobbat utomhus hela sitt liv. Den andre kom säkert från Somalia eller något annat land i nordöstra Afrika.
”Toppen”, sade den store chefen, ”kom med mig”.
Lugnet lade sig över lokalen igen. En ung kille tog över somalierns plats vid datorn, en kvinna med färgat rött hår plockade upp 55-åringens kölapp. Alltmer otåligt bläddras det i tidningen och söks på Internet. Ingen handläggare syns till, då och då ger en av de arbetssökande upp och går därifrån. Tonårstjejerna har slutat viska, och sitter nu och stirrar uttråkat framför sig. Dörren öppnas. Telekomchefen är tillbaka.
”Ursäkta…”. Ansikten vänds mot honom. ”Det visade sig att vi hade lite fler platser kvar. Är det någon som skulle kunna tänka sig att jobba för oss?”
Och så fortsatte det. Till slut fanns det inga arbetssökande kvar längre i lokalen. Till och med tonåringarna följde med den store chefen. Och när Solveig Hakkala, handläggare, till slut tryckte fram nummer efter nummer utan att någon kom dit, skakade hon förundrat på huvudet, och lämnade luckan för att ta sig en kopp kaffe i personalrummet. Kanske skulle hon unna sig en smal bit tårta också.
När månaden började närma sig sitt slut, satt arbetskamraterna som anställts den där dagen och åt lunch tillsammans. Ahmed, från Somalia, skrattade och skämtade med Sussi, en av tonårstjejerna. Natta, den andra tjejen, läste just sitt lönebesked.
”Sussi, har du sett vad du får i lön?!”
Nyfiket tystnade konversationen runt bordet.
”17.500 efter skatt! Så mycket pengar har jag aldrig haft!”
De glada minerna bleknade när de andra förstod vad de hade hört.
”Det kan inte stämma”, sade den rödhåriga kvinnan, som hette Sara, ”du har ju ingen utbildning alls, och jag är elingenjör! Vi kan omöjligen fått samma lön.”
Men det omöjliga visade sig vara möjligt. De hade allihop fått lika mycket pengar, oavsett hur mycket erfarenhet eller utbildning de hade. När Sara, och några av de andra, stormade in till den store chefen, sade han bara:
”Ni har fått precis så mycket i lön som är rinligt, eller hur?”
Det kunde de inte säga emot.
”Då så. Jag gör som jag vill. Att de andra fått lika mycket drabbar väl inte er, eller? Var inte missunnsamma, ni har fått er del, de fick sin.”

Hur gick det sen? Kanske gick Sara vidare med sin protest till facket. Kanske agerade de för att ge tonårstjejerna mindre lön. Kanske sade de mer högutbildade upp sig i protest. Jag vet inte. Men jag är säker på att missnöjet skulle vara stort, precis som vingårdsarbetarna är synnerligen missnöjda med ägarens generositet. För av någon anledning har vi människor svårt att ta just den typen av logikbrott. Att andra människor svälter, eller orimliga löneskillnader mellan kvinnor och män, eller att bönder i Latinamerika måste odla kokabuskar istället för kaffe för att vi inte vill betala mer än absolut minimum för vår eftermiddagskopp, det upprör inte på samma sätt. Nej, vi lägger vår energi på att förhindra andra att få det lika bra som vi. Vi blir tokiga när företag anställer folk från andra länder, eller när rikare kommuner tvingas ge bidrag till fattigare.
”Jag har förtjänat att ha det bäst, de har förtjänat att ha det sämst.”
Men det är inte Guds logik. Gud ger det som behövs. Oavsett nationalitet eller ålder, oavsett utbildning eller förutsättningar. För Guds kärlek kan inte förtjänas, Guds nåd ges i lika mått till alla som vill ta emot. Så missunna inte den som kommit till Gud sent. Stirra inte på den som är ny och osäker. Rynka inte på pannan åt den omvände, eller den nyomvände. Men var medveten om att när du än vill, hur du än vill, och oavsett vad du gjort, är Guds nåd till också för dig. Alltid för dig.

beredelseord: vulkanen

2006-02-08T23:44:00.000-08:00

Vetenskapsmannen stod och tittade ut över Taormina, staden på Sicilien där han hade sitt kontor. Han njöt av den vackra utsikten, och förundrades, inte för första gången, över hur ljuset bröts så att himlen såg så där oemotståndligt medelhavsblå ut, och hur solens strålar träffade vattnets saltkristaller så att det såg ut att glittra.
”Och så säger folk att vetenskapsmän saknar känsla för poesi” tänkte han, medan han noggrannt mätte upp den exakta mängden nymalet kaffe till sin eftermiddagsespresso. Dr Ettore Ricci satte kaffepannan på plattan, exakt i mitten, och nynnade sakta sitt favoritstycke, Nessun dorma. Han gick till andra sidan kontoret och sneglade upp mot orsaken till att han bodde och arbetade i just Taormina. Etna, Europas mest aktiva vulkan, slumrade vidare högt ovanför apelsinträden.

Senare på dagen satte sig dr Ricci i sin jeep och körde upp mot vulkanen. Det var dags för inspektion. En gång i veckan körde han vägen upp till vulkanen, passerade bondgårdar och apelsinlundar. Egentligen ogillade han all slags bebyggelse på Etnas sluttningar, det var helt enkelt inte säkert. Så sent som 2002 var det senaste utbrottet, och 1928 hade ju lavaströmmarna från vulkanen förstört en hel stad. Om han skulle få bestämma skulle ingen få bo ens i närheten, för säkerhets skull.
När han kom uppåt passerade han till slut gränsen för mänsklig bebyggelse, utom förstås alla försäljare som ställt upp små stånd där de sålde allt mellan himmel och jord till nyfikna turister. ”Madonnastatyer av lavasten, visst” fnös dr Ricci för sig själv, det kunde väl till och med en obildad utlänning se att det bara var svart keramik och ingen lava. Han fortsatte uppåt. Luften började lukta svavel. På vägen passerade han en liten stuga som låg mitt i ödemarken. Han hade passerat förbi den många gånger förr, och då och då undrat över om de som bott där hade överlevt när lavan hade vällt förbi. Nu kastade han bara en snabb blick på stugan, men tvärbromsade med ens.
Ur skorstenen ringlade sig en liten strimma rök, och vid husknuten stod en vespa parkerad. Nyfiken svängde dr Ricci in, klev ur bilen och knackade på dörren. Strax öppnades den, och en ung man tittade ut. Doften av nybakad focaccia svävade ut och dolde nästan svavelstanken. ”Hej! Vill du ha bröd?” sade mannen, utan att presentera sig eller fråga vad besökaren ville. Totalt överrumplad tackade dr Ricci ja, och fann sig snart inne i den hemtrevliga stugan, med en bit focaccia i handen och en limoncello på bordet framför sig.
”Eh, vad gör du här? Eller jag menar, vem är du?”
Den unge mannen skrattade, och berättade att han hette Giovanno, och att stugan var hans mormors, och att han flyttat dit när det tog slut med hans flickvän.
”Bara tillfälligt, tänkte jag, men jag trivs här uppe på berget. Kanske stannar jag.”
När dr Ricci hörde det blev han fruktansvärt upprörd.
”Är du inte klok?! Etna är en vulkan. Hon kan explodera när som helst, och då ligger du pyrt till! Du måste flytta!”
Den unge mannen ryckte lite på axlarna.
”Det ordnar sig.”
Dr Ricci höll på att få ett anfall, så arg blev han. Han stormade ut ur stugan, satte sig i sin bil och höll alldeles på att glömma inspektionen. Hela vägen ner till Taormina mumlade han saker som ”ungdomen av idag” eller ”borde spärras in”.
Veckorna gick, och varje gång dr Ricci körde upp till vulkanen stannade han vid Giovannos lilla stuga för att försöka övertala honom att flytta. Han erbjöd att skaffa en lägenhet, han hotade med polis eller militär. Han vädjade och lockade, men inget fungerade. Giovanno hade bestämt sig, han skulle stanna i stugan. Till slut orkade dr Ricci inte längre, och lät bli att hälsa på mer.

Så en natt låg dr Ricci vaken, han hade en vag känsla av obehag i kroppen, och kunde inte sova. Till slut satte han sig upp med en suck, klädde på sig och gick till vardagsrummet för att leta upp någon bok han kunde läsa. Obehaget gick inte över, ingen bok han hittade kunde distrahera honom nog, och till slut beslutade han sig för att gå till jobbet istället så att han i alla fall kunde göra någon nytta. Väl på jobbet tände han lamporna och började mala kaffebönor för dagens första espresso, när något fångade hans uppmärksamhet. Det lyste rött på en av mätarna, och när han kom närmare såg han att det var den som mätte den seismiska aktiviteten i Etna. Vulkanen höll på att få ett utbrott, och enligt alla mätningar verkade det bli ett riktigt farligt ett. Doktorn slog larm. Han ringde telefonsamtal, skickade mail och skrev rapporter under tiden som hans assistent, som nu kommit till kontoret i en hast, packade ihop alla viktiga apparater och mätinstrument. De stuvades i en skåpbil, och assistenten gav sig iväg mot Palermo och säkerheten. Dr Ricci störtade hem och packade snabbt alla de nödvändigaste prylarna. Korten på hans systerdöttrar, espressomaskinen, hans uppslagsverk och bärbara dator. Resten fick vara kvar, och han lämnade dörren öppen, ifall någon annan skulle ha användning av hans saker innan lavan nådde Taormina.
Ute på motorvägen pustade han ut, och kastade en blick upp mot vulkanen. Tjock svart rök vällde ur den, och det var bara en tidsfråga innan de första lavaströmmarna skulle börja välla ner för berget… ner mot Giovannos lilla stuga…
Dr Ricci svor för sig själv. I huvudet kalkylerade han redan riskerna med att åka tillbaka, trots att allt förnuft sade honom att det var vansinne, och att Giovanno hade vetat konsekvenserna av sitt handlande. Trots det gjorde doktorn en livsfarlig u-sväng och körde mot vulkanen.
Med skrikande däck bromsade jeepen in utanför Giovannos stuga. Där inne var det mörkt. Dr Ricci bultade på dörren, högre och högre, och till slut öppnades den och Giovanno tittade yrvaket ut.
”Fort, det finns ingen tid, kom, Etna får ett utbrott” hasplade dr Ricci ur sig, medan han drog Giovanno mot jeepen. Den unge mannen tittade sömnigt mot vulkanen, men när han såg hur lavan närmade sig, vaknade han och kastade sig in i bilen. Doktorn rivstartade, och de körde nerför berget tätt före lavan. Nu vet varje seismolog att lava inte är särskilt snabb, inte jämfört med bilar, men den skulle kunna genskjuta den längre fram längs vägen, så de körde som dårar.
Länge körde de tysta. De kom undan lavan, ibland med en hårsmån, och så småningom kom de ut på vägen mot Palermo. Efter några kilometer sade Giovanno: ”Tack”.
Dr Ricci körde av vägen vid nästa avfart, och vände sig mot Giovanno. Han kunde knappt låta bli att skrika.
”Vad tänkte du på, din idiot?! Har jag inte berättat för dig tusen gånger att det var farligt att bo där!? Och nu har du förlorat precis allt, allt!”
Giovanno satt tyst.
”Ingenting kvar, fattar du. Lavan kommer ta allt du har” sade dr Ricci lite vänligare.
”Nej, doktorn” svarade Giovanno, ”innan, då hade jag ingenting. Nu har jag i alla fall en vän.”

Den här berättelsen handlar så klart, som de allra flesta berättelser, om flera saker. Men mest av allt handlar den om att finna vänskap när man minst av allt förväntar sig det. Den handlar om att ställa upp för en främling, och att ens förutfattade meningar kan hindra en från att se den vänskapen. Naturligtvis handlar den, djupast sett, om människans relation till Gud. Men jag lämnar öppet om det är människan som är doktor Ricci eller Giovanno, eller om det är Gud. Eller om Gud kanske rentav är Etna. Men säkert är, att när känslorna bubblar upp som lava, när marken runtom oss rämnar, när det mörka molnet döljer allt, då är Gud där med oss, oavsett om vi satt oss själva i situationen eller om andra har lämnat oss där. Och Gud vet, och Gud förlåter det som behöver förlåtas, och ger styrka att gå vidare. Nerför berget, till livet och vänskapen. Så låt oss be…